Etikett: soloresa

Satt och spånade…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 augusti 2012 kl 07:53, 4 kommentarer

Detta är en balaklava:

De vill säga en huva som till exempel Niccolina bär under tävlingarna, dock inte att förväxla med baklava:

Vilket är en typ av bakverk.

Nå, nu vet ni vad en balaklava är för något… och tittar man i socklådan kan man minsann hitta några balaklavasockar om man inte noterat det stora hålet i hälen innan man lade in sockarna där.

Jag hittade nämligen ett par sådana i buss garderoben då man satt i Kubbe och frös om fötterna…hm, och kunde inte låta bli att göra kopplingen mellan huvan och sockarna, vadå, hålet är ju detsamma 🙂

Vidare satt jag och spånade (därnere i Kubbe) på detta med soloresor. Det är ju när man får köra en repa själv. Och då får man faktiskt göra i princip vad som helst, huvudsaken är att man tar sig över startlinjen och att man inte korsar banan.

Hm…*klurade*, om jag får en soloresa, sa jag till Nicco och Rickard, DÅÅÅ…ska jag burna…köra 100 meter, tvärnita, veva ner rutan och vifta med armen, burna igen och göra så, fyra gånger, sedan kör jag själv ner på retursträckan, och fortsätter göra samma sak, där borta i skogen, med ett tillägg, jag kliver ut ur bilen och vrålar och tjoar lite också, moahaha…

Vad tror ni om det upplägget… får jag åka plingplong taxi till psykdoktorn då, eller?

Ja, nu har man då varit tillbaka i vardagen igen, under två dagar, och jag kan inte låta bli att tycka att det är skönt att bli ledig i tre dagar nu, låter ju otroligt lyxigt, men det finns saker att göra här med. Som att städa till exempel, känns som om det har kommit i skymundan.

Åke är fortfarande hemma och är sjuk, låter som ett ånglok då han andas och hostar så det räcker och blir över. Jag har då klarat mig (ta i trä) men Nicco säger att hon inte har någon röst, på morgonen hade jag nu tänkt skriva, men det kan jag ju inte göra då hon inte kliver upp förrän vid lunch, nå…ni fattar.

Han har då lyckats demolera och plockat bort kamaxeln på dragstern och det är den som gått sönder. Så idag får han ringa och kolla om någon har en sådan i gömmorna. Fredag är ju sista dagen att anmäla sig till Tierp och jag tänker inte betala 3300:-, vilket det kostar att tävla där, om vi inte kommer att åka. Men det ordnar sig säkert… tror jag då.

Hoppas ni alla får en bra dag!

Idag är en bra dag att dö på…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2012 kl 11:59, 4 kommentarer

Det bidde en första plats för mig, pokal OCH prispengar, jo man tackar, dom räckte till middag på Byblos i Malå 🙂

Nu blev det inte en final som jag räknat med, Mattias Munther som jag skulle möta, fick stora problem då en packning i vevhuset (tror jag), gick sönder och det började droppa olja på upplajningen. Så jag fick en soloresa i finalen, jättekul med vinst, men ännu roligare om man fått möta en motståndare, så är det bara, och det är väl det som gör att man är en typ av tävlingsmänniska.

Nå, nu laddar jag eller rättare sagt vi, för Fällfors och hoppas att bilen gör lika bra ifrån sig som den gjorde i Piteå. Jag satte några tider på 13.3?? och det är ju personbästa, och dessutom är det ju roligt att det blir något sånär, jämna tider.

Sedan får vi se hur vi tävlar i Fällfors, enligt regelverket så ska inte vi längre kvala in på reaktion utan på dial in, vilket dom tydligen inte visste uppe i Piteå, så vi fick tävla enligt gamla reglerna, men nu vet man ju inte. Dial in, betyder att vi ska skriva på rutan vid första körningen, vad vi tror att vi kommer att köra… skit lätt… eller hur, skrev hon och snörpte, lätt ironiskt, med munnen.

Jädrans tur då att vi får ändra tiderna efter varje race, fast det kommer att bli plottrigt, tycker jag, inte bara för oss, utan även för speakern. Och kan hända för åskådarna också, att förstå vad det går ut på.

Här är det i alla fall soligt idag, men broms till förbannelse, fattar inte vart dom kommer ifrån. Och dum i skallen är dom också, dom tycker förmodligen att idag, är en bra dag att dö på, då dom ger sig på mig. För jag smackar till dom med sandalen eller vevar på med tröjan tills jag får dom. Stor som hus är dom där hästbromsen, och lever om gör dom också.

Enya satt inne på bordet i ”gammstugan” och stirrade på mig med jättestora ögon, då jag jagade runt med sandalen, undrar just vad som rörde sig i hennes huvud just då 🙂 Antingen trodde hon att det slagit över i min skalle eller så ville hon egentligen joina mig, på jakten efter dom.

Nu är det frukost… sent jag vet, men vi tog en riktig sovmorgon. Ha en fin måndag!

Hösttävlingen i Piteå

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 augusti 2010 kl 07:25, Bli först att kommentera

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:

Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:

På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!

Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.

Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.

Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.

Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.

Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:

Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.

Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!