Etikett: inte

Nej, INTE, dont do it…❌⛔️

Av , , 2 kommentarer 14

Det blev en tidig leverans av torktumlaren, och japp, återigen samma visa. Jag säger på telefon, och jag citerar mig själv:

”Vet du vart du ska…ja, det är på Västerslätt, KÖR INTE in på Blomstervägen, vi har hörntomten och infart precis mitt emot kyrkan på Västerslätt.” slutcitat

Jag är ute med Winstone då han ringer så vi går hem igen. Kommer upp på bron, och se, där kommer lastbilen, och vad gör han?

Jo, han kör in på Blomstervägen, alltså…vad är det med ordet INTE, som inte går in?


Nå, han kommer tillbaka efter en liten sightseeing längst vägen. Backar in, som jag bad om, tyvärr rök kommunens gräsmatta…igen. Och jag fick tumlaren utanför källardörren, perfekt!

Efter det drog jag upp fjädern på mig själv, och nu har jag nästan fått in allt, som ska vara kvar, i julgarderoben. Så mycket strunt man har…ish då.

Men jag hittade dom 2 sakerna som ska hänga i granen, varje år, bara för att 🥰

Har beställt och hämtat ut, dessa varor.


Och nu ska det testas att koka socker och gräddfri knäck, ska bli intressant. Bananmjölet ska jag dock testa nåt annat med, och honungen.

Har ett inbokat tandläkarbesök idag. Det knäpper i ena tanden då jag dricker varmt, eller äter kallt. Så jag antar att det inte är, riktigt som det ska. Tandtråden flisas sönder då jag drar in den där emellan, så nog är det nåt som släppt. Jag hoppas på ett tjopptjopp jobb, och sen ska det vara klart. 🤞

Nu, ut med Winstone killen och sen frukost. Ha en bra onsdag, allihop!

Sprid ut riskerna!

Ok, såg att en del studenter, valde att fira lite igår, uppe på Haga:


Vet inte vad jag ska säga om det, undrar hur man själv hade gjort, i den åldern. Då, back in the days, var man ju odödlig, på nåt sätt.

Undrar dock vart dom fått sin information ifrån, om denna pandemi? För vet inte alla idag, att man inte behöver vara sjuk, för att smitta? Det hjälper inte att man säger att man stannar hemma om man är sjuk, tyvärr.

Hör lite varstans att folk släpper mer och mer på restriktionerna, man tillåter sig själv att vara mer släpphänt. Tror inte att man ska ta ner garden, än… men man behöver inte heller låsa in sig.

Jag tror själv, att vi människor, då vi får direktiv att efterleva, så gör vi det ett tag, sen kommer den dagen då du ska göra nåt för att överträda restriktionerna lite. Och se, det gick ju bra, inget hände.

Så vart är då stoppknappen, nästa dag? För det gick ju fint dagen innan. Det är här vi gör fel. Varför inte fortsätta minimera riskerna, och sprida ut våra förehavanden. Tro inte att det du gjorde idag, kan du upprepa imorgon och då nästa dag, för till slut sitter du kanske där, med lång näsa.

Och NEJ, det hjälper inte att du säger att DU inte är rädd för att bli smittad.

Vi måste allihop tänka på dom vi INTE ska smitta, dom som riskerar att bli fruktansvärt dåliga.

Nå, nog om detta, som jag tror att dom flesta vet men som man ändå kanske inte tänker på.

Var det sommar igår eller var det sommar. Det blev fort, vildvuxet på kortsidan huset.

Jisses, nu är vi snart där då man säger att det nästan blev liiite för varmt. Jag gick ut och satt mig vid bordet, då Åke gick sista svängen med Winstone, strax efter 22, och man kunde sitta där utan att hurvas. Det är sommar, det!

Vi hade besök uppe på vår bro för några dagar sedan, jag hann fota genom fönstret, en bengal katt:

Dom är ju så läckra. Åke tycktes då veta att den bor längre ner på Blomstervägen, så det är en…frigående katt.

Jag brukar dock försöka fota alla viltspringandes katter, för ibland kan dom ju komma upp som bortsprungna. Och då kan man ju kanske vara behjälplig om signalementet stämmer.

Hoppas på en fin dag , för er alla!

Borrhålsprincipen

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi kom in på ämnet fritidsintressen, igår kväll, jag och Nicco. Upprinnelsen till samtalsämnet , var vår osthyvel, kan ni tänka.

Den har ett trähandtag, och nu vill den inte sitta kvar där längre, detta problem uppstod redan för 1 år sedan, gängorna inne i träet har blivit upp eller ner nötta och nu är det säkert bara ett runt hål, därinne. Jag påpekade hur länge det varit så, och Nicco tyckte att det inte skulle vara någon sak att fixa. Det är ju bara att borra ett nytt hål, eller ordna ny träbit, med nytt hål, ja, svarade jag, jag vet. Jamen varför gör du inte det då, sa hon.

Jo, det kan jag tala om. Jag vet inte hur man borrar ett hål! Ja, jag fattar borrhålsprincipen, hur det blir till, men sist jag borrade ett hål, var då jag gick i 3:an och gjorde en sån där trä tärning som alla fick göra som första test, och då skulle hålen borras, fast med en pelarborr, inget man höll i själv.

Dessutom, sa jag , med lätt förhöjd röst, så vill jag INTE lära mig nåt sånt nytt. Och det, av en enda enkel orsak, med en händelse färsk i minnet, trots att det var 31 år sedan. Åke visade mig hur tvättmaskinen fungerade, nere i källaren, och sen dess har jag skött tvätten, han påstår själv att han inte vet hur, man gör…tillåt mig småle.


Visst, maskinen ser annorlunda ut idag, än den gjorde då, men jag tänker att det hellre är, att han INTE vill. Precis som jag INTE vill lära mig att köra lill traktorn med plog, för då lär jag åka på snöröjning, gräsklipparen, ok, den kan jag med, och ibland klipper jag gräset, mest för att vara snäll mot min hårt arbetande man, (nu blir det pluspoäng 🙂 ). Och borren, nä, sa jag till Nicco, jag är inte intresserad.

Nu tyckte hon att det var tråkigt, varför vill man inte lära sig nya saker? Jamen jag lär mig ju varje dag, sa jag. Inte nödvändigtvis att spela ukulele, använda borrmaskin, eller göra batiktryck, men jag får nya erfarenheter, jag kan växa med sånt jag redan kan och vet.

Fast, jag har ju lärt mig något helt nytt, från att inte vilja köra bil i vintertid, till att köra dragracing och sladda i snö, det är kul 😀

012 0302

Och vem vet, rätt var det är, så faller jag för något annat som låter kul. Åke bävade då jag nämnde att rally ser ju roande ut, hahaa…

0441Jag har haft fullt upp på morgonen, med skjutsande hit och dit, men nu har jag landat i soffan och tänker ha det lugnt i några timmar, sedan ska jag träffa Sussie på Strömpilen, det blir trevligt. Ha en fin torsdag, alla vänner!

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

NONONO!!!!

Av , , 4 kommentarer 7

Tänker lite på hur olika vi är och hur vi känner eller tolkar situationer, eller att man får för sig saker, vill ha det på ett visst sätt och då spelar det ingen roll, vad någon annan säger.

Jag vill nog ha mitt space, som en ”typisk” svensk, folk ska inte vara uppe i mitt ansikte utan hålla sig på behörigt avstånd. Därför var det lite av en övning, kanske man kan kalla det, att vara i Spanien. Där människorna är högludda, närgångna och i vissa fall, rätt så tjatiga, om ni frågar mig.

Vi sitter på en restaurang vid havet, en populärare sådan, eftersom vi får stå en stund och vänta på att få ett bord. På menyn står det att man har en timme på sig, klart dom vill hinna med så många gäster som möjligt. Och där, mitt i maten, kommer en glasögonförsäljare fram till bordet och vill kränga solglasögon.

Jag vet inte hur många gånger jag säger, no, nej, jag vill inte, jag använder inga såna, NONONO!!! Och han fortsätter oavbrutet att tjata, drar fram vartenda par han har i sin påse, efter 5 minuter säger han, Specially price for you!!!  Och efter ytterligare en stund får han lov att ge sig, och man undrar vad det var han inte begrep???

Lite fräck också att störa så där, då man sitter och äter. Han var nu inte den enda…det var låtsas statyer, utklädda hundar, musikspelande gubbar, och osynliga män efter strandpromenaden. Alla ville förstås ha pengar…vad annars.

050Foto1546 Foto1547_001

Dom sistnämnda, inlejda av kommunen för att det ska vara lite spektakel så där, nåt att roas av. Fast jag vet inte jag, om jag roas av deras bedjande ögon och utsträckta händer. Lite som…ge en till en och du får ge till alla.

Inkastare vid varje matställe och det fanns inte bara ett och två ställen, utan precis överallt, vilket otacksamt jobb, tänkte jag, att stå där och försöka få in folk på just deras hak. Jag tänker att om jag vill ut och äta, så vet jag kanske redan vart jag ska, och att säga NO, är det första man får lära sig, om man inte ska bli överkörd, totalt.

Eller så kan man göra som Tina, som skulle köpa nio frimärken och säger. Nine stamps, thank you, och dom tror att hon pratar tyska: Nein, stamps! Inga frimärken, tack så mycket! Hahaa…

Nåja, vi är som sagt var alla olika, och man lär sig nåt nytt, varje dag. Nu frukost i en hast, ska strax iväg och jobba. Önskar er alla en toppen lördag!

Jojo, där ser man :-)

Av , , Bli först att kommentera 5

Enligt forskning ifrån Harvarduniversitetet har matematikerna tagit fram
en formel som kan räkna ut vem som är din förebild.

Prova följande:

1. Välj en siffra mellan 1-9.
2. Multiplicera din siffra med 3.
3. Lägg till 3.
4. Multiplicera med 3.
5. Nu har du fått ett två, eller tre-siffrigt tal. Lägg ihop siffrorna.
6. Skrolla ner, så hittar du din förebild.

OBS ! Tjuvkika inte

Se vem din förebild är:

1. Albert Einstein
2. Barrack Obama
3. Nelson Mandela
4. Tom Cruise
5. Bill Gates
6. Indira Gandhi
7. Oprah Winfrey
8. Adolf Hitler
9. Maria Lundmark Hällsten
10.Karl den XIV Gustaf

Man tackar! Man tackar 🙂

Återigen

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var precis som jag befarat, dom vet inte vad dom säger på a-kassan, dom gissar och tror.

Sist jag pratade med en som jobbar där så sa jag: Jag jobbar 16 timmar/månad, vad är det då för typ av anställning och hur fyller jag i kassakortet.

Svar: Då TROR jag att det är en sysselsättningsgrad på 10%

För att slippa tjafs, så ringde jag upp igen, för fem minuter sedan, förklarade återigen hur jag jobbar och jag vill veta hur jag ska fylla i kortet.

Svar/fråga: Har du timlön eller månadslön?

Jag har timlön svarade jag, ja sa killen, då ska du INTE, fylla i någon sysselsttningsgrad.

Det var exakt det här jag skrev sist, att det skulle säkert bli fel igen och nu var det bara tur att jag inte skickade in korten igår, som jag hade tänkt, utan dubbelcheckade innan.

Dessutom, och detta är något som retar mig nåt fruktansvärt, är att sist då jag stämplade, så skulle jag fylla i sysselsättningsgrad, även om jag inte jobbat den veckan. Och detta kort ska sedan skrivas under med mitt namn, att jag lämnat sanningsenliga uppgifter, men det är ju ingen sanning i det då. Men så skulle det göras och det gäller än idag. Vaddå sanningsenligt?

Maria Lundmark Hällsten