Etikett: hissen

Upp och ner, utför och uppåt

Av , , Bli först att kommentera 10

Åkte en hiss och kunde inte annat än småle då jag läste lappen:

Foto2840

Låter som om dom tar för givet att hissen stannar under kontorstid och att alla har en mobil med sig. Ja, det kanske var ett konstigt sätt att börja skriva så där, fortsättningsvis står det hur man gör efter kontorstid, det finns larmknapp i hissen också, och då får man gissa att man kan trycka in den med, om man är utan mobil.

Jag har i dagarna haft tillfälle att åka den roliga hissen på östra station, den som går uppför och utför, som en trappa, och inte uppåt och neråt, som en ”vanlig” hiss. Det jag tänkte var att det kanske skulle sitta uppe en varningsskylt på den, för den åker inte iväg, så där jättemjukt och likadant då den stannar.

Är man inte förberedd så kanske någon stupar, speciellt om det står en person där med en rollator, dessutom, om du åker första gången, uppifrån, och hissen redan är där, så finns det inget som säger att detta är en annorlunda hiss, eller så är det bara jag, som inte kan se någon skillnad, jag blev ju överraskad första gången, men jag har ju ben att stå på, fast frågar ni Nicco så säger hon att enda orsaken till varför jag inte ramlade då, var att det var min lyckodag, som infaller 1 gång på 10 år, typ.

Jag hittade några coola bilder på pinterrest, av riktig gatukonst, det är ju fantastiskt vad vissa kan göra med sina händer och fantasi:

b96bb9f0078c415f99566966d6f4332b 0dcf2a37dceda197211a3873d084b84a edbafa96154b9ac8edc1d74d66d93851

Önskar er alla en fin tisdag!

Nu lägger vi ner

Var det inte ett typiskt ”brännbolleyranväder” igår, det är precis som städdagarna man hade då vi bodde i lägenheten, antingen regn eller snålblåst, men idag ser det ju betydligt bättre ut, skönt. Jag körde förbi nere på ängarna igår, då jag varit till mamma och Bosse på en kaffe, och det var buntvis med glada människor där, men jag tänkte att dom nog varit gladare om dom sluppit blötan.

Monika ringde och sa att vi skulle bli 5 personer på middagen, vi surrade en stund och jag sa att jag åkt förbi på Banthai för att kolla om dom hade en hiss, men det fanns inte. En ur gänget fixar inte trappor, men Monika sprang iväg dit och pratade med personalen, det fanns en hiss, på baksidan, om dom bara ringde då dom kom fram så skulle dom låsa upp grindarna, perfekt, så det blev Banthai, som ligger på promenadavstånd.

Vi har under säsongen skrapat ihop en vinst (fel ord egentligen) på 160:-/person, vilket innebar att jag käkade middagsbuffé och tog en starköl till och fick punga ut med en tia ur egen ficka, men gott var det, så det var väl värda slantar.

Och nu har vi lagt ner bastugänget med skrap, det som har varit där, stannar där. Men vi har nu hittat på något nytt, vi ska gå hem till varandra istället, vi kör samma stuk, alla tar med vad dom själv vill tugga eller dricka, vi träffas, surrar och har en trevlig stund i hemmamiljö, och vi tar med en person till i gruppen, Ingegerd, det ska bli trevligt. Och det startar vi upp till hösten…nu tar vi semester och gör annat istället 😀

Jag och Winstone har under dom senaste 4 dagarna, stött på en katt, på våra promenader, jag vet inte om det är en rymling eller kanske ett nyinflyttad djur, jag försökte ta ett kort på den igår, men man ser inte ens vart katten ligger, den var så kamouflerad under busken.

Foto2175

Den är i 4-5 kilos klassen, grå/beige i färgen, inget mönster i pälsen, det enda avvikande är ett ljust parti runt nosen. Första gången vi såg den var den uppe vid Donnersgränd, sedan nere på Rödäng och igår, nere vid bron över ån, bara här nedanför oss.

Nä, nu tänker jag gå ut med Winstone och sedan sätta mig ute, behöver sol, känner jag. Ha det fint allihop!

Foto2177

 

 

Inte när utan om…

Av , , 4 kommentarer 10

Idag blev det ingen sovmorgon, inte för Nicco heller, hon hade tid uppe på sjunde våningen på NUS, hon skulle röntgas inför kommande tandställning, som hon vill ha. Jag hittade igen kallelsen igår och läser på den: Om ni kommer upp på sjunde våningen, ta till vänster och följ den röda linjen. Hm…OM, nja, nu stod det ju när, och inte om, men hej…varför kan man inte typ ”spice upp your life”, dom kan börja skriva om istället, så vet man som aldrig vart man hamnar 🙂

Titta bara här:

Foto1471

Välj knapp för önskad färdriktning, ja, det betyder ju att du kanske inte alls kommer åt det håll du faktiskt önskade, eller hur? På sjunde våningen fanns dock inte den skylten, så där fick man tydligen inte önska nåt, där får du ta det som det kommer…eller ta dig, dit du hamnar…typ.

Utsikten från sjunde våningen och kolla, haha, jag ser Jeepen därnere:

Foto1469

Och nerifrån förstås, däruppe var vi:

Foto1472

Theresé och Sally dök sent igår kväll och dessförinnan hade jag tänkt hinna dammsuga, men det ville sig inte riktigt, jag httade nämligen på en anledning att få sätta mig i soffan en stund, jag ringde upp en bloggarkompis söderifrån…Ulla, och vi blev sittandes och prata med varandra över en timme, minst, och fortsatte ända till bilen körde in på gården, nåja, dammet ligger kvar så ingen fara skedd, och jag får väl se till att ordna bort den idag.

Vi har idkat byteshandel också, Theresé hade hittat en stövelknekt på en antikmässa hon var på, men hon trodde inte att Anders skulle gilla den så hon ringde och frågade om vi skulle byta, dom får ta våran ”vanliga” knekt så fick vi ta deras, kolla hur den ser ut,  cool 😀

041

Önskar er alla en fin onsdag!

018Mm…snart påsk! Niccolina fångade Enya i ett pinigt ögonblick!

 

 

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur 🙂
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka 🙂 Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

Oväntat besök

Av , , 3 kommentarer 5

 

Jag vet att det är dålig skärpa på den här bilden men tycker det ser lite kaxigt ut med ”stor” bussen, in backad hemma hos svärfar:
Skulle nästan ha kunnat vara med i reklamen: Om du får oväntat besök!
 
Åke har nu fixat den sista 2:an han hade på besiktningen och är just nu iväg och gör ombesiktningen. Nu gäller det, går den inte igenom så blir det körförbud, vi hade bara ren tur att vi överhuvudtaget fick en tid då den första lediga tiden var först den 15/10 men jag var ihärdig och gick in och kollade varje dag om dom fått ett återbud och visst, i söndags poppade den här tiden upp. Kollade även om det skulle ha funnits någon tid söderöver på fredag, då vi liks ska ner till Uppsala, men det hade ju varit kymigt, om vi fått en tid i Sundsvall och ett körförbud på det…
 
Vi blev tvärförvirrade igår kväll då vi åkte upp på lasarettet. Ni vet, vi hade ju hittat en ny väg att ta oss till svärfar, tog exakt samma väg den här gången men då vi hoppade ur hissen så såg det helt annorlunda ut. I samma ögonblick så öppnas hissen bredvid och det går ut en människa åt andra hållet, aha, säger vi, hissen öppnas från två håll och vi steg ut på ”fel” sida. Vi gick runt och se där var hissen, men…bara en hiss, haha, på ena sidan finns det två stycken men inte på den andra, inte konstigt att man kan kännas sig lätt förvirrad.
 
Idag fyller inte bara svärfar 84 år, utan jag och Åke har också 5 årig bröllopsdag, jo jag tackar jag. Ok, vi har ju varit ihop några år mer än det, 26 år blev det i augusti. Hade väl planer på att vi skulle ha fått fira detta åtminstone med något gott till kaffet men det verkar inte vilja sig idag. Det är nämligen obligatoriskt föräldramöte på skolan ikväll, inte bara föräldrar utan även barnen ska vara med. Jaja, vad gör det om hundra år, vi firar ju varje dag att vi har varandra 🙂
 
Idag är det promenad i vanlig ordning, sen är jag och Kerstin bjudna på kaffe i eftermiddag hos Åkes moster. Jag har även lovat att ringa upp en vän ikväll så det är väl bäst att jag kommer ihåg att göra det innan middagen annars lär jag ju glömma bort det och Åkes nya glasögon är nog färdiga idag, halleluja, då blir Nicco glad. Ni får ha en fin tisdag!

Lokaliserade huset men inte…

Av , , Bli först att kommentera 4

Gårdagens intervju gick bra, tjejen är trevlig fast man lär ju inte känna en annan person på 45 minuter. Det fanns egentligen inga frågetecken från min sida men det är ju fler som söker efter denna tjänst så vi får se till veckan vad som händer, dom skulle höra av sig i vilket fall som helst.

Jag ska inte avslöja för mycket eftersom man har tystnadsplikt men det var liiite dråpligt ändå. Jag kollade upp hennes adress på eniro och hon bor på ett litet område dit jag aldrig har varit förut, men jag hittar dit och man passerar på vägen utanför, ganska ofta, så det skulle väl inte vara några större problem, tyckte jag.
 
Parkerade bilen mitt i området och gick tillbaka en bit där jag såg att det fanns en tavla över området. Jag stod då mitt framför huset som jag skulle upp i. Perfekt, tajmat och klart, tänkte jag och gick in. Där satt en tavla på vem som bodde vars och en hiss. Glad i hågen klev jag in i hissen och skulle trycka på knappen, men se…det fanns inga siffror, bara en blank knapp, en entré knapp, en dörrknapp och en larmknapp. Döhhh???
 
Jag gick ut igen, tittade mig omkring och tänkte att det här går ju inte, man måste väl kunna trycka på någon knapp och komma någonstans, så jag gick in igen, provade trycka på den blanka knappen i tron att det skulle vara en digital röst som skulle tala om vart man skulle eller nåt sånt, men det hände ingenting. Jag gick ut igen och bestämde mig för att ta trapporna istället.
 
Ja det gick ju fantastiskt bra, efter en våning var det stopp, då hade man kommit upp till en restaurang och trappen fortsatte inte längre, men *suck*. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa upp henne för att få en liten vägbeskrivning. Jag var i rätt hus men i fel ände och fel trapphus. Så jag kom dit i tid men det roliga var ju då hon i slutet av intervjun underströk vikten av att ha bra lokalsinne. Ja sa jag, det har jag då det gäller själva Umeå, men jag gjorde ju inte speciellt bra ifrån mig då det gällde att hitta upp i detta hus. Hahaha…
 
Önskar er alla en fin torsdag och kolla in…imorgon är det FREDAG, veckans bästa dag, och vilken tur att jag har fredag, nästan varje dag i veckan.
Maria Lundmark Hällsten