Etikett: klubba

Flitens lampa lyste starkt igår…

Av , , Bli först att kommentera 11

Nyttjade våra lokala verksamheter igår (läs konditorier), då jag och Theresé åkte ut på uppdrag. Blev ett stopp på Marknadsplatsen/Båsloppisen. Som vanligt kom jag på att dom öppnar först 12 då vi stod där, så det fick bli en fika på Victoria. Så lägligt att dom finns precis där.

Sållade bara terrängen på loppisen, vi kände inget större behov av mer prylar att ta hem, men det kan ändå vara kul att kika runt.

Intersport fick besök, jag köpte med mig reflexband med kardborrband, som jag gillar. Dom kan man fästa på benet eller armen utan att den där metallskenan ska klämma eller rulla runt fel. Nä, dom var bättre förr. Och nu är dom här bäst.

Hemma igen så hade vi inga lunchplaner så det fick bli, tadaaa…Ullas, Vilken lyxdag, både fika och lunch ute. Flitens lampa lyste rätt häftigt igår, då det var en önskan om att pusslet skulle bli klart innan julafton.

Och ja, på slutet rapplar det ju bara till så är det klart. Vi la den sista biten lite strategiskt utplacerad där den skulle ner. Ropade på Åke som skulle få äran att lägga sista biten, då han ändå gjort säkert 75% av hela alltet. Han kommer i sakta mak, jag gör en sista justering och ska stryka bort biten en liten liten bit från hålet och BAAM så for den ner 🫣🤭

Jag följde med Sally till Nolias isbana, hon ville köra lite hockeyträning. Jag är faktiskt imponerad, hon vet vart hon har både puck, klubba och skridskor.

Jag tyckte ju själv att skridskor var jättekul, då jag var 9-11 år. Idag….ehh nopp, det kommer inte att hända. Det gör alldeles för ont att ramla på hårda underlag.

Idag ska jag ordna maten som ska ätas imorgon. Ikväll är det uppesittarkväll, den brukar vi vara med på. Ingen behöver ju sitta klistrad vid teven ändå. Det är ju bara spelet i sig som är intressant. Städning, mja… såg den här bilden på insta igår, och…ja, ska vi säga så

Ha en toppen fin dan före dopparedan, och hett tips, har ni inte pyntat granen än, så kan det vara tid nu. Fotnot: Min pappa Christer Lundström var fotograf och modellen var, tadaa…jag.

Åke fick en ofrivillig kyss 💋

Av , , Bli först att kommentera 13

Hade köpt oss varsin godisklubba, modell lite större, och dyrare än dom i dagens, normala storlek:


Den smaskade vi på igår, på väg hem. För det är faktiskt legitimt att äta godis, då man åker på långvägen, på riktigt 😀

Ja, sa jag till Åke, klubborna man köper idag, är inte i närheten av att vara samma storlek som då vi var barn. Dom var större då. Och nej, det är inte enbart för att vi själva var mindre då, det vet jag.

Satt där och filosoferade och kom plötsligt ihåg, dom där klubborna som såg ut och smakade som hallon. Dom var en favorit, och jag gillade dom röda tomteklubborna också:


Jag skrev ju att Nicco sagt till Georgo, att vi haft 2 bussar inne på gården, och jag har letat efter bildbevis. Nu hittade jag en bild, på jakten efter en annan. Jag googlade sovloft…jojo, ibland fattar man inte kopplingen men…


Apropå koppling, så tänkte jag på sladdar, uttag, kopplingar, ehh, Jo, det var så här. Vi satt därnere i Järlåsa och pratade om ström. Sån där som vi har i ledningarna. Åke berättade då om en gång då han och Larry, en gammal kompis till Åke, shoppade loss och köpte en symaskin i begagnat skick:


Jodå, det var inte bara jag som undrade hur man kunde hitta på nåt sånt. Åke kunde inte riktigt svara på det, förutom att dom förmodligen, skulle kolla hur motorn funkade och om dom kunde använda den till nåt roligt.

Dom var inte så gamla och symaskinen var billig. Så dom slog till. Så höll dom på att fippla med den, Åke noterade en specialknapp, med en åtta på. Och testade den, förstås. Han fick en ordentlig kyss, det var nämligen ingen knapp. Utan nån hade klippt av sladden där sladden till pedalen skulle sitta, och ja, den ser ju ut som en åtta.

Han hade tur, kunde ha gått riktigt illa. Ström är inte att leka med, jag är då fortfarande okysst, av ström i alla fall 😀

Ha en fin tisdag, allihop!

Swingbollens självutnämnde häxmästare!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Jag behövde inte åka ut och jobba en timme idag, som det var tänkt, utan dom två assistenter som ska med chefen till Spanien skulle ändå hem till henne innan så dom tog morgontimmen… skönt, säger jag, jag trodde ju att min förkylning skulle bli bättre, men ack vad jag bedrog mig.
Ibland försvinner rösten eller så går den upp i falsett eller ner i botten, man kan tro att jag kommit i målbrottet. Och inte blir det bättre då man känner att något sitter fast därnere och ena näsborren är tät… nä, nu är jag ordentligt less på det här. Vilken start på det nya året… jo tack så mycket för det, televerket!
Man kanske skulle ha börjat ta bort julen också, eller ja, jag har faktiskt plockat med mig några saker då jag gått ner, men jag vet ju hur man funkar, tar man någon större grej så vill man fortsätta med gardiner och annat och då blir det helt plötsligt ett heltidsjobb och man vill ta allt med en gång.
Inget fel med det, men jag hade inte planerat att göra så, det blir så mycket med en gång. Jag hade en tanke om att fördela lite och ska se om det är genomförbart.
Jag vet inte varför men jag kom helt plötsligt att tänka på sport… hm, kan det vara för att så fort man slår igång tv:n så är det någon typ av sport där, är det inte skidor så är det hästar så är det resultat eller annat, och då är det svårt att bara glömma.
Jag var intresserad av bollsporter då jag var yngre… ja ok, ung då (fast inte lastgammal än), och hade faktiskt ett rätt så bra bollsinne. Jag var med då dom startade upp kometerna i basket, men jag var med för jag ville spela boll, inte springa runt och ha uppvärmning 45 minuter för att sedan få kasta lite, den sista kvarten, så det gav jag upp rätt så fort.
Kommer ni ihåg det där spelet swingboll, som blev så populärt då jag var 10-11 år, jag var verkligen swingbollens häxmästare och nästan oslagbar, jädrar när jag fått upp farten på bollen då stod tiden still för motspelaren och på två röda hade dom förlorat. Jag fick ett alldeles eget swingboll av pappa, så ståendes vid det, har jag flertalet timmar, jag var som förtrollad av spelet.
På somrarna uppe i stugan, så var det ofta landhockey på schemat, jättekul spel då vi var många barn som spelade. Varsitt mål och alla hade varsin klubba med vilken vi sköt tennisbollar, men nu var klubborna inte vanliga hockeyklubbor, nejdå… vi körde med krocketklubbor, gissa om det hade varit förbjudet idag.
Dom där träklumparna längst ner, lossnade ju efter ett x antal matcher och då var det bara att hoppas på att man hann huka sig så man inte blev knockad, jag undrar jag, hur många krocketset, vi hann nöta ut. Jo dom blev nog lagade också, med en spik inkörd mellan klumpen och pinnen men dom höll inte i evighet.
Även där var jag lite av ett proffs på att kunna räkna ut vart bollen skulle hamna då den kom flygandes, så jag kunde plocka ner den med klubban, värre var det då Theresé spelade fotboll och deras träning, vintertid, var innebandy. Den här gången skulle vi föräldrar möta barnen (utan att dom visste om det) och jag ställde ju upp, tveklöst. Men jag är ju också lite av en vinnarskalle och levde mig in i spelet så Theresé ropade till mig att man INTE fick ha hög klubba, inte heller slå på motståndarna… så, nä, det var nog inget för mig, det heller 🙂
Nu får man väl nöja sig med att kasta pinne… eller boll, till lilla hunden, då vi får hem vår nya familjemedlem, och ok, det kan ju duga det med, lika bra som allt annat. Önskar er alla en fin torsdag!
 
Maria Lundmark Hällsten