Etikett: Milou

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 12

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Under knivhot 🔪 ser det ut som, men…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag förberedde min lilla roadtripp till Renbergsvattnet igår, på samma sätt som sist. Gjorde i ordning min lilla vägbeskrivning med enbart text, om vart jag skulle svänga och åt vilket håll 😁


Det gick finemang tills jag kom till denna skylt (obs bild tagen på hemvägen, därav mörkret).


Nå, bron var avstängd och man hänvisades till en lerig, grusväg, byggd för 1½ bil. Fast det stod ju så lovande att vägen skulle vara markerad… my ass, säger jag. Den enda markeringen var där, bakom skylten, att man skulle svänga höger.

För mig är detta jobbigt, för efter tvåhundra meter svänger vägen, men med 3 options. Ingen pil, men jag tar vänstersvängen för den ser ut att falla sig mest naturlig att följa. NU råkar jag dessutom ha en bil framför mig, så jag gör som jag gjorde på Arlanda. Jag tog rygg på folket, synd att folket gick in på toaletten på Arlanda, men här fanns det i alla fall ingen toa.

Vi kör en bra bit och plötsligt svänger bilen av vägen och nerför en backe. Fortfarande ingen pil som markerar att det ska svängas, men… jag tänker att jag litar på bilen, fast jag är beredd på att den kanske svänger in på nån gård. Men det var rätt…wohoo!!

Kommer ut, typ 20 meter från bron på andra sidan… hur det ens gick till 🤔

Hemma hos Annelie blev man välkomnad av hennes 3 fina hundar. Jag kan ju dock inte skilja på dom. Tror dock att detta är Mattis, rövarkungen.


Och här ligger Torven och Milou… i så fall..


Vi började med lunch, en hemlagad potatissallad med tjälknöl och kall sås till, samt hembakat tunnbröd. Allt var jättegott och jag fick ett litet tips om vad man kan göra med rödlöken, minsann. Det ska jag testa att göra själv.


Vi pratade, drack kaffe, lite mer kaffe och sedan tog vi ut Frans, ja, dom har ju 2 hundar till. Bosse, var ute med Ulf i älgskogen, och Frans var hemma för han hade ett bokat veterinärbesök, på eftermiddagen. Vi satt mot solen med ryggen mot deras fina bastu och sjön nedanför.


Kollade in kycklingarna..


Frans, som inte har orange svans normalt, men under älgjakten.


Och bushundar..


Tog den där svängen in till Burträsk, och jag fick en liten rundvisning. Burträsk är ändå rätt gemytligt, på nåt sätt. En del jättefina, gamla hus, men tyvärr ganska eftersatta.

Tillbaka till huset, och är fick jag en annan typ av rundvisning, kan synas som om det var under knivhot, hahaa…


Mera kaffe och slutligen häng i soffan, och här försökte vi oss på ett allvarligt snack, om livet för oss allihop. Visst syns det.


Alltså dessa hundar, vill vara med och ge dom fingret så klättrar dom upp i knäet på dig.

Avrundade med några bilder tagna från altanen, dom bor på ett väldigt vackert ställe. Och deras hus. Ja det finns inga ord.


Jag tackade för mig och begav mig hemåt i mörkret. Den här gången missade jag inte avfarten mot Ånäset, som jag missade sist. Men så kom jag återigen till den avstängda bron, här missade jag att svänga tillbaka till den där lervägen, och körde därför ända fram till bron, 20 meter bort, och kan ni tänka, nu tyckte dom att man skulle följa markeringarna fast på andra sidan. Alltså att man skulle svänga av åt höger här med.

Gissa vad jag gjorde. Jo, jag gjorde en vändapåbilen manöver, körde tillbaka dom där metrarna och tog samma väg som jag kommit på, förut. Vägrar låta mig lockas in på nån väg jag aldrig kört på förut. Med min tur hade jag hamnat i nån okänd, namnlös by som inte ens finns med på nån karta. Hur kul är det i kolmörkret.

Kom hem utan problem, var så sugen på att svänga av mot badstranden på Nydala, för jag noterade därinne i skogen åt det hållet, en superfin måne, hade varit kul att se om man fått till en bra bild på den. Men, nä, jag ville men jag iddes inte. Nöjde mig med dagen som varit.

Nu ska jag inmundiga 3 droppar kaffe till, lite vatten, och sedan ska jag vara helt fastande i 7 timmar, ska ju göra den där kuliga gastron idag. Jag som drömde så sött att jag slapp göra den, snacka om besvikelse, då jag vaknade och insåg att det var en dröm.

Ha en fin dag, allihop!

Hacka hacka hål, hacka..⛏

Av , , Bli först att kommentera 12

Är med i en FB grupp där man kan lägga ut bilder på norrsken. Jag gick med där efter tips från Theresé, då jag lyckades fånga norrsken på bild, då vi var uppe i Malå i slutet av augusti.

Igår var det dags igen… för norrsken, alltså. Och idag fylls fejjan med bilder från Nydala, Dragonen, Skellefteå, Piteå…överallt. Fast vår gata i schtaan, fanns inget norrsken, bara stjärnor, och man kan se ett grönt skimmer, men inget jätte wow på den, hahaa.

Men det är inte så öppet just här, skenet kunde mycket väl ha synts om jag travat bort en bit, men klockan var efter 23 och Winstone ville inte ut nån längre bit, så jag gick in igen.

Fast jag snor en bild av Annelie i Renbergsvattnet, hon som har skådespel utanför dörren, när som. I förgrunden syns hunden Milou som en svart siluett.


Apropå Annelie och Renbergvattnet, så ska jag träffa henne idag. Hon kommer inte hit, utan jag åker dit. Jojomensan. En dagsutflykt, bara så där, för att jag kan.

Här ska ni få se vad hackspettar kan, minsann, jösses, jag visste faktiskt inte att dom samlade nötter. På en annan film hade fågeln perforerat alla plankor och stoppat in nötterna den vägen.

Hackspettar kan jag numer inte tänka på utan att få in den lilla visan i skallen, som Nicco skulle lära Sally, för x antal år sedan. Förmodligen mest, för att driva alla till ett litet vansinne. Inte så innehållsrik text, eller… hehe... För att lyssna på eländet så klicka bara på texten visa på youtube… så..

Näpp, dags för frukost, kaffe har jag redan fått 2 koppar av. Avrundar med tips från Rökstugan BBQ, och önskar er alla en fin onsdag!