Etikett: sweetchilisås

Antingen eller!!!

Av , , 2 kommentarer 7

Tina hade en kupong, ät 2, betala för en, så vi träffades på NUS och hade höga förväntningar på vårrullar med ris och sweetchilisås…men fy sjutton, dom var inte goda. Hade säkert legat på varmhållning ett bra tag, mjuk äcklig smet, runt innehållet.

Tina tog resolut våra tallrikar och gick och bytte ut dom mot grekiska biffar, med potatis och tomatsås…tror ni det var bättre? Nopp, ingen mänsklig hand har tagit på dessa biffar, och saltet hade dom glömt till potatisen. Men då har vi testat den maten och kommer inte att göra om det.

Jag tänkte på det här då man ska beskriva en annan människa, eller en maträtt, ja kanske lite vad som helst, så säger man ofta, antingen tycker man om den/det, eller så gör man det inte.

Men det stämmer väl inte egentligen, att det bara kan vara antingen eller. Man kan ju faktiskt träffa människor som inte säger en någonting överhuvudtaget, man är helt oberörd, eller man kan äta saker man tycker mindre bra om, för att blidka en som faktiskt älskar just den maten. Men skulle man absolut inte ha tyckt om det…som fisk till exempel, så låter man ju helt sonika bli, eller hur? :D

Jag och chefen, pratade om just fisk, och jag sa att jag verkligen inte, tycker om den, luktar ve och fasa och smakar därefter. Men som barn kunde jag äta rökt abborre eller sik, det gick bra, men rökt fisk smakar inte så mycket annars än rökt skinka, och inlagd sill, funkar, går säkert åt en hel…liten burk här, på ett år, och samma där, den smakar ju egentligen inte fisk, utan som inlagd gurka med annan konsistens.

Men så tänkte jag också på detta med alla ben en firre innehåller, och kom ihåg då lillbrorsan, Lars, som vid tillfället var runt 6 år gammal, vi var uppe i stugan i Malå och det var fisk till lunch. Jag åt antagligen ingenting för jag brukade aldrig vara hungrig då det serverades fisk, men jag satt där och plötsligt så har han satt ett ben i halsen.

Det blir kalabalik, till slut tar pappa över hela situationen, tar fram en tång, och håller upp munnen på Lars, det han kan, och stoppar in tången och får tag i ett jättestort ben som satt sig tvärsöver, rätt långt in, men ut kom det och kanske…detta har satt sina spår, och inte bidrog det till att jag skulle börja gilla fisk, ännu mer.

Nä, det är tur det finns andra alternativ :D

Jag hälsade på ”gammbossen” igår också, och vi satt och surrade bort en stund. Det är absolut inga problem, kan jag säga, tiden gick fort så det blev en lite senare middag, men den var kanon (apropå matprat) jag gjorde potatismos, och till den serverade jag minutbiff, med stekt bacon och lök till, samt en pepparsås, perfekt fredags middag. Önskar er alla en fin lördag, med följande tips på hur man kan ha koll på köttet:

10012627_652599181500305_5201161673300299292_n

 

 

Minnen från…förr (ja vad annars)

Av , , 2 kommentarer 16

Jag testade en ny maträtt igår, biff av kycklingfärs och riven haloumi, som kryddades med bland annat paprika, vitlök, salt och denna lilla Masala:

023

Haloumi gör konsistensen något seg, men detta var gott och nästa gång kommer jag att äta ris och sweet chilisås till, lite som chicken nuggets.

Visst är det lustigt att man ibland, får minnen som känns som igår, då man känner en lukt, ser en speciell bil, hör en låt eller ett ljud. Jag skulle leta fram en låt på youtube, och där får man ju upp fler alternativ, och så föll ögonen på Elton John som sjunger Don´t let the sun go down:

Jag hamnade plötsligt i pappas Mercedes, ligger i baksätet (på den tiden det inte var så viktigt att sitta fastspänd) och låten spelas på radion eller bandspelaren. Det är mörkt ute och vi har några mil kvar till stugan i Malå…kändes tryggt, och snart skulle man ut i kylan för att komma sig in hos farmor och farfar för att hämta nyckeln till stugan. Ett fint minne, och jag är glad att jag hade den uppväxt jag hade och med dom minnen jag har.

Vi åkte ju upp till Malå nästan varenda helg, då jag var liten, så det är många resor dit och hem, man varit med om. Lördags godiset fick bli på fredagarna, för att blidka oss barn, så kul att sitta i en bil 2½ timme, var det ju inte, och som barn är ju tiden så lång. Är vi framme snart? Frågade man efter tio minuter.

Ibland fick vi mellanlanda i Åmsele och äta en parisare, det var högtidligt värre, och godare parisare än där, fanns inte att uppbringa :D  Sen hade man väl sina riktmärken efter vägen. Det var länge jag trodde att det var en hinderbana för hästar, nere vid kyrkan i Vindeln, såg ju ut som det, uppifrån vägen, men det var gravstenarna man såg.

Åmsele var halvvägs, Rökå vägen, med dom härliga guppen, som vi kallade dom, var roligast under hela resan, pappa gasade på och höll inte den lagstadgade hastigheten därefter, och vi formligen flög över kullarna…det hirade i magen och alla skrattade. Kanske inte mamma då, hon var ju åkrädd :D

Och sedan var det inte så långt kvar innan man vinkade åt Nilagubben som står längst upp på Tjamstan, då var man nästan framme. Och kännemärkena åt andra hållet, var dom samma fast tvärtom och sist av allt, vattentornet…det var hemma, det.

Önskar er alla en fin onsdag!

018Vaaa…är det redan onsdag???