Etikett: Ålidhems hälsocentral

Erbjudanden att fundera över

Av , , 2 kommentarer 12

Jag vet att jag skrivit det tidigare, men det här vart ju rätt roligt, haha. Jag har en gång i tiden anmält mitt intresse till en jobbsökarsida. Och då skickar dom med jämna mellanrum ut, erbjudanden. Men jag vet att då jag skrev om detta så var jag lite brydd över dom erbjudanden som kommer just till mig.

Man har ju förmodligen fyllt i en profil, och skrivit om sina utbildningar samt vad man har för erfarenheter, men här stämmer ju ingenting. Tror inte det kommit ett enda som passar mig, men kolla detta: Gastroenterolog, Centric Care AB, Västerbotten. Apropå blogginlägget jag skrev i tisdags :D

Men nä, jag är inte så intresserad, faktiskt. Och titta vad Ålidhems hälsocentral har för aktuella saker på gång:

001

Låter onekligen lite halvknepigt, vadå Ebola är aktuellt hos oss? Att det är aktuellt att vaccinera sig, ja, det fattar jag, men det andra, hm…

Helena skrev ett inlägg igår, om att kunna vara tillsammans, fler än 2, och hur svårt det kan vara. Man kan undra varför, och det har ju snudd på, alltid varit på det sättet. Jag undrar också hur det kan komma sig. Ok att man som ungdom, träffades ett gäng och gjorde något gemensamt, men när du gick hem, så följdes du av en person som du sedan umgicks med.

Kan det ha att göra med någon osynlig, inbördes tävlan? Det är svårare att hävda sig inför fler personer, man måste jobba mer för att göra sig hörd och kanske få igenom just sina egna idéer.

Att bara ha en kompis gör att det blir lättare att komma överens, samt ge och ta emot. Visst kan man ibland hitta av att umgås fler där man trivs i en grupp av människor, men det funkar kanske hellre i vuxen ålder, och på nåt sätt är du ju inte längre, lika beroende av just en speciell kompis att umgås med, varje dag. Och i den gruppen är det säkert en eller två, som du hellre tyr dig till, om ni skulle umgås på tu man hand.

Jaja, det finns säkert fler teorier och vad som stämmer, vet jag inte, man får gissa :D Om 1½ timme ska jag bege mig ut på vägarna mot Lycksele, och räknar kallt med att komma hem, till en senare middag. Det tar sin lilla tid att sitta och köra. Träffen skulle börja 13 men man skulle vara där 1 timme innan, sedan håller den på i upp till 3 timmar. Får kolla av väglaget också, lite skillnad är det ju att köra på vinterväg än på bart underlag. Hoppas på en bra dag för er alla!

Han är ett tacksamt ämne

Av , , Bli först att kommentera 13

Winstone är ett tacksamt skrivar-ämne. Hans fina hållning, vita päls, snälla utseende, fast han egentligen är en ulv i fårakläder. Han är inte så sugen på att gå långa sträckor då det är mörkt ute, och allt som rör sig upplevs som något förunderligt eller kanske farligt.

Vissa människor vi möter på våra promenader, ägnar han inte en endaste sekund på, utan struttar på och luktar och kikar överallt, men så plötsligt kommer en person av tusen, han stirrar på människan, tittar på mig, stirrar igen, stannar, jag försöker pocka på hans uppmärksamhet, han går motvilligt framåt, och då personen passerat, vänder sig Winstone om och kikar efter honom/henne…jätte skumt.

Idag på morgon promenaden passerade vi änderna, nere vid ån. Och han är ju lite av en fågelhund så jag kunde inte annat än att plocka upp mobilen och filma då änderna kom i en stor grupp, vaggande emot oss. Jag förväntade mig att han skulle göra ett utfall så jag höll honom kort, men han såg mer stressad ut, bara. Ville framåt, han var nyfiken men det räckte som med det.

När vi rundade hörnet kom änderna efter, men så landade först en kaja på en snö-topp, 2 meter från oss, sedan en till och till slut en tredje, då fick Winstone eld i baken och skulle dyka på dom. Kajor går inte bra, med andra ord, änder kanske inte går under fåglar :D

029 031012

Åke är hemma, han gjorde ju en typisk Maria grej, dagen före nyårsafton, då han skulle ut med Winstone, trappan var halkig och han föll på sidan. Igår var det så illa att jag faktiskt skickade upp honom på Ålidhems hälsocentral, och där fick han då piller utskrivna, det är ju förmodligen ett bräck på ett revben, och ska ta det lugnt några dagar.

Inte jag dock, jag jobbar idag, och imorgon tar jag bilen och åker till Lycksele på ett informationsmöte. Ska bli intressant, synd bara att det ska vara där borta och inte här i Umeå. Blir dryga mil, varje gång man ska dit. Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

Vilken otur… för Nicco!

Av , , 2 kommentarer 10

 

Lugn dag igår…mja, kan man väl säga. Det blev lite som jag skrev, diskning, hundpromenad, sen kom Nicco ner vid halv två, och såg inte fräsch ut, kände sig inte det heller, så jag ringde 1177. Där tyckte hon att vi kunde åka upp på Ålidhems hälsocentral, vilket vi då gjorde.

Sköterskan som tittade Nicco i halsen behövde inte många sekunder på sig för att släppa taget och säga att hon såg ful ut i halsen, vilket hon skrev till läkaren och jag sa att det var ju tur att du inte var ful i munnen då, hade inte sett bra ut… eller snarare inte låtit bra :)

Läkaren gjorde samma sak och rabblade sedan upp en hel harang av ord som vi inte begrep och vi undrade vad det var, jag hade ju gissat på halsfluss, men se, det trodde han inte. Nä, här ska hon inte komma undan så lätt, utan det är förmodligen… körtelfeber.

Detta innebär att hon kan vara sjuk i upp till 4 veckor, med feber och enorm trötthet, sedan följer 4 veckor då hon ska hålla sig lugn, akta sig för att halka på något och inte heller utöva någon typ av sport, eftersom både lever och mjälte blir påverkade och vid slag kan det bli en inre blödning.

Ja, vi har varit med om detta förut… då var det Theresé som drabbades, så jag tyckte att dom kunde bilda klubb nu, typ: Körtelfeberklubben! Om man läser om sjukdomen så är det tydligen många som kan bära på viruset, dom har varit sjuk, men aldrig fått symptomen, och som i dom flesta fall, ju yngre du är då du åker på det, desto lindrigare kommer man undan. Detta är inget som drabbar vuxna människor heller, så det är vi enormt glada över.

Nu fick hon penicillin utskrivet, men läkaren sa att han inte alls trodde på nåt underverk, skulle det av någon anledning blivit bättre, på 3-4 dagar, så är det inte körtelfeber, men fortsätter det så bokar vi tid på vårdcentral och får ta ett prov. Dom kunde inte göra det, däruppe, utan han sa att provet måste göras på ett lab, direkt. Men alla symtom, hon har, stämmer in på körtelfeber.

Och det är ju också helt osannolikt, med otur, att både Nicco och Theresé, om dom nu ska råka på att få den värsta typen, då dom verkligen varit och är så där sjuk. Nå, Eloise gillade sällskapet i soffan, klart som tusan, Nicco låg ju still och med nästan 39 graders feber, var hon ju en lockande värmekälla:

Foto1357

Ja, vi får hålla våra tummar på att det är halsfluss, även om prognosen för det, är ytterst liten.

Ikväll är det bastu… igen, nu kändes det som om 2 veckor gått jättefort, och jag kommer att jobba dag, hela veckan, dags att betala igen passen vi bytte. Jag har dessutom 2 inskolningar, en idag och en imorgon, men det är ju positivt, då har man lite hjälp istället, och dagarna kommer att blåsa bort i ett svep. Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Ingenting ovanligt… för oss!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.
Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.
Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.
Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.
Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.
Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:
Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.
Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.
När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…
Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.
Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.
Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…
Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.
När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.
Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.
Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.
Önskar er alla en fin fjärde advent!