I begrip int va ji säg…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2010 kl 07:22, Bli först att kommentera

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller 🙂

Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.

Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.

Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.

Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:

Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?

Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.

Igelkotten

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2010 kl 14:05, Bli först att kommentera

Igelkottar är i själva verket nyfödda iglar 🙂

En vandrande…någonting, som heter Maria

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2010 kl 07:10, Bli först att kommentera

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.

Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.

Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag 🙂

Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:

Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.

Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt 🙂

Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:

Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!

Gipsskenan är väck

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 11:34, Bli först att kommentera

Ortoped läkaren hörde av sig för ett tag sedan. Vi kunde klippa bort gipsskenan, rejäla skor, typ träskor ska införskaffas, så ska hon klara sig med det och kryckorna. Det låter ju bra, då är sommarens bad räddad, och kanske hon snart kan sitta på en cykelsadel igen. Skateboarden däremot lär nog få vänta.

Han sa att det kunde bli långvariga bekymmer och att det kommer att ta tid innan det läkt ihop, men visst är det ju skönt att slippa gipset. Nu är det bara att hoppas på att inget annat dyker upp, som dom förbisett.

Men något glatt och roligt kommer i alla fall att dyka upp framåt kvälls timmarna, då får vi äntligen träffa vårat barnbarn, som kommer upp från Järlåsa. Dom ska först förbi på mödravårdscentralen innan dom börjar den långa bilresan hit:

Bojkottar

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 08:48, Bli först att kommentera

Hm, *funderar* på ordet, bojkottar. En boj vet ju alla vad det är, en livräddare för en som inte kan simma, kottar kallar man ju ibland dom små barnen, kan då bojkottar vara ett annat ord för mindre livbojar, mja…

Akuten by day and night

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 07:32, 2 kommentarer

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.

Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂

Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.

Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:

Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:

Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.

Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.

Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.

Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.

När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.

När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂

Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:

Ha det gott!

En fågel, fågel , fågel, fågel

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juli 2010 kl 10:16, Bli först att kommentera

Jag ska varna alla djurälskare, detta klipp är lite knepigt, det roliga är samtalet eller snacket, inte kanske själva händelsen, det är synd om fågeln, men jag tror inte att den är i livet då detta spelades in. Nå, ni som inte vill, behöver inte klicka på den, ni har blivit varnade.

Utekväll igår

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juli 2010 kl 08:15, Bli först att kommentera

Jag och Nicco, gick ju bort till Noliafältet för att äta en Hamburgare med Åke, igår. Vi valde ut en korvmoj med lämpligt många som stod i kön, väntade…väntade, och… ja, väntade. Sen ser vi killen ta en klunk med dricka och efter det kommer han smårusande ut och lämnar mojen. Han spyr, säger nån och hela kön upplöses precis lika fort som mjölken kokar över om du inte står och passar den. Jaha, det var bara att knalla vidare och ställa sig i nästa kö och vänta. Tänkte att det kanske är vi som går runt och smittar av oss med våran ”dåliga” karma, så passa er för att möta oss, man vet aldrig 🙂

Dagen tillbringades ute på gården, på Noliafältet och en liten stund inomhus. När vi käkat middag så såg vi att Ingegerd, Jan och deras gäng, satt och grillade så jag ringde ut och frågade om vi skulle få bjuda på en kaffe med tillhörande likör till efterrätt, och det skulle gå bra. Så vi gjorde oss klara för en cruisingkväll, och gick ut och gjorde dom sällskap. Sören ville att jag skulle skriva att nere i Eksjö, så hade dom minsann 33 grader varmt igår, sen gick han in för att ”kamma” håret, som han så fint kallade det, kom ut efter en liten stund och talade om att deras son hade ringt igen, och att det fortfarande, klockan sju på kvällen, var 33 grader, skriv upp det, sa han och nu har jag gjort det.

Vi hade en mycket trevlig stund därute med gott sällskap och när det sedan blev min tur att gå upp och kamma håret samt ta på mig långbyxorna så hade våran chaufför dykt upp. Ricky tyckte nämligen inte att man kunde handgå ner på stan en sån här kväll så vi hade blivit lovade en plats i hans Cadillac, och det tackar man ju inte nej till.

Vi började ute på klubben och tog oss en öl på stående fot:

Sen drog vi vidare ner på stan och där kan man ju lugnt säga att det var ett mindre kaos:

Vi tog oss aldrig över i den vänstra filen och det var nog lika så bra. Gjorde ett stopp ute på macken på tegssidan och vi var inte ensamma därute heller, andra hade också hittat på att göra ett stopp där. Bland annat sköldpaddsarmén. En kille som gick runt i militärhjälm kom gående, jag vänder mig till Åke och säger att det skulle inte förvåna mig om han tänker ge någon en dansk skalle, hinner inte säga mer än det då Åke säger, han gav precis killen en dansk skalle, såg du? Sen gick dom och garvade, ja, det var inte någon misshandel eller dylikt, det var hans sätt att hälsa på sin polare…typ.

Sen tyckte Åke och Ricky att det var dags att kamma håret:

Tillbaka till stan över kyrkbron, och där var det sedan stopp i kanske tio minuter så vi gav upp tanken på att ens försöka köra Storgatan utan vi svängde av mot droskan istället. På tillbakavägen kunde vi sedan ta av ner förbi Mecka och när vi sedan skulle upp på E4:an så var det kaos…igen:

Nä, då tyckte vi nog att det var läge att ge upp, jag gör några varma mackor sa jag och det tyckte dom var en bra idé, så vi åkte hem. Två ordentliga smällar hördes då vi stod ute på balkongen, vi trodde minst sagt att det var bomber som small, och jag läser nu på morgonen att vi inte var ensam om att höra smällarna. Då fick man något mer att funder över, vad det nu kan ha varit för något, men det kanske man får veta under dagen. Ja nu har vi avverkat även denna årliga händelse, som nästan, men bara nästan är att jämföra med midsommarhelgen. Det har varit en bra helg men som alla andra så försvinner dom fortare än man hinner blinka.

Nu ska jag surfa vidare, ha en fin söndag!