Ho

Av , , 4 kommentarer 3

Niccolina var sugen på en kopp te igår kväll. Sätt på en kastrull med vatten då, sa jag. Hon gick ut i köket, kom tillbaka och sa: jag ho på en kastrull. Bra svarade jag, att du hedde på den. Sedan frågade jag om hon noterade vad hon hade sagt, ordet ho och jag sa hedde, och sen undrade jag om hon trodde att fröken skulle ha accepterta det ordet.

Ja svarade hon, en av dom gör då det, huvudsaken är att hon förstår vad vi menar. På engelskan hade en tjej i klassen skrivit att ordet put betydde he, och för det fick hon rätt. Ja där ser man.

Lokaliserade huset men inte…

Av , , Bli först att kommentera 4

Gårdagens intervju gick bra, tjejen är trevlig fast man lär ju inte känna en annan person på 45 minuter. Det fanns egentligen inga frågetecken från min sida men det är ju fler som söker efter denna tjänst så vi får se till veckan vad som händer, dom skulle höra av sig i vilket fall som helst.

Jag ska inte avslöja för mycket eftersom man har tystnadsplikt men det var liiite dråpligt ändå. Jag kollade upp hennes adress på eniro och hon bor på ett litet område dit jag aldrig har varit förut, men jag hittar dit och man passerar på vägen utanför, ganska ofta, så det skulle väl inte vara några större problem, tyckte jag.
 
Parkerade bilen mitt i området och gick tillbaka en bit där jag såg att det fanns en tavla över området. Jag stod då mitt framför huset som jag skulle upp i. Perfekt, tajmat och klart, tänkte jag och gick in. Där satt en tavla på vem som bodde vars och en hiss. Glad i hågen klev jag in i hissen och skulle trycka på knappen, men se…det fanns inga siffror, bara en blank knapp, en entré knapp, en dörrknapp och en larmknapp. Döhhh???
 
Jag gick ut igen, tittade mig omkring och tänkte att det här går ju inte, man måste väl kunna trycka på någon knapp och komma någonstans, så jag gick in igen, provade trycka på den blanka knappen i tron att det skulle vara en digital röst som skulle tala om vart man skulle eller nåt sånt, men det hände ingenting. Jag gick ut igen och bestämde mig för att ta trapporna istället.
 
Ja det gick ju fantastiskt bra, efter en våning var det stopp, då hade man kommit upp till en restaurang och trappen fortsatte inte längre, men *suck*. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa upp henne för att få en liten vägbeskrivning. Jag var i rätt hus men i fel ände och fel trapphus. Så jag kom dit i tid men det roliga var ju då hon i slutet av intervjun underströk vikten av att ha bra lokalsinne. Ja sa jag, det har jag då det gäller själva Umeå, men jag gjorde ju inte speciellt bra ifrån mig då det gällde att hitta upp i detta hus. Hahaha…
 
Önskar er alla en fin torsdag och kolla in…imorgon är det FREDAG, veckans bästa dag, och vilken tur att jag har fredag, nästan varje dag i veckan.

”Ta bara EN. Gud tittar på.”

Av , , Bli först att kommentera 3

Fick ett mail från Ing-Britt med roliga historeier, detta är en av dom.

Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin
lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev
en lapp och satte den på äppelskålen:
 
"Ta bara EN. Gud tittar på."

Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög
med chokladkakor. Ett barn skrev då på en lapp: "Ta så många du vill. Gud
tittar på äpplena."

Stålmannen

Av , , Bli först att kommentera 3

I vartenda avsnitt av TV-serien Seinfeld kan man se något med Stålmannen på.

Denna fakta hade jag läst för någon månad sen och talade om det för Åke i förrgår, då vi satt och såg på Seinfeld. Då kunde man inte låta bli att sitta och stirra i bakgrunderna för att se om man skulle se en stålman någonstans, och mycket riktgt, efter två minuter står det en stålman i bokhyllan bakom skådisarna. Nu kan man inte se på den serien längre utan att leta efter superhjälten.

Motpoler/motsatser

Av , , 6 kommentarer 4

Tror ni jag har problem då jag ska läsa boken jag är på nu?

Det är snudd på att jag tycker att den ska reklameras eller att Margit Sandemo, som är författaren, kunde skicka oss hela högen med böcker som hon skrivit, i inbunden form, för är det någon författare jag har framhållit, så är det hon. Och jag har läst hennes böcker i flera omgångar. Dom är så bra! Kanske inte så konstigt att dom håller på att falla i bitar.
 
Jag blev uppringd av en kvinna igår, som presenterade sig och talade om att en brukare var intresserad av min jobbansökan till henne och vill träffa mig för ett personligt möte, idag. Jag är ju lite nervös men det ska bli spännande. Jag har, i hela mitt yrkes samma liv, bara varit på två anställningsintervjuer, så jag kan inte påstå att jag vet hur det fungerar. Men huvudsaken i detta fall och med detta yrkesval, borde rimligtvis vara att man är sig själv. Och A och O är ju att man trivs tillsammans, annars funkar det inte alls.
 
Det är bara att hålla en tumme och hoppas på att vi är relativt lika, man behöver för all del inte ha samma intressen hela vägen, men nog underlättar det om man har nåt gemensamt. Fast ibland, absolut inte alltjämnt, så är det ju dom där raka motsatserna som dras till varandra, man kompletteras av olikheterna, precis som med jag och Annika. Vi är väldigt olika i vårt sätt att vara, men ger ändå varandra något som gör en själv, lite bättre. Ganska lustigt faktiskt.
 
Jag har även påtalat detta för Annika och sagt att två stycken av mig, så hade this and that aldrig blivit, och två av dig hade inte heller fungerat. Vi är två motpoler som behöver varandra för att bli ett riktigt team. Tillsammans är vi oslagbara.
 
Annars blir det en lugn dag idag, ska ut med Kerstin i vanlig ordning, får se om Janne hänger med. Intervjun kommer att vara klockan ett och efter det kanske man skulle plocka fram dammsugaren för att se om den ids ta några varv här hemma. Nä just det, den är ju inte självgående, jag åker nog på att måsta dra runt den. Ni får ha en bra och förhoppningsvis givande dag, jag hoppas på en likadan för min del.
 

Lite snö runt stugknuten

Av , , Bli först att kommentera 2

Kerstin och Janne, våra grannar och promenadkompisar, åkte ut till Jannes stuga i Åheden igår, för att se om dom kunde hitta igen den. Det gjorde dom, och med Kerstins tillåtelse så kommer här en bild på Kerstin, i snödjupet utanför stugan. Och en annan bild tagen på andra sidan av huset.

Återigen

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var precis som jag befarat, dom vet inte vad dom säger på a-kassan, dom gissar och tror.

Sist jag pratade med en som jobbar där så sa jag: Jag jobbar 16 timmar/månad, vad är det då för typ av anställning och hur fyller jag i kassakortet.

Svar: Då TROR jag att det är en sysselsättningsgrad på 10%

För att slippa tjafs, så ringde jag upp igen, för fem minuter sedan, förklarade återigen hur jag jobbar och jag vill veta hur jag ska fylla i kortet.

Svar/fråga: Har du timlön eller månadslön?

Jag har timlön svarade jag, ja sa killen, då ska du INTE, fylla i någon sysselsttningsgrad.

Det var exakt det här jag skrev sist, att det skulle säkert bli fel igen och nu var det bara tur att jag inte skickade in korten igår, som jag hade tänkt, utan dubbelcheckade innan.

Dessutom, och detta är något som retar mig nåt fruktansvärt, är att sist då jag stämplade, så skulle jag fylla i sysselsättningsgrad, även om jag inte jobbat den veckan. Och detta kort ska sedan skrivas under med mitt namn, att jag lämnat sanningsenliga uppgifter, men det är ju ingen sanning i det då. Men så skulle det göras och det gäller än idag. Vaddå sanningsenligt?

Intelligent

Av , , Bli först att kommentera 3

Hört talas om den intelligenta värktabletten Ipren? Hur intelligent är den om man får ont i magen när man tar en, eller om man tar för många kan den vara farlig, det är väl lika intelligent som att inte sätta på sig bilbältet för att åka 300 meter i tron om att längden på färden avgör sannolikheten att en olycka ska inträffa.

Idrott i skolorna

Av , , 4 kommentarer 3

Som vanligt då jag hälsade på Annika så var det många diskussioner om vad som händer i världen, hon ville absolut att jag skulle ta upp detta med idrott inom skolorna, här på bloggen så jag gör väl som hon önskar då jag vet att detta är något som ligger henne varmt om hjärtat.

I väldigt många år så har man velat att barnen ska få så mycket motion som möjligt, nu finns det ju en hel del idrotts gymnasier och skolor som utövar idrott men…nu ska man certifiera skolor trots alla diskussioner och studier  som visar att barn rör på sig för lite och bara vissa ska få ha idrottsinriktning. Skolorna ska bland annat ha en inomhus fotbollsplan och hur många har råd med något sådant?
 
Om man diskuterar på detta sätt så undrar jag hur någon överhuvudtaget kunde bli världsbäst på en idrott, här i Sverige. Vad hade vi eller andra för förutsättningar för 20-30 år sedan? Vi fick väl vara glada om någon iddes skotta och spola ishockeybanan då det var väder för att åka skridskor, eller vara tacksam om någon klippte gräset så man kunde sparka lite boll. I skolan var det knappast tal om någon idrotts inriktning, alla skulle prova på allt som fanns.
Varför skulle man inte kunna utöva sport och idrott i skolorna idag, med dom medel som finns? Huvudsaken är väl att intresset är där och vi borde väl göra allt för att det ska upprätthållas och uppmuntra till utövandet trots minimala resurser.
Nu är inte jag helt insatt i detta utan jag skriver utifrån vad hon talade om, men visst är det galet och ibland (eller egentligen ganska ofta) så fattar man inte hur skolpolitiker resonerar, men jag är inte heller insatt i deras verksamhet så man kanske inte alls ska uttala sig. Jag fattar ju att pengar ska finnas till både det ena och det andra men man ska ju också kunna se till vad vissa saker kan göra för barn, framåt i tiden. Vad man kan vinna på att satsa pengar idag, och hur det kan se ut fem år framåt.
Idag ska jag nog satsa på en semla till kvällsfikat. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i dom, men åtminstone en gång per år, tycker jag att man kan offra sig. Om jag hade tid och lust skulle jag kanske ha provat på hallon semlorna som jag vet att Theresé gjorde för att bjuda på, på hennes jobb, jag har glömt att fråga om dom föll alla i smaken, men det gjorde dom säkert, dom såg då goda ut. Näpp, det får bli vanliga semlor med mandelmassa, förhoppningsvis så finns det färdigbakade bullar så man bara behöver fylla dom, annars vet i sjutton vad jag gör, tycker inte att dom köpta är goda, dom blir torr så fort, och inte ids jag baka dom heller, är så svårt att bara få tre stycken. Jag får se vad Hp:s har att erbjuda.
Ni få ha en bra dag och kom ihåg, efter regn kommer sol, efter kyla kommer värme, efter fettisdag är det ett år kvar innan nästa semmeldag.
 
 
Maria Lundmark Hällsten