Etikett: cyklar

Hopp och lek och andra dumheter

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 april 2023 kl 08:14, Bli först att kommentera

I ett inlägg på en FB sidan som heter Nostalgisidan för 50, 60 och 70 talet, nämndes igår barndoms minnen som poppar upp då det våras. Man skrev om hopprep, Twistband, och spelkulor. Och jämförelsen om hur det ser ut idag. Då man inte ser lika många barn ute, som vi faktiskt var på den tiden.

Ok, vi hade säkerligen inte lika stora krav, om idag. Det var inte heller alla som hade olika typer av träningar dom åkte på, inte heller, var dator och mobiler, gaming och andra tekniska prylar, något som fanns i var mans hem. Vi var glad om man fick se barnprogram en gång per dag…

Jag kommenterade med följande text:

”Träskor och cykel, fick vi ta fram först efter 1:a maj, det var en oskriven mamma lag, haha…

Tänkte på det igår då jag såg några lyckliga barn som cyklade runt och njöt av friheten. Tänkte att dom ändå fått någon bonus av nåt slag. Vi fick allt vänta. Fast det kan ju ha berott på att snön låg kvar, liiite längre ändå, för 48-50 år sedan.

Jag njuter dock varje dag, än idag. Alla årstider har sitt, och dagarna blir, vad man gör dom till. Men jag håller med om att man inte ser lika många barn ute på gårdarna idag, eller i snöhögarna heller, för all del.

Dom vet inte vad dom går miste om. Kulor, hopprep, Burken, hoppa hage och swingboll. Och tänk, den där första blomman man plockade till världens snällaste granne, Tant Bibbi, som alltid bjöd på en godis som tack för blomman ”

Kunde ha fortsatt med Bro bro Breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen slipper här fram, här fram förrän han säger sin käraste namn…vad…heter….han BAAM så var man fast. Hahaa…

Kommer inte ihåg vad leken heter, en stod vänd mot en vägg, och alla andra stod uppradade på motsatta sida. Den som stod vänd mot vägg, räknade på nåt sätt, typ 1, 2, 3 ….frys! Gänget som stod på led, skulle under räknandet, komma så nära väggen som möjligt och vid frys, skulle dom frysa. Om man såg någon röra sig, var den ute ur den omgången, eller om det var så att dom fick börja om från början.

Vann gjorde givetvis den som kom ända fram och touchade på den som räknade. Jag vill minnas att vi även körde en liknade lek men vi kallade den något med Kungen, Kungens alla…drängar, nja, jag minns inte. Kommer förmodligen att poppa upp i skallen, mitt i natten och sen kan jag inte somna om.

Klart såna här minnen dyker upp då man sitter ute och rent bokstavligt talat kan känna vårens annalkande. Alla som cyklar förbi, värmen och en och annan humla, faktiskt dom har tinat fram, dom med. Apropå cyklar, så sa Åke igår, att vad han kunde minnas, så var det aldrig någon som retade nån för att dom inte hade den nyaste, finaste cykeln.

Nej, det upplevde inte jag heller. Cyklar var bara ett fortskaffningsmedel, fort skulle det gå, gärna låta lite, och här kommer kortlek på ekrarna in Sen var det inte så världsviktigt, att ställa upp den på stödet. Även om det absolut var något ens föräldrar ville.

Dagens cyklar kan kosta en mindre förmögenhet, men har förmodligen ändå, inget större andrahandsvärde. Dock vet jag inte om någon blir retad för en mindre ny cykel, det ska jag ha osagt.

Åke roade sig förmodligen uppe på Rödberget, då han var barn, Säkert både vinter som sommar. Det dök upp en gammal bild från Rödberget, tagen någon gång 1910. Så roligt att se.

Vi förflyttade oss från gårdarna och upp i skogen runt vattentornet, då vi blev lite äldre. Där var det mycket hopp och lek uppe på flyttstenarna som ligger där på sidan om. Bräntisbacken, blev det vid tonåren. Då var det inte längre så mycket lek, mer dumheter

Igår invigde jag Fitness24 med Nicco. Det var ju tur att hon var med. Eftersom detta var efter jag slutat jobbpasset så var ju gymmet obemannat och man måste in genom 2 låsta dörrar. Gissa vad man öppnar de inre dörren med… tadaa…fingeravtrycket, förstås.

Det gick ju inte alls eftersom mitt avtryck inte var registrerat från början. Nä, jag måste fråga vad dom tänkt sig eller om det var meningen att jag skulle göra på nåt annat sätt. Nåja, vi kom ju in via hennes finger

En dryg timme senare hade vi arbetat oss genom några utvalda maskiner. Armar och ben stod på kvällsmenyn. Jag gillade det. Man känner absolut skillnaden att arbeta med maskiner där du får stöd för rygg och mage och kan punktträna vissa muskler.

Ska bli kul att utvärdera efter nån månad eller två. Man utökar ju, vart efter, och lägger på mer kilon, eller så utökar man antal gånger. Här handlar det ju om ifall man vill ha långa eller korta muskler. Korta muskler ger styrka men inte uthållighet, som långa muskler ger.

Och apropå det, haha…

Promenader är i alla fall aldrig fel, så nu taggar jag Winstone på morgonpromenad i omgivningarna, så vi sätter fart på dagen. Ha en fin sådan, allihop!

Nutella eller semla, thats the question

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2023 kl 12:04, Bli först att kommentera

Kollade in vad det är för temadag idag. Till alla Nutella älskare kan jag då meddela att det är Nutella dagen..

Själv så har jag inte fallit så hårt för Nutellan, tycker den är för sliskig. Men choklad, helst av det mörkare slaget och med hela nötter i, det går absolut hem

Det blev inget statsbesök igår. Jag förstod det. Allt oftare har jag storslagna planer, eller mja, storslagna och storslagna ska jag väl ha oskrivet, men planer kan jag ha. Fast dom rinner ut i sanden. Jag vill göra det jag planerat, men så känner jag efter. Behöver jag verkligen, ska jag, eller har vi det inte rätt bra hemma. Det är kallt, kan jag göra det här en annan dag, och sen struntar jag i det.

Därför styrde jag om min plan, och åkte iväg för att handla istället. Skurmopp stod på listan och den har jag glömt alla gånger jag varit iväg. Återigen fick jag min seniorrabatt. Kassörskan lutade sig fram, såg klurig ut, och frågade om jag ville använda seniorrabatten.

Haha.. yes sa ja, do it!

Dagens upphittade fann jag under morgonpromenad med Mr W.

Är alla dessa översnöade cyklar, stöldgods, eller? Jag menar, tar man med cykeln nånstans, så tar man väl hem den. Eller blev man på lyset, gick hem och sedan kom man inte ihåg vart man var. Det är ju inte så att den står i ett cykelställ, precis. Ska stå en röd cykel på andra sidan vägen, hos oss. Stått där i 2 månader, och nu syns den inte längre på.
Jaja, inte mina bekymmer direkt. Det är väl snarare så att jag funderar på hur andra fungerar.

Där min brukare bor, återfinns ofta kundvagnar från Ica Maxi. Fattar inte heller där, hur folk beter sig. Dessa vagnar är knappast för allmänheten att använda var som, eller när som. Dom har nog inte fattat att dessa vagnar kostar, och för att få igen pengar på stulna varor eller vagnar, så blir det vi, kunder, som i slutändan får betala. Det gör vi genom prishöjningar, där viss procent går till en stöldmarginal… eller så svamlar jag. Förr var det så, på den tiden jag stod i affär, i alla fall. NI får dementera, om ni vet något annat

Hittade även en stor dun hög, efter en fågel. Undrar vad som tagit den pippin. Verkar vara en kaja, eller kråka. Fanns ingenting kvar, annat än dunet. Mer att fundera över, vilket djur kan det ha varit i farten då?

Ingen Nutella idag alltså, fast då fixar jag semlor istället. Vi kan väl fira dagen med annat, tänker jag.

Ha en bra söndag, allihop!

Tumme med tyngdlagen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 oktober 2022 kl 09:37, Bli först att kommentera

Gick utmed strandpromenaden igår. Där ser jag på håll, hur en kille klättrat upp i ett pilträd. Där hänger han i pilträdets grenar ovanför Umeälven. Jag fipplar och ska ta fram mobilen, tänkte få ett foto där han tappar fotfästet eller att grenen ger vika, och han ska få ett sig ett romerskt bad.

Men han tog sig ner, torrskodd, innan jag hunnit få fram kameran. Nu undrar man väl varför, han ens gjorde detta. Mja, han kanske kollade om han hade tumme tyngdlagen. Och det verkade han ha.

När man ser på AFV eller saker på TikTok, där vi människor, konstant utsätter oss för risker, så undrar jag hur vi är funtade, egentligen. Vi vet väl sen gammalt, att det kan gå åt skogen, eller åt vattnet, för all del. Men ändå ska det testas.

Smsade Åke att jag gjort i ordning godisskålen om det skulle komma några trick or treat besök.

När jag kom hem från jobbet så fick jag höra att det hade varit en hel skolklass och plingat på. Åtminstone kände han det som om det varit en massa barn här. Ja den där skålen var full, så nog hade det varit hit en del barn.

Nå, jag riggade snabbt Bengan och Benjamin vid ytterdörren, men det var väl för sent. Barn ska inte vara ute efter 21… Bengan dog där vid dörren, i väntan på att få skrämma någon.

Apropå det, inte döden då, utan Bus eller Godis. Så fick vi höra av Mats Boström, då vi var där och drack kaffe förra söndagen, att deras son, Philip, fick besök förra Halloween eller om det ännu längre sedan.

Philip och hans sambo hade inte haft en tanke på att det skulle kunna plinga på några godis tiggande barn, så dom hade inget hemma.

Givetvis ringer det på dörren och där utanför står 2 förväntansfulla, utklädda monsterbarn. Philip vill inte förstöra stämningen för dom, utan drar fram plånboken och river fram en tvåhundring, ger den till killarna och säger att dom får dela på den.

Dom lyser upp som små solar och drar iväg. Philip känner sig nöjd, uppdrag slutfört…typ. Det går 5 minuter, sen ringer det på dörren igen. Där utanför ringlar sig en låååång kö med monsterbarn. Ett bevis på att rykten sprids som en löpeld.

Philip eller om det var sambon, galopperar iväg, ut genom bakdörren, hoppar över staketet och in på macken. Där köps det godis, och sedan tillbaka i full fart. Tillbaka igen så delas det ut godis, fast… dom här barnen lös inte upp som solar, utan dom vände och vred på godisarna och undrade ifall detta var allt. Jösses Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.

Senare på kvällen, ringde det på dörren och därute stod en mamma med dom 2 lyckliga grabbarna. Hon höll i tvåhundringen och frågade om det verkligen stämde, att dom fått denna sedel. Haha…jodå, det stämde ju, men hon ville dubbelchecka.

Nåja, vi får se om det kommer någon ikväll, jag ska rigga för Åke, jag jobbar ju. Egentligen är det imorgon som är den rätta Halloween, så det kan ju dyka in nån, även då. Kanske måste fylla på godisskålen lite

Ni har väl ställt undan utemöblerna i natt va? Ni vet, det där med att ta fram, ställa fram, och ta bort, vrida tillbaka…klockan förstås.

Är väl ingen idé att säga att cykeln ska ställa undan, den används ju, numer, året runt…

Ha en fin söndag, mina vänner och alla andra!

Vilken hellyckad dag/kväll och natt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 juni 2019 kl 11:48, Bli först att kommentera

Åke gasade iväg 7.20 igår, inte på långstyrning men ner till Noliafältet med Camaron. Sen ringde han vid 10 och hade önskemål om en varmare jacka. Jo, det var både kallt och blåsigt. Jag kokade en termos kaffe, plockade med mig en jacka och travade ner dit.

Gick nåt varv, fotade lite, gick hem och käkade lunch och tillbaka igen. Mera foton, lite prat med bekantingar och mera kaffe:

Vi lämnade fältet vid 15.30, körde hem och hämtade Winstone och sedan gjordes det 2 cruisingvarv, vi var inte ensamma igår heller, konstigt!

Hem och laddade, käkade middag och rättade V75, jag vann på DD;

Wow!!!

När jag ändå satt där och petade köpte jag en bong på V65, den rättade jag i natt då jag kom hem från kusinfest nere på stan:

Ännu större WOW 😀

Ja, kusinfest ja. Efter vi ätit middag så gjorde vi ännu 1½ varv på cruisingen, andra halvan på varvet började det ryka under bilen. Den tycker absolut inte om stillastående. Det är headers under bilen som inte har kylning så då säger den ifrån, även bränslepumpen.

Det fixade jag dock lätt. Vi struntade i att ta vänster vid stadskyrkan, utan körde rakt fram i rondellen, där fick vi upp lite fart och genast mådde bilen bättre. Vi åkte hem för lite klädombyte och dryckeskontroll, sedan cyklade vi (jag på el cykeln o Åke på den vanliga) ner till ett av bågen husen, där kusin Anna med sin man Ingvar, bor…top floor.

Vi skrattade och poppade musik, Sivert och Eva-Britt samt Jonathan, var också där. Sivert agerade bartender, gjorde en variant på en irish cooffe, jag undrade vart tusan han hade varit då han kom och serverade oss kaffedrinken:

Hm, tydligen hade han i försök att pudra på kakao, lyckats få pulvret både här där, vi tyckte att han kunde använda den här bilden i ett eventuellt CV och han kan kalla sig för den nakna bartendern 😀

Ingvar plockade fram sin mycket dyrbara luftgitarr, finns bara några få i världen:

Lite bilder från en trevlig kväll/natt:

Åke var den första att ge upp, själv cyklade jag hem vid 2.30 tiden, kan inte skryta om nån värme då heller…fyyy!!! Men det ser desto bättre ut idag.

Ha en fin och lugn söndag allihop!

Han blev så sårad i sitt ego, frånkörd av en kvinna i sina bästa år :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 mars 2019 kl 08:21, Bli först att kommentera

Tittade på ett amerikanskt program igår, dom tar på sig uppdrag att fixa i ordning gamla grejer, kan vara allt från motorcyklar till karuseller, trampbilar och sängar. Igår var det trollkarlssaker, gamla, antika sådana.

En sak han fixade var en vägg där en man eller kvinna ska ställa sig och sedan kastar magikern/trollkarlen, knivar som nästan snuddar människan som står där. Nu avslöjades det hur det egentligen går till, och det kanske må vara, jag vet inte, dom där grejerna är säkert passé, för längesedan.

Så såg vi på Brynolf & Ljungs street magic:

Heeelt sjukt, och alla reagerar på samma sätt, även vi, här hemma i soffan. Och hur tusan går det till?

Nu vet jag att det sägs att trollkarlar aldrig får avslöja hur dom gör, men då väcks ju frågan, hur fasen kan man då lära sig?

Om jag bestämmer mig för att bli en sån där…trollis, imorgon, vem visar mig då, finns det en magiker skola, får man skriva på ett tystnadsplikts kontrakt, eller vad?
Och nej, jag har inte tänkt bli det, men jag undrar bara.

Det finns mer jag funderar över, folk som kör bil, till exempel.

Tog ut bilen igår på en tur till Avion. Jag hamnar bakom en bil efter Storgatan, och han kör alltså 30 där det är 40, tvärbromsar, precis som om han kom på att han skulle svänga, en fortsätter sedan rakt fram.

Jag listar ut att han tycker att jag ligger för nära, men tycker han då att jag ska köra 20, bara för att han inte hittar gaspedalen? Kommer fram till farthindret vid Hemgården, ett hinder du kan köra över utan problem, till och med Camaron klarar sig där.

Gubben (ja, nu får han vara en gubbe), bromsar så han står still, innan han gasar försiktigt, alltså *suck&stön*. Men herreguu´ har karln ingen fjädring på bilen och kör han utan däck? Nu vet jag, for real, att han är irriterad på moi, haha…

Så kommer vi äntligen ut på gamla E4:an, och där det blir 70, så tar jag vänster fil för att slippa den där bromsklossen och gissa vad…och det här förstod jag, i know it.
Han kör då ut från sin högra fil, lägger sig bakom mig, och byter återigen fil då vi passerat några sniglar, i ett försök, att köra om mig innan Ikea rondellen, eller vad jag ska kalla den. Men den gubben gick inte, moahaha…

Så sårad i sitt ego, att ha blivit från körd av en kvinna i sina bästa år, som dessutom hade mage att ligga för nära hans bil, fast det hade jag ju inte gjort, om han hade kört den tillåtna hastigheten, *KNÄPPO*.

Japp, då hade jag fått detta ur mig också, och nej, jag brukar inte vara våldsam i trafiken, eller göra någon annan förnär, så länge dom håller sig på mattan/vägen, som man ska göra. Och visst, gör fel en gång, glöm att gasa, och stoppa upp all trafik, under några sekunder, men vakna sedan till och kolla runt omkring, hur det ser ut, du är knappast ensam.

Nu får jag snart dricka kaffe och käka frukost, har suttit uppe i 1½ timme, Tog nämligen järntabletten och då får man allt vackert vänta 2 timmar innan kaffet, *suck*.

Hoppas på en fin dag för er alla. Gissar att många har siktet inställt på lite tv tittande, Vasaloppet och blåbärssoppa.

100 år gammal…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2018 kl 08:28, 4 kommentarer

Jag tycker det är fantastiskt med blommor (ibland), den 29/12, la jag ut en bild på den orkidée jag fick av Jan B och Kerstin, då hade den skjutit iväg en blomstängel och det förunderliga är, att den fortfarande står sig. Jag fattar ingenting? Hur länge kan den stå, utan att skrumpna ihop?

Då vi bodde i lägenheten hade vi en orkidée, som jag antingen köpt eller fått av någon, den blommade konstant i flera års tid, helt otroligt, vilken livsvilja, tyvärr tyckte den inte om flytten till huset, utan då gav den upp. Jag hade hört, att just den modellen, skulle man aldrig plocka bort blomstängeln på, då den blommat ut, utan den sköt iväg nya blommor från den stängeln, och det stämde.

Vet inte hur det går med Theresé orkidéer, men i somras levde dom gott, i enbart vatten. Jodå, hon hade läst att dom kan klara sig bättre utan jord, det svåra är kanske att balansera upp den i en vattenskål.

Nu ska jag kolla intresset här i bloggen, av kaffekvarnar från Kuorbevare. Jag har ju en själv, så här ser den ut:

Och här lite info som Theresé skrev då jag la ut den för 5 år sedan och jag citerar: ”1905 tillverkade Gustaf Oscar ”Slekafot” Bergström, morfars och faktiskt mormors släkting, den första Kuorbevarekvarnen till sin fru Gustafva. Just denna tillverkades nog av Oscars barnbarn, Per Martin Bergström, son till Viktor Manfred Bergström.
För att få lite perspektiv på hur det hänger ihop, så var Oscar bror till gammelfarfar Johans morfar Per Johan Bergström född 1846.

Oscar och Johans farfar och farmor, Per Andersson Bergström och Eva Andersdotter, fick åtminstone 12 barn, varav tre kan härledas nedåt till oss. Två av dessa blev mammor på mormors sida. (Per och Eva var nämligen morföräldrar till den första Hällsten som råkade vara gift med sin kusin där så klart Per och Eva också var morföräldrar.)

Jag ska rita upp det någon gång så du ser lite lättare… Denna kvarns tillverkare dog dock mellan jul och nyår 1998.” Slutcitat

Och det är apropå det inlägget som jag nu tar upp det igen. Jag fick nämligen en kommentar igår, på inlägget, en kille som har just en sådan kvarn, fast 30 år äldre, alltså 100 år gammal. Och den hade han nu tänkt avyttra. Här är en bild på den:

Om ni är intresserade så kan ni mejla mig på [email protected] så skickar jag det vidare till säljaren.

Jag var en sväng till mamma igår och passerade cyklarna som jag fotade för 15 dagar sedan, tycker att det går långsamt med snösmältningen, den undre bilden togs igår:

Ikväll ska vi ha lite party i huset, så dagen kommer nog att gå åt till att städa, fundera ut vad jag kan bjuda på för tilltugg, göra i ordning nån liten shoppinglista, ja, sånt där som hör till. Så det är väl lika bra att man börjar någonstans, tänker jag. Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Nu ska utemöblerna fram!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 mars 2018 kl 08:44, Bli först att kommentera

Vi blev ju bjudna på våfflor hemma hos mamma, igår. Det satt fint! Inte ofta man äter det, och jag vet inte heller om man räknar det som mat, njae, mera som mellanmål då. Fast jag tänker alltid på Åke, då jag hör ordet våfflor. Jag fick tidigt i vårat förhållande veta att han egentligen inte alls, gillade våfflor, han hade nämligen förätit sig på dom.

Hans farmor bodde häruppe i huset, där Nicco nu bor. Och givet, snäll som hon var ville hon väl bjuda på ”mat”, då hon visste att Elsie (min svärmor) var på jobbet. Och våfflor kan man snabbt slänga ihop. Så våfflor stod allt som oftast på menyn. Nicke (min svärfar) och Åke, fick äta och se glada ut, fast jag har hört att dom, för att slippa tacka nej, försökte hinna laga till egen mat, innan hon hann ropa i trappen att hon ville bjuda på nåt. Hahaa…ja, vad säger man. Jag förstår ju att hon tyckte det var roligt med besök, och att laga något lättsamt, är väl att föredra då man inte orkar med så mycket annat.

Idag är det i alla fall Dialersystemens dag, och vad det är, kan ni googla på, inget man äter, i alla fall 😀

På vägen från parkeringen noterade Nicco några cyklar, mja, vad säger man om detta?

Jag skulle vilja citera vad en gammal kollega till mig skrev på sitt Insta om just bytet till sommartid…nåt i stil med: ”och nu ska utemöblerna fram”. Jojo, skulle väl just se fint ut, i all denna snö 😀 Ur led är tiden, kanske man kan säga!

Undrar om det är så, att övervägande delen av alla barn, egentligen inte alls vill sova? Det är som en fin gräns där också, mellan barn och barn, eller just den åldern då detta fenomen infaller, för att sedan tvärt vända, och då vill alla, plötsligt sova, helst hela dagarna.

Sov man borta hos någon, så hade man aldrig problem med att hålla sig vaken, eller om vi var ett gäng som skulle sova över i lekstugan, eller tälta, och ok, då var det ju nåt speciellt som hände, vi sov ju knappast i tält för jämnan. Men ändå…

Jag gillade nog inte att höra, att man skulle gå i säng, varför då, liksom, man var ju pigg. Och sedan kom den åldern då man absolut inte ville stiga upp, varför då, vad kunde vara fel med att sova till 2-3 på dagarna, hallå!!!

Och det där känner jag absolut igen, behöver bara titta på våra barn, och komma ihåg hur det var. Nicco som låg i vårat sovrum fram tills Theresé flyttade hemifrån, kunde ligga och gnola på nån melodi, halv tolv på natten, och då skulle vi stiga upp, 6 på morgonen, och hon skulle till förskolan.

Fast då jag berättade detta för fröknarna så trodde dom inte sina öron, hon som var så pigg och alert under dagarna, det var svårt att tro att hon inte var supertrött då kvällen kom. Men…det där ändrade sig med tiden, jag vet…

Mina tankar kommer ifrån ett klipp jag råkade se, nu på morgonen, och ja, se och begrunda, kanske även ni håller med om att vissa barn, är inte skapta för att sova 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Ett vår/sommartecken!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 maj 2017 kl 06:56, Bli först att kommentera

Den årliga vårstädningen av Tvärån, är gjord, ett vår/sommartecken, om något.

Synd bara att stulna cyklar ska slängas i ån, eller andra vatten, bara för att…så jäkla onödigt.

Lite lätt, strilande regn idag, kan behövas för växtligheten.

Läste följande i tidningen, Kommunalarbetaren:

Och nu undrar jag om jag, läser denna lilla text, som djävulen läser bibeln, eller…jag menar nu punkt nummer 2.

Odla på annans jord som inte används. Vad är det för uppmaning. Ska jag kliva över till grannen, hon har ju lite gräsmatta som inte är odlat på, säkert finns det en liten plätt i hennes rabatt också, som är ledig…ja, det är bara att sätta igång att plantera och använda jorden, eller hur 😀

Nu har jag invigt Lager 157, och kan väl inte säga att jag är överimponerad, väldigt mycket basic, inget som stack ut, men men…mycket folk, bra priser och det kan ju alltid dyka upp nåt intressant, man får väl gå dit fler gånger. Eller så kan man då i alla fall säga: Att jag har varit där!

Önskar er alla en trevlig lördag!

Håller mig mer lättsam…tror jag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2017 kl 08:17, Bli först att kommentera

Ja det kan inte ha varit någon i Umeå med omnejd som missat gårdagens storm. Vi, bestämde oss för att ta en liten promenad, i den lätta eftermiddags brisen, längst strandpromenaden, bort till bild museet och ta en kaffe där.

Det blev till att kämpa i motvind, eller motvind, det var nog både medvind, sidvind, upp och ner vind och allt man kan tänka sig. inte nog med detta, utan då började det regna, lite tvärt så där, och dom dropparna i den blåsten, kändes som småsten.

Cyklar låg huller om buller:

Väl framme vid dörrarna noterades en liten lapp…Måndagar Stängt!!! Thank you very much!

Nåja, det finns alltid dom som upplevt värre saker, vad är lite blåst och vind i håret, kontra detta:

Hade köpt en gammeldags påskmust och på den kan man läsa följande: ”Påskdagen infaller söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.”

Och då vi läste detta, jag och Åke, så kliade vi oss i skallen och undrar förstås, vem tusan som räknat ut det där…Hur kan man ens komma på tanken, och hur kunde dom veta att detta upprepas hela tiden.

Precis som skottdagen, vem räknade ut det, att vart fjärde år lägger man till en dag för annars…ja, hur hade det sett ut om man missat det? Jag ids inte ens tänka tanken utan håller mig lite mer lättsam, tror jag 😀

pinterrest.com

Önskar er alla en fin dag, blåsten till trots…för ja, det blåser idag med, det är bara att hoppas på att det inte blir lika häftigt som igår.

Är det så konstigt, jag bara undrar?

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 september 2016 kl 08:07, 2 kommentarer

Vi hade inte bara ”hemmahosträff” igår, utan vi firade även Kerstin som fyllt jämnt, med smörgåstårta och blommor. Trissen gav utdelning, 60 spänn, katchiiing, rätt ner till restaurangsbesök till våren. Jaja, vi har ju lite tid att öka på den potten!

HÄR hittade den bilden

Pratade med en man från hemtjänsten igår, han skröt upp sitt arbetslag, han tyckte att hemtjänsten får kritik som dom inte förtjänar. Fast jag tänker att myntet har alltid två sidor, jag sa att jag känner dom som jobbar inom hemtjänsten och vissa sitter på cyklar, och hinner nätt och jämt, från ena stället till det andra. Sen har du dom som kör runt i bilarna, men dom har inte mer tid för det.

Han kontrade med, att cykla, det var grejer det…miljövänligt, det går fortare att cykla till vissa platser, man behöver inte betala p avgifter…jaja, sa jag, och det kommer ju nu från dig, som jobbat 33 år som brevbärare *nickar och ler*.

Han berättade, vad man kan läsa från statistiska centralbyrån, följande och jag citerar:

”År 2020 kan de som är födda år 1940 fira sin 80-årsdag och då börjar antalet i den äldre åldersgruppen att öka snabbare. Idag finns det nästan en halv miljon som är äldre än 80 år i Sverige, i slutet av 2040-talet beräknas de vara över 1 miljon.” Slutcitat

Han undrade vem som då skulle ta hand om alla gamlingar, då detta yrke inte står på topp. Och det är ju det jag sagt tidigare, man måste höja statusen för yrkesgruppen, så det lockar fler att söka sig in där. Det gäller ju alla vårdande yrkeskategorier, hemtjänst, personliga assistenter, undersköterskor, sköterskor…ja, ni fattar.

Att ta hand om andra människor, är ju absolut ett jättestort ansvar, att någon annan lägger sitt liv i dina händer, och du kan vara den som sätter guldkant på brukarens/patientens dag. Att ofta, med små medel, kunna glädja en annan människa, det är också balsam, för den egna själen. Och det handlar inte bara om att vara någon annans ben och armar, utan även ögon och öron, att kunna sätta brukarens/patientens intressen i fokus, och göra rätt.

Nå, sedan fick jag höra, när han gått, att visst, han är en av dom som är duktiga, men inte alla, är som honom. Nänä, utan för det mesta är det för lite tid, personalen har det tufft, att hinna med, det blir väldigt lite av den sociala biten, som nu många äldre, skulle behöva. Man undrar varför precis allt, ska effektiviseras så till den milda grad, att man knappt hinner med själv. Är det konstigt att folk blir utbrända och mår dåligt?

Jag önskar att det fanns en kurs, som alla skulle gå igenom, för att själv, kunna känna efter om detta yrke är gjort för just den personen, långt ifrån alla, skulle ta sig igenom, med stjärna i kanten. Tyvärr!

Jaja, nu lämnar jag detta ämne, därhän, nu har jag sagt lite av mina tankar.

Bild hittad på pinterrest

Idag ska det lastas Camaro, jag hann inte med allt jag tänkt igår, så snabeldraken ska startas upp, för både bildammsugning och bussen ska tas ett varv. Och ikväll är vi bortbjudna på kaffe, jojo 😀 Önskar er alla en trevlig torsdag!

Etikett: cyklar

Hopp och lek och andra dumheter

Nutella eller semla, thats the question

Tumme med tyngdlagen…

Vilken hellyckad dag/kväll och natt!

Han blev så sårad i sitt ego, frånkörd av en kvinna i sina bästa år :D

100 år gammal…

Nu ska utemöblerna fram!!!

Ett vår/sommartecken!

Håller mig mer lättsam…tror jag…

Är det så konstigt, jag bara undrar?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten