Som man brukar säga: Sådan husse, sådan hund!
Jag hörde…faktiskt
När Tord, Camilla och deras dotter var till oss och gjorde sig klara för att tacka för sig, så hörde jag Camilla säga till dottern: -Ska vi gå i säng? Dottern sken upp och nickade och jag undrade hur stackarn det kunde komma sig. Inte är det många 5-6 åringar som glatt hoppar i säng vid sex tiden på kvällen.
Va, sa jag, ska ni gå i säng? Nähä, här hörde jag alltså lite galet, hon sa: -Ska vi gå en sväng?
🙂
Orunda däck
Som sagt var, ”vildkatten” kändes fruktansvärt obalanserad och vibrerade nå hemskt i låga hastigheter. Åke provade att byta däck från höger till vänster och fram och bak…till slut, uppenbarades felet, kolla in hur vänstra framdäcket ser ut:
Haha…inte konstigt att det svajade, hjulet är ju inte precis runt, som det påstås ska vara, egentligen. Nu hade en Mats Jonsson, tydligen två däck liggandes som vi ska få köpa och det var ju bra, det kan vara detsamma att byta runt om, för vi visste ju att däcken inte var i speciellt gott skick.
Det blev några svängar med bilen igår, bland annat åkte vi till slöjdarnas hus, där jag hittade en present till mamma, som fyller år om några dagar, sen åkte vi runt i omgivningarna bara för att glänsa lite 🙂
Nu, över till något mindre roligt. Telia…vad håller ni på med??? Nu kan jag ringa hit, med bägge mobiltelefonerna, tidigare fungerade ju bara mobilen med Telia som operatör, jag/vi hade blivit lovade, och fråga inte dom på Telia hur dom kunde lova det (det var deras egna ord) men det skulle funka igår, den 15/5. Men ha…det gör det alltså inte, min mamma, med bredbandsbolaget som operatör kan inte ringa hit och alltså inga av våra tidigare grannar heller, för dom har samma operatör. Fy, vad less man blir.
Nicco kom hem med nya intryck och givetvis med nyinköpta saker från deras besök i Stockholm. Att göra sin prao hade varit lite långtråkigt så där, men säkert lärorikt ändå, man får en inblick i hur det kan vara att ha ett arbete, sen tycker man väl om olika saker, allihop.
Vi åkte ut till flyget så vi hann se stjärtfenan på planet då dom landade, sen väntade vi, och väntade och väntade, jag hann säga till Åke att hon kommer säkert av planet sist, eftersom vi betsllt en ledsagare (bara för att hon skulle få se hr allt gick till och för att Arlanda är lite störe än Alvik), och mycket riktigt, hon kom av sist, vi såg henne, gjorde oss förberedda på att ta emot henne…men sen var hon bara borta. Vi väntade i en kvart, Åke fick till slut gå och efterlysa henne inne där man checkar in, där fick han veta att dom med ledsagare alltid lämnas där man tullar in. Fint att vi fått veta det då…eller inte.
Sen ville hon ha min legitimation, men hag hade den i bilen, så Åke fick ta fram sitt körkort, fel nummer två, han hade inte sitt namn på papperet och skulle egentligen inte alls få ta emot Nicco, och fel nummer tre, dom hade inget papper att visa upp, även fast det var så viktigt att jag skulle skriva ut tre stycken kopior och skriva under dom. På Arlanda fick Theresé lite tjafs, för där skulle dom helt plötsligt ha fyra kopior, sen skulle hon skriva under att hon var Nicco mamma, även fast hon påtalade att hon var hennes syster, och det var väl helt galet. där ser man hur olika dom kan göra, ingen regelbok dom går efter, precis.
Nu gjorde det ju ingenting, Nicco kunde väl ändå intyga att vi var hennes föräldrar, men rutinerna kanske ska ses över, kan ju bli mer problem om barnet i fråga är några år yngre än vad Nicco är. Hon sa då att hon aldrig mer ska ha en ledsagare, hon fixar det där själv, nu när hon vet hur det funkar. Ja, det tror jag också.
Ska åka på jobbet om 45 minuter så det är väl bäst man får i sig lite frukost. Ni får ha en bra måndag!
En vild katt, född 67
Nu ska jag försöka göra en lång historia kort…kommer inte att lyckas 🙂
Nå, gårdagens första besök, blev också något helt otippat, en Fjuppe. Förmodligen kan man nu skylla allt som hände efter att han hade åkt härifrån, på honom, tyvärr.
Det pratades nämligen om bilar och jag sa till Åke, att Fjuppes bil, en Lincoln, egentligen inte ser så dum ut, påminner lite om capricen, men något rundare till utseendet. Och där började alltihop. Jo, sa jag, till Åke, jag har sett att Lisbet (ni vet, vk bloggar´n) har lagt ut sin Buick Wildcat, på sin blogg, hon ska sälja den. Men jag vet inte vad hon ska ha, inte heller vad det är för årsmodell eller motor.
Sen vet jag inte riktigt hur allt gick till men jag ringde i alla fall till henne, frågade om man kunde få se den, pratade med Åke som tyckte att vi kunde göra oss en utflykt till Robertsfors, pratade med hennes bror på vägen dit och *pang*, så var vi framme.
Pratade lite, och sedan åkte vi ut på en provsväng, tillbaka i garaget så fick vi oss en liten rundvisning på deras tillhåll. Jättefint med många nostalgi grejer, där kan man nog sitta i timmar och bara titta på alla saker och minnas. En hel del fina bilar, inhyser dom också i garaget.
Efter det gick vi ut igen, tog några varv runt bilen, Lisbet gick hem för att hämta papperen på bilen…om utifall att vi skulle ha den och *tjopptjopp* så var det gjort. Så nu är vi ägare till Buicken, som förövrigt är en 67:a med en 430 motor, importerad från staterna 2008, en månad före vi fick hem Camaron. Och nu ska ni få se hela anledningen till varför det blev just den bilen:
Ser ni hur bra den matchar huset, say no more 🙂
Lacken är inte så fin, men bilen, modellen och framför allt, året, 1967, det måste ju vara ett fint år, med tanke på när jag föddes *nickar*
Det är väl bara ett problem, vi kommer att stöta på patrull då vi ska in med den i garaget…den ryms nämligen inte i nuläget, så Fjuppe, nu få du klura ut hur du ska lösa detta, du som var orsaken till detta köp.
När vi kom hem så visslade Åke över Tord och Camilla och deras dotter, på en liten fika i trädgården, tyvärr ingen sol, men vad gör väl det om hundra år.
Vi ska prova att byta däck på den då den kändes våldsamt obalanserad då vi skulle ut igår kväll och sen får vi se vad vi hinner göra idag, innan Nicco landar. Hon kommer ju hem från Uppsala idag. Ni får ha en fin söndag!
Prinsessor på ärten
Först var det Enya…sen kom Eloise:
Jag hörde…
Chefen ropade igår kväll, och jag hörde…kan du komma och sätta en slang på mig!
Ehhh, say what? Jag gick dit och undrade vad fasen hon skulle ha för slang, och såg ut som ett stort frågetecken. Äsch, vill du komma och se talang, med mig. Så skulle det låta…eller höras.
Gårdagens bestyr
Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen igår, dammsög, torkade golven, lämnade in datorn, handlade, fixade middag till Åke…ja, sånt där som man gör av bara farten, egentligen. När jag kom på jobbet så tyckte chefen att vi skulle åka på nån blomutställning, ehhh, jaha, och vad kan nu det vara för nåt då, undrade jag. Hon menade förstås en typ av handelsträdgård, men jag vet inte hur många såna man kommer in med en rullstol i.
Hon ville i alla fall köpa sig två penséer, och frågade om vi inte kunde ta min bil och åka iväg och se om vi skulle hitta ett lämpligt ställe. Jag var lite tveksam, men sa ok, jag kan väl prova att knöla in dig i bilen så får vi se hur det går. Det är nu inte världens enklaste sak att få in en person i en ”vanlig” bil, där dörrar är i vägen, kläderna suger fast i sätena osv. Men skam den som ger sig.
Vi tog oss iväg, om än i en något obekväm sits…för chefen. Vi åkte på blomkiosken, där tog vi oss in i själva växthuset och sen dök vi på första hyllan därute, där hon spanade in två penséer som hon ville ha. Nu var det bara frågan om priset, hon hade nämligen bara en tjuga på sig. Jag gick ett varv runt hyllan och se…på en kartong stod priset 9.90. Så vi gick fram för att betala men då ville hon ha 24:-, nähä, sa jag, det står 9.90 på kartongen. Hon var tvungen att komma ut och kolla och insåg att det var ett pris som dom betalade, det var alltså fel, men sa jag, då har hon inte pengar så det räcker , tyvärr…och då fick hon givetvis pruta till en tjuga. Futtigt hade det ju varit annars.
Efter det undrade chefen om inte jag kunde bjuda henne på en kaffe, hemma i vår trädgård, javisst sa jag, det är ju inte så långt från blomkiosken, så vi åkte hem och placerade oss härute, jädrans tur att det inte började regna, för tyvärr, jag får inte in henne i huset, inte på egen hand i alla fall. Men det får vi ta en annan gång då vi får vara dubbelbemannade, då ska det gå vägen.
Det blev i alla fall en något annorlunda dag och visst känner man sig friare då man har bil, det hjälps inte, allt blir lite smidigare, förutom själva instigandet och utstigandet ur bilen.
Nicco och Theresé roade sig igår med att ta tåget in till Stockholm, så nu har Nicco både fått åka tåg och flyg, för första gången. Hon hade shoppat lös, och köpt en döskalle ryggsäck som man kan spela musik med, ögonen är tydligen högtalare, sen har hon köpt sig en t-shirt och en skinnjacka, jojomensan.
Jag kommer ihåg mitt första inköp i Stockholm, på egen hand. Jag var femton år och köpte en t-shirt, för 179:- (det var mycket pengar då), med det där kända märket på, med krokodilen. Sen rev jag sönder den, första dagen jag hade den, men jag använde den ändå, det var väl lätt att laga och sedan gick den i arv, inte till ett yngre syskon, utan min pappa lade beslag på den.
Nåja, nu ska jag ut och hålla Åke sällskap, han sitter ute på första parkett. Ni får ha en härlig lördag!
Dubbelgångare
Det är nog ett par som är ute och promenerar
dubbel – gångare
Elakt sagt
"En rutten karaktär, en häpnadsväckande blandning av titan,sfinx, vampyr och parasit."
Sven Hedin om August Strindberg
"Han går som om han gjort i byxorna och ser ut som om han känner lukten."
Christopher Smart om Thomas Gray
Utklädd till skogshuggare, bumpandes till Boney M
Jag kan inte annat än småle då jag ser dessa reklamskyltar om tävlingen som Umeå Energi har hängt upp lite varstans, med texten: Hur sprider du Umeå Energi? Mja, jag vet ju hur jag gjorde, jag bloggade om dom, tror ni man vinner en el-cykel om man berättar det? Man kanske skulle försöka 🙂
Jag gjorde ju ett allvarligt försök att lämna in datorn på MediaMarkt igår, det sket sig, vad hjälpte det att man kom upp dit fem minuter över tio då dom öppnar elva. Jaja, jag gör ett nytt försök idag. Jag hamnade nämligen uppe på Mariehem, efter försöket, hos morsan, som bjöd på kaffe och sedan åkte vi ner på Maxi så jag fick köpa mig ett par sandaler sen fick jag välja mig en parfym på Kicks, som jag skulle få på min födelsedag, inte illa. Sen var det dags att åka ut på jobbet.
Där blev det en del buss åkande. Chefen ville upp på Mariehem för att hälsa på hennes dotter som tillfälligt bor där. Först tog vi 9:an ner på vasaplan, bytte till 1:an och kom fram dit upp, hem blev det 2:an ner på stan för att sedan avsluta med 9:an. Nu hade vi missat att vi kunde ha bytt buss på vägen dit, uppe vid lasarettet, men vad gjorde väl det, vi fick oss istället en riktig rundtur.
Det var jätte längesedan jag gick däruppe på Mariehem, barnfödd däruppe, som man är. Mina föräldrar bor ju där, men inte brukar vi promenera runt i omgivningarna. Men jag kan inte påstå att jag saknar stället eller området, jag tycker nog att Västerslätt har ett bättre läge, lagom långt från stan men fortfarande lugnt.
Vi passerade vad som i min ungdom, var en fritisgård och kom osökt ihåg att det var där, jag var på min första maskerad, utklädd till skogshuggare, och vi bumpade till Daddy Cool med Boney M, jojomensan. Sedan gick jag barnens trafikskola i samma byggnad samt…stoppade glassbilen därutanför, 8 år gammal, och frågade om han inte hade någon glass att ge bort, och se…killen lämnade ett helt paket med glasspinnar som jag skulle få om jag delade med mig till dom andra, och det gjorde jag. Hm, undrar om samma taktik skulle funka idag 🙂
Ni får ha en fin, lyckosam fredag, datumet till trots, jag ska då inte hommla med något…hoppas jag.
Senaste kommentarerna