Etikett: frisörska

Yrkesskador!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag hamnade i min mejlkorg igår, ja inte bokstavligen, men nästan :D Och hittade denna bild, som min ”gammboss” skickat till mig för flera år sedan, gulligt!

Skärmklipp 2017-03-23 22.38.29Fanns mycket intressant där, man kastade tillbaka några år och kom ihåg hur det var då. Men det fanns också en massa skräp, fattar inte varför man inte bara raderar med en gång, så får man lite prydligare i inkorgen.

Det har varit uppe på tapeten, lite grann, om det här med yrkesskador. Jag frågade frisörskan jag var till sist, om hon tittar på andras frisyrer och funderar kring dessa. Och javisst gjorde hon det. Ibland förfasades hon över hur folk kunde se ut, och andra gånger att dom fått till det. riktigt bra.

Skärmklipp 2017-03-25 06.10.55HÄR hittade jag den bilden

Jag är också yrkesskadad. När jag möter ett par, och då speciellt, om nån sitter i rullstol, så snappar man fort upp om det är en personlig assistent, och sedan kollar jag stolföringen. Gör dom rätt, backar dom ner från stenkanter eller kör dom bara rätt fram…hur hanterar dom allt runt omkring, ja, jag tycker mig då kunna plocka ut dom som är rätt nya i sitt yrke.

Men, vi är alla nya i början, det hjälps inte, och man lär sig på vägen, och växer in i sina uppgifter. Man må vara lite av en gammal räv i sammanhanget, men man kan fortfarande lära sig och få tips av andra. Aha, du gör så där, och jag gör så här…smart, så ska jag med, göra nästa gång.

Och apropå arbete, så ska jag jobba idag, inte planerat men…nå, och Åke har det han gör, det är det årliga swap meet på klubben, så passa på och gå dit och fynda, finns oftast mer saker än bara bil grejer, eller kika bara runt och få er en pratstund med nån av alla människor som är där.

17457895_1426736994014612_7304392209136641013_nÖnskar er alla en trevlig lördag!

En väldigt kort karriär

 

Nicco ville klippa till sitt löshår, men tyckte att det blev för jämnt, då kom hennes mamma, Maria Lundmark Hällsten, ni vet, att utsökt tänka på när hon själv var i 14-15 års åldern. Med hår, tjockt som en hästsvans, frissan hon då gick till, tyckte att det var jätte jobbigt att klippa håret, då det var så mycket.
Nå, jag och en kompis kom på att man kunde klippa håret själv, typ med etapper som det så vackert hette, på den tiden. Man böjde sig, helt sonika framåt, tog allt hår och satte fast en snodd mitt uppe på skallen, sedan klippte man rakt av och då man släppte ut håret så var det toppat och klart. Jättebra, tyckte vi. Men så vet vi ju allihop också att man ska ge sig någon gång och inte fortsätta och tro att det bara blir bättre, för då kan allting helt plötsligt ta en annorlunda vändning.
Det hände aldrig mig, men jag tyckte nog kanske att jag hade en framtid som hårfrisörska… kanske, eller vad jag nu trodde. En kompis uppe i stugan fick väl höra (säkert av mig) hur duktig jag var på att klippa och nu ville hon själv sätta sig under saxen med mig som ”huvud”ansvarig (ha, där fick jag till).
Jag var ju inte sen att ställa upp och nu hade jag hört talas om en helt ny, klippteknik, man skulle klippa som en spets eller rättare sagt som en pilspets, för att få tydliga synliga etapper. Men det blev inte sååå bra, det såg ärligt talat väldigt konstigt ut, och jag försökte nog släta över det på något sätt och kom undan med det också, men sen klippte jag aldrig någon eller mig själv, nån fler gång. En kort karriär som hårfrisörska, med andra ord :)