Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: arbetskraftsbrist

Kostnadskoll på invandringen

Av , , 4 kommentarer 7

…
Man bör ha koll på kostnaderna, i privatlivet och definitivt när man i offentlig sektor förvaltar andras pengar. Även när man ger till humanitära insatser bör man ha koll. Så det inte blir som när en av våra större hjälporganisationer sålde in ett månadsgivande till mig på ett sätt som gränsade till bedrägligt beteende.
Vi bör ha koll på våra utgifter hemma, i stat, landsting och kommun. Annars drabbas några förr eller senare av hålen som uppstår.
Man bör också samtidigt ha koll på intäkterna, vad som drar in medel så att vi kan betala för det vi vill göra.

Att veta vad invandringens olika delar kostar, det är inget ont i sig, tvärtom. Vi ska inte luras och mörkar samhället finns andra som räknar, mörkar på sitt sätt och använder siffror till maximal intressekonflikt. Några för att få samhället att likna kampen mellan ett gäng tokkategoriserande fotbollshuliganer. Typen som kan knocka en okänd person med fel halsduk eller hämnas för vad någon ur en folkgrupp ska ha gjort ens släkting. I en annan världsdel för några generationer sedan.

Vi måste se hela bilden också när vi talar ekonomi. Vad betyder t.ex. de utrikesföddas arbetade timmar för oss idag? I morgon när bortåt 100 000 nu arbetande inte längre jobbar och inte har ersatts? Hur ser hela ekvationen ut, så där ungefär? Vad betyder det för stat, landsting, kommun, näringsliv, oss och samhället när någon kommer in och arbetar osubventionerad heltid efter 2-3 år i Sverige? Eller gör det efter några år med särskilt anställningsstöd eller nystartsjobb? Jämför den personens kostnads- och intäktsbalans med en jämnårig svensksvensks. Det finns så många goda exempel som också med till helhetsbilden.

Hur skulle vårt allt äldre samhälle, vars ålderspyramid inte är någon pyramid, se ut utan första och andra generationens invandrare? Hur skulle äldreomsorgen på Lidingö se ut, busstrafiken i Norrland eller äldreomsorgen i Vännäs? Hur skulle det vara i mängder med företag, organisationer och myndigheter i arbetskraftsbristens Sverige? Hur kommer det att se ut i morgon i kommunerna som idag har 40-50 procent pensionärer? I hela riket när vi 50- och 60-talister blivit 80 och den åldersgruppen ökat med ca 40 procent?
I min hemkommun, som vill ha Sveriges bästa hemtjänst, hade äldreomsorgen skurit ihop redan i somras utan de ensamkommande. Värt att reflektera kring.

Nej, vi kan inte ha öppna gränser.
Ja, vi måste ha en ordnad invandring där vi kan ta emot och integrera de allra flesta som kommer.
Nej, vi klarar oss inte utan våra invandrare.
Ja, vi måste bli mycket vassare på att utbilda och få dem i jobb och nyttja civilsamhället mer, inte bara institutioner och bolag.
Nej, det är inte lätt att hitta den lagstiftning som håller och vidmakthålla den.
Ja, vi måste göra det bästa av situationen.
Det finns ingen backväxel.

Norrlandsbilden

Av , , 4 kommentarer 4

…

Befinner mig i Östersund och var i förmiddags med på ett möte med AF. Jag har själv fått revidera bilden av staden och kommunen några rejäla snäpp. 

Hade inte alls trott att det skulle vara ett sådant tryck här. Det byggs ganska friskt för den växande stadens storlek. Många unga flyttar tillbaka hit och man satsar på att få hem fler. Kommunens ledning verkar ha lyckats rätta munnen efter matsäcken och man har gått med rätt fina överskott ett antal år.

Det var inte länge sen jag hörde någon tala om arbetslösheten i Norrlandslänen ”som till exempel Jämtland”. Nu är det bara så att arbetslösheten är lägre här än i landet som helhet. Det är naturligtvis olika i kommunerna. Östersund hyfsar siffrorna ordentligt med sin låga arbetslöshet, men ändå. Det ser bra ut. Kommunen har inte heller satt någon prestige i att hålla privata verksamheter borta, tvärtom. Man tar hjälp av dem, ser till att nyttja den initiativ- och drivkraft som finns och det förlorar man sällan på. Varken individer eller samhälle.

Bilden av Norrlands kommuner, län och landskap bör i många fall revideras ordentligt. Både vår egen och andras. Jag har reviderat min en smula.

Och någon ”surjämte” har jag hittills inte träffat. 🙂

Det är nu det ska göras

Av , , 4 kommentarer 5

Det går för sakta med förberedelserna för att slussa ut människorna i den stora flyktingvågen i samhället. Alldeles för sakta. 

Politiken centralt och lokalt kan inte dröja, vi måste söka lösningarna på hur vi ska vidga flaskhalsar och sänka trösklar. Vi talar om saker vi inte gjort förr, sånt vi inte gjort i omfattningen som nu krävs. Vi har inte tid och råd med prestigekamp mellan organisationer, myndigheter och politiska nivåer och det kan finnas fackliga käpphästar som måste stallas en tid. Nya projekt måste initieras av våra myndigheter, fler vägar prövas. ”Omorganisering” eller politikutveckling duger inte som ursäkt för utebliven leverans.

Mycket måste till. Tidig och breddad språkundervisning med större kapacitet. Meningsfull och bidragande sysselsättning betydligt snabbare än sån någonsin kommit igång. Enklare och snabbare utbildningar till enklare uppgifter i offentlig och privat sektor. Initialt kanske finansierad av både företag, kommuner, landsting och stat – beroende på vilken sektor man ska jobba i. Sysselsättningar som i sig blir språk- och kompetensutvecklande och upptagningsområde för vidare utveckling och fortsatt utbildning. Och inte minst en jordmån för självkänslan.

Vilka resurser finns, vilka behov och vilka hinder? Vad behöver vi ändra, finns det lagar och strukturer som behöver kringgås av en periods ”undantagstillstånd”? Var god inventera.

I den här gigantiska uppgiften tror jag att vi behöver ett nära samarbete mellan flera samhällssektorer och alla partier med öppen agenda. Taktisera och plocka politiska poäng får man göra en annan gång. Vi behöver komma till rasande snabba och hyfsat breda beslut som håller över tid. Ett och annat misstag är oundvikligt, att vänta lite till vore nog det största. Att göra som vi gjort och mest förvara väldigt många människor i allt längre, tröstlös väntan kan bli explosivt, definitivt inte konstruktivt.

Inte bara svenska

Av , , 1 kommentar 4

…

Fick en del reflektioner från Norrlandskonferensens landstingsdag vid frukosten. Jag tänkte på en detalj jag har att göra med utifrån arbetet med yrkessvenska för utrikesfödda.

Svenska ungas intresse för vården har sjunkit kraftigt och många utrikesfödda utbildas idag till undersköterskor. Många har tidigare erfarenheter att bygga vidare på. Antalet i utbildning svarar inte på långa vägar mot pensionsavgångarna.

Igår tog man på Norrlandskonferensen i Sundsvall upp behovet av IT-vana. För att klara svenska världsrekordnivån i dokumentation behövs inte minst svensk- och särskilt skrivkunskaper, men det finns fler flaskhalsar. Datorvanan i sig är nog ofta en sådan.

Det är något att tänka på för oss som på olika sätt arbetar med att fylla hålen inom arbetsmarknadens bristområden. Det är inte bara språket som krävs. Det är även den IT-förtrogenhet som inte är så självklar. Utvecklas inte den generellt är risken att personerna vi utbildar inte kommer till sin rätt på arbetsplatserna och att det blir onödiga slitningar. 

Att ta vara på människorna

Av , , Bli först att kommentera 3

…

I onsdags var det en träff för Umeåregionens arbetssökande, AF:s Umeåhandläggare och leverantörerna av arbetsmarknadsutbildningar (AUB) på Arbetsförmedlingen i Umeå. Eductus har idag ingen AUB i Umeå, men vi har yrkessvenskan för sådana utbildningar. Tyvärr saknar vi ett antal lärare som möter AF:s nuvarande krav på utbildning och erfarenhet för att kunna ge all hjälp som behövs.

Handläggarna fick först bekanta sig med utbildningsutbudet och möjligheterna för utrikesfödda att få språkhjälp för snabbare väg till arbetslivet. Sen var det möjlighet för  arbetssökande att få information.

Vi fick många intressanta möten, jag bland annat med ett ambitiöst syrisk par. Hon var mer utbildad och såg yrkeskarriären i Sverige rätt utstakad. Han överraskade mig när han berättade vilka två, mycket välkända, varumärken han jobbat med i hemlandet. Nu var nyfikenheten stor på vägen ut i arbetslivet. Hoppas vi inte begränsar drivet alltför mycket…

När det idag från höger och vänster talas om flyktingar i svepande ordalag kan man bli bedrövad över alla generaliseringar och bitvis helt ohederliga överdrifter, förenklingar och förkrånglingar. Åt alla håll. Om vi nu skulle gå förbi de humanitära behoven av hjälp och resurser för kortare eller längre tid så finns fler aspekter. Många av de ofta initiativrika och välutbildade människor som brutit upp från sitt älskade ”hemma” har vi behov av. Fler svenskar går i pension än kommer ut i arbete just nu, det är ett större resurs- och välfärdsproblem än folk flest förstår. På flera områden får arbetskraftsbristen allt större konsekvenser. Frågan är hur vi snabbt nog ska bli bättre på att slussa ut nya svenskar till arbetslivet. Inte minst till våra bristyrken och där vi saknar kompetens. Situationen kommer att kräva förändringar i flera ändar.

På onsdag kommer kranskommunernas AF-handläggare och AUB-anordnare till Eductus vid Renmarkstorget för en liknande informationsdag. Det underlättar med information, förbättringsarbete, dialog och samarbetsklimat.

”Grattis team Umeå!”

Av , , 2 kommentarer 10

  
Det kändes verkligen roligt att i dagarna få hälsningen att Eductus personal i Umeå och Vännäs hittills i år har coachat flest till jobb i hela Sverige inom vårt företag. Vi unnar våra kollegor bra resultat och vill förstås att arbetssökande överallt hittar fram till sina jobb, men lite roligt är det i norrlandssjälen att passera de riktigt stora städerna. 😉
Det här har skett i tjänsten ”Stöd och matchning” som är upphandlad av Arbetsförmedlingen och kan vara aktuell för dem som är i Jobb- och utvecklingsgarantin. Den är en LOV vilket innebär att man får välja utförare om handläggaren på AF beviljar att man får ta del av den.

Jag vill tacka mina duktiga coachande medarbetare av olika yrkeskategorier för ett riktigt bra arbete och bemötande. Vi som hunnit prova att vara arbetslösa vet vad bemötandet och engagemanget kan innebära. Alla medarbetare kunde inte vara med på bilden, men dryga hälften av dem som är i tjänst.

Vi är också glada att vi får ha ett bra samarbete med Arbetsförmedlingens ledning och handläggare på våra orter. Fanns inte det vore förutsättningarna helt annorlunda för oss leverantörer.

Att vi nu flyttar från Ersboda till Renmarkstorget 5D är kanske inte positivt för riktigt alla. För de flesta innanför och utanför stan passar det ändå bäst med ett centralt läge som också nås snabbt och lätt med allmänna kommunikationer. 

Själv tänker jag ta tåget så ofta jag kan. 🙂

Innovation och tolerans

Av , , Bli först att kommentera 5

…

Det här är en mycket intressant artikel som borde läsas av många. Entreprenörer, lärare, rektorer, skolchefer, ledare, riskkapitalister och politiker och alla andra nyfikna som inte slutat utvecklas.  Det är fler än Microsoft som borde ha nytta av de här insikterna. Länken till kortintervjun med överläkaren Simon Kyaga bör man också klicka på. Definitivt.

Idag bromsar och begränsar vi alltför ofta både människor och organisationer genom en låg tolerans för det som kan betraktas som annorlunda. Vi missar mycket kreativitet, innovation och utveckling genom att bygga en trång ”normalitetskorridor” med lite acceptans för det originella. Många testar vi sönder tidigt och åtskilliga av gårdagens genier hade nog aldrig fått chansen att ge oss sina genombrott idag. Många är de inte fullt psykiskt stabila och de energirika kreatörer som kanske jobbat sig in i väggen som idag styrs in på stickspår och inte längre får chansen att bidra med utveckling i smått och stort. Shame on us! Frågan är vad vi gjort med Einstein. Povel Ramel hade vi kanske medicinerat bort. Det är inte  heller säkert att Ingvar Kamprad idag hade fått chansen om han varit anställd, periodare och allt. Frågan är verkligen hur många dugliga små- och storföretagare, innovatörer och nobelpristagarämnen vi avhänt oss i skola och samhälle de senaste decennierna. Jag är rädd det kan vara många. 

Jag tycker kanske att man använder orden ohälsa och sjukdom lite vårdslöst i artikeln. I de flesta fall handlar det nog mer om funktionshinder. Men att vi bör bli bättre på att ta vara på särbegåvningarna, resursbärarna med funktionshinder, de egensinniga autodidakterna, de outtröttliga autisterna och sådana som periodvis även är psykiskt sjuka – det är jag övertygad om. 

Vi talar om väldigt olika profiler, men att ta vara på de kreativaste ”tvärtom-tänkarna” blir knappast mindre viktigt ju snabbare och mer innovationsberoende samhällsutvecklingen blir.

Klicka och läs artikeln nu…

Ockrare i välfärden?

Av , , Bli först att kommentera 6

…

Det är ofta svårt att veta vad som verkligen är sant i medierapporteringen. Ibland kommer sanningen fram först när dreven klingat av och intresset har falnat.

Men är det riktigt att några fastighetsägare tar ut 46 500 kronor i månadshyra för ettor åt ensamkommande unga, då bör den möjligheten plockas av dem väldigt snabbt.

Att kommuner och andra har en rimligt god ersättning för helheten av husrum, uppehälle, undervisning och all sorts omvårdnad är en helt annan sak. Man har kostnader som staten inte är med och täcker och som man bör bidra till, om så i denna form.

Den stämning Expressen och andra piskar upp kring ekonomin för ensamkommande känns inte av godo. Det blir lätt enögt. Krasst ekonomiskt kommer en stor del av dessa ensamkommande kommer att bidra på ett alldeles utmärkt sätt till det svenska samhället. Nog kan det komma olika ”sorter” och flera med trauman, men utifrån mina erfarenheter gissar jag att en oproportionerlig andel resursrika och ambitiösa ensamkommande kommer att bli samhälleliga högpresterare, utan att ha ”kostat” t.ex. för- och grundskola här. Det handlar om stora belopp. Den bilden vill jag ha med när vi talar ekonomi kring detta.

Har vi ockrare i systemet måste vi se över hanteringen. 

Våga lite mer!

Av , , Bli först att kommentera 7

…

Ibland möter jag i jobbet människor med ursprungsutbildningen i en helt annan bransch. Ibland i en tid med fullständigt annorlunda teknik. T.ex. en layoutare som själv en gång började med blytyper eller andra som varit med om extrema teknikrevolutioner. 

Med driv och egen förmåga, givna och tagna möjligheter har man vuxit med uppgifterna. Ibland så att man följt med i branschens resa, kanske till helt nya verksamhetsområden och ibland till eget välfungerande ledarskap. Fullt levererande.

De här människorna kan drabbas av arbetslöshet utan direkt koppling till egen kompetens. Arbetsplatser flyttar, läggs ner, omorganiseras eller går i konkurs. 

Då står ofta de mest förändringsbenägna och bevisat utvecklingsbara i ett svårt läge. Man har inte examina inom sitt område, eller är utan. Man har kanske fyllt rätt många år och drabbas av slentrianmässiga fördomar på arbetsmarknaden.

I en tid när många kvalificerade utbildningar nästan totalt bygger på självstudier kan rigida examensfokus kännas extra orimliga. Sannolikheten att 57-åringen stannar 8-10 år på arbetsplatsen är också ofta större än att 27-åringen gör det. IT-kunskaper, driv och arbetsplatsnärvaro tål ofta en jämförelse.

Själv anställer jag gärna nyexade, nästan pensionerade och lite mitt emellan. De flesta arbetsplatser mår väldigt bra av att vara åldersblandade.

Jag önskar verkligen att fler privata och offentliga arbetsgivare skulle våga välja en och annan multierfaren, kanske selfmade som bevisat sin vilja att arbeta och utvecklas med jobbet. Många skulle göra oväntade fynd.

Räcker inte med miljarder

Av , , Bli först att kommentera 7

Mot slutet av rosornas krig, 1485, stod slaget vid Bosworth Field där Rikard III dog. Enligt en av myterna därifrån ska den döende Rikard ha ropat; ”En häst! En häst! Ett kungarike för en häst!” Men det fanns ingen. Inte tid heller.

Parallellen är kanske både långsökt och lätt makaber, men när det gäller hästen tänker jag på tvåmiljarderssatsningen på fler lågstadielärare. 

Jag vill definitivt inte säga att skolan är döende. I många skolor och klassrum blomstrar verksamheten. Skolans krav och uppdrag är på flera sätt mycket mer avancerat än när jag gick och många av skolans mer generaliserande slentriankritiker skulle kanske inte komma ut med godkända betyg idag. Med visst finns bekymmer och växande utmaningar av olika slag.

Om kungariken eller pengar ska hjälpa i nöden måste det finnas hästar. Eller lärare, om det är det som behövs.  Inom ett par tusen dagar behövs några tiotusental lärare som inte existerar, hur många miljarder vi än skulle omfördela. Bristen är tydlig redan nu, det har jag fått handfasta bevis på idag i olika samtal.

Det lovades i höstas att skolan skulle fixas på hundra dagar . Lärarna som trodde på det var få, vilket visar en tankeskärpa i leden. Jag tror inte att det räcker med mindre än att vi med höga förväntningar gör läraruppgiften och skolan som arbetsplats så attraktiv, tillfredställande och ”statusfylld” att ungefär samma personer och antal som i Finland söker sig dit. Plus några saker till.

Det behöver kanske inte kosta så väldigt många miljarder. Finland lägger mindre på skolan (som på det mesta) än vi gör. Det kan däremot kosta rätt många förenklingar, slaktande av några ”heliga” kor, pudlande, viss maktförskjutning och tillåtande av större löneskillnader. Samt på flera nivåer mer lust till lärande, människomöten och utveckling än tilltro till administration och evidensbaserad praktik som nog passar bättre i vården. Vi måste locka rätt människomänniskor till hela utbildningskedjan. Hur hem och samhälle generellt sen ska förmås att ändra attityd till skolan är inte den enklaste frågan, men det tror jag också  är nödvändigt för att eleverna och skolan i stort ska ha en rimlig chans.

Om nu några tusen kunniga, entusiastiska och brinnande lärare med glimt i ögonvrårna verkligen skulle uppstå ur intet, hur långt skulle två miljarder räcka? Tja, med lön, arbetsgivaravgifter och lite utrustning skulle vi i min lilla kommun kanske få ett par lärare till Vegaskolan och till Vännäsby skola. De skulle behövas, men man ska nog inte förvänta sig att insatsen ”fixar skolan”.

Om nu pengarna alls skulle komma fram till skolan, vill säga. Till Vännäs och många andra kommuner har det t.ex. kommit många statliga pengar till mattesatsningar. Pengar som skolan aldrig fick. Sådant kan nog bara vi kommunpolitiker komma undan med. Pengar behövs, men de är inte den självklara lösningen och när de kommer ska de hamna i rätt verksamhet.

För att hästarna framöver ska finnas där de behövs får vi framför allt börja jobba på förbättring av kungariket, stallarna, havret och stuterierna!

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se