Norges svar på Finlands sämsta skidåkare, Is int Staka, heter Inge Glid, enligt uppgifter av grannen Janne.
En skylt
När jag kom till Annika idag så satt denna lapp ute på parkering:
Jag gissar att det är någon som irriterat sig på att en annan person (notera annan, inte jag) ställt sig för nära hans/hennes bil.
Inte skära…bara rista
I förra veckan tog jag fram morakniven, det är inte ofta men ibland händer det att jag har användning av den. Nu skulle jag karva bort stearin från en ljusstake, och det var inte lite heller.
Jag tog i för kung och fosterland, slant till i greppet och körde kniven rätt mot handflatan, hann tänka en svordom men jag klarade mig, det blev bara en liten prick, puh…skönt. Så jag fortsatte att karva när jag ser att det rinner bara blod efter knivseggen och jag fattar ingenting, tittar i handflatan men där finns ju inget sår, nej, tydligen så slant pekfingret på andra handen och gled längs med knivseggen så det blev ett fint snitt på fingertoppen.
Igår plockade jag fram morakniven igen, det var nånting som fastnat i botten på ett glas och det gick icket bort med diskborste eller annat, vad tror ni jag gör. Jo, innan jag ens har börjat använda kniven så skär jag mig i lillfingret, kniven hade sugit sig fast i fodralet så när jag slet upp kniven så höll jag fingret i vägen. Nu tänker jag inte leka med morakniven nåt mer, två gånger på några dagar räcker.
Det är inte heller dom första incidenterna med en morakniv, den upplevde jag vid tre årsåldern. Jag hade hittat en lös liggande kniv, greppade den med fyra fingrar på eggen, storebror ser vad jag fått tag i och vill givetvis ta av mig den farliga saken, han drar och jag håller fast, tjurig som jag var (hehe, kanske är det fortfarande också), brorsan vann dragkampen men mina fingrar gillade inte det, fast dom satt i alla fall kvar.
Blåst
Ja nog är man lite knäpp alltid, då man sitter uppe nu, fast Niccolina har studiedag och därför behövde ju inte jag heller kliva upp på morgonen. Men det är som förgjort, då Åke kliver upp då vaknar även jag. Tänkte, jag stiger väl upp då och tar en kopp kaffe med honom och går i säng igen, men det funkar aldrig det heller. Jag kan inte somna om, utan jag gav upp och gick och tvättade håret istället.
Har tänkt åka och kolla läget hos Annika idag och fixa det där anställningsbeviset som a-kassan vill ha, så dom får ordna till sina papper och att det kanske kan bli lite ordning till slut.
Vi har bestämt att jag ska jobba mina 16 timmar, dom sista fyra dagarna varje månad, på det viset så drar vi ut på dom där lovliga 75 dagarna som man får stämpla upp, betydligt längre än vad det skulle ha blivit om jag jobbat en dag i veckan. Tji fick dom (som har kommit på detta idiotiska system) och för Annika eller för min del så spelar det ingen roll hur vi lägger upp mina arbetsdagar. Det enda som är synd är att när tre veckor har passerat så får man ägna första dagen till att komma i kapp, mycket kan hända under dom arbetsfria dagarna, så man får lov att uppdatera sig.
Vi såg på blåsningen igår kväll, det är sällan, numer, som dom har en riktigt rolig blåsning. Enda gången jag skrattade hjärtligt, var då bilen delade sig på mitten och man fick se killens min, den var bra. Men ingen kommer i närheten av ner släckningen av Expressen huset med Peter Settman, den blåsningen var obetalbar. Hade ögonen kunnat ploppat ut ur skallen så hade dom gjort det på Peter den gången.
Konstigt ändå att sånt där ska roa en så mycket. Vi såg på AFV i helgen också, och många gånger är det ju människor som lurar andra eller skrämmer upp dom, jag sa till Åke, visst är det knepigt att vuxna människor ska tycka att det är kul att lura andra, man är som ett barn men det är kanske det som är meningen, utan såna saker blev man väl alltför tråkig och grå.
Kom ju onekligen att tänka på när jag jobbade tillsammans med Sussie på dagiset. Vi jobbade i köket och det hände väl ibland att hon var lite sen. Jag började alltid med att plocka fram brödkorgarna och ställde upp dom på matvagnarna samt förberedde frukosten. Denna morgon hade jag med mig en gammal ”raggarsvans” och ett snöre. Knöt fast svansen uppe i skåpet där korgarna stod och tryckte in svansen när jag stängde skåpet. Sedan gluttade jag ut genom fönstret för att kolla in då hon skulle komma småspringandes.
När hon dök upp så stod jag och var strängt upptagen med att röra om i gröten och skära upp pålägg, hon sa själv att hon hade tyckt att det var konstigt att jag inte ställt fram korgarna, det brukade vi väl göra först av allt. Nåja, hon ställer sig på tå och sliter upp skåpet och ut åker svansen i en rasande fart, hahaha…hon blev rädd vill jag lova, synd att man inte hade en kamera och filmade alltihop.
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, Niccolina ska få fortsätta sova, enligt egna önskemål så då får hon väl göra det, med risk att hon sover i flera timmar. Ni får ha en bra dag!
Avsnoppad i luren
I amerikanska actionfilmer säger man aldrig Hej då i telefonen.
Ganska oförskämt enligt mig, men man kan också var oförskämd på andra sätt. Nu var det inte riktigt min mening men vi har köpt två bärbara telefoner och jag visste inte att man svarade genast då man lyfter luren. Theresé ringde hit en dag, jag lyfte luren, tittade på numret, sa att det är Theresé, sen knäppte jag av samtalet då jag trodde att jag svarade.
Det går en minut sen ringer hon upp igen och frågar vad jag sysslar med, ja sa jag, du lade ju på, nejnej, sa hon, jag hörde dig ju och du lade på luren i örat på mig. Hahaha…som sagt, jag visste inte det men hon kände sig något avsnoppad.
En dag i veckan blev jag så fruktansvärt trött att jag gick och lade mig på sängen. Jag tog med mig mobilen och ställde timern på 30 minuter, sen somnade jag.
Efter en stund sätter den igång att låta, jag tar upp mobilen, fäller upp locket, vevar runt med fingret för att lista ut vilken knapp jag ska trycka på för att stänga av den, ser ordet parkera och trycker på den. Sedan funderar jag tvärt, vaddå parkera, när man har på timern så parkerar man inte, det gör man ju då man lägger på luren. Det var alltså någon som hade ringt men jag trodde ju att det var timern så jag avslutade samtalet.
Kollade vem det var och nu råkade det vara en försäljare så jag tänkte att det just chilligt åt dom, nio av tio gånger då dom ringer så svarar dom ju inte, så jag hoppas verkligen att det satt någon i andra änden av luren som hörde vad jag gjorde och sedan fick känna sig bortkopplad.
Inget gravöl här inte
Det bidde ingen gravöl fast då det gäller mina rader på V75 så skulle jag nästan ha fått något tröstpris, två rätt var det enda jag fick. Åkes bång, som jag köpte, gav fem rätt men då är det tio andelar så vinsten blir bara 5-10 kronor.
Men det spelar ingen roll, vi hade en trevlig kväll med grannarna och spelade inte bara på V75 utan även på grammofonspelaren, vi sprättade Wolfman Jack, Lp skivan och diggade deras musik, den var väl värd pengarna. Ölet, by the way, smakade inte som älgpiss (kan väl inte heller säga att jag vet vad det smakar men…) det var helt ok och kan säkert införskaffas vid något annat tillfälle också.
Åke tog en del bilder från kalldraget, tyvärr så vill inte datorn och mobilen samarbeta så jag får inte in några bilder på bloggen, men jag är inte överraskad eller speciellt förvånad. I Brällas bil, en Ford Country Sedan, årsmodell 1961, åkte Mångsén, Mattias, Brälla, John Edén och Åke, som säkert allihop fick briljera med sina kunskaper.
Färden gick i skogarna runt Tavelsjön och över till Spöland, och halvtid var i Selet. Målgång på Esso motorhotell…nä inte Esso, det heter ju Scandic, noga då. Och dom kom på en fjärde plats av 42 bilar, inte alls så pjåkigt. Jag och Åke har aldrig ens varit i närheten av att komma bland dom tio eller ens tjugo bästa, på något av alla rallyn vi har varit med på men det är väl själva körningen, frågorna och gemenskapen som är det roliga, och någon kommer alltid att vara sist, först eller mitt i mellan, oavsett vilken tävling det gäller.
Ser ut att bli en fin dag idag också, så ni får passa på att suga i er solljuset för en sak kan jag lova, solen kommer inte att lysa ända fram till sommaren. Mera snö kommer garanterat att falla från skyarna men…vi går mot ljusare tider. Ha det gott!
Katt och råtta
Man brukar ju säga att råttorna dansar på bordet då katten är borta. Här dansade katten Eloise på bordet då jag vände ryggen till och drog med sig duken i fallet.
Youré busted, ELOISE!
Rått kött ätande människor
När man vänder en kajak i vattnet, 360 grader så kallas det för eskimåvändning. Det sa dom på tv igår (på spåret), men att eskimåerna egentligen vill kallas för inuiter eftersom eskimå betyder, människor som äter rått kött.
Alltså, direktöversatt så heter det inte eskimåvändning utan, människor som äter rått kött vändning. Så, nu har jag varit rolig…igen, och får gå i säng om jag vill.
Apropå rått kött, rått som i ostekt eller okokt, så var vi och hälsade på en gammal klasskompis för ett antal år sedan. Hans fru kommer från Island och således, även hennes pappa som var ute hos dom och hälsade på.
Jag och han blev sittandes utanför huset i väntan på att alla skulle komma och sätta sig för att dricka kaffe. Dom hade några katter där som sprang omkring och blev därför ett bra samtalsämne.
Ja, sa fruns pappa, katterna tycker om råttkött. Mm sa jag och tänkte givetvis på en råtta. Ja sa han, dom har fulla frysen med råttkött så katterna brukar få därifrån. Say what??? Tänkte jag, fy fasen vad äckligt, vem vill ha råttor i frysen. Men snäll som jag var höll jag munnen och tur var väl det, för i nästa mening sa han att dom hade ju mycket griskött och sånt eftersom dom slaktat. Puh, det var alltså inga råttor i frysen. Han pratade med viss Isländsk brytning och jag får skylla på att det var därför jag missförstod honom.
Elektroniska besvär
Vi köpte ett par elektroniska trumpinnar till Niccolina för kanske 3-4 år sedan. Jag hade läst om dessa och tyckte att det skulle var den perfekta presenten, pinnarna går på batteri och hon skulle kunna springa runt och trumma på både det ena och det andra, sen kan man dessutom ändra ljudet på dom.
Jag kommer inte ihåg om det var en julklapp eller en födelsedags present men hon fick dom i alla fall, öppnade paketet, vi satte i batterier och kopplade sladdar sedan skulle hon börja trumma.
Det var alldeles tyst, inte ett ljud kom över eller via dessa pinnar. Hur än vi kopplade, läste instruktionerna och försökte så förblev dom tyst.
Jag och Åke tog pinnarna vid ett lämpligt tillfälle, åkte tillbaka till affären med dom och svor över att dessa måndags exemplar kunde dom få behålla. Killen i kassan testade och provade, trummade och kliade sig i huvudet, men han fick inte heller fram något ljud.
Vi fick ta med ett nytt, osprättat set med pinnar och åkte hem. Fram med dom, gick igenom samma procedur, dödstyst. *suck*
Nu tog det några dagar innan vi hade tid att åka ner igen men dom skulle få tillbaka dessa värdelösa pinnar som inte var speciellt billiga heller. Nu var det en ny kille bakom disken. Han tog pinnarna satte på sig hörlurarna och trummade, jo det låter sa han, sen gav han pinnarna till Åke som trummade och då var det tyst. Han tog dom igen, trummade och ja, det låter, återigen tog Åke över och då var det tyst. Hahaha, men då såg killen helt plötsligt vart felet var.
Vi hade missuppfattat hela grejen, man ska inte slå på saker, man ska bara trumma i luften och knycka eller snärta till lite med handleden, så fort du smäller i pinnarna i något så blir dom tyst. Lättlöst problem men lättare hade det varit om det hade stått någonstans i instruktionerna, men det gjorde det inte.
Nu har dom legat uppe i hennes garderob, sedan dess, hon tyckte inte dom var så kul, men då, helt plötsligt för någon vecka sedan, så letade hon fram dom och nu spelas det lite då och då, med dom.
Åke är ute på vift idag, han följer med Brälla på kalldraget, en biltävling som går i Umeå med omnejd. Man svarar på frågor och kanske det finns någon bemannad station efter vägen också. Så nu kommer det an på mig att uppsöka ett ATG ombud och fixa ett spelkvitto till honom också, för kvällens trav. Jag gav honom i uppgift att ta bilder på bilarna så eventuellt återkommer jag senare idag med foton på fordonen.
För egen del är det promenad som gäller, städning, planering av middagen och ett sista minuten inköp på lämplig Ica butik, är ju fint om vi har någon frukost och lunch imorgon samt kanske ett eller annat tilltugg till ikväll. Ha en fin lördag!
Älgpiss?
Nyss hemkommen från strömpilen där jag bland annat köpte en alla hjärtans dags present till Niccolina. Kolla in paketinslagningen.
Paketen ser ju så snygga ut idag att det kanske till och med överglänser innehållet. Nåja, jag ska inte avslöja vad jag köpte, det kan jag göra på söndag, om jag kommer ihåg det.
En sväng på bolaget blev det också, haha, se vilket roligt öl jag hittade, kan det vara öl eller är det rent ut sagt, älgpiss? Det lär vi ju få känna ikväll.
Senaste kommentarerna