Etikett: pålägg

Fulaste takfläkten ever 😶😅

Av , , Bli först att kommentera 14

Börjar med att dementera fjärilen Nicco filmade i förrgår, det var inte en Björkmätare, eller jo, fast den heter vitbandad björkfältmätare. Och ser annorlunda ut i teckningen. Den här var lite finare (men tro inte att dom inte kan hugga dig i nacken för det, skenet kan nämligen bedra) 🧛‍♂️


Nu har Åke påbörjat upphängningen av brädorna till staketet. Jag tror att det kommer att bli jättebra. Jag ångrar inte heller valet av färg, eller kanske ofärg, är en bättre benämningen. Gillar också att det bryter av med svart. Men återigen, jag kommer ALDRIG mer att hitta på att det ska målas balkskor 😝


Har ni sett att Pucko utökat sitt sortiment. Den här kom med i min smakbox.


Inget för mig dock. I mitt tycke ska en pudding inte vara rinnig, och den får gärna smaka mer choklad och mindre socker. Men då är jag inte heller ett stort fan av Pucko överhuvudtaget. Den där kan nog falla många i smaken.

Gjorde oss en macka att ta med upp på Gammlia. Har ni sett vad mamma Scan hittat på för pålägg.


Ja jösses, why not? Lite smidigare att få på mackan än runda bollar, ursäkta bullar med kött, om jag ska vara korrekt. Dom här kan man ju bara lägga på och dom ligger still.

Kaos i stan, på vägen till Gammlia. Avstängda körfält, studenten, och ”åkahemefterjobbet” tid. Fast vi tog oss dit och fick till och med vår vanliga plats att stå på. Nu var det både rullande och stående bilträff, så många försvann efter 18 strecket. Men superhärligt väder och inte alls fel ställe att sitta på.


Vi har ännu inte ersatt vår fläkt i sovrumstaket. Får se hur långt vi klarar oss. Jag har inte sett nån än, som jag tycker ser bra ut. Men kolla vad jag såg i Facbook flödet och jag var tvungen att skrolla upp igen. Trodde nämligen att jag sett världens fulaste takfläkt, men jag såg fel, haha.


I övrigt, på Västerslättsfronten, intet nytt. Så jag önskar er alla en fin torsdag!

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje 😀

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper 😀

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt 😀 Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben 😀

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c

Inget gnällande här inte!

Av , , 2 kommentarer 12

Min arbetarhelg, enda anledningen till varför jag sitter uppe nu. Känns halvdrygt då man slutar 20.00 och ska börja igen, 7, men å andra sidan detta gäller en gång på 4 veckor, så man ska väl inte gnälla.

När jag gick med Winstone igår noterade jag en konstig utväxt på ett av träden, nere vid cykelbanan, eller vad sägs, ser detta normalt ut?

Foto0091

Tänkte på det, när man hittar saker, så vill man gärna lägga upp dom där man tror att folk ska hitta dom, och självklart, man låter inte ett par glasögon ligga kvar på cykelbanan, då det är stor risk att någon kör över dom, men…jag vet ju också, om det är en själv som tappat nåt, så vill man gärna leta precis där man tror att man tappat grejen, och den har ju knappast flugit upp i ett träd 🙂

Apropå att tappa…då jag och Nicco åkte ner på Strömpilen för några dagar, hamnade vi bakom detta ekipage:

Foto0067

Han ser ut att ha problem med det som hänger under bilen, kan man ju lätt påstå, jag väntade bara att han skulle köra över ett gupp eller en sten, det hade varit en syn för gudarna…och mig.

Tänk, nu är det bara några få dagar kvar, sen har vi midsommar, man fattar inte hur tiden kan gå så fort då det är sommar…eller beror det på att det är en årstid man gillar, och då går det extra fort…ja säkert ligger det nåt i det.

Något annat som ska ligga, är tydligen mackan/smörgåsen, på denna:

Foto0065

Blev så full i skratt då jag såg den, underlägg, inget pålägg, med andra ord 😀

Hoppas ni får en fin lördag, allihop!

Foto0097

Tack Backman, för blomman!

Lyxfika???

Av , , 2 kommentarer 6

Nicco bredde sig en husmans igår, med ost på och en kopp varmchoklad till, när hon gjorde det kom hon på att hennes kille, Rickard, sagt att en lyxfika…. det är en husmans det.

Hm… njaeee, sa jag, jag är inte böjd att hålla med, husmans, tsss, det åt man ju förut eftersom man inte hade något annat val, idag däremot, finns ju en uppsjö av olika typer av hårdbröd.

Med frön, havregryn, hårt, mellanhårt, frasigt, knasigt, kantigt, runt, tjockt eller tunt.

MIn pappa älskade husmans, och det stod nog dagligen dags, på hans matintagslista, samma sak med Åke… jag fattar det inte, ok, jag åt husmans i 20 år, men sen vart jag less, och idag säger jag never, finns det inget annat att välja på så är jag hellre utan.

Men visst är det konstigt det där med vanor och hur man plötsligt en dag kan bryta, för att aldrig mer återvända. Min chef har varje dag, till frukost, tagit exakt samma sak på sin frukostmacka…varenda dag, i över två års tid, fattar ni, och helt plötsligt i måndags, skulle hon ha ett annat pålägg.

Jag tvärbromsade i mina rörelser och var tvungen att vända mig mot henne och fråga vad hon sagt, och ja, jag hade hört rätt, hon skulle ha något annat, men herreminje, sa jag, vad har hänt??? Nä, det hade inte hänt nåt speciellt, och jag vet inte jag, det kanske var en engångsföretelse, för imorse var vi tillbaka till det gamla vanliga igen 🙂

Maria Lundmark Hällsten