Det blev en lång trevlig middag i går. Helt oförmodat och improviserat med gäster, och jättetrevligt! Fick lite förslag och idéer om hur man skulle kunna fräscha upp vardagsrummet, något som jag länge gått och funderat på, men inte hittat något vettigt. Nu vet jag!

Helmärkligt att man kan köpa en annan människas tankar och idéer rakt av bara. Det kändes helrätt och spännande dessutom. Nu får vi se om modet håller ända till genomförandet…. Ska lägga ut lite före- och efterbilder senare.

Började dessutom på mitt bidrag till 1-mila-halsduken, blogg.vk.se/Velilasstickblogg/
och hann faktiskt lite under vår långa middag.

I dag tror jag att jag ska ägna dagen åt administrativa uppgifter som att göra i ordning årets pärm för fakturor och börja arbeta med God man-deklarationen. Inget arbete som känns stimulerande att börja med, men ack så skönt när det väl är gjort. Sedan tror jag att jag ska sticka emellan med lite scrapbook-arbete också. Har gjort varsin sida om dotterns och sonens bröllop, men som en av middagsgästerna igår sade: var är bilderna från ert bröllop då? Ja, det kan man fråga sig. Det blir till att leta i gömmorna.

TIllbaka efter Bryssel-resan. Det strulade lite redan vid betalningen av flygtaxin. Helt plötsligt kunde jag inte komma ihåg min pin-kod. VA?! Har aldrigt hänt förr, men där och då var huvudet helt tomt. Chauffören visste inte heller hur han skulle göra för att jag istället för pin-kod skulle få underteckna kvittot. Nåja, med lite hjälp från taxiväxeln så löste det sig i alla fall.

Sedan blev vi försenade från Umeå så väl framme i Köpenhamn var det bara att springa till nästa plan. Det regnade när vi landade, men när vi gick ombord på planet så snöade det. Som det snöade sedan, riktiga härliga lapphandskar. Såg jättemysigt ut när man tittade ut. Men inte lika mysigt när kaptenen talade om att nu måste vi vänta till dess att man har skrapat rent banan. Väntan, väntan, väntan.

Framme i Bryssel tog jag taxi eftersom jag inte såg någon hotell-shuttle. Chauffören surnade till när jag sade vilket hotell jag skulle till. Det var hans andra körning dit och det var alldeles för korta resor för att han skulle vara nöjd. Där satt jag och beklagade honom; ack ack ack. Inte nog med det, när jag räckte fram kreditkortet så blev han ändå mer upprörd. – Jag tar inte emot kort och det står på skylten på dörren!! Nu måste vi iväg till bankomaten och det kostar lika mycket som körningen hit, muttrade han buttert.

Men i hotellreceptionen var de snälla och gav mig kontanter att betala honom med. Det värsta är att jag såg ju aldrig taxametern så jag vet inte vad resan gick på. När han såg pengarna, som  jag dumt nog höll synliga i handen, så hade resan gått på exakt så mycket. Där tjänade han nog en slant extra…….

Så underbart skönt det var att få komma in på hotellrummet, ringa hem till Livskamraten (verkar ha tappat min "jobbtelefon och det är inte kul att vara utan mobilen när man är ute och reser) duscha och sedan bara sova. Det var en jobbig resa. 22.30 var jag framme på hotellet och 22.30 dagen efter var jag hemma igen. Blä, inte är det någon dans på rosor att vara "resande". Men dagen i Bryssel var bra, givande, och jag hann träffa två av mina gamla "kontakter" och tacka för den tid som vi varit i samma affärsgrupp och beklaga att vi nog kommer att tappa kontakten framöver.

Vill du se mer miniatyrer, läs här

Det sker stora förrändringar inom vår koncern just nu. En av de förändringar det kommer att innebära för mig personligen är att jag kommer att förlora mina kontakter i de internationella nätverken. Under årens lopp har jag varit med i 4 olika nätverk och knytit många kontakter. Jag kommer att sakna dem, snyft. Trots, eller kanske tack vare, kulturskillnader och språkförbistring så har jag trivts bra i de sammanhangen. Men med åren så har också erfarenheten kommit; förändringar kan innebära mycket positivt, så nu är det bara att rikta blicken framåt och se tiden an. Ska vara i Bryssel på fredag, få se om jag hinner få tag på någon gammal nätverkskompis och dela ut en avskedskram.

Annars vad nytt? Inte mycket. Måste börja planera för nästa dammiddag (tjejträff). Jag skulle vilja ha ett lite annorlunda upplägg på middagen, får kanske sätta mig och bläddra igenom några recept (på Internet).

Tänk alla dessa block med nedskrivna recept, fina kokböcker, recept utrivna ur diverse tidningar – nu ligger de bara där….. och skräpar och tar upp plats….. Det är vad Internet har fört med sig.  Det är väl också en förändring.

Gick en långpromenad i eftermiddag. Passerade förbi den nya skolan och där på sporthallsdelen lyste det i klarskrift: No memory.

Just det, så är det idag. No memory. Det förklarar varför jag känner mig nedstämd och tungsint. Tittade i Aftonbladet och fick det bekräftat: Idag är den deppigaste dagen på året. Det finns tydligen t o m en formel för hur man räknar ut det!

Jag behöver ingen formel för att känna att det inte är livets höjdpunkt i dag, men det är väl (kanske) en tröst i att jag inte är ensam om att vara mindre nöjd med livet i dag. Kram till er nedstämda personer i dag. Längtar till i morgon!

I går var det nära en vinst på V75. Ack så nära, men ändå så långt ifrån. Visst är hästarna duktiga som blir 2:or, men det räknas ju liksom inte. Men någon gång ska det väl ändå hända……

Kanske dags att göra iordning en liten "turbricka som jag hade tidigare. På den hade jag ju den lilla souveniren i form av ett litet putsat hus med 2 våningar på halva huset och en våning på den andra.

Tittar man så på vår SpanskaVilla så är den väl ganska lik min önskan. Men jag var kanske inte tydligt nog. Jag hade ju helst velat ha tillgång till mer pengar också så att villan kunde vara någonstans där man behöver utländsk valuta.

Skam den som ger sig. Jag gör ett nytt försök, lite på skoj men man vet ju aldrig…

Man kan väl inte vara FÖR tydlig så jag satte dit en häst som ser pigg och alert ut, samma lilla souvenir-hus, några snäckor och utländska mynt och så det allra viktigaste: en souvenir"guldtacka" från Boliden Rönnskär. Ja, det meddelandet ska väl gå fram. Nu är det bara att hålla tummarna! 🙂

I morse när jag packade upp vinlådan så kom Livskamraten på något smart. Varför inte återanvända den kraftiga fina wellpapplådan till att förvara julsaker i. Sagt och gjort, fram med julsakerna igen och den stora omsorteringen började. Lådan passade jättebra att lägga ned julgransbollarna i.

Jag passade också på att ta fram lådan med mamma och pappas julsaker. Tänk att i år blir det 7 år sedan mamma gick bort. Så fort tiden har gått! Den första tanken var att inget har hänt under dessa 7 år. Men vid närmare eftertanke så har ju faktiskt både dottern och sonen gift sig under dessa år, tre barnbarn har vi fått och en stuga har vi skaffat. Det är nog så, tiden har bara flugit iväg. Men än har jag inte kommit så långt att jag kan slänga bort deras julpynt. Nej, det får vara kvar ett tag till.

Fick ett mms idag med en bild på en av världens goaste killar, lille K. Men titta vad han lutar sig mot. Är det som det stod på mms:et: The dog from hell!

Bildkvalitén är inte den bästa, men så är det väl med mobiltelefonkameror ibland. Men visst ser de ut att ha det skönt!
 

I dag känns det som att jag är på fel plats. Långt telefonmöte med mitt internationella nätverk med dålig uppkoppling på tlefonlinjerna. Italienaren lät ungefär som sången i Polarn& Pyrets reklam där flickan håller för öronen ibland. Holländaren lät lite småsur, det kanske är familjens nytillskott som håller honom vaken. En av tyskarna kom nästan en halvtimme för sent. Nej, inget kul var det.

Inte är det väl meningen att jag ska vara här och göra sådant tråkigt tjafs som jag gjort i dag. Nej, borde inte jag vandra längs en strand och titta när vågorna sakta rullar in. Borde inte jag titta på hur Bougainvillean slingrat sig ett extra varv runt altanräcket. Borde inte jag just nu fundera över om jag ska ta de bekväma sandalerna eller de snygga pumpsen när vi snart ska promenera iväg för att hitta en lämplig restaurang att tillbringa några kvällar på.

Nåja, så är det inte just nu. Får väl glädja mig åt den värme som de ugnsbakade potatisarna sprider. Istället för vågornas brus får jag lyssna till baconets sprakande i stekpannan.  De varma grönrandiga hemstickade sockarna får ersätta de fina skorna. Men duka fint kan jag förstås göra ändå. Öppna en flaska vin och tända några ljus borde också vara möjligt. Istället för att strosa runt efter middagen kan jag slå mig ner i TV-soffan, hälla upp ytterligare ett glas vin, poppa lite micropopcorn, sticka några varv om jag behöver lite action, kanske lösa lite sudoku medan jag slött tittar på TVn. Ja, jag får väl nöja mig med det! Har man rätt sällskap så är det inte fel.

I morgon ska jag åka iväg och hämta centraldammsugaren. Blir spännande att få den inmonterad. Kommer man att uppleva att luften känns friskare efter dammsugningen då?

Ibland när man dammsugit så känns det som att man behöver öppna fönstret för att kunna vädra ut, känns inte så fräscht. Men att köpa små doftgrejor till dammsugaren det vill jag inte heller. Men många små billiga dammsugare får man för priset av en centraldamm-sugare, det är då visst och sant. Lite ångest kan jag nog känna över köpet….

Har fått bilder från SpanskaVillan där nu träden är uppkapade och rotvältorna borta. Ett antal stora granar har kapats i 6-7 m långa längder. De ska senare bli golv på övervåningen. I dag har också besiktningsmannen från försäkringsbolaget varit där. Få se om man får någon hjälp att återskapa de murar som Knutte gjort en gång. Tur att gjut-formarna finns kvar i alla fall.

En liten del av det som väntar på att kapas till ved. Men vi ska inte klaga, jag tänker på de skogsägare som förlorat massor, kubikmeter med träd. Fy sjutton. Som anställd inom en stor skogskoncern som alltid planterar 3 nya plantor för varje avverkat träd, så borde jag väl också göra det. Men så blir det inte. Inga mer höga träd som riskerar att falla över stugan. Istället ska jag vara tacksam över att det blivit så mycket ljusare på tomten 🙂

Nu har jag bestämt mig. Det gulliga album som syrran gett mig (ängeln har hon satt dit) ska inte bara innehålla bilder av växter. De ska innehålla gyllene pärlor på mitt livs halsband! Kanske ska jag lägga till några guldpärlor på framsidan….. kanske.

I går började jag med att lägga in bilder från sonens bröllop på Hawaii. Ohh, så sentimental jag blev när jag klippte till hjärtan och såg vilket vackert par de var/är. Snyft…… Nu ska jag fortsätta med lite andra gyllene pärlor. Men vad som är tydligt är att jag måste skaffa mer schabloner till bokstäver. Sådant kostar väl en del pengar så jag kanske också måste gå in på Tradera och se vad jag hittar. Roligt är det i alla fall!