Etikett: häxmästare

Häxmästerlärling/aningens novis möjligtvis 😜

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska börja med att berätta att jag började skriva detta inlägg igår, strax innan 00 slaget, bara så att ni vet (håll det i minnet).

Det är mycket med det jordiska. Travade iväg igår, innan lunch, för att ta mig till Umestan och träningen.

Ser ett kort ligga på backen, med vita sidan upp. Jag går förbi, men nånting gör att jag stannar, backar 2 meter och sparkar till på kortet. Det vänds åt rätta hållet och ja… vad säger vi, is it a sign or what?

Vad skrev jag i gårdagens inlägg? Låt mig påminna er!

” Är det nåt jag är helt säker på, så är det att vi alla ”vet” och kan, mer än vi tror. Det är bara det att vi inte använder oss till hundra procent, av det vi besitter.” slutcitat

Nå det låter ju fint då jag skriver om magkänslor och för all del, fingertoppskänsla. Men jag är ingen häxmästare på nåt av dom, men tror mig ändå kunna titulera mig som Häxmäster lärling/aningens novis möjligtvis 😜 Eftersom jag ändå ”vet” eller kan ”känna” av vissa saker.

Måste dock skratta högt då jag ska ta ett exempel då min magkänsla INTE hann vakna till liv utan jag agerade på dajrekten. Detta skedde en morgon för några år sedan och Nicco bodde på övervåningen och jobbade på Volvo. Jag var som föräldrar i gemen, orolig över att hon skulle försova sig. Här skrev jag om dagen D och jag citerar:

”Det första jag börjar med, måndag till fredag, då jag kliver upp, är att kolla så att Niccos bil är borta. Det innebär ju att hon tagit sig upp i arla morgontimme och kommit sig till jobbet.

Gör likadant nu på morgonen, och se, bilen stod där. Jag snabbade mig att greppa mobilen och ringa upp. Hon svarade nåt som jag inte hörde…JAA, sa jag, skulle inte du vara på Volvo?

JAG ÄR PÅ VOLVO, säger hon.

Men, din bil står ju här, säger jag, lätt konfunderad.

Det är DIN bil…säger hon och sedan skrattar vi så mina tårar rinner, i alla fall

Jo det stämmer, vi hade bytt parkering igår, eftersom hon och Åke tillbringade kvällen i garaget, med hennes bil. Inte lätt att koppla nåt så där då man är precis ny uppstigen. Jag såg en bil, vilken bil, var en annan femma.” Slutcitat

Kommer ni ihåg vad jag skrev överst? När jag går i säng ser jag att Nicco skickat en bild från Instagram. Vad säger vi om detta 😶🙃🧐

 

 

Hade köpt pepparbiff som vi skulle äta till middag igår. Vilken besvikelse det är då man öppnar paketet och först får se detta, en fin köttbit, en tjockare kantbit och en liten skitbit

Kantbiten var dränkt i svartpeppar så jag står och gnuggar bort en massa korn och plötsligt så bidde det 2 bitar av den. Men ändå…då blev det istället en fin köttbit,  en tunnare kantbit och 2 skitbitar

Tur att vi inte hade middagsgäster, då hade det fått blir peppargryta istället.

Idag är det pilsnerfilmens dag. Vad är skillnaden på en pilsner och öl då, frågade jag Åke. Njae, han var inte så säker på att han visste det. Jag googlade och jag citerar:

”Vad menas med pilsner?

Pilsner kommer ursprungligen från staden Pilsen i Tjeckien där den bryggdes för första gången år 1842. Pilsner karaktäriseras av en relativt hög beska, jämfört med till exempel lager i internationell stil. Pilsner i tjeckisk stil har ofta brödiga och fruktiga aromer och ibland med inslag av smörkola.” slutcitat

Läste det för Åke och sa att då borde pilsnerfilmens dag med andra ord betyda att man dricker en besk öl och ser på filmer från Tjeckien. Nahaa…det trodde han inte alls det, inte jag heller för den delen, men jag skrev rimligtvis. Åke visste i alla fall att det var nåt med gammal svensk film. Så jag googlade igen och hittade följande info och jag citerar igen:

”Vad menas med Pilsnerfilm?

Pilsnerfilm, nedsättande benämning på svenska 30-talsfilmer som kan ses som filmiska motsvarigheter till friluftsteatrarnas folklustspel. Det var filmer där man – i motsats till champagnedrickandet i Svensk Filmindustris sofistikerade komedier i överklassmiljö – förtärde pilsner och brännvin.” slutcitat

Så då vet ni vad man kan göra idag, antingen väljer ni att bara se på en gammal svensk film från 30-talet, till exempel Fasters miljoner

Eller så gör ni nåt helt annat, det kommer jag att göra i alla fall.

Ha en fin måndag, allihop!

fotnot: bild tagen 07.40, lugnet före stormen

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? 😀

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

2016-03-07-18.31.51Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nDå han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort 😀

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

34850338_10156348676236585_8979119583193464832_nSå jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

2016-04-27-10.07.51Ha det gott, allihop!

Inspirationskälla…oh my!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Gjorde inte så mycket igår så jag har inte så mycket att förtälja. Så då ska jag istället passa på att visa er fler bilder på min kusin Jenny, som blivit en häxmästare i yoga.

Jo, nog vet jag att det finns många duktiga utövare, men hon är absolut en av dom, och jag förundras mest över orken att ta sig dit hon är idag. Jag får ont överallt i kroppen, bara av att se på bilderna 😀

Och sen tänker jag att hon med många andra, är en källa till inspiration, inte nödvändigtvis till just yoga, men att öva på ihärdighet, att veta att man kan mer än vad man tror, och att övning ger färdighet. Vad gäller mig och vad jag kan ge andra är möjligtvis ,att tron kan försätta berg. Det vet ni ju redan, kan jag gå genom låsta dörrar för att jag trodde att den var öppen, då klarar man en hel del 😀 Se och förundras över min fina kusin, som man kan följa på Instagram om man vill se mer, hon heter _yogajenny_

21761861_10155623896463632_3923943183699331165_n 23905230_10155785613313632_6184666183686944832_n 24301169_10155815761038632_8644366476945521961_n 27545442_10155963700653632_3353113019482573894_n 28576628_10156053950803632_2626086901825920584_n 29511778_10156160273856585_8755731535459624848_n 29512288_10156160269861585_7957547241845668279_n 29512392_10156160272866585_5457247149863265282_n 29541232_10156160269366585_2626858117677014824_n 29541342_10156160271011585_8193241759865273010_n 29542491_10156160271606585_397050052671517540_n 29570719_10156160270471585_4434936834766752626_n 29572905_10156160274601585_413087254757812211_nIgår var det earth hour, så här på Ettan släckte vi lamporna och satt i stearinupplyst rum, under 1 timme, mjo, det funkade det med:

29597964_10156158944441585_4363376510689539342_nOch passade på att ta en Irish coffee också, bara för att man kunde 😀

29513210_10156158922726585_6059008004572794085_nÖnskar er alla en trevlig söndag!

Bastugänget vann 1 miljon x tio

Av , , 4 kommentarer 12

 

God morgon, världen och alla med den. Jaja, jag har minsann varit vaken ett tag redan men har gjort lite annat innan jag tog mig hit. Lite kul blev det igår efter bloggandet om stickning och virkning och jag kommer ut på jobbet där jag fick träffa chefens nya assistent, och hon tillhör en av stickarnas häxmästare.
Hon kan inte bara sticka utan håller även i ett stickcafé, ute på Böleäng. Jag fick se ett av hennes alster som hon hade i väskan och man kunde ju som inte låta bli att köpa den, då det är detta mönster på, eller hur?
Och oh nej, mössan är inte till mig, men kanske att den passar Sally, vi hoppas på det.
Ett tag var det ju så poppis med dom där små virkade mössorna och svärmora var inte sen att vilja bidra med en sån till Nicco. Problemet var att hur än hon bar sig åt så blev det bara grytlappar, då tog hon helt sonika virkningen till grannen som hjälpte henne att få det till en mössa… inte bara en gång, utan två 🙂 Men en mössa blev det ju, oavsett vem som egentligen gjorde den.
Idag blir det en lättsammare dag hos chefen vi ska ut på ärenden och vi blir upp plockade av färdtjänst. Så det känns helt ok och ikväll mina vänner, går startskottet för bastukväll med triss skrap, hahaa…
Vi bestämde förra gången, då vi kom in på detta med lotter och trav, att varför kan inte vi införa ett litet triss skrap tillsammans, ni ser ju rubrikerna framför er, eller hur? Bastugänget skrapade in storkovan, typ 1 miljon x tio… och sen väckte Åke mig. Nå, vi tar i alla fall med varsin lott, skrapar och delar på det som blir. Är man inte där eller har lämnat in en lott så är man inte med, enkelt va? Och detta gör vi varannan gång, man ska ju inte vara överambitiös.
Näpp, frukost kanske man skulle tagit sig innan det bär iväg. Önskar er alla en fin måndag!

Swingbollens självutnämnde häxmästare!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Jag behövde inte åka ut och jobba en timme idag, som det var tänkt, utan dom två assistenter som ska med chefen till Spanien skulle ändå hem till henne innan så dom tog morgontimmen… skönt, säger jag, jag trodde ju att min förkylning skulle bli bättre, men ack vad jag bedrog mig.
Ibland försvinner rösten eller så går den upp i falsett eller ner i botten, man kan tro att jag kommit i målbrottet. Och inte blir det bättre då man känner att något sitter fast därnere och ena näsborren är tät… nä, nu är jag ordentligt less på det här. Vilken start på det nya året… jo tack så mycket för det, televerket!
Man kanske skulle ha börjat ta bort julen också, eller ja, jag har faktiskt plockat med mig några saker då jag gått ner, men jag vet ju hur man funkar, tar man någon större grej så vill man fortsätta med gardiner och annat och då blir det helt plötsligt ett heltidsjobb och man vill ta allt med en gång.
Inget fel med det, men jag hade inte planerat att göra så, det blir så mycket med en gång. Jag hade en tanke om att fördela lite och ska se om det är genomförbart.
Jag vet inte varför men jag kom helt plötsligt att tänka på sport… hm, kan det vara för att så fort man slår igång tv:n så är det någon typ av sport där, är det inte skidor så är det hästar så är det resultat eller annat, och då är det svårt att bara glömma.
Jag var intresserad av bollsporter då jag var yngre… ja ok, ung då (fast inte lastgammal än), och hade faktiskt ett rätt så bra bollsinne. Jag var med då dom startade upp kometerna i basket, men jag var med för jag ville spela boll, inte springa runt och ha uppvärmning 45 minuter för att sedan få kasta lite, den sista kvarten, så det gav jag upp rätt så fort.
Kommer ni ihåg det där spelet swingboll, som blev så populärt då jag var 10-11 år, jag var verkligen swingbollens häxmästare och nästan oslagbar, jädrar när jag fått upp farten på bollen då stod tiden still för motspelaren och på två röda hade dom förlorat. Jag fick ett alldeles eget swingboll av pappa, så ståendes vid det, har jag flertalet timmar, jag var som förtrollad av spelet.
På somrarna uppe i stugan, så var det ofta landhockey på schemat, jättekul spel då vi var många barn som spelade. Varsitt mål och alla hade varsin klubba med vilken vi sköt tennisbollar, men nu var klubborna inte vanliga hockeyklubbor, nejdå… vi körde med krocketklubbor, gissa om det hade varit förbjudet idag.
Dom där träklumparna längst ner, lossnade ju efter ett x antal matcher och då var det bara att hoppas på att man hann huka sig så man inte blev knockad, jag undrar jag, hur många krocketset, vi hann nöta ut. Jo dom blev nog lagade också, med en spik inkörd mellan klumpen och pinnen men dom höll inte i evighet.
Även där var jag lite av ett proffs på att kunna räkna ut vart bollen skulle hamna då den kom flygandes, så jag kunde plocka ner den med klubban, värre var det då Theresé spelade fotboll och deras träning, vintertid, var innebandy. Den här gången skulle vi föräldrar möta barnen (utan att dom visste om det) och jag ställde ju upp, tveklöst. Men jag är ju också lite av en vinnarskalle och levde mig in i spelet så Theresé ropade till mig att man INTE fick ha hög klubba, inte heller slå på motståndarna… så, nä, det var nog inget för mig, det heller 🙂
Nu får man väl nöja sig med att kasta pinne… eller boll, till lilla hunden, då vi får hem vår nya familjemedlem, och ok, det kan ju duga det med, lika bra som allt annat. Önskar er alla en fin torsdag!
 
Maria Lundmark Hällsten