Markus Uvell, GP (2021-09-12):

-”klägget” en mustig beteckning på vad Juholt såg som ett kotteri av politiker, journalister och konsulter som umgås, ”byter tjänster” och ”växer upp tillsammans”

-”klägget” är i själva verket vår demokratiska modell. Vi är ett litet land, präglat av konsensusmentalitet och starka korporativistiska drag. I detta lilla land är de olika sfärernas eliter sällan obekanta med varandra.

1998 var Anna Kinberg Batra en ung, okänd Muf-kandidat som ville slå igenom och bli känd inför kommande riksdagsval. Martin Borgs blev hennes kampanjchef. Tillsammans myntade de den ’oneliner’ som många av oss ännu minns och som gjorde henne /ö/känd i hela landet:

”Stockholmare är smartare än lantisar”

Nu har hon tydligt visat att hon varken är smart eller ödmjuk. Dessutom är hon odemokratisk och behandlar människor ojämlikt. George Orwells bok ”Djurfarmen” tydliggör dubbelmoralen bland politiska höjdare som dribblar med demokratins spelregler:

”Alla djur är jämlika, men några djur är mer jämlika än andra”.  

Martin Borgs är nu Kristerssons biträdande partisekreterare med ansvar för strategi och kommunikation. Han är gift med Anna Borgs, AKB:s vän och den enda kompetenta personen som såg ’lappen’ i Länsstyrelsens reception, där tjänsten som planeringschef annonserades ut. AKB är f ö gudmor till ett av Borgs barn, ett konkret exempel på ”klägget”:

”kotteri av politiker, journalister och konsulter som umgås, ”byter tjänster” och ”växer upp tillsammans”

Många i moderaterna minns ”Slaget i Lycksele” 1992. Ledarstriden inom Muf utspelade sig på partiets förbundsstämma på Hotell Lappland i Lycksele. Ungtupparna Reinfeldt och Kristersson stred om vem som skulle bli ny Muf-bas. AKB fanns på den liberale Kristerssons sida, men den mindre liberale kandidaten Reinfeldt avgick med segern. Banden mellan AKB och Kristersson går m a o långt tillbaka och förra året utsåg han henne till landshövding i Sthlm. Utan ”klägget” hade många makthungriga personer nog inte fått en plats i solen/på höga stolen.

En studie från 2005 visar att personliga kontakter är avgörande för att få jobb som politisk tjänsteman. Det beror på att jobb som exempelvis pressekreterare och politiskt sakkunnig ofta inte utlyses. Istället sker allt informellt, via slutna kanaler och tips, vilket gör att de som saknar en kompis på insidan knappt har en chans.

Landshövding AKB:s framfart på Länsstyrelsen i Sthlm har fått mycket berättigad kritik de senaste veckorna p g a hennes tveksamma rekryteringar av vänner och bekanta till topptjänster på Länsstyrelsen. Vännen Anna Borgs var ensam sökande till jobbet som planeringschef, ett jobb som endast annonserades med en ’lapp’ i receptionen.

En tjänst som organisationsutvecklare annonserades aldrig ens ut eftersom ”anställningen var tidsbegränsad till 4 mån.”

En tredje person sökte en tjänst som var utannonserad. Han uppfyllde dock inte kraven för tjänsten. Det gjorde däremot flera av övr sökande. Den sökande som inte uppfyllde kraven kallades dock till slutlig intervju direkt med AKB och fick tjänsten. Enl uppgift ska hon ha haft en personlig koppling till den personen.

Johan Westerholm skriver 24/4-24 på Ledarsidorna.se:

– Genom att kortsluta processen på ett tidigt stadium kallades aldrig några av Sveriges ledande, och internationellt erkända experter, en intervju visar handlingar från Länsstyrelsen som Ledarsidorna begärt ut.

Vidare köpte AKB ut Länsstyrelsens näst högsta chef tillsatt av regeringen, länsöverdirektör Åsa Ryding, för några miljoner. Anledning? Okänd. Hur kunde hon bara göra så?

AKB verkar minst av allt ångra sina rekryteringar och hävdar att dessa ”endast grundades på kompetens”. Däremot verkar hon bekymrad över att hennes agerande läckt ut och påpekar att hennes intention inte varit att hamna ”i den här typen av ryktesspridning”. Utan egen förskyllan m a o.

Dessvärre är hon inte ensam i den svenska förvaltningen om att ha den bästa kompetensen bland sina nära vänner och bekanta. Inte heller är hon den enda i kretsen som undanhåller sina band till dem hon utser och riskerar att anklagas för jäv. Varför uppgav hon inte att hon var vän med Anna Borgs, när hon anställde henne? Saklighet och opartiskhet är en förutsättning för att den myndighet, där man arbetar ska kunna fullgöra ert uppdrag på ett demokratiskt, effektivt och rättssäkert sätt. Och varför satte hon själv Borgs lön? Omdömeslöst, klumpigt och ’osmart’! Dessutom respektlöst mot gällande regelverk och noll fingertoppskänsla.

Vidare kritiseras hon för de höga representationskostnader hon haft under sitt första år på posten. DN var först med att avslöja att AKB till att börja med lät Länsstyrelsen stå för kostnader kopplade till 5 middagar och luncher med statliga Rymdaktiebolaget, där hon är ordf. Inte förrän DN började nysta i detta, fakturerades kostnaderna vidare.

AKB har varit landshövding i lite drygt ett år och arbetsmiljön har blivit så dålig att facket överväger att anmäla det hela till Arbetsmiljöverket. Personal inom Länsstyrelsen är missnöjd med hennes ledarstil, otrevligt bemötande och härskarteknik. Lisa Palmér, fackordförande, säger att förtroendet för AKB är ”väldigt lågt” och att det inte blir bättre, när ännu mer kommer fram. Huvudskyddsombudet säger att AKB är lyhörd och inbjudande utåt, men att hon har en motsatt attityd internt och att medarbetare känner stress och oro och är rädda för att framföra kritik. Jag har t o m sett att någon beskrivit arbetsmiljön som ”toxisk”. Så beskrevs också arbetsmiljön runt Märta Stenvis.

Kritiken är bland annat att A K B ”driver myndigheten som ett politiskt parti”. Aftonbladet har tagit del av protokoll från fackförbundet Seko:

-Vi har fått flera klagomål från medarbetare om problem kring hur landshövdingen lägger sig i arbetet med politiska kommentarer och förväntar sig att medarbetarna ska arbeta som i en politisk organisation, står det.

Är ”Stockholmare mer korrupta”? Eller handlar det om en moderat partikultur? Varför accepterar ledningen hennes undermåliga sätt att utföra sitt uppdrag och att runda reglerna? Förväntar man sig inte bättre av en myndighetschef?

När moderater kan inta maktens taburetter, är de inte sämre än såssar att se till att rätt person hamnar på rätt taburett. Men jämfört med såssarna är de dåliga på att se till att rätt person hamnar på rätt taburett i statsförvaltningen och på ett förvaltningsrättsligt korrekt sätt; d v s som inte skapar drev i media och skadar partiets varumärke och trovärdighet.

Apropå ”lapp” i receptionen envisades AKB i en omtalad intervju med Ulf Kristersson i TV4 att det var en ”annons” och inte en ”lapp”. Expressens träffande kommentar (29/4-24):

-Anna Kinberg Batra har en makalös förmåga att konstruera sina svar på ett onaturligt sätt och driva sina talepunkter in absurdum. Som när hon i den famösa intervjun med Ulf Kristoffersson i TV4 insisterade på att det var en annons hon hade låtit sätta upp i receptionen, inte en lapp. Klippet blev omedelbart ett meme som valsade runt i sociala medier.

Hon underskattar uppenbarligen andra människors omdöme och förstånd i samma utsträckning som hon överskattar sina egna förmågor.

AKB:s varumärke är nu allt annat än starkt. Hennes heder, ledarskap och förtroende är också ifrågasatt. Vore hon verkligen smart, skulle hon välja att avgå. Hellre fly än illa fäkta.

 

Ref: https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/klagget-ar-svensk-demokrati.6bef7d1c-384f-4ce4-8611-a60534df08de

https://ledarsidorna.se/stockholmarna-snuvades-pa-sveriges-ledande-experter-pa-krisberedskap/

https://bulletin.nu/henriksson-akb-s-lappgate-och-en-fumlighetens-korruption

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/hogern-maste-gora-laxan-efter-anna-kinberg-batra/