Etikett: knappen

Roten till det onda var…

Av , , Bli först att kommentera 18

Jobbigt då man har ont i skallen innan man kommer man på jobbet, och det onda poppade upp, en kvart innan man kom fram. Ska väl först klargöra, att huvudvärk, har jag kanske 1 gång i halvåret, på den tiden jag rökte, hade jag stående skallont och knaprade värktabletter, snudd på, varje dag.

Så jag ska inte gnälla, jag vet, men just huvudvärk, är bland det värsta jag vet.

Nå, nu ska jag komma till roten av det onda, alltså orsaken. Jag hade lite bråttom att ta mig iväg, greppar Audi nycklarna och rusar ut. Hoppar in i bilen, vrider om nyckeln, men bilen bara ler…eller (ursäkta, kom plötsligt ihåg den där blöjreklamen, barnet som pinkar i soffan, men mamma bara ler), nä, som sagt, bilen, den bara låter, men det händer ingenting.

Rusar in, ropar på Nicco, jag måste ha nycklarna till Mercan…pronto!!! Får dom och gasar iväg. Kommer fram till garaget, ner med rutan för att flärpa upp porten med taggen. Sen går inte rutan upp, jag sitter där med nycklarna i munnen, försöker få upp rutan, samtidigt som jag kör in och möter en äldre herre i porten, som hälsar, haha…och jag väser fram ett hej, mellan nyckel, tänder och tunga.

Sitter och försöker ta tag i rutan, samtidigt som jag klickar på knappen, och till slut, just innan jag ska ge upp och ringa hem, så funkar den…och där kom huvudvärken!!! Inte som ett brev på posten utan rätt så omgående.

57564_1220989679Här finns den bilden

Egentligen slutar det inte där heller, jag nappar nämligen på ett inlägg på FB, en som skänkte bort en del matvaror, oöppnade och med datum till i oktober, jag var först på inlägget och fick alltså ta varorna. Dom skulle jag hämta efter jobbet.

Då jag svänger in på parkeringen, vrider på ratten så,  *tjoing*, då lossnar den rosa, fluffiga rattmuffen, som Nicco har krängt på ratten. Jag försöker dra på den igen, och det får jag göra både 3 oh 4 gånger, för så fort man kommit nästan, varvet runt, så halkar den av igen. Får äntligen på den, går in och hämtar kaschen, sätter mig i bilen och det tjoingar igen då muffen flyger av. Kör hem, utan muff. Får på den innan jag kliver ur bilen och rör inte ratten mer.

41477521_10156579652946585_6377602345194225664_nDå jag berättar det för Nicco, så förutom att skratta, så undrar hon hur i hela ….. hade jag ens lyckats få av den, den sitter ju som gjuten. Mja, att den gör det, förstår jag ju, den gick ju knappt att få på, men i övrigt skyller jag på talang förstås :D

Jag pimpade vår brevlåda igår…ja jag vet, lite snett och vint blev det men budskapet går väl fram:

41506477_10156577642411585_7460992156094693376_nOch sen hittade jag en underlig växt:

41478575_10156577754296585_908937108444413952_nEller så hade jag pimpat den med :D

Idag har jag kurs, ska bli roligt med nåt annat och kanske man kommer hem med lite mer kunskaper, och nya infallsvinklar. Hoppas på en fin dag, för er alla.

En vandrande…någonting, som heter Maria

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

En hemlighet att avslöja

Av , , 2 kommentarer 2

Något som jag har undvikit att tala om, vad det gäller cheven och dess låsanordning som fryser hela tiden, är att jag inte har låst förardörren när jag har åkt bort och detta enbart av den anledningen att jag inte har velat bli utlåst. Jag har inte lämnat några värdesaker i bilen och inte heller bilnycklarna, jag har räknat kallt med att inget skulle bli stulet, inte heller bilen, och vi har klarat oss undan.

 
Nu kan jag skriva detta då Åke har uppfunnit ett hopkok som han har hällt i låsena och se, nu fryser dom inte längre. Kanske borde söka patent på smörjan?
 
Det roliga var då jag och Jennifer for på Maxi, då jag hade parkerat bilen sa jag till henne att inte låsa dörren, jag gjorde det med centrallåsningen och drog upp knappen på min dörr så den var olåst. Då vi kom tillbaka till bilen var knappen nere och alla dörrar låsta…??? Jag muttrade och var bergsäker på att jag inte tryckt ner knappen men men, jag fick vara glad för det var inte tillräckligt kallt för att låset skulle ha hunnit frysa på den korta tid vi var borta.
 
Nåväl, i tisdags, då jag skulle iväg så hade inte motorvärmare med kupévärmare hunnit gå så länge och jag var tvungen att skrapa rutorna. Jag började med att starta upp bilen och sedan klev jag ut för att göra mitt jobb, när jag var klar och skulle in igen så var dörren låst…ännu mer??? Men då visste jag att jag inte hade haft fel, jag hade lämnat dörren olåst på Maxi men bilen har ibland eget liv och den låser alltså dörren själv, då den känner för det.
 
Nu hade jag sån extrem tur att jag hade låst upp alla dörrar med centrallåset och bilen hade bara låst förardörren så jag tog mig in i alla fall. *suck* tänk vilken dag det annars hade blivit, jag utlåst från en bil som stod och puffade på, dessutom nytankad för 400:-. Jaja, som sagt, det är väl bättre att det händer saker hela tiden istället för att livet skulle vara jämngrått och trist.
Enya, en högst motsträvig katt som inte vill finna den rätta julstämningen, luvan får hon slippa och även katterna ska få go´maten idag.
 
Nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul med fina klappar, god mat och trevligt sällskap! En speciell hälsning får gå till Järlåsa och dottern Theresé med sambon Anders, ha en bra Jul så ses vi om en vecka och hälsa Järlåsa borna från oss.
 
Sen, inte att förglömma, så är det inte bara julfirande för oss, jag och Åke firar också förlovningsdagen idag, 24 år sedan i teverummet uppe hos min farmor och farfar i Malå/Lainejaur. Jodasåatt…