Etikett: brandman

Kan man sona sina brott och vart går gränsen?

Av , , 2 kommentarer 12

Såg på Tv igår kväll. Det handlade bland annat om en jättestor brand i ett hus komplex nånstans i USA. 250 brandmän kämpade med elden som i hettan fick skyltar ute på vägen att smälta. Den kallades i folkmun för Da Vinci branden. Jag provade Googla men hittade ingenting om det (mest för att skriva korrekta siffror). Man kan tydligen streama om man har rätt grejer

Branden var anlagd, och som tur var, kom ingen till skada. Denna brand kostade drygt 34 svenska miljoner. Han som anlagt branden fick 15 år i fängelse. Sen har han då sonat sitt brott.

En klok person jag känner mycket väl. Berättade om en man som är känd inom Politiken och som fått nåt typ av uppdrag. Han är dömd för rattfylleri. Detta har då lagts ut på FB där övervägande kommentarer lyder typ: ”Ja men han har sonat sitt brott. Det där är passerat. Han måste få en andra chans” och så vidare.

MEN… sa då den här kloka personen, what if rubriken hade varit: ”Dömd för rattfylleri där 2 personer miste livet”. Hade kommentarerna sett likadan ut då?

 

Sonar man någonsin i sitt liv, ett sånt brott? Vad blev straffet för rattfylleristen kontra straffet för dom efterlevande släktingarna till offren.

Han som anlade den stora branden som potentiellt hade kunnat orsaka flera hundra människors död, har sonat sitt brott efter 15 år… Han må ju ändå haft nån tanke då han satte dit tändstickan.

Ja jag vet inte. Visst, man kanske inte ska döma en person för något som inte hänt. Men om det fanns strängare straff, kanske det vore idé att börja där. Dom kanske till och med skulle betala resten av sina liv till en brottsofferfond, där en del av all inkomst hädanefter går till den fonden.

Tänk om man växte upp med den vetskapen, så kanske man tänkte efter både en och två gånger innan man gjorde nåt dumt.

Nämen det var bara en snabb reflektion så här på förmiddagen. Men kanske nåt att fundera på.

Den här grejen var jag 56 år och 11 månader gammal då jag fick veta. Klockan man har på mobilen, den lilla appen man kan klicka på för att ställa in larm med mera. Den visar ju den sanna tiden med, wow, haha. Eller så är det inget wow, utan det är jag som är lättroad och trodde att jag lärt mig något väsentligt 😆😉

Måste ju ta ett minne från fejjan idag med. För 10 år sedan var jag med Tina i Torrevieja. Och där vi går så får vi syn på en hund uppe på en balkong…ish

Det roligaste är att Tina fotade den igen, flera år efter, så den bor där och nä, den hoppar inte ner. Vilket vi var rädda att den skulle göra, eller rättare sagt, rädd att den skulle falla ner. 

Åke ska byta packningar i Camaron,  den kokade ju sist vi var ut. Det håller ju på vara sånt väder med, då man får lufta bilen varma eftermiddagar eller kvällar. Nu har jag tänkt få i mig lite frukost och sen blir det utehäng på altan. Det är ju varmt ute, för tusan, så skönt!

Ha en fin lördag, allesammans! Avrundar med en annan bild jag tog denna dag, för 7 år sedan…KOLLA, intresseklubben antecknar 😄

Ibland måste man vara snabb!

Av , , Bli först att kommentera 15

Blev verkligen en arbetsam dag, igår, innan allt var på rätt ställe igen. Så det kändes skönt at bara ha 2½ timmes pass på kvällen. Var urtrött då jag gick i säng strax efter 23. Och gissa vem som tyckte att det var lämpligt att gå ut, 3 på natten?

Jamen Winstone förstås…kul!

80842770_10157728540786585_5270464350149148672_o

Jag och han var dom enda vakna flanörerna, trodde jag, tills det kom en cyklist på väg till jobbet, att döma av hans klädsel. Och jag undrade vad han undrade, då han såg oss. Vem är ute med hunden, den tiden på dygnet?

Ner i sängen igen och hann sova en dryg timme till innan han ville ut igen…. *suck*. Jag hade ställt mitt larm på 6, men jag flyttade fram det en timme till, då vi kom in igen. Och då larmet satte igång så höll jag knappt på få upp ögonen.

Tänkte att det var måste vara så där att vara brandman, från ingenstans, eller från drömmarnas värld, uppväckt, snabbt ska det gå, på med kläderna och ut. Kan inte vara roligt att ha nattpass på brandkåren.

24173684_10155842335796585_4117328822198201863_o 25399102_10155886882836585_3324867295057467422_nNu är Järlåsaborna på hemväg och jag har hunnit vara ut med hunden, en längre sväng. Druckit kaffe och käkat frukost.

Tror inte att jag ska göra så mycket här hemma idag, jag tar det till helgen istället. Är less på att ställa i ordning saker. Men nu har jag ingen större tidspress, ska få till lägenheten däruppe innan februari, då kommer det nya hyresgäster, den här gången, för bara 1 månad, lämpligt 😀

Har inte så mycket mer att förtälja, denna torsdags förmiddag, utan avslutar med en bild på blommorna jag fick, dagen innan julafton, så 11 dagar har dom stått, och ser lika fina ut som då jag fick dom, fantastiskt! Ha en fin dag, allihop!
81819506_10157728568591585_424107146938941440_o

Jag körde för fort, men åkte inte dit :)

Av , , 2 kommentarer 8

 

Elimineringarna körde igång vid elva tiden igår… Niccos klass var först ut, jag sitter vid bussen och håller min tumme och hör på speakern… och där kör dom iväg… men Nicco ser ut att ha problem och verkar bryta.
Jaha, så sitter man där och väntar, ställer sig i depån och ser om hon börjar på komma, ingen Nicco och ingen Åke, till slut kommer Åke på moppen och jag pekar att hon inte kommit än så han sticker iväg till deras retursträcka, då kommer Rickard och han berättar att kedjan på dragstern, hoppade, fem meter efter start, och rullade iväg så pass att en brandman fick koppla fast henne och köra hon bort till retursträckan.
Vilken otur, och om det då inte hade varit för att dom precis diskuterat kedjan med en annan som stod där och Åke berättade att han beställt en ny, men den hann aldrig komma. Nå, nu får vi kolla igenom dragstern, justera och dubbelchecka innan Kubbe.
Själv mötte jag ju Anna Nygaard som jag sopade banan med och gick vidare, och inför sista racet innan finalen, lajnade vi upp, jag hade min tid satt på 13.68, burnade, körde fram och då… började det att regna. *psykbryt*
Vi fick backa tillbaka och vänta, som tur var gick det över rätt så snabbt och vi blev frammatade igen. Jag skulle få starta 1½ sekund före min motståndare, jag gav verkligen järnet, tyvärr, jag var först över mållinjen, vilket alla säger att man ska vara, men man får ju inte köra fortare än den tid man satt och jag körde 0.05 sekunder för fort och gjorde en så kallad break out, så min motståndare gick till final… jojo så kan det gå om man har för bråttom, tur att man inte får böter bara 🙂
Det har varit en hektiskt men kul helg i Fällfors, vi var framme i stugan vid åtta så det blev en sen middag, sedan bjöd syrran och hennes sambo Johan, på kaffe, och då dök kusin André, kusin Robin och deras pappa Sam, upp, så även dom fick kaffe.
Sam berättade då att han sett mig i Norran, så vi ska se om vi får tag i lördagens tidning… kan ju var kul… eller ja, det får vi väl se hur kul det blir 🙂 Lillbrorsan Lars, med familj kom hit sent igår kväll, vi hann gå och lägga oss och morsan och farsan hörs ska komma idag, så då blir vi några stycken här. Fast vi åker ju hem imorgon så det blir inte så länge vi ses, sen drar vi ju ner till Järlåsa på torsdag. Ha det gott, allihop, det ska vi ha nu, i solen!

Hjärtinfarkt, hann jag tänka…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Camaron fick stå ute ett tag igår så Jeepen hann tina fram inne i garaget, den såg lite malplacerad ut, därute i snön:
Gjorde inte mycket igår heller, jag stod och väntade på att våra frukostägg skulle bli klar och plötsligt klämmer det åt bak i nacken så jag kan inte ens ta ett djupt andetag. Det var det värsta jag varit med om. Hann till och med tänka att nu är det en hjärtinfarkt, inte för att det gjorde ont i hjärtat men på andra sidan och för att man blivit upplyst om att vi av det kvinnliga släktet, kanske känner av det först i armar och dylikt.
Jag kunde inte titta uppåt, inte heller åt sidorna, och det tog väl någon timme innan det värsta hade släppt, nu sitter jag här med nackspärra. Vet inte om det kommer sig från att jag nu, både i morse och igår morse, vaknade med bägge armarna, totalt avdomnade? Vem vet, annars brukar ju dessutom nackspärr dyka upp på morgonsidan, och mest troligt för att man sovit på ett konstigt sätt. Jaja, vi får se vart det barkar.
Vi såg på roliga klipp igår… är ni förvånade? Och visst är det konstigt att när någon blir skrämd och skriker, så verkar det sedan som dom skriker en eller två gånger till, för att dom blir rädda för sitt eget skrik, eller sin egen reaktion. Kanske är det ännu konstigare att vi sedan, kan sitta här och tycka att det är roligt att se folk som blir skrämda, hm…
Fast inte alla gånger, jag tycker inte om när vuxna människor skrämmer barn, och inte så mycket då själva skrämseltaktiken är att skrika själv. Roligt var det däremot att se brandmännen i deras lunchrum, när dom öppnade skåpet och ut flög en pälsbit och dom trodde givetvis att det var en spindel eller råtta som angrep dom, då blev det liv i luckan.
Eller den runda kvinnan som smugit upp på natten för att hitta sig något gott i kylskåpet och blir överraskad av (möjligtvis) hennes dotter, som filmar henne och sedan säger med hög röst: Vad gör du för någonting? Och kvinnan skriker till, får med sig ett juicepaket ut genom dörren som hon spiller ut och skriker ännu mer sedan vänder hon sig om och får syn på kameran och skriker en tredje gång. Det såg faktiskt väldigt lustigt ut, det hjälps inte 🙂
Önskar er alla en fin söndag, nu ska jag kolla in Jeep länken jag fick igår, och bli medlem där, ha det!
Maria Lundmark Hällsten