Efterkonstruktion eller…🤔

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.