Etikett: sövas

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 12

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Surt, sa räven…och jag

Av , , 4 kommentarer 11

Jag ringde till avdelningen, som i sin tur pratade med kirurgen som hälsade att narkosen inte vill söva någon som är förkyld. Har säkert med att göra med att man kan bli trång i halsen och hosta är något dom inte vill att man ska göra. Jag har torrhosta som känns ganska rejält nu, och är tät i näsan.

Så operationen är inställd…eller rättare sagt, den blir framflyttad, och nu hoppas jag att jag har turen att ändå kunna få komma in innan midsommar. Fast det kan vara snävt om tid, men hoppas kan man alltid.

Och visst är det surt, då man är förberedd, packad och klar, men jag ser det ändå från den ljusa sidan, dom vill att allt ska gå enligt planerna, och en förkylning kan ställa till det, om det ska oturas. Och jag är glad att jag ringde dit för att dubbelchecka, hade varit ännu värre om man kommit dit, kört 12,5 mil, för att bli hemskickad igen. Så då vet ni…jag kommer förmodligen att äta tårta, på min födelsedag, om än, högst oplanerat och lätt motvilligt 😀