Vilka dagar, man väntar bara på bakslaget, snöglopp eller annat nedfall. Jag och Winstone satt då ute någon timme på förmiddagen, igår, det var skönt. Och jag passade på att prata med Ulla, en internet polare, som jag aldrig träffat, men som jag utbytt många erfarenheter och tankar med.

Vem hade trott att det kunde bli så…för 20 år sedan. Att man skulle komma i kontakt med en främling, och sedan, sakta men säkert lära känna personen, utan att ha sett henne förut, i riktiga livet. Ja, idag är det knappast någon ovanlighet, snarare tvärtom.

På träningen igår, så kom jag att börja prata med en kvinna som var där, och ämnet föll sig på mobilen. Då vi var i omklädningsrummet och hon påpekade att det var bäst att slå igång ljudet på den, igen. Jag berättade att jag brukar använda larmet på mobilen, och så stänger jag givetvis av, alla andra ljud, men på morgonen, glömmer jag bort, i 9 fall av 10, att slå igång ljudet igen. Fast det brukar ändå inte ta lång stund innan problemet uppenbarar sig.

Och sedan det här, att man gjort sig tillgänglig, hela tiden. Och det kan lätt bli en fälla, där du aldrig lämnas i fred, samtidigt som du själv, inte kan låta bli, att sitta och fippla med mobilen, för tänk, hemska tanke, om man skulle missa nåt kul, som pågår medan du själv håller på att se på tv, städa, laga mat eller annat oviktigt. Och det finns en viss risk, att man kan bli lätt disträ, av allt man ska hinna göra, om man vill vara med, överallt.

Jag kommer ju ihåg i begynnelsen, och min första mobil, en gammal avlagd sak, som jag enbart hade för att kunna bli nådd om förskolan ville ha tag i mig, eller om det hänt något efter vägen, för Åke. Och se hur man använder den idag.

Det blir en diskussion, mobilen åker fram och man googlar, man kan sköta bankärenden, leta reda på adresser och personer, öppettider, ja, allt, i princip, och det måste vara på gott och ont. Ordet informations samhälle, fyller då nu, sin funktion. Inget blir en nyhet, egentligen, alla vet, den dagen det händer, och sedan fylls infon på, med sekunders mellanrum.

Inte som då man var barn, och skickade ett brev, sedan gick man runt med spänd förväntan, på när det skulle komma ett svar, ibland kunde det dröja upp till 2 veckor, och andra gånger hann man skicka iväg ett brev till med en första fråga om inte det andra brevet kommit fram. 😀

Det känns som om det var lite mer chill, på den tiden 😀 Ha en bra tisdag alla mina vänner!