Etikett: Åkes moster

Mitt hem är där jag lägger min hatt!

När vi gick till Kerstin i lördags så gick vi den väg vi gått så många gånger förut. Vi bodde ju på samma gård under 17 år, så rent logiskt, borde det kännas som hemvägen, då man går där, eller?

Nej, faktiskt inte, eller otroligt nog, inte. Finns ingen hemkänsla eller saknad, fast ändå trivdes vi jättebra där. Konstigt!

Hade en intervju igår, en tjej som kommer från Burundi. Hon har bott i Sverige lika länge som hon bott i Burundi och vi kom in på det där med hemkänsla. Jag berättade om känslan i lördags och sen sa jag att det är kanske lite som sången, Wherever i lay my hat, thats my home:

Ja absolut, sa hon och höll med. Det hon saknade mest, förutom släkten, är värmen, och det kan man ju förstå 🙂

Jag var ju mariehemsbo under 24 år, sammanlagt, men Mariehem känns inte heller som hemma då jag åker dit. Det kan ju också vara för att man inte har en enda pryl där som är ens eget. Och därför känns stugan, i Malå, mer som hemma även fast vi bara är där 2-3 veckor per år. Men där har i alla fall saker som är våra 😀

Och nu är då i alla fall Theresé och Sally hemma, säger jag, fast detta är nog borta för deras del. Vi planerar för fullt vad som ska göras den och den dagen, sen ska vi klämma in Sally och hennes polare Diana, nånstans i mitten. Gammelmormor ska få påhälsning och även Åkes moster.

Jaja jag tror vi får ihop det, i slutändan. Nu kanske jag skulle ringa mamma/mormor/gammelmormor och fråga om hon vill ha besök ikväll, innan jag skriver in det i, ”the to do list”.

Jag gillar ju Blåeld i Tavelsjö, där finns det mycket fina saker och jag följer dom på Facebook. Plötsligt dök det upp ett öppningserbjudande jag inte kunde motstå. Vår eldstad härute, har spruckit och även om man kan elda i den så håller den på gjort sitt.

På Blåeld fanns nu något som skulle matcha våra stolar runt eldstaden. Jag skrev dit, och Åke blev uppringd av Bosse, en av ägarna, som sa, ta med stålar imorgon och kom och plocka upp den. Vilket Åke gjorde och nu står den i vårt matrum, men den ska få komma sig ut, så småningom. Vad tycks?

Nä nu är det dags att tänka på utgång med hunden, och lite annat. Så jag önskar er alla en trevlig onsdag!

Jag heter Hampus

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag och Kerstin var ju till Åkes moster Gunilla igår, och fick oss lite go´fika. Två och en halvtimme smäller bara till då man sitter och pratar om ditt och datt så eftermiddagen försvann i en hast. På vägen hem hade en grävmaskin, hittat av bron under Vännäsvägen, killen hade glömt att fälla ner skopan eller armen så den hakade fast uppe i bron, kan ju inte påstå att detta är första gången och förmodligen inte den sista heller. Fast det vanligaste fordonet är ju lastbilar:
 
En gång blev jag, Theresé och svärmor, ögonvittne till en sån olycka. Det var en container bil som smällde in i bron och det var en rejäl krasch då bilen studsade tillbaka en meter, ni kan ju tänka er ljudet. Det är ju ett under att bron står kvar.
 
Vi hade ett obligatoriskt föräldramöte igår, där alla elever också skulle vara med. Vi fick bland annat göra en del ”lekar”. Ganska intressant faktiskt, en av lekarna gick ut på att man först skulle ta i hand och presentera sig för sitt barn, då nu Nicco tog mig hand och sa sitt namn, så fick jag hennes namn, sedan skulle jag gå vidare och hälsa på alla vuxna, nästa jag hälsade på fick så Niccos namn och jag fick dennes namn. Så där skulle man fortsätta ett bra tag och i slutet skulle man gå runt tills man fick tillbaka sitt riktiga namn. Du, det var ganska kört, efter fem minuter hette halva gruppen Olivia, och den andra halvan förutom två stycken hette Hampus.
 
Det roliga var att Hampus och Olivia är tvillingar i klassen, men sedan, kontentan av det hela är väl att man inte lyssnar eller är ordentligt uppmärksam på vad andra säger. Hugos pappa, som höll i detta sa att när man kör den här leken så är det i princip aldrig så att det funkar som det ska, precis som när man fick leka den där leken då man skulle viska en mening eller ett ord till nästa person och när man gått varvet runt så fick man höra vad meningen då hade blivit till, exakt som rykten, egentligen.
 
Vi hann också åka upp till svärfar, nu har han fått flytta till den ursprungliga avdelningen, vilket vi inte fått veta innan, så det blev en del spring men det är ju tur att vi har rutin på det nu, och vi hittade med en gång.
 
Idag blir det en solo promenad då Kerstin och Janne ska åka upp och hälsa på Ritva och hennes man som bor i Innansjön, dom har bott på den här gården tidigare. Sen är resten av dagen oplanerad, så vi får se vad som händer. Önskar er alla en innehållsrik och spännande dag!
Maria Lundmark Hällsten