Etikett: eget liv

TUUUT!!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Det finns en seriestrip i tidningen kommunal, Bergners, heter paret, Jan och Maria, närmare bestämt, som ritar och klurar. I detta nummer fanns dessa 4 rutor och det handlar om då man tutar i bilen 😀

Skanning_20191020 (5)Skanning_20191020 (2)Skanning_20191020 (4)Skanning_20191020 (3)
Visst är det stor igenkänningsfaktor på dom?

Själv kommer jag givetvis ihåg vår stora Chev Caprice, den som jag skrev om härom dagen, som puttade undan den lilla bilen som försökte putta undan oss, från vägen. Den bilen hade precis som våra andra bilar, ett eget liv, där den kunde göra lite som den själv ville.

Var på väg till jobbet vid ett tillfälle och plötsligt sätter den igång att tuta. Högt och länge! Så skämmigt 😀

Inte nog med att den höll på skrämma livet ur folk som så fredligt var ute på promenader, utan den muckade verkligen gräl.

Tänk er bara då jag kommer upp i rondellen och har flertalet bilar framför mig och Chevan tutar som f-n, hahaa…vilken stress inte bara för dom framförvarande bilarna med chaufförer, utan även för stackars mig som till slut höll upp bägge händerna för att visa att jag inte höll handen på tutan 😀

Min gammboss ringde igår och gav mig ett bra julklappstips, som jag ska dela med mig av. En kvinna hon känner, stickar sockor och andra plagg, dessa köpte Annika av henne:

72979758_10156868463121314_8056023732805697536_n
Hon ville ha ett par sockor till varje barn och barnbarn hon har. Färgen på mudden är olika för att ingen skulle få likadana, och Annikas egna sockpar, fick alla dom färgerna på mudden, för att symbolisera dom hon har närmast i livet. Fint, tycker jag, och är det nån av mina läsare som vill köpa sockor av denna kvinna eller nåt annat, så är det bara att höra av sig, jag vidareförmedlar era kontaktuppgifter. Ni kan mejla mig: [email protected]

Och kom ihåg, det är bara er egen fantasi som sätter stopp. Man kan ju göra samma sak fast med handledsvärmare, benvärmare, mössor, you name it!

Nu är äntligen vår in och utfart öppnad, och även om vi inte kan ta en vänstersväng ut så kan vi svänga höger och slipper trassla oss runt inne på villaområdet.
Så idag är vi tillbaka på ruta ett, då dom började sätta ut att vägen var avstängd och folk körde hit men kom sig inte längre. Vet inte hur många bilar som körde in och fick sno, igår, och nu på morgonen. Hur kan man missa en orange skylt där det står att det inte är någon genomfart, samt den gamla hederliga skylten som visar att det är återvändsgata? Folk måste sova vid ratten! Må deras bilar få eget liv, dom också, och tuta elakt så dom vaknar 😀

minions_010_56bf77ca9606ee6a790031baBild från pinterrest.se

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Vilket buller det skulle bli

Ibland saknar man verkligen en helt vanlig, ordinär telefon, kopplad till väggen, med sin spiral sladd och nummerskiva. Det var inte så mycket som kunde bli fel, då. Möjlligtvis om man fastnade med fingret i nummerskivan och vred en gång för mycket 😀


Jag tror ju, och detta är en alldeles egen teori, att teknikens under, gått så mycket framåt att den inte hunnit med själv. Ibland gör våra (kanske speciellt mina) mobiler egna saker, bara så där, för att dom kan. Eller för att alla nya saker, behöver en viss tid av testning för att ta bort eventuella små egenheter som grejerna kan besitta.

För någon dag sedan bestämde den att jag bara kunde göra villkorligt samtal…typ, och då var det tur att den jag pratade med, lade på luren då vi var klar, jag kunde nämligen inte göra det. Sedan har vi den där ordlistan…jo, den är bra, ibland, då den skriver in ord, man själv använt mycket av.

Men ta nu den gången, Jan undrade vad ölen hette, som jag bjudit på. Jag skrev Bumble Bee, skickade smset och det stod: Bombnedslag. Jaja, och detta var ju inte enda gången, kan jag tala om. Det gäller att vara med, läsa innan man skickar, annars kan det se hur galet ut som helst.

Oboy översatte den till obotlig, kaffe till café, och det här, som jag skickade till Nicco, där det skulle stå, we are going to fika nu, och den skrev: We åre goding till fika nu. Japp, klura på den du!

Nä, satt man där på telefonbänken, så satt man där, och samtalen blev aldrig så där jättelånga, om man nu inte fått lov att ringa riks, till kusin Anna, och vi babblade på i en halvtimme innan föräldrarna började knorra om att det var dags att lägga på. Man hörde hur det knäppte i luren varje gång man påbörjade en ny minut, eller vad det nu var för tider.

Och kommer ni ihåg ljudet? Man hörde direkt om det kom in ett riks samtal, ännu mer om personen i fråga var utomlands. Lite som att prata i en hoprullad tidning 😀
Jaja, man kanske ska vara tacksam ändå, att man har en telefon och kan bli nådd, fast det beror lite på, av vem. Mobilen ringde nyss, ett 08 nummer, och nej, jag brukar inte svara då, eller så svarar jag, låter dom börja prata, och man hör direkt om det är från ett callcenter, då lägger jag bara luren på bordet, så får dom lägga på. Dom brukar sluta ringa då, efter några gånger.

Ska också berätta att jag på skoj, vägde symaskinen igår, den väger 14,5 kilo, fattar ni, och katten flyttar på den…sjukt! Och igår morse då jag öppnade dörren, så var symaskinen flyttad, 5 centimeter, vilket buller om den maskinen åker nerför trappan.

2016-03-02 22.48.10Nu ska jag käka frukost och se reprisen från gårdagens Farmen innan det blir morgonpromenad. Ha en fin fredag, allihop!

Nå, det var ju trevligt…

Av , , 4 kommentarer 9

Jag blev uppringd från Eksjö för några dagar sedan. Nyfiket svarade jag och undrade vad Sören kunde ha på hjärtat, jag såg ju att det var han som ringde (vi brukar som inte pratas vid på telefon), och han lät lite förvånad men så sa han, jaha, det är du, ja, jag undrar vad du ville, det var du som ringde.

Ja det är ju inte första gången jag ringer upp någon, Theresé fick ett samtal då vi var på Nydala med hundarna och hon trodde att jag hade stoppat in mobilen i tvättmaskinen, det lät så konstigt.

Min mobil tar en minut på sig för att låsa knapparna, så har man haft igång den och sedan inte har tid att invänta låsningen så kan den alltså få eget liv om knapparna kommer åt på lämpligt ställe.

Nå, det var ju trevligt att prata med Sören en stund, och Theresé ringde ju upp för att höra om jag verkligen tvättat mobilen eller inte. Och se, igår ringde Tina upp och undrade vad jag menade med mitt sms… det var tomt, hahaa…nä, sa jag, om du fått ett sms så var det inte jag utan mobilen.

Sen, kan man ju göra som Tina också, och skicka iväg sms till fel personer. En skrev hon till och skulle skänka bort en slant till… menat till dottern nu, men det var en väninna till henne som fick erbjudandet.

Mig skulle hon bjuda på öl bara så där, men jag tyckte allt att det inte stämde riktigt och visst, det gick en minut så kom nästa sms, det var inte menat till dig…så kan det gå 🙂

Måndag…ja, vi gillar läget och accepterar att den är här, igen, och lika snabbt kommer fredagen, jag lovar. Önskar er alla en toppendag!

052

 

 

 

Inga problem… nejdå… inte…

Av , , 2 kommentarer 16

Vi åt chili ”Von” Arne till middag igår… och jag vet varför, sa jag till Åke. Jag HAR nämligen skrivit upp vår middag för 2 veckor framöver… men nu hittade jag inte blocket jag kluddat i, så vad gör man då man kikar in i kylskåpet, en halvtimme innan middagen och det går inte upp ett endaste ljus över vad jag skrivit ner att vi skulle äta? Jo då drar man ut en låda i frysen och hoppas på tur, och titta… jag hittade en färdiglagad chili, vad är det för problem 🙂

Men man blir ju lätt frustrerad då man offrat tid på att planera för att göra det lite lättare och sedan spolieras planerna över att man förlagt blocket… nå, jag hittade igen det, sent igår kväll, och dessvärre kan jag svära på att jag letade precis där, men då låg det inget block på det stället… jaja, nu är ordningen återställd och jag vet vad det blir för middag, makaronipudding, sådeså.

Jeepen startade utan problem, kom till jobbet, och åkte därifrån och upp till mamma, glad i hågen, allt som vanligt igen….tills jag möter en bil som blinkar. Hm, antingen är det poliskontroll, vilket jag inte gissar på, utan börjar kolla knapparna på instrumentbrädan, ser att lysknappen står på noll, så jag vrider på den och vips så har jag belysning på panelen också, haha, ok, då var det, det, som var fel, tänkte jag och fortsatte resan.

När jag kommer fram, stänger jag av bilen men lamporna fortsätter att lysa, vrider av, låser bilen, går framför och tittar, näää, det lyser fortfarande andra lampor, då låser jag upp igen och vrider på noll, HA, och går upp till mamma och dricker kaffet.

Nu har jag ju sån tur att det inte blir så länge jag sitter där, en timme ungefär, kommer ut till bilen igen och då LYSER det INNE i bilen, gahhhh, nu låter den tvärtrött då jag vrider på nyckeln, men den går igång och som sagt, jag tackar någon att jag inte blev där längre, för då hade det väl varit kört… igen.

Min teori om Jeepen, är att den… HÅLL I ER… har eget liv och gör precis vad den själv känner för.

Här kommer en liten serie bilder jag knäppte igår kväll, gissa vad dom tittar på, katterna, hahaa…och kolla flip-overn som Eloise gör:

002 003 004 005 006 007 008 011 012 013 014

Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

Eget liv, men det funkar… oftast

 

Allting verkar ha ett eget liv… runt omkring oss. Nicco sa för någon dag sedan, att hon minsann skulle ha en Chev Caprice, den dagen hon ska börja köra bil. Sedan berättade jag att vi vet vart våran gamla Caprice står, hm… varför sålde ni den, undrade hon. Jamen den hade ju ett eget liv, den körde ju vindrutetorkaren då den själv ville, och såna där saker, och då jag sagt det så undrade jag tvärt om Jeepen är så mycket bättre.
Fast jo, den är det, den startar då den ska, man tar sig fram i meterdjup snö, man åker inte rakt fram i rondellerna, man kan nog lita på den, då det gäller såna saker. Sedan får man tåla att den säger att kylarvätskan är låg fast den är full, och problemet med dom blinkande lamporna är åtgärdat, samt indikationen på att bakdörren var öppen är också löst, Åke satte fast dörren lite bättre, så den kom in några millimeter närmare bilen och då slutade den att pipa och ha sig.
Jag spelade in Desperate Housewifes i tisdags, och förberedde mig på en rolig timme framför tv:n, men bandet vägrade gå igång, jag ploppade ut bandet från videon, och det gick nästan bra, det hade fastnat och jag fick använda lite våld att få lös det, tejpen hade åkt ut och tjorvat in sig. *suck, där försvann det avsnittet… tänkte jag.
Jag brukade mer våld och slet av tejpen, sedan kom Åke och han snurrade in det som hängde ut, och jag kunde ju inte låta bli att prova vad som skulle hända om jag nu satte in det i videon igen… och se, nu funkade det, haha, har man skills eller har man 🙂 Maria Lundmark Hällsten, förste videobands fixare. Men jag vill inte lämna en förklaring på HUR, detta kunde fungera.
Nu har Åke grävt ur gräsmattan där uteplatsen ska vara, och nu ska det väl jämnas till så bräderna hamnar på rätt plats, får se vad som hinner göras i helgen, för någon snö här i Umeå, tror vi inte på, men regn kan vi inte freda oss emot.
Önskar er alla en fin fredag!

Spännande gårdag

Av , , 2 kommentarer 6

 

Åke ringde vid halvtolv tiden igår och undrade vad jag gjorde. Ja, svarade jag, jag sitter här och förbereder mig mentalt för att gå ut och starta cheven, ska ju åka och besikta den, det hade han förträngt.
 
Kvällen innan hade vi problem med att få igång motorvärmaren och stod där ute och fipplade, till slut gick den igång, jag slängde igen dörren och tyckte att den tystnade, men Åke sa att det var för han ändrat tiden, nå, kom ut dit tjugofem minuter innan min bokade tid och inte hade motorvärmaren fungerat inte.
 
Nu vet ni ju, ni som följt med i min blogg, att den där bilen är väldigt speciell och ska ibland tas om hand med silkesvantar. Man får aldrig pumpa mer än två gånger på gaspedalen, då surar den ner sig och vägrar gå igång, om man fått igång den och den dör efter en halv minut…ja då har man problem.
 
Jag pumpade två gånger, vred på nyckel och det lät som om strömmen höll på vara slut, andra vridet och den gick igång, HA, hann jag tänka sen dog den. Jaha, det var den besiktningen det, jag trodde ju nämligen att det nu skulle vara tji att få igång den. Men efter två försök startade den upp igen men lät som en gammal traktor där den stod och durrade och hoppade. Jag skyndade mig att lägga in backen och rullade iväg, men innan dess hade jag naturligtvis suttit och pumpat på bromsen, för den är alldeles stum om den stått ute i såna där kall grader. Dessutom börjar det ticka och låta i instrumentbrädan, fråga mig inte vad det kommer ifrån, lät som en stor väckarklocka, men det sitter faktiskt inte ens en klocka i den bilen. Ja, det är som jag säger, den lever ett eget litet liv, den lilla bilen.
 
Kommer på besiktningen, men törs naturligtvis inte ha igång bilen då jag tycker att den har onödigt höga varv, stänger av den och håller på förfrysa mina fingrar innan skylten blinkar med vårat regnummer. Då sätter ju startmotor igång att trilskas, den bara skriker 5-6 gånger och man få skämmas lite. Kommer till slut in i hallen, stänger av den, vi byter plats och då håller inte killen på få igång den, samma visa, den skriker bara. Skönt att det är fler än jag som har problem med att starta bilen, säger jag och sedan fyller jag i att det ”bara” är startmotor som jäklas och att den ska bytas ut.
 
Sedan misshandlar dom bilen, knackar och lyfter och vrider, gasar så jag tror att den slukade halva tanken, innan dom ger upp och kommer och delger mig besiktnings papperet. Aha säger jag, det blir då inget stort kryss på framrutan, nejdå säger killen, men du få komma tillbaka ändå, det var några småfel. Ett positionsljus som inte funkade, ena halvljuset var bländande, lite rost på ett bromsrör och en styrled som var lite glapp…det var det. Inga allvarligare fel i alla fall.
 
Kommer hem och ska tvärslänga i mig lite lunch innan jag ska iväg och jobba, då kommer posten, ett mycket delikat brev från rikspolis styrelsen, som väcker min nyfikenhet, nu tänkte jag att vi skulle få veta vad straffet skulle bli från Åkes lilla fadäs med Camaron.
 
Jag fick fortsätta vara nyfiken till jag kom hem…det var inte det, det handlade om, Åke hade beställt en liten fotografering ute i naturen, a´2000:-, *tjitjing*, han hade kört 8 kilometer för fort, förbi en kamera, sånt händer…även den bäste 🙂 
 
Ha en fin fredag, allihop!

En hemlighet att avslöja

Av , , 2 kommentarer 2

Något som jag har undvikit att tala om, vad det gäller cheven och dess låsanordning som fryser hela tiden, är att jag inte har låst förardörren när jag har åkt bort och detta enbart av den anledningen att jag inte har velat bli utlåst. Jag har inte lämnat några värdesaker i bilen och inte heller bilnycklarna, jag har räknat kallt med att inget skulle bli stulet, inte heller bilen, och vi har klarat oss undan.

 
Nu kan jag skriva detta då Åke har uppfunnit ett hopkok som han har hällt i låsena och se, nu fryser dom inte längre. Kanske borde söka patent på smörjan?
 
Det roliga var då jag och Jennifer for på Maxi, då jag hade parkerat bilen sa jag till henne att inte låsa dörren, jag gjorde det med centrallåsningen och drog upp knappen på min dörr så den var olåst. Då vi kom tillbaka till bilen var knappen nere och alla dörrar låsta…??? Jag muttrade och var bergsäker på att jag inte tryckt ner knappen men men, jag fick vara glad för det var inte tillräckligt kallt för att låset skulle ha hunnit frysa på den korta tid vi var borta.
 
Nåväl, i tisdags, då jag skulle iväg så hade inte motorvärmare med kupévärmare hunnit gå så länge och jag var tvungen att skrapa rutorna. Jag började med att starta upp bilen och sedan klev jag ut för att göra mitt jobb, när jag var klar och skulle in igen så var dörren låst…ännu mer??? Men då visste jag att jag inte hade haft fel, jag hade lämnat dörren olåst på Maxi men bilen har ibland eget liv och den låser alltså dörren själv, då den känner för det.
 
Nu hade jag sån extrem tur att jag hade låst upp alla dörrar med centrallåset och bilen hade bara låst förardörren så jag tog mig in i alla fall. *suck* tänk vilken dag det annars hade blivit, jag utlåst från en bil som stod och puffade på, dessutom nytankad för 400:-. Jaja, som sagt, det är väl bättre att det händer saker hela tiden istället för att livet skulle vara jämngrått och trist.
Enya, en högst motsträvig katt som inte vill finna den rätta julstämningen, luvan får hon slippa och även katterna ska få go´maten idag.
 
Nu vill jag önska er alla en riktigt God Jul med fina klappar, god mat och trevligt sällskap! En speciell hälsning får gå till Järlåsa och dottern Theresé med sambon Anders, ha en bra Jul så ses vi om en vecka och hälsa Järlåsa borna från oss.
 
Sen, inte att förglömma, så är det inte bara julfirande för oss, jag och Åke firar också förlovningsdagen idag, 24 år sedan i teverummet uppe hos min farmor och farfar i Malå/Lainejaur. Jodasåatt…
 
Maria Lundmark Hällsten