Vi lĂ„g och fnissade och skrattade i natt, min man och jag đŸ˜„đŸ€Ł

SĂ„g du Nicco pĂ„ vk.se sa Åke igĂ„r kvĂ€ll dĂ„ vi satt oss i soffan. Ehh nĂ€e
 jag hade knappt hunnit ta mig ut pĂ„ nĂ€tet sĂ„ det var vĂ€l inte jĂ€ttekonstigt. Men det var inte heller svĂ„rt att hitta igen henne dĂ€r

 

Vilket bra jobb dom gör och vilket fantastiskt engagemang dom har.

Hittade roliga bilder i gruppen National Geographic Wild Planet  igÄr. DÀr man kan se folk i prekÀra situationer med statyer. HÀr fÄr ni en bild pÄ en kvinna som jag faktiskt vet att jag sett förut. Hon sitter nÀmligen i Torrevieja

Jag försökte hitta henne i nÄt av alla mina inlÀgg men gick bet. Mina ögon vandrade över textrader och plötsligt stannade dom upp i följande text, som jag skrev under senare halvÄret 2014. DÄ jag och Tina hunnit vara nere i Spanien och spanat pÄ statyn. Texten har dock inget med bilden att göra.

Jag citerar: ”NĂ€r vi Ă„kte upp till mamma i mĂ„ndags, sĂ„ följde Niccolina med, och hon satt i baksĂ€tet och det luktade parfym. Jag vĂ€nde mig om och frĂ„gade om hon nu hade Georgio Armani pĂ„ sig (dĂ„ jag köpt den parfymen till henne frĂ„n Spanien), hon svarade ja. VarpĂ„ Åke vĂ€nder sig om och tittar pĂ„ henne, lite utstuderat sĂ„ dĂ€r och vi, Nicco och jag, sĂ€ger i munnen pĂ„ varandra: Det Ă€r en parfym!!!

Ja, kanske inte sĂ„ lĂ€tt att veta, för en karl. Och vi kom genast att tĂ€nka pĂ„ det dĂ€r projektet Nicco hade, för X antal Ă„r sedan, att intervjua nĂ„gra utvalda personer om Fairtrade, hon gav sig pĂ„ att frĂ„ga sin pappa, och första frĂ„gan löd: Vad Ă€r Fairtrade? Åke svarar. En brĂ€da. Brukar du köpa Fairtrade? Åke frĂ„gar: Är det inte en brĂ€da? Hahaa
nĂ€, han visste inte vad det var, och han var nog inne pĂ„ att det skulle vara en typ av snowboard eller skateboard, idag vet han 😀” slutcitat     Tror jag i alla fall…

 

Vi fick oss ett gott skratt i natt, jag och min man. Jag Ă€r nĂ€mligen i drömmarnas land och i den utspelar sig följande lilla scenario. Åke tar Winstone och far ivĂ€g nĂ„nstans och dĂ„ han kommer tillbaka ser jag en kortklippt Winstone. All den lĂ„nga pĂ€lsen Ă€r vĂ€ck, och det Ă€r inte det att han ser otroligt fin ut Ă€ndĂ„, men jag tĂ€nker att nu Ă€r pĂ€lsen förstörd för all framtid.

Jag sĂ€tter upp mina hĂ€nder för ögonen och försöker hejda grĂ„ten jag har i halsen. Jag vet att Åke trodde att han hade gjort nĂ„got bra. Medan jag vet, att man klipper inte en hund som har ett lager med ull, lĂ€ngst in. För dĂ„ Ă€r det bara den ullen som vĂ€xer ut sedan.

SĂ€ger nej nej nej
och tar bort hĂ€nderna frĂ„n mitt ansikte och öppnar ögonen.

 

HĂ€r öppnar jag ögonen pĂ„ riktigt och stirrar ut mot fönstret i ett rĂ€tt sĂ„ dunkelt nattsken. Jag ser Åke stĂ„ dĂ€r uppe i gardinen. AlltsĂ„ att han stĂ€llt sig pĂ„ en stol för han Ă€r nĂ€stan högst upp. Jag tittar och tĂ€nker att han mĂ„ste ha stĂ€llt sig dĂ€r i sömnen, sĂ„ jag lutar mig fram för att se bĂ€ttre, sĂ„ sĂ€ger jag: -Vad GÖR du??

Samtidigt som jag i ögonvrĂ„n, ser Åke ligga ner bredvid mig och att han vĂ€nder sig mot mig och dĂ„ brister det lite lĂ€tt och jag börjar fnissa. Men sĂ€ger inget för jag tĂ€nker att han kanske sover och jag vill inte vĂ€cka honom. Men försök hĂ„lla er sjĂ€lv, hahaa..

Han sÀger plötsligt, sover du? DÄ brister det och sÄ frÄgar han förstÄs vad jag höll pÄ med. Jag förklarade drömmen och verkligheten och dÄ börjar ju han skratt/fnissa ocksÄ. Sen undrade han hur jag kunde se honom dÀr. Jo jag förstod ju vad det var jag sett. FrÄn mitt hÄll sÄ blev mönstret i gardinlÀngden, hans kropp och knopp. Inte sÄ likt i dagsljus

Men i mörker sĂ„ sĂ„g jag nĂ„t helt annat…uppenbarligen

 

Jag fortsĂ€tter fnissa ett tag efterĂ„t, för jag undrar om Åke trodde att jag höll pĂ„ vara körd pĂ„ riktigt. DĂ€r han ligger och försöker fĂ„ ihop det jag sagt och sedan mitt fnissande. Han kanske trodde tvĂ€rt, att jag tappat det helt.

Ha en fin mÄndag allihop, och hÀr fÄr ni en till rolig statybild.

Maria Lundmark HĂ€llsten