Etikett: känslan

Nästan magiskt, faktiskt!

Av , , Bli först att kommentera 14

Jerry och Mary bor i Duluth. Vi har tidigare pratat om hur deras väder är kontra här. Snömängder, årstider och sånt där. Igår l Mary ut solens upp och nedgångar.


Jag blev nyfiken och googlade våra tider, här i Umeå och i Malå. Jodå, det skiljer sig en hel del. Och då jag la ut tiderna på hennes FB sida, fick jag ett wow till svar och en fråga om det var många som var bekymrade över ljuset.

Mja, det finns ju garanterat dom som är det, själv tror jag väl att om man är född här så är man van. Det är ju alltid prat om vårat ljus och man längtar till det.

Tänk er Malå, och det är 1 juli, vi ponerar att det är en solig dag, och då går den ner, 23,42, och den poppar och hoppar upp igen, 01,54.

Den här bilden tog jag på midsommarafton ifjol. Gissningsvis runt 23 snåret, strax innan den gick ner.


Och himlen blir ju aldrig direkt nå mörkare än det där. Man kan se ljuset från solen även då den gått ner på riktigt.

Man känner ju redan nu vilken skillnad det är på ljuset, kontra hur det var vid jul. Då var det redan mörkt då jag kom till jobbet, strax innan 13.30. Och nu är det mörkt vid middagstid. Vi går mot ljusare tider, och det är väl helt ok 🌞

När jag satt och funderade på hur jag skulle förklara vårat ljus, för Mary, och känslorna man kan ha inför dom ljusa sommarnätterna, så backade jag bandet till den där helgen innan midsommarafton, 2019.

Vi hade partytältsfest för att fira att jag fyllt år. Vi var ett helt gäng här ute, Vädret var perfekt.

Jitte och Ina, dom två där på vänsterflanken, + jag, var dom 3 sista musketörerna som satt och surrade, eldade, skrattade och planerade, heeela natten. Och vi märkte aldrig av något mörker, däremot var det nästan i samma sekund, vi alla 3, märkte ljuset. Det var morgon, solen sken och fåglarna kvittrade. Helt underbart, nästan magiskt, faktiskt.

Den känslan är svår att få på pränt, den måste upplevas. Kvar på gården då jag sedan klev upp, var deras cyklar.


Och en nanosekund, undrade jag om dom kanske låg och sov i bussen, hahaa…Ja, det kan man kanske inte skylla på nåt ljus, däremot att vi säkert drack något med alkohol i. Det var då jättekul i alla fall. Och nu ser jag fram emot sommaren och givetvis en partytältsfest igen.

Ha en in tisdag, allihop!

Hur i heeela…

Hur i heeela nånting, kan nåt så här litet, göra så djuriskt ont och vara så mycket i vägen.

36679928_10156409425866585_2949868368791863296_n Oj, den där lilla stenuslingen hoppade ner i min sko igår, då jag och Winstone var ut på långpromenad. Snacka om att man blev handikappad med en gång. Ont gjorde den och hur jag än försökte skaka ner den och få den att byta plats, så fick jag tji.

Det var bara att parkera hunden, ta av sig skon och tömma den…på ett gruskorn.

Och ändå minns jag somrarna uppe i Malå, och vi alla, barn, sprang järnet på grusvägen, inga krusiduller, och råkade man stampa in en sten i hälen, så kunde man hoppa på ett ben 2-3 steg sedan satte man fart igen. Haha, att då ett gruskorn kan ställa till det så 😀

Kan det vara lite som Åke en gång sa, att man vet att tungan ljuger som tusan, för det vet ni väl, alla ni som en gång fått lagat en tand, och visst ska tungan ner i det borrade hålet och det känns som om hela tanden är borta, fast egentligen är det så litet att man knappt ser det om man tittar i spegeln.

Kroppen har sitt sätt att både överdriva och skrämma upp en, helt i onödan. Eller så vill den bara att man ska veta att det kan bli värre, om man inte gör nåt åt saken.

36601508_10156409425381585_6678333013207547904_nJag har städat huset, tvättat, varit en sväng till Ersboda, in på Lystra kontoret, käkat lunch och druckit kaffe. Så det var av den anledningen det blev ett senare inlägg idag, jag har som inte haft tid. Och ikväll, efter mitt sista arbetspass för den här veckan, så får vi besök. Ulla, min bloggarkompis från förr i tiden, kommer hit och hälsar på.

Vi har träffats en gång i riktiga livet, ifjol, annars har det varit via telefon eller messenger, som vi talats vid. Lite roligare att ses på riktigt 😀

Ha en fin onsdag, allihop!
20139608_10155478535511585_2497588008498705531_n

Hypnic Jerk…jojo!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag återkommer ständigt och jämt till mina drömmar. I förrgår hade jag en som verkligen satte sig fast. Det var som taget ur en filmsekvens, med en brinnande  himmel, blixtar och dunder, hög musik, som dunkade i takt med åskan, och hus som brann vid sidan om… och allting närmade sig oss, som stod där och bara gapade.

Nu får jag ju en låt i skallen, jag vet…den kanske inte är allas favvo låt, men för mig har den bränt sig fast i mitt huvud:

Så läste jag detta igår, inte apropå just den där drömmen, men om att sova/somna.

”Du gränsar mellan att sova och att vara vaken, och är bara ett par sekunder från att få en god natts sömn. Men plötsligt känns det som att du faller och du vaknar till liv av ett plötslig ryck i kroppen.

Känner du igen dig? Då är du inte ensam. Tillståndet kallas för ”hypnic jerk” och drabbar en hel del.

Många sover rakt igenom de plötsliga ryckningarna, medan andra vaknar och har svårt att somna om. Det som händer, enkelt förklarat, är att en del av hjärnan försöker somna snabbare än resten.

– Komplexiteten bakom att somna och vakna upp är otrolig. Och ibland, särskilt om du lider av sömnbrist, stänger hjärnan inte ner sig normalt. Detta kan leda till ryckningar när sömnen fortfarande är lätt, säger den brittiska sömnexperten James Wilson till Time.

Hjärnan försöker ibland att tolka de här ryckningarna, vilket kan vara anledningen till att de ofta sammanfaller med känslan av att man faller eller ramlar.”

Källa: https://www.aretrunt.se/darfor-rycker-du-till-precis-innan-du-somnar/

Jo, jag kan relatera till detta, men det hände så mycket oftare då jag var barn. Och min säng stod inte på den ultimata platsen i rummet. Utan precis under fönsterbrädan…i  marmor. Jag vet inte hur många gånger min säng tippade och jag tvärsatte mig upp och…*TJONG* slog pannan i brädan. Och brorsan, som jag då delade rum med, vaknade eller hade inte somnat och frågade vad tusan jag höll på med. Ja, om jag hade vetat det 😀

Dessutom vakande jag ibland med en blomma på magen, till mammas förtret. Då hade jag greppat nån blomma på lämpligt avstånd, dragit upp den från krukan och placerat på min mage…fiiint!!!

Nå, nu råkade jag se en sekvens på FB, inte om åska, blixtar eller drömmar, men detta, och den kan man ju sammankoppla med låten jag la ut, eller hur? Jag är så impad över dessa människor och vad dom kan göra, kolla bara:

Hoppas på en fin dag för er alla, regn och rusk till trots!