Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: arbetskraftsbrist

Innovativt i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 4


Det blev ett par blogginlägg om innovatörer, företagare och jobbmakare i går. Det är lika bra att skriva en kort tredje och sista text på temat.

När vk-artikeln om Vännäs Verkstad och deras avancerade 3D-skrivare var inne i VK hade jag bara tid att bli glad, inte att skriva något. Jag tycker det är mycket roligt att det här företaget med dess innovatörer och medarbetare fortsätter att utvecklas, att man fått de stora och små kunder man fått och att arbeten och värden uppstår.

Man hoppas på fortsatt tillväxt i Västerbotten och Norrland och att det kommer fram nya idésprutor som Max Segerljung och andra som kan kombinera traditionell och grundläggande teknik med alla de nya möjligheter utvecklingen ger. Nu gäller det också att tillräckligt många datorintrresserade söker sig till utbildningar som gör att de kan försörja sig inom den industri som faktiskt finns, och fläckvis växer.

Vid ett möte med tillväxtenheten i Örnsköldsvik tidigare i år berättades att en del lokala företag funderar om de måste flytta för att få tag i både verkstads- och IT-utbildad arbetskraft. Det vore varken roligt eller innovativt.
Här gäller det också att utbildarna håller sig ajour med utvecklingen och ser till att utbildningar som leder till jobb för både unga och vuxna finns, blir kända och lockar.

Svartmålning fungerar sällan

Av , , Bli först att kommentera 6


Den här artikeln i UNT tror jag har ett budskap till oss i flera sammanhang. Om man vill få fler kollegor och förbättra status och intresse för ett yrke kan svartmålning verkligen vara ett tveeggat vapen.

Här gällde det läraryrket, men frågan är nog lika aktuell när det gäller vården, vissa praktiska och tekniska yrken m.m.
Jag har hört både lärare och vårdpersonal fundera över varför de egna yrkena beskrivs så negativt av ”de egna”. Oftast handlar det om en vilja att få till stånd förbättringar, men resultatet blir nog inte alltid som man tänkte.

Artikeln i länken överst är tänkvärd. Jag tycker också det låter rätt sunt det jag läste i VK förra månaden. En nysvensk som kom för rätt länge sedan hade resonerat så här vid yrkesvalet. ”Vill jag springa efter jobben, eller vill jag att jobben ska springa efter mig?”. Det blev vården och det hade hon inte ångrat.

Själv bidrog jag kanske lite till svartmålningen igår när jag vidarebefordrade uppgiften att det behövs 43000 lärarstudenter per år för att täcka bristen 2025. Det stämmer tydligen inte riktigt. Fler studenter, dubbelt så många som ibland sagts har också sökt lärarprogrammen ifjol. 24 tusen stycken.

Det är inte så dumt med meningsfulla jobb som springer efter en.

Jag hade fel

Av , , Bli först att kommentera 7


Ser just nu att jag hade fel på nämnden idag, om Lärarförbundets beräkningar stämmer.

En sak jag inte nämnde i föregående blogginlägg från barn- och utbildningsnämnden var det vi tog upp om lärarbristen. Jag citerade då tidigare uppgifter om att det fattas 43 000 lärare redan 2020. Något som kan märkas rejält, inte minst i mindre kommuner.

Nu menar LF att det fattas 55 000 då, en dryg lärarutbildning bort i tid. 65 000 fem år senare, 2025. Då ska man veta att vissa NO-ämnen haft ensiffrigt tillflöde av nya lärare vissa år – nationellt. Blir en utmaning att klösa sig kvar som kunskapssamhälle under sådana förhållanden.

Det här läsåret startade 12 000 någon sorts lärarutbildning, en ökning, men för få. Det behövs 43 000 nya lärarstudenter årligen ett tag, om inte många av framtidens unga ska bli utan utbildade lärare.

(Uppgifterna i sista stycket stämmer tydligen inte. De som sökte lärarprogrammen i första hand sägs ha varit dubbelt så många i fjol, 24 000 och det behövs inte 43 000 per år för att täcka bristen.)

Sjuksköterska i morgon

Av , , 2 kommentarer 7


Det kommer reflektioner när man ser läget på oerhört viktiga avdelningar vid NUS, t.ex. Kirurgcentrum.

Läget kan sannolikt bli värre, bl.a. för att det utbildas för få sjuksköterskor och, inte att förglömma, specialistsköterskor. Här behövs både kort- och långsiktiga lösningar.

Under senhösten har vi på min arbetsplats haft förmånen att ha en grupp mycket motiverade och målmedvetna deltagare som läst svenska inför sina undersköterskestudier. Utvalda från en dubbelt så stor grupp sökande från Umeås kranskommuner.
Nu har man gått vidare till själva vårdutbildningen på Medlearn och man säger där att flera tänker läsa vidare till högre nivåer. Jag tror avhoppen blir få.

Vi har många utrikesfödda med vårdbakgrund eller lust och god kapacitet att ta sig in på den banan. Här bör det tänkas till snabbt så att det så fort som möjligt kommer igång även akademiska vårdutbildningar för utrikesfödda. Modellen att få läsa vårdsvenska några månader innan och sen få stöd under utbildningen kan verkligen rekommenderas. Jag ser gärna att de som behöver kan få språkstöd även under sitt första arbetsår, för att snabbt nå goda språknivåer i sin viktiga uppgift.

Vi behöver vårdpersonal och många utrikesfödda vill gärna ha jobben. Här bör det tänkas nytt och kreativt för allas bästa. För oss potentiella patienter, dem som vill ha arbetet och för olika delar av vårt gemensamma samhälle.

Dagens ungdom

Av , , Bli först att kommentera 12


I går fick vi ett samtal från en norsk företagare som sökte arbetskraft. Han ville rekrytera några för minst ett år och helst flera, om man trivdes och allt fungerade. Bostad skulle ordnas 5 minuter från arbetsplatsen. Det fick gärna vara nysvenskar, om svenskan var så bra att norrmän förstod dem.
Företagaren hade rekryterat via ett Eductuskontor i Mellansverige tidigare, men tänkte nu prova ett på närmare håll. En första koll gav bilden av ett seriöst och stabilt mindre familjeföretag.

Det var speciellt en sak jag fäste mig vid. Han har svenskar anställda och har mycket goda erfarenheter. Han nämnde särskilt unga svenskars serviceförmåga och arbetsmoral.

Visst önskar man att svenska jobb och unga hittade varandra ännu oftare och snabbare, men det är roligt att höra när det talas väl om våra unga i grannlandet.

Just bemötande och serviceförmåga är ofta det viktigaste och mest avgörande för inträdet på arbetsmarknaden. En arbetsgivare i en stor och växande bransch vi snart kommer att börja utbilda för uttryckte det ungefär så härom veckan: ”-Bemötandet är allt, många nyutbildade kommer hit och är smånervöst fokuserade på datasystemen och annat. Här är bemötandet av människor avgörande, allt annat kan vi egentligen lära dem.”

I många fall är det faktiskt så. Inte när det gäller hjärnkirurgi och brokonstruktion, men även skickliga läkare och ingenjörer tjänar förstås omgivningen och verksamheten bättre med ett bra bemötande.

Roliga jobb

Av , , Bli först att kommentera 6


Vet inte något om själva jobben eller företaget i det här fallet, men visst är det roligt när Norrlands inland och glesare bygder får betydande etableringar av internationella företag. Särskilt när det ofta brister så mycket från de flesta håll, även statens, när det gäller att decentralisera verksamheter. Digital teknik och andra kommunikationer gör ju att mycket borde kunna placeras betydligt mer decentraliserat än förr. Ett mer diversifierat arbetsliv behövs i glesare bygder. Fördelen för en arbetsgivare brukar bl.a. kunna vara en stabilare arbetskraft.

Mannesmann försvann vad jag vet som koncern för över tio år sedan. Om detta företag har något som helst med den att göra har jag ingen aning om. Hoppas att det är seriöst och att det fungerar. Grattis Arvidsjaur!

Färre arbetslösa i inlandet

Av , , Bli först att kommentera 7


Nog räcker siffrorna till, men faktum är att arbetslösheten i Västerbottens inland sjunker och är lägre än Sveriges genomsnitt. Två av länets kommuner ligger lägre än Stockholm.

Det här stämmer inte in i den gängse bilden, kanske varken söderöver eller här hemma. Visst kan utflyttning påverka siffrorna, glädjande är det i alla fall med minskad arbetslöshet. Små och medelstora företag står för en stor del av jobbtillväxten.

Jag hoppas att utvecklingen får fortsätta.

Fler i arbete

Av , , Bli först att kommentera 5


Det är ett problem att vi så länge varit så svaga på integration. På sistone har det kommit undersökningar som visar varför även mindre främlingsvänliga länder lyckas bättre än t.ex. Sverige. Det har inte minst handlat om lönespridning och utformningen av trygghetssystemen. Svåra frågor som måste hanteras och kompenseras, som mycket kring integrationen.

Jämför man oss med andra länder så tror jag också att vi har helt andra krav på språket. I USA, England och andra länder kan man få sitt första jobb med svaga, nästan obefintliga kunskaper i landets språk. I Sverige är det svårt.

Jag har tidigare varit inne på behovet av en ny anställningsform där man efter utbildning och anställning får läsa yrkessvenska på t.ex. 20 % under kanske ett år. I den bästa av världar med möjlighet för både anställd och arbetsgivare att återkoppla om vad man behöver utveckla. En sådan konstruktion skulle kunna gynna både anställd, arbetsgivare och samhälle och medverka till att lösa arbetskraftsbristen på vissa områden.

Fler och fler arbetsgivare upptäcker alldeles på egen hand nyttan med att ha en del utrikesfödda medarbetare, inte minst de affärsdrivande. Att ha någon som behärskar andra språk kan snabbt påverka omsättningen positivt. Att få hjälp på ett språk man förstår bra gör att man gärna handlar där.

Vi har en del att jobba på.

Motsägelsefulla problem

Av , , Bli först att kommentera 8


Idag lämnar fler personer arbetsmarknaden än som träder till. De som pensioneras är fler än de som kommer ut från utbildningarna.

Det blir tyvärr värre. Vi har idag 140 000 23-åringar, men bara 98 000 14-åringar. Konkurrensen om jobben minskar och på ett sätt är det kanske bra. I alla fall för dem som fullbordat utbildningar till uppgifter som arbetsgivare vill betala för att få utförda. För värdeskapande företag och offentliga verksamheter som redan idag har svårt att få tag i utbildade och arbetsvilliga är det sannerligen inte bra. För pensionerna och för välfärden är det synnerligen illa. Inom vissa yrkesområden är intresset från våra unga oerhört lågt, det är bara att konstatera. Dessutom är de unga nu som sagt för få för att ersätta dem som pensioneras. Inom vissa områden inom vården pensioneras hälften av arbetskraften inom tio år.
I den här situationen måste vi bli mycket bättre på att rusta våra utrikesfödda för arbetsmarknaden.

Det är extremt viktigt att våra nyinvandrade får en god utbildning i svenska, bristerna här är en viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningar inte når tänkt effekt och att anställningsbarheten brister. Att SFI:n håller måttet och att man får fortsatt språkstöd när man utbildrar sig vidare är absolut nödvändigt. SFI-tiden är helt enkelt för kort för att andra än språkgenier ska ha en chans att bli fullfjädrade i sitt nya språk på den tid som står till buds. Yrkessvenskan som AF upphandlar behöver bli ett vassare verktyg och användas mer frekvent för att rusta våra nysvenskar både innan, under och kanske efter arbetsmarknadsutbildningen. Kanske behöver vi en ny anställningsform där yrkessvenskan kan ta en viss del av arbetstiden i anspråk under den första tiden i arbete, kanske en dag i veckan?

Vi har inte råd att inte rusta våra unga för den arbetsmarknad som finns, det är oerhört viktigt. Vi har heller inte råd att låta arbetsvilliga utrikesfödda stå utanför arbetsmarknaden för att svenskan inte når ända fram. Vi måste lösa både arbetslöshetens och arbetskraftsbristens motsägelsefulla problem. Egentligen har vi bättre förutsättningar till det än många andra europeiska länder med åldrande befolkning. Låt oss sätta igång!

Söndagens Agenda

Av , , Bli först att kommentera 6


Det kan sägas mycket om gårdagens debatt mellan Borg och Andersson, men jag lämnar det. Konstaterar bara än en gång, Borg är bäst. 🙂

Du som ska titta på Agenda i efterhand, lägg märke till gruppen med välutbildade SFI-elever. Hör den unge mannen med mål och ambitioner att bli en som bidrar och betalar skatt i det nya land han håller på att lära sig älska. Ett härligt litet inslag.