Etikett: fotboll

Vi jett hava slekamån

Av , , Bli först att kommentera 12

Fick börja min gårdag med lunchmacka på Ullas med bästa Elisabeth. Sen kom nästa bästa person Annelie förbi, och mellanlandade vid vårt bord. Hon kom med Finlandsbåten vid 12 tiden och då passade det ju bra att luncha med oss innan hon fortsatte resan hem till Renbergs.

Det var trevligt, mycket skratt och små historier rörande små fadäser med husdjur av olika slag. Apropå husdjur och fadäser, OH MY LORRRD, kolla in detta och håll er för skratt, Klicka på bild.

Det har skrivits en bok om släkt från Lainejaur. Jag fick ett meddelande på messenger från en kvinna som bor i Malå och om jag inte är helt ute och cyklar, så är även vi släkt, på håll. Men där är det inte via blod utan det handlar om ingift släktskap. Hennes man, Stefan Sjöström, har sammanställt och redigerat denna bok och hon undrade om jag var intresserad av den. Jag läste meddelande högt till Theresé som sa på 1 nanosekund: KÖP BOKEN! Så jag köpte 4 stycken 😁

Kände mig lite som min pappa där…han hade säkert gjort likadant. Dels för tillfället och för att saker kan vara gött å finn, kanske om man saknar nån present ibland. Nu skulle jag ge Theresé och Nicco varsin, och en till mig. Men det visade sig att hennes son, bor i samma hus som syrran Emma, så då tog jag en bok till henne med. Vi fick dom levererade till hennes postbox, perfekt!

 

Jag har inte läst från pärm till pärm, utan smågluttade i den igår. Nåt jag inte visste var att min farmor och farfars hus var det första som byggdes i Västra Lainejaur.

Läste om nån som kallades för Laskarn´

Jag blev då påmind om den lilla tjärnen som ligger, uppskattningsvis 4-500 meter från Mårken (där min farmor o farfar bodde och nu min farbror Matts och fru Ingmarie). När man passerade tjärnen för 30 år sedan så satt där en skylt med bynamnet Laskars. Den har försvunnit och ibland undrar jag om jag hittat på det namnet själv och sett en spökskylt. För då jag frågar är det ingen som kommer ihåg den.

Tilläggas bör att jag förmodligen frågat fel människor, haha. Men nu undrar jag förstås om den mannen, kanske bodde där och det var därifrån namnet kom

Sally ville ner på Ur & Pen på Kungsgatan, dom har upp till 70% rabatt då den lilla butiken ska upphöra. Sally hittade ett fint armband hon ville ha, så det köpte hon. Jag gick och höll ett par örhängen i handen men ångrade mig. Hur billigt det än må ha varit så vet jag också hur det skulle ha sett ut efter några dagar. Billiga smycken har bara glans den första dagen, sedan går det utför.

Sen hittade jag en butik i min smak. Jösses vad det fanns saker där som jag vill ha

Den här donnan bland alla mina skallar hade ju passat perfekt

Eller varför inte en liten gullig bläckfisk

Apropå saker som går utför så går det förhoppningsvis utför, då man har skidor på fötterna. Åke letade fram hans gamla orangea miniskidor och trodde att Sally skulle vara intresserad av dom, men inte då. Hon hade aldrig ens sett såna nån gång. Fast då jag googlar så ser jag att man kan köpa dom idag och många åker på dom fast bara med en skida. Lite som då man åker skateboard.

Kanske nån här som vill köpa ett par retro miniskidor? 400 så är dom dina/era.

Vi lär inte åka på dom, det är ju knappast riskfritt, tänker jag- Spontan i all ära men i detta fall jett vi nog hava slekamån och tänka efter lite före, och inte i efterhand.

Skjutsade Theresé, Nicco och Sally till Löven matchen igår kväll. Nicco skickade en filmsnutt från starten och jag förstår ju att stämningen är A och O. Lite som att gå på konsert och man rycks med i spelet. Mitt intresse för Hockey, fotboll och sånt är tämligen vaga, men… jag har varit på några Löven matcher som tonåring, och jag vet att jag gillade det…då, back then. Fotbollsmatcher har jag också suttit på under mina 56 år. Brorsan spelade i GCK och Theresé började med fotboll i unga år som övergick till Hockey.

Tror att mitt ointresse i grunden, kan bero på den där bekvämlighets genen som man får då man blir äldre. Jag ids helt enkelt inte, det är rätt skönt att bestämma själv vad man gör och inte. Köper du en biljett så går du ju. Ingen spontanitet där inte…

Idag ska middagsmaten för morgondagen införskaffas. Jag har skrivit meny med förbehåll för små förändringar på vägen. Till förrätt kommer det att bli ett flarn med västerbottensost, toppat med en röra av nåt slag och nån gullig liten kvist. Huvudrätt: Renfilé med potatisbakelse och ev. bara en köttsky till, ska klura på den och för att hålla ett tema från Västerbotten/Norrland så avrundar vi med en hjortron mousse och här hade jag velat skriva toppad med ren lort (chokladpryttlar) men då skulle säkert folk tycka att jag spårade. Det ska vara vackert på Nyår, inget trams, minsann.

Ha en fin lördag, allihop! ps för 4 år sedan var det minsann pärlemomoln utanför oss ds

 

 

 

.

Ringa Polisen, eller…

Av , , Bli först att kommentera 13

Fotboll är det snack om, eller inte bara snack, det är väl nåt som spelas just i detta nu. Jag har inget intresse av detta bollspel, non what so ever! Men det är ändå svårt att undgå att höra om det.

Vi var ute i måndags, och plötsligt är det skrik och vrål och jag tänker att nu jäklar, får man nog ringa Polisen.

B8hoZu1C9wU0bkRmTtYT88UY0W4

Bild: Arkiv: Emma Krantz och bilden hittad HÄR

Det lät våldsamt! Jag försökte lokalisera ljudet och höra vad det handlade om, men jag gick bet.

En bit längre ner på gatan, ännu ett vrål, och nu är jag under en nanosekund, helt övertygad om att folk har blivit galna, men så hör jag nåt som jag förknippar med sport, fotboll, och fattar vad allt handlar om. Vad jag däremot inte förstår, är hur man kan bli så inne i andras spel, att inget annat existerar under den tiden det spelas och att man kan visa glädje och besvikelse på ett sånt högljutt sätt.

Är det bara en viss typ av människor som gör så? Typ känslomänniskor, dom som har lätt för att uttrycka sig, eller nåt sånt. Jag skulle nämligen aldrig göra det själv, finns inte på Vintergatan, men jag kan inte säga varför jag vet det.

Åke är ju definitivt en av dom som vrålar, dock inte åt fotboll, men jäklar vad han kan mana på hästarna då han sitter med 5 eller 6 rätt på V75. Man skulle nästa kunna tro att han tror, att hästarna hör honom.

35749718_10156375582831585_2574372666731397120_oJag svär eller gråter inte över spilld mjölk, och det av en anledning, jag vet nämligen att mjölken redan är utspilld så varför bry sig. Åke är i det fallet tvärtom, inte så han gråter, men nån svordom eller två, kan komma över hans läppar då saker inte går hans väg. Kan det då vara så, att dom som berörs av den där spillda mjölken, är dom som vrålar åt folk, bollar och hästar, på teven, eller? Bara en teori, så här på onsdags morgonen 😀

Hoppas på en bra dag, för er alla!
35886226_10156375583736585_6403100363439734784_n

Swingbollens självutnämnde häxmästare!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Jag behövde inte åka ut och jobba en timme idag, som det var tänkt, utan dom två assistenter som ska med chefen till Spanien skulle ändå hem till henne innan så dom tog morgontimmen… skönt, säger jag, jag trodde ju att min förkylning skulle bli bättre, men ack vad jag bedrog mig.
Ibland försvinner rösten eller så går den upp i falsett eller ner i botten, man kan tro att jag kommit i målbrottet. Och inte blir det bättre då man känner att något sitter fast därnere och ena näsborren är tät… nä, nu är jag ordentligt less på det här. Vilken start på det nya året… jo tack så mycket för det, televerket!
Man kanske skulle ha börjat ta bort julen också, eller ja, jag har faktiskt plockat med mig några saker då jag gått ner, men jag vet ju hur man funkar, tar man någon större grej så vill man fortsätta med gardiner och annat och då blir det helt plötsligt ett heltidsjobb och man vill ta allt med en gång.
Inget fel med det, men jag hade inte planerat att göra så, det blir så mycket med en gång. Jag hade en tanke om att fördela lite och ska se om det är genomförbart.
Jag vet inte varför men jag kom helt plötsligt att tänka på sport… hm, kan det vara för att så fort man slår igång tv:n så är det någon typ av sport där, är det inte skidor så är det hästar så är det resultat eller annat, och då är det svårt att bara glömma.
Jag var intresserad av bollsporter då jag var yngre… ja ok, ung då (fast inte lastgammal än), och hade faktiskt ett rätt så bra bollsinne. Jag var med då dom startade upp kometerna i basket, men jag var med för jag ville spela boll, inte springa runt och ha uppvärmning 45 minuter för att sedan få kasta lite, den sista kvarten, så det gav jag upp rätt så fort.
Kommer ni ihåg det där spelet swingboll, som blev så populärt då jag var 10-11 år, jag var verkligen swingbollens häxmästare och nästan oslagbar, jädrar när jag fått upp farten på bollen då stod tiden still för motspelaren och på två röda hade dom förlorat. Jag fick ett alldeles eget swingboll av pappa, så ståendes vid det, har jag flertalet timmar, jag var som förtrollad av spelet.
På somrarna uppe i stugan, så var det ofta landhockey på schemat, jättekul spel då vi var många barn som spelade. Varsitt mål och alla hade varsin klubba med vilken vi sköt tennisbollar, men nu var klubborna inte vanliga hockeyklubbor, nejdå… vi körde med krocketklubbor, gissa om det hade varit förbjudet idag.
Dom där träklumparna längst ner, lossnade ju efter ett x antal matcher och då var det bara att hoppas på att man hann huka sig så man inte blev knockad, jag undrar jag, hur många krocketset, vi hann nöta ut. Jo dom blev nog lagade också, med en spik inkörd mellan klumpen och pinnen men dom höll inte i evighet.
Även där var jag lite av ett proffs på att kunna räkna ut vart bollen skulle hamna då den kom flygandes, så jag kunde plocka ner den med klubban, värre var det då Theresé spelade fotboll och deras träning, vintertid, var innebandy. Den här gången skulle vi föräldrar möta barnen (utan att dom visste om det) och jag ställde ju upp, tveklöst. Men jag är ju också lite av en vinnarskalle och levde mig in i spelet så Theresé ropade till mig att man INTE fick ha hög klubba, inte heller slå på motståndarna… så, nä, det var nog inget för mig, det heller 🙂
Nu får man väl nöja sig med att kasta pinne… eller boll, till lilla hunden, då vi får hem vår nya familjemedlem, och ok, det kan ju duga det med, lika bra som allt annat. Önskar er alla en fin torsdag!
 

Ska det vara så här? Vad är det här? Hur?

Av , , 4 kommentarer 7

 

Igår backade jag ut Camaron för att lufta den. Mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa ner henne på stan, -javisst, men då får du åka Camaro, svarade jag. Går fint sa hon… utan att egentligen veta så mycket om vad det var för bil.
 
Det första hon sa då hon öppnade dörren var, -Är det den här bilen, jag trodde att det var den andra, den bruna. Sen hoppar hon in och rynkar på näsan, -Känner du, det luktar bensin… du blir ju förgiftad här. Näää, säger jag, det ska lukta så här, ingen fara.
 
Men det här då, håller rutan på gå sönder, säger hon och drar fingret över ett streck på sidoglaset. Nejnej, säger jag, det är repor som blivit då man vevat fönstret upp och ner, det går inte att ta bort. –Hör, det skramlar, är det dörren som låter, eller är det bak, vad är det? Nämen det ska låta, det skramlar i allt som är löst, men bilen kommer inte att ramla i smådelar.
 
Vi åker en bit, stannar vid rödljuset, åker iväg vid grönt, hon skrattar och säger att hon tror och tänker, varje gång jag stannar att jag ska bränna iväg precis som vid tävling, så hon sitter och spänner sig i vild förtvivlan… ja, vad säger man 🙂
 
På hemvägen säger hon, nu har det slutat lukta… eller så har jag blivit van… eller tät i näsan, hahaa…
 
Jag fick i alla fall hämta ut vigselringen som nu blivit graverad igen, på utsidan. Tänk att någon gjort det mönstret för 200 år sedan, hoppas det här sitter kvar lika länge, sen slog dom ut den en halv millimeter också, och det blev perfekt, att så lite kan göra så mycket, otroligt.
 
På eftermiddagen hämtade jag en kompis och vi åkte ner på strömpilen och tog en fika, tiden bara blåste iväg och snabbt hade det gått över två timmar. Hon berättade nåt kul, vi kom in på det där om vem som lagar maten hemma. Hos oss är det ju jag, och dom gånger jag säger till Åke att fixa mat så blir det köpepizza, samma sak var det hemma hos dom.
 
Ja, sa jag, ibland har man så svårt att hitta på vad man ska äta, ja sa hon, sen frågar man och hennes kille svarade då alltid… fil, vi kan äta fil. Något som hon inte tyckte var speciellt lockande och det visste han med all säkerhet och använde just det svaret för att slippa engagera sig i vad dom skulle äta, maten kom ju på bordet i alla fall… tills en dag.
 
Samma sak, hon frågade om råd till val av middag, han sa fil. Hon klädde på sig och gick ner på affären och köpte…fil. Kom hem och dukade fram flingorna, slängde upp filpaketet på bordet och sa varsågod. Lite lång i ansiktet satte han sig ner och dom åt middag… och efter den gången får hon aldrig fil som svar på vad dom ska äta 🙂
 
Jag blev uppringd av min ”gammboss" då vi satt i soffan och drack kaffet, hon ville att jag skulle följa med henne till Vännäs, för att se hennes dotter spela fotboll, och det kunde jag ju göra, det är inte så ofta vi sitter och pratar. Hann gå igenom en hel del, hon tackade för tiden jag tagit med henne, och jag sa, du har inte fått räkningen än 🙂
 
Nä, skämt å sidor, ibland är det så mycket som händer och man kan måsta bena ut saker, en händelse åt gången för att se helheten. Litegrann som jag brukar göra då jag är till exempel ute och går, jag resonerar med mig själv och testar olika teorier i skallen och kommer oftast på en lösning eller ett svar, och ibland blir det lättare då man dryftar det ihop med någon annan, så är det ju bara.
 
Önskar er alla en fin fredag!

Hjärnsläpp eller?

Av , , 6 kommentarer 8

 

Så fick man läsa om pappan som lämnade sin son för att få gå hem, 7 mil, för att han inte presterat tillräckligt bra på innebandy matchen, och man ryser in på bara skinnet.
Det första som slår mig är i alla fall att hade nu detta varit en ”bra” pappa, som ställt upp för sin son och engagerat sig i sonens intressen, så hade han aldrig gjort på detta viset, annat än om han möjligtvis ramlat i trappen och slagit skallen, helt plötsligt blivit utbränd och faktiskt inte ens vetat vad han gjorde, eller bara fått hjärnsläpp, utan närmare förklaring.
För inte kan väl en ”normalt” funtad människa göra så här annars??? Jag hoppas nu att dom kollar upp det här in och ut, och ser hur pojken har det hemma, och givetvis, så hoppas jag innerligt att det visar sig att han inte tidigare blivit utsatt för liknade behandling… hoppas kan man ju alltid.
Theresé spelade ju fotboll då hon var yngre och jag minns så väl en match dom hade uppe i Sävar, dom var gissningsvis i 10-11 årsåldern och vi stod där och hejade på laget. I högen av föräldrar står en pappa som helt plötsligt börjar gapa och skrika om hur dålig hans dotter är, är hon är så jävla dum osv… man bara häpnar.
Vad säger man, vad gör man, vad tänker man. Usch vilken människa, och hur tror en sån förälder att barnen sedan ska tycka att det är roligt att hålla på med fotboll, eller vad det nu kan handla om för sport?
Det kan ju inte bli annat än motsatt effekt, ingen längtar väl då till matcher och cuper, om det enda dom får höra är hur dålig dom är. Jag undrar också vart det där ”roliga” prova på, tog vägen? Det ska vara så mycket prestige i allt och alla ska vara bäst.
Ja usch vilket roligt blogginlägg det här blev då, så här på måndags morgonen, man får hoppas och önska att dagen blir desto roligare. Jag jobbar då i alla fall, men slutar klockan två, och det är sista dagen på jullovet så man kanske skulle ha koll på att Nicco tar sig upp något så när under morgontimmarna, försöka kan man ju alltid. Önskar er alla en fin dag!

Idrott i skolorna

Av , , 4 kommentarer 3

Som vanligt då jag hälsade på Annika så var det många diskussioner om vad som händer i världen, hon ville absolut att jag skulle ta upp detta med idrott inom skolorna, här på bloggen så jag gör väl som hon önskar då jag vet att detta är något som ligger henne varmt om hjärtat.

I väldigt många år så har man velat att barnen ska få så mycket motion som möjligt, nu finns det ju en hel del idrotts gymnasier och skolor som utövar idrott men…nu ska man certifiera skolor trots alla diskussioner och studier  som visar att barn rör på sig för lite och bara vissa ska få ha idrottsinriktning. Skolorna ska bland annat ha en inomhus fotbollsplan och hur många har råd med något sådant?
 
Om man diskuterar på detta sätt så undrar jag hur någon överhuvudtaget kunde bli världsbäst på en idrott, här i Sverige. Vad hade vi eller andra för förutsättningar för 20-30 år sedan? Vi fick väl vara glada om någon iddes skotta och spola ishockeybanan då det var väder för att åka skridskor, eller vara tacksam om någon klippte gräset så man kunde sparka lite boll. I skolan var det knappast tal om någon idrotts inriktning, alla skulle prova på allt som fanns.
Varför skulle man inte kunna utöva sport och idrott i skolorna idag, med dom medel som finns? Huvudsaken är väl att intresset är där och vi borde väl göra allt för att det ska upprätthållas och uppmuntra till utövandet trots minimala resurser.
Nu är inte jag helt insatt i detta utan jag skriver utifrån vad hon talade om, men visst är det galet och ibland (eller egentligen ganska ofta) så fattar man inte hur skolpolitiker resonerar, men jag är inte heller insatt i deras verksamhet så man kanske inte alls ska uttala sig. Jag fattar ju att pengar ska finnas till både det ena och det andra men man ska ju också kunna se till vad vissa saker kan göra för barn, framåt i tiden. Vad man kan vinna på att satsa pengar idag, och hur det kan se ut fem år framåt.
Idag ska jag nog satsa på en semla till kvällsfikat. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i dom, men åtminstone en gång per år, tycker jag att man kan offra sig. Om jag hade tid och lust skulle jag kanske ha provat på hallon semlorna som jag vet att Theresé gjorde för att bjuda på, på hennes jobb, jag har glömt att fråga om dom föll alla i smaken, men det gjorde dom säkert, dom såg då goda ut. Näpp, det får bli vanliga semlor med mandelmassa, förhoppningsvis så finns det färdigbakade bullar så man bara behöver fylla dom, annars vet i sjutton vad jag gör, tycker inte att dom köpta är goda, dom blir torr så fort, och inte ids jag baka dom heller, är så svårt att bara få tre stycken. Jag får se vad Hp:s har att erbjuda.
Ni få ha en bra dag och kom ihåg, efter regn kommer sol, efter kyla kommer värme, efter fettisdag är det ett år kvar innan nästa semmeldag.
 
 

Vad jag tycker…

Av , , 3 kommentarer 3

Tycker egentligen att det är konstigt eller rent utav märkvärdigt, att man aldrig får ha en åsikt utan att ha ett svar till varför man tycker så eller hur man ska lösa problemet.

Om jag tycker att krig är onödiga så är det tydligen meningen att jag ska kunna säga hur vi ska kunna få fred på jorden. Om jag tycker att affärerna ska ha stängt på söndagarna så ska jag måsta förklara hur och när, en som arbetar 6 dagar i veckan och bara är lediga på söndagarna, ska kunna få mat i kylskåpet, om jag tycker att det är en jättebra idé att bygga en motorbana så förväntas man att kunna tala om hur det skulle finansieras och man ska nästintill lova, på heder och samvete att inga olagligheter ska få följa i banans utveckling.

Jag har svårt att förstå varför man ska ner på sandlådenivå då det nu t.ex gäller motorbanans vara eller icke vara. "-Nä jag vill inte lägga mina skattepengar på detta", "Jag betalar pengar till teater m.m som jag aldrig utnyttjar", "-Om det blir en bana och någon gör något fel så lägger vi ner hela rasket", "-om ni får det så ska vi ha det" osv osv

Om man tvärt vänder på det, hur många fotbollsmatcher skulle vi få se om man bannlyste alla som varit inblandad i uppror under matcher, då inte bara hårda ord har ropats, utan läktare har rasat, människor har skadats etc. Hur såg ishockeyn ut för 40 år sedan, kontra med dagsläget? För mig får det se ut hur som helst, jag bryr mig faktiskt inte. Förmodligen får jag vara med och betala dom kalasen ändå.

Om jag kunde öronmärka vad "mina" skattepengar skulle gå till så inte blev det till någon curlingbana eller badhus, men nu kan inte jag bestämma detta utan jag får väl hellre glädjas åt att det kommer att falla många andra i smaken.

Som man brukar säga om tvprogammen, om du inte tycker om det du ser, stäng av tv:n. Om du inte är motorintresserad, gå inte och se på tävlingarna då. Tvlicens betalar du ändå, även om man bara använder tv:n sååå lite.

Jag vidhåller min rätt att få tycka precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill, om jag sedan har en lösning, en idé eller ett förslag på förbättring så lovar jag att ta upp det med. Ha en fin tisdag!

 

Maria Lundmark Hällsten