Etikett: sköterskan

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 12

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Vi är rik…

Av , , Bli först att kommentera 11

Så har man avverkat en arbetshelg i bister kyla. Jeepen lät något tjörmig igår, och jag trodde först att den inte skulle starta, sedan ville den som halvdö, innan jag kommit ut på Vallmovägen, men jag kom fram dit jag skulle. Samt hem, samma väg, tror dock att det kan vara fel på motorvärmaren. Brälla lovade Åke vid ett svagt ögonblick igår, att han skulle kolla det idag, om jag bara åker förbi på verkstaden…fint med såna kompisar 😀


Jag har varit på omläggning, nu på morgonen, och i väntrummet passerar plötsligt en sköterska och en man, jag hinner se i profil, att mannen är kirurgen, som förelsog att jag skulle ha en vacc pack, Johan, heter han. Jag ropade men han hörde inte, dock så hörde jag sköterskan säga att han skulle få gå med Rolf, och Rolf råkar nu vara killen som gör dom flesta, av mina omläggningar.

Så jag sa detta till honom då jag blev inkallad, och det roligaste av allt är att jag haft i tanke att skicka in en dagens applåd, till just Johan, för hur hade det sett ut idag, om jag inte fått ”väskan”. Jag sa det till Rolf som svarade, ja, utan den så hade du då inte varit här, idag. Och det tror inte jag heller.

Såna här gånger kan man jämföra med att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt, och sedan kan man grunna på vad som hänt om man inte varit där, just då. Ibland, spännande tankar, andra gånger lite rysliga sådana.

Sen tänker jag att vi människor är lite så, var till mans, att man vill dividera, spekulera, och fantisera, även om det ibland, är väldigt onödigt, eftersom man ändå, inte kan ändra det som varit. Fast man blir, en erfarenhet, rikare.

Vi är rik…på djur, kolla djurhörnan igår:

2016-01-10 22.11.31 2016-01-10 22.11.36

Vi är även rik på livserfarenheter, på många olika sätt och vis 😀

Till minne av David Bowie, detta är honom, för mig:

Önskar er alla en fin måndag!

Vi firade igår!

Vi slog på stort och firade dammsugarens dag igår:

004

Winstone såg onekligen frestad ut:

012 014

Men sånt där får han inte, däremot fick han en bit hundlördasgodis, och det var han glad över.

Och om en vecka är det dags för Niccolina att fylla år, ojoj, så då blir det förmodligen tårta. Skulle vilja hitta på nåt nytt, att ha inuti, hm…ja vi får se vad det blir för innehåll 😀

Niccos favorit som liten var just dammsugare, ingen annan i hennes omgivning, när vi pratar om barn, gillade just det. Och då hon fyllde 4 eller om det var 5 år, och skulle bjuda på fika uppe på förskolan, ville hon att vi skulle ta dit dammsugare.

Njae, sa jag, det är nog ingen annan som vill ha det, så då får det nog bli chokladbollar istället, eller glass. Jag kommer inte ihåg idag, vad det blev, men inte punschrullar i alla fall 😀

Hon lyckades också bryta ett litet ben i foten vilket slutade med en operation och gips i 6 veckor. Då hon kom från uppvaket och dom checkade läget, så berättade sköterskan att dom brukar fråga barnen vad dom är sugna på, och har dom något önskemål, är det ett tecken på att dom mår helt ok.

Hon frågade Nicco, vad hon var sugen på…och fick till svar…tadaa…dammsugare!!! Då skrattade sköterskan och sa att hon jobbat många år där, men aldrig hade någon önskat sig dammsugare.

Och givetvis, det ena ger det andra, så det var inte bara dammsugare till kvälls fikat utan jag drog även runt på våran lilla drake, igår. Stor städardag, med andra ord, det brukar ju behövas ibland. Synd bara att finishen försvinner snabbt och återgår till det vardagliga, sand i hallen och lite djurpäls, från både katter och hund, det är som oundvikligt 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla, känns i alla fall uppiggande att solen skiner, får nästan lust att sätta sig ute på altanen, mot väggen.

Vilken otur… för Nicco!

Av , , 2 kommentarer 10

 

Lugn dag igår…mja, kan man väl säga. Det blev lite som jag skrev, diskning, hundpromenad, sen kom Nicco ner vid halv två, och såg inte fräsch ut, kände sig inte det heller, så jag ringde 1177. Där tyckte hon att vi kunde åka upp på Ålidhems hälsocentral, vilket vi då gjorde.

Sköterskan som tittade Nicco i halsen behövde inte många sekunder på sig för att släppa taget och säga att hon såg ful ut i halsen, vilket hon skrev till läkaren och jag sa att det var ju tur att du inte var ful i munnen då, hade inte sett bra ut… eller snarare inte låtit bra 🙂

Läkaren gjorde samma sak och rabblade sedan upp en hel harang av ord som vi inte begrep och vi undrade vad det var, jag hade ju gissat på halsfluss, men se, det trodde han inte. Nä, här ska hon inte komma undan så lätt, utan det är förmodligen… körtelfeber.

Detta innebär att hon kan vara sjuk i upp till 4 veckor, med feber och enorm trötthet, sedan följer 4 veckor då hon ska hålla sig lugn, akta sig för att halka på något och inte heller utöva någon typ av sport, eftersom både lever och mjälte blir påverkade och vid slag kan det bli en inre blödning.

Ja, vi har varit med om detta förut… då var det Theresé som drabbades, så jag tyckte att dom kunde bilda klubb nu, typ: Körtelfeberklubben! Om man läser om sjukdomen så är det tydligen många som kan bära på viruset, dom har varit sjuk, men aldrig fått symptomen, och som i dom flesta fall, ju yngre du är då du åker på det, desto lindrigare kommer man undan. Detta är inget som drabbar vuxna människor heller, så det är vi enormt glada över.

Nu fick hon penicillin utskrivet, men läkaren sa att han inte alls trodde på nåt underverk, skulle det av någon anledning blivit bättre, på 3-4 dagar, så är det inte körtelfeber, men fortsätter det så bokar vi tid på vårdcentral och får ta ett prov. Dom kunde inte göra det, däruppe, utan han sa att provet måste göras på ett lab, direkt. Men alla symtom, hon har, stämmer in på körtelfeber.

Och det är ju också helt osannolikt, med otur, att både Nicco och Theresé, om dom nu ska råka på att få den värsta typen, då dom verkligen varit och är så där sjuk. Nå, Eloise gillade sällskapet i soffan, klart som tusan, Nicco låg ju still och med nästan 39 graders feber, var hon ju en lockande värmekälla:

Foto1357

Ja, vi får hålla våra tummar på att det är halsfluss, även om prognosen för det, är ytterst liten.

Ikväll är det bastu… igen, nu kändes det som om 2 veckor gått jättefort, och jag kommer att jobba dag, hela veckan, dags att betala igen passen vi bytte. Jag har dessutom 2 inskolningar, en idag och en imorgon, men det är ju positivt, då har man lite hjälp istället, och dagarna kommer att blåsa bort i ett svep. Önskar er alla en fin måndag!

 

 

Ett problem mindre

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Igår då jag och mamma satt vid pappas sida så skulle sköterskan lysa i hans ögon, precis då hon skulle börja frågade jag om dom noterat att han har ett brunt och ett blått öga. Hon tittade på mig och såg smårolig ut (hon hörde nog inte riktigt vad jag sa, utan trodde att jag sagt nåt skämtsamt) så jag upprepade frågan och avslutade med, att han faktiskt har det.
Hon öppnade ett i taget, vände sig till oss och sa, jamen han har ju det, det här är blått och det där var brunaktigt. Ingen av dom hade sett det förut, eller tänkt på det, dom koncentrerar sig väl på pupillerna. Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag var ju alltid så nyfiken på hans ögon då jag var liten och undrade alltid hur det var att se genom ett brunt och vad skillnaden blev genom det blåa.
Vi pratade om det här på jobbet också, och jag frågade, har ni någon gång tänkt, att vi kanske inte alls ser färger som alla andra, vi har vuxit upp och blivit lärda att gräset är grönt och himlen är blå, ja, det är ju namnet på färgen, men tänk om mina ögon ser gräset i rosa och himlen i brunt, vem vet att vi alla ser samma sak?
Ja….JA, jag vet, jag ska inte tänka så mycket…. Men jag kan ju inte låta bli 🙂
Igår, kom det stora bakslaget vi gissade skulle komma, då det gäller pappa. Men… vi har inte kastat in handduken än utan så länge det finns minsta lilla tänkbara hopp, så kommer vi att gå efter det. Men som jag skrev i hans lilla bok, så kommer jag att acceptera om hans kropp beslutar att den fått tillräckligt med stryk och inte orkar kämpa längre, men som sagt, det tar vi då, om det kommer.
Åke for och ställde bort Buicken igår och tog hem Mazdan, ett bekymmer mindre, med andra ord och jag får då köra Jeepen istället. Den känns ju lite säkrare, men nu, bara för jag skrev det så kommer väl den att haverera….skrev hon och ryckte på axlarna.
I måndags, ni vet, då vi fick ta en taxi för att komma oss fram, så satt taxi chauffören och skrattade hela vägen till vår slutdestination. Han garvade åt alla våra bil och bussproblem som jag berättade om. Jag kom ju också på, då vi satt i taxin att jag hade ju kunnat ta Camaron, fast hade jag det?
Buicken stod ju parkerad framför garaget och lyset funkar bara ibland, oftast i samband med att vindrutetorkaren slår på, och det gör den bara då den känner för det. Ja, jag tror att det får bli en felsökning där med, nästa år… eller då andan faller på, för mekanikern.
Nu önskar jag er en fin söndag, jag har ju noterat att solen skiner och vi behöver nog alla lite ljus och värme, känns det som, så det ser ju lovande ut i alla fall.
Maria Lundmark Hällsten