Etikett: Mattis

Tumme upp 👍 eller vad tänker ni… 😅

Av , , 2 kommentarer 16

Det gick inte enligt plan för Annelie och Mattis igår. Dom missade första rundan och den andra så var det nåt som tog fokus från mer än en hund. Kan vara löptikar och då blir det svårare att få hundar att fokusera. Fast, alla tävlingar man deltar i, oavsett utgång, ger erfarenheter och man får lite mer på benen. Kan tillägga nåt som Annelie sa, att det spelar ingen roll om det är löptikar på tävling. Alla hundar som deltar ska kunna fokusera på tävling ändå. Så det gäller att nöta in allt så det sitter.

Jag känner väl lite så, inför Åmsele nu på lördag. Eftersom det kommer att bli mer en, ”känna efter hur bilen går”, tävling, än nåt annat. Ja, test n´ tune kan man kalla det men… Nåja, det är ju valfritt att delta och jag valde att göra det så jag får testa tävlingsnerverna, om inte annat.

Var på Smultronstället igår. Där var det äpplen i parti och minut. Dom hade smakprovning, live musik och annat. Klicka på bilden för att läsa mer om det.


Tog en fika, fick sitta inne då platserna utomhus redan var ockuperade, men det gjorde ingenting.


Och fick med mig en blomma hem. Det är egentligen en uteblomma, fast tjejen i kassan tyckte absolut att jag kunde testa att ta in den då det börjar bli riktigt kallt. Ibland funkar saker annorlunda än vad man vet. Har man sedan lite tumme med nån, så är chanserna desto större att det går bra. Det var inget hemmansköp så, i will try.

Fin himmel igår kväll, fast månen ville inte riktigt komma fram.


Idag vet jag inte vad det blir. Joo, jag vet väl vad det blir för många av er, ni som sparat att rösta till idag. Men det är redan bortgjort här, så det är väl bara resultatet som återstår att höra.

Avslutar med en liten egen studie, jag gjort alldeles själv. Resultatet är ju hög intressant 🥸 Visste ni att dom som gillar mina inlägg, är lyckligare, intelligentare och bra nog mycket snyggare, än dom som inte gör det. Enligt en egen studie jag gjort 😁

Här ska ni få se hur man gillar inlägg på Vk bloggen. Dåligt att dom inte gör denna lilla tumme, mer synlig, tycker jag.


Ha en fin söndag, allihop!

Minnas med ❤️ eller med känsla eller med bägge 2

Av , , 2 kommentarer 16

Nu har Annelie rullat vidare till rallytävling med Mattis. Och vi håller en tumme för dom båda, idag. Ja Mattis är inte en bil, utan en finsk lapphund förstås, och tävlingen heter rally lydnad. Han är ju för fin…

Här hann Annelie knäppa en bild med både Winstone och Mattis…och jag då.


Vi gjorde det enkelt för oss och körde på hämtpizza med hemma fixad pizzasallad med rippelsås. Nicco kom och åt med oss, och fixade ihop en kaffedrink till efterrätt.

Dagen till ära hade jag införskaffat en present till Annelie. Jag kunde inte låta bli. Då vi var på Rebuy i tisdags, fastnade vi en kort stund vid en hylla med prylar. Hon plockade ner den här figurinen och vi började skratta.


Inte så konstigt kanske, den väcker ju frågor som faktiskt INTE kan besvaras. Och för att slippa slösa tid, energi och hjärnceller på denna pryl, så kan man skratta åt den istället.

Ja, för visst kan inte ni heller undra, vem som gjort den, vem trodde denna skapande människa, skulle köpa den (jag då) men nån har ju köpt den till en början? Vad gör kvinnan för min med munnen, och varför är jorden rund för vissa och platt för andra? Nu spårar jag, jag vet 🚂

Nå, jag smet upp på Rebuy i torsdags då jag ändå var åt det hållet. Lustigt också, att jag visste exakt vart den stod, så jag kunde gå rakt på den. Och nu har jag kanske väckt frågor åt killen som stod i kassan…jisses, vad ska människan göra med den där saken.


Annelie fick den tillsammans med ett kort brev. Där står det, givetvis att hon ska vårda den ömt, men hon behöver inte ge den en hedersplats i hennes hem. Hon kan gömma den under en sten på deras gård. Men… då livet delar ut, en klyfta av dessa sura citroner 🍋, man hör talas om då och då, så kan hon plocka fram den här, och minnas skratten.

För visst vet ni, att även om det finns människor som inte kan skratta med hjärtat, på grund av psykiskt ohälsa, depressioner eller av andra anledningar. Så kan man minnas känslan man hade, och gör man det, så kan man ändå känna igen känslan av, lycka och en smula glädje.

Det var en väldigt klok dotter som sa det för längesedan, och det är nåt som fastnat i mitt huvud. För det är ju exakt samma sak som jag skrev om för nån vecka sedan. Saker man hör och upplever, musik eller dofter, kan väcka ett minne som känns, rätt i hjärtat, och det är precis som om man är där igen, i händelsernas centrum, även om det var evigheter sedan.

Jag fick faktiskt en present av Annelie, jag med. Hon köpte en blomvas på Rebuy, med den där storleken som man oftast saknar, en lagom vas för inte alltför höga blommor. När hon kom hem noterade hon att hon redan hade en exakt likadan, haha… jaja, tur för mig då.

Jag såg en stor, fin måne utanför oss igår kväll. Fotade den men tyckte inte att den var lika stor som jag uppfattade.


Kände mig tvingad att gå ut för att få en annan vinkel, fotade och kollade då jag kom hem.


Fast nu hade jag redan räknat ut varför månen inte var så där stor som jag trott. Utan glasögon på mig så blurrar den ut och blir förstås större, men väldigt oskarp 🥸

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Hur dödar man russin 🤔🥸

Av , , 2 kommentarer 12

Annelie fick starta gårdagen tidigare än jag. Så när jag kom fram till Ön och tävlingen i rally lydnad, så hade hon och Mattis, redan kört första banan. Det gick långt över förväntan och dom fick en andra plats, med 96 poäng av 100.


Vi hade tur med vädret, även om det var grått, så var regndropparna lätträknade. Här ska dom gå banan, innan nästa sväng. Och det gäller att ha huvudet på skaft för att komma ihåg hur dom ska gå och vad det står på skyltarna.


Dom var, om jag inte missminner mig, 22 tävlande och varje ekipage, tar cirka 2-3 minuter på banan, men då ska det även värmas och peppas upp, innan man går in.


Här har dom kört andra svängen och Annelie trodde att det gått åt skogen men hon bedrog sig, dom fick 88 poäng av 100 möjliga och därmed har dom 2 godkända tävlingar, och nu saknas bara en till godkänd runda så får dom hoppa upp en klass.

En andra plats är inte att förakta, mäkta stolt vovve och ägare förstås…


Jag åkte hem lite före och fixade lunch, kokade kaffe och sedan kunde vi provsmaka den något fula, men underbart goda blåbärskakan. Den är mer som en kladdkaka då den saknar bakpulver, och egentligen är vaniljsåsen överflödig, den är tillräckligt söt ändå. Men… rekommenderas 😋

Då vi skulle ut med hundarna en sista sväng noterade Nicco en stackars vimmelkantig humla på grusgången. Ge han hallonsirapen du kom med, sa jag, så får han kanske lite energi. Hon plockade upp humlan på ett blad, gick in och hämtade lite hallonsirap, som hon själv gjort på egenplockade hallon, och serverade hummelbummeln lite gott.


Och jodå, den piggnade till och flög iväg efter en stund. Jag kan väl tänka mig att det kanske är kört ändå, hur länge lever en humla Men om den dog, så fick den i alla fall en sista flygtur med godsaker i magen.

Vi sa hej då, på ett tag, närmare bestämt en dryg vecka, sedan kommer hon tillbaka. Men den svängen agerar hon bara chaufför så vi hinner kanske ses nån till eller två. Vi får se.
Läste upp det här för Nicco…


Hahaa… hon sa genast, ja, fast hur dödar men ens ett russin? Hmph, sa jag, man smetar väl ut dom. Fast sen är det väl vad du tror, som gör själva grejen Du lägger nog inte ut russin på bordet och smackar på dom för att döda. Men utan brillor och med dålig syn, är det kanske precis det du tror, att du gör.

Och nu avslutar jag dagens inlägg med att önska er alla en fin söndag, samt ett citat från Maria Montazami, och jag ställer mig lika frågande till det citatet, som Nicco, till dom döda russinen…

Linus satt på plats, i alla fall

Av , , 2 kommentarer 14

Vilken dag det blev igår. Först kom Mats Alfredsson förbi med en sticka full av bilder. Både från photo shoot i torsdags, men även gamla bilder. Åh vilka minnen, och kolla den här. Måste ha varit i tidens begynnelse. Borde rimligtvis vara på Pite Dragway. Inget fast startnummer, inga stripes eller namn, men Linus hade vi hunnit få dit  😄


Den här bilden gillade jag också, och det borde vara från Åmselebasen.


Fanns oldies från Gammlia och cruisingar, även från den kvällen då vi lossade Camaron utanför Kylarservice. Jag får beta av lite nu och då, tänker jag. Tack Mats, det var verkligen guld värt 💰🤘

Bakade blåbärskakan som vi ännu inte hunnit testa, haha, får väl bli till kaffet nån gång idag. Annelie och Mattis dök upp så där lagom att jag och hon gick över till Ullas och tog en lunchmacka, innan liten prommis med hundarna. Annelie fann dagens upphittade. Jan A, detta hänger nånstans i dina kvarter 😁


Sen åkte vi iväg på Rosendahls Antik. Mina ögon fastnade på dessa 2 keramikfat, jaaa, jag vet, inget jag behöver men det var snarare bilderna på faten, föreställande samiska gudar. Detta är Máttaráhkká.


Hon var Urmodern (eller Modergudinnan eller Moder Jord) som hade tre döttrar; Sáráhkká, Uksáhkká och Jouksáhkká. Máttáráhkká var den som gav människorna barn.

Och här, en av hennes döttrar, Sáráhkká.


Sáráhkká var till hjälp vid förlossningar och hon var skyddsgudinna för kvinnor och barn. Hon skyddade även renkorna under kalvningen. Sáráhkká var den mest älskade av de samiska gudinnorna. och hon dyrkades av både kvinnor och män.

Skulle jag nu vara helt ute och cykla (utan cykel), så kommer Theresé eller Nicco att informera mig om det, det är jag helt hundra på.

Hittade även 4 små fat med bilar på. Tror detta är ett finare märke på porslin, men ska inte svära på det.


Och här är motiven.


Men det jag verkligen INTE, hade behövt, fast verkligen ville ha, fick stå kvar därborta. Kan ni gissa… nopp, ingen döskalle, fast… hehe.


Sen blev det bråttom hem, byte av skor och medtag av jacka för vidare färd ut till Brukshundsklubben där det tävlades i rallylydnad. Vi skulle bara kolla in omgivningarna och Mattis skulle även han, få känna av stället.


Dom har nu begett sig iväg dit igen, för tävling med nybörjare. Jag tänker nog att jag ska åka ut till andra varvet, så får jag se hur det går för dom.

Efter middagen tog vi en cruisingrunda med Camaron, och sedan avrundade vi med en prommis med hundarna. Gick över Tvärån, på bron mellan Rödäng och Västerslätt, och där stannar Annelie och kikar ut. Ser du änderna, frågar jag och kollar hur dom sitter där i skymningen på en lerbank.

Men så ser jag hur det simmar, strax ovanför. Något som skapar små svallvågor, haha. Det är ju bävern. Jag har aldrig fått se den, men nu. Synd att det var så mörkt, så den syns knappt.
Åke har dock sett den några gånger och det brukar vara runt den tiden, som bävern är ute på simtur.

Skymning på andra sidan träbron.


Önskar er alla en fin lördag!

Plötsligt kröp det ut ett djur, fiii, f… sa vi i munnen på varandra och…

Av , , 2 kommentarer 16

Vi fick besök igår, ända från Renbergs minsann Annelie, packade ihop lite saker, tog med sig Torven och Mattis och körde hit.

Stugan vi idag har här, var en gång i tiden, en sovstuga som stod 3 meter från en huvudstuga. Och hennes fosterföräldrar, hade dom stugorna. Så därför har hon många minnen härifrån.

Vi återupplevde några av dom då vi tog hundarna och gick ut på Udden. Hon fotade och kvittrade och djupandades.


Nere vid badstranden, har vi nog alla som bodde här hela somrarna, flest minnen ifrån.


Badbryggan är dock något som förnyats genom åren. Annelie och hennes hundar, gick ut på bryggan. Höj armarna sa jag… så här sa hon, sen började hon wobbla och det kunde ha slutat med ett ryggplask.


Fortsatte ut efter uddvägen och snodde om, hemåt igen.

Mattis och Torven är ju världens kelgrisar… här tar Mattis, Emma med storm…


Efter middagen fick vi tända upp i klotis. Brorsan, svägerskan och lillsyrran kom hit och vi skålade, skrålade och skrattade.

Winstone är som en old, grumpy man, men, han verkar ändå acceptera hundarna. Dom viker undan och är väldigt chill, så det går bra. Här fick Annelie till en bild på alla 3.

Idag har jag och Åke fortsatt med projekt, aldrig mer dra upp gräs och daggkåpa, kvanne och annat, mellan altan och sjön.
Theresé påbörjade med att gräva ut för stupränna från kedjan som hänger från stugan.


Nu ligger det markväv under den och vi har lagt väv en första bit. På den ska den nu upp marksten närmast altan sedan stenar…i drivor.


Slängde upp en större sten från sjön. Annelie vände på den och vad var det för konstiga sandrör på stenen.
Plötsligt kröp det ut ett djur, fiii f— sa vi i munnen på varandra och jag slängde iväg stenen. Men men… varför då, vi skulle väl ha fotat det.


Det gick dock bara en kort stund så slet jag upp en ny sten med samma stenformationer och djur på. Nu fotade jag. Så är det nån som vet vilket djur som bygger såna här sand eller smågrus slott, kommentera gärna.


Nu ska vi strax iväg på en liten sightseeing tripp med bilen. Så jag önskar er alla en fin lördag!

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 12

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Under knivhot 🔪 ser det ut som, men…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag förberedde min lilla roadtripp till Renbergsvattnet igår, på samma sätt som sist. Gjorde i ordning min lilla vägbeskrivning med enbart text, om vart jag skulle svänga och åt vilket håll 😁


Det gick finemang tills jag kom till denna skylt (obs bild tagen på hemvägen, därav mörkret).


Nå, bron var avstängd och man hänvisades till en lerig, grusväg, byggd för 1½ bil. Fast det stod ju så lovande att vägen skulle vara markerad… my ass, säger jag. Den enda markeringen var där, bakom skylten, att man skulle svänga höger.

För mig är detta jobbigt, för efter tvåhundra meter svänger vägen, men med 3 options. Ingen pil, men jag tar vänstersvängen för den ser ut att falla sig mest naturlig att följa. NU råkar jag dessutom ha en bil framför mig, så jag gör som jag gjorde på Arlanda. Jag tog rygg på folket, synd att folket gick in på toaletten på Arlanda, men här fanns det i alla fall ingen toa.

Vi kör en bra bit och plötsligt svänger bilen av vägen och nerför en backe. Fortfarande ingen pil som markerar att det ska svängas, men… jag tänker att jag litar på bilen, fast jag är beredd på att den kanske svänger in på nån gård. Men det var rätt…wohoo!!

Kommer ut, typ 20 meter från bron på andra sidan… hur det ens gick till 🤔

Hemma hos Annelie blev man välkomnad av hennes 3 fina hundar. Jag kan ju dock inte skilja på dom. Tror dock att detta är Mattis, rövarkungen.


Och här ligger Torven och Milou… i så fall..


Vi började med lunch, en hemlagad potatissallad med tjälknöl och kall sås till, samt hembakat tunnbröd. Allt var jättegott och jag fick ett litet tips om vad man kan göra med rödlöken, minsann. Det ska jag testa att göra själv.


Vi pratade, drack kaffe, lite mer kaffe och sedan tog vi ut Frans, ja, dom har ju 2 hundar till. Bosse, var ute med Ulf i älgskogen, och Frans var hemma för han hade ett bokat veterinärbesök, på eftermiddagen. Vi satt mot solen med ryggen mot deras fina bastu och sjön nedanför.


Kollade in kycklingarna..


Frans, som inte har orange svans normalt, men under älgjakten.


Och bushundar..


Tog den där svängen in till Burträsk, och jag fick en liten rundvisning. Burträsk är ändå rätt gemytligt, på nåt sätt. En del jättefina, gamla hus, men tyvärr ganska eftersatta.

Tillbaka till huset, och är fick jag en annan typ av rundvisning, kan synas som om det var under knivhot, hahaa…


Mera kaffe och slutligen häng i soffan, och här försökte vi oss på ett allvarligt snack, om livet för oss allihop. Visst syns det.


Alltså dessa hundar, vill vara med och ge dom fingret så klättrar dom upp i knäet på dig.

Avrundade med några bilder tagna från altanen, dom bor på ett väldigt vackert ställe. Och deras hus. Ja det finns inga ord.


Jag tackade för mig och begav mig hemåt i mörkret. Den här gången missade jag inte avfarten mot Ånäset, som jag missade sist. Men så kom jag återigen till den avstängda bron, här missade jag att svänga tillbaka till den där lervägen, och körde därför ända fram till bron, 20 meter bort, och kan ni tänka, nu tyckte dom att man skulle följa markeringarna fast på andra sidan. Alltså att man skulle svänga av åt höger här med.

Gissa vad jag gjorde. Jo, jag gjorde en vändapåbilen manöver, körde tillbaka dom där metrarna och tog samma väg som jag kommit på, förut. Vägrar låta mig lockas in på nån väg jag aldrig kört på förut. Med min tur hade jag hamnat i nån okänd, namnlös by som inte ens finns med på nån karta. Hur kul är det i kolmörkret.

Kom hem utan problem, var så sugen på att svänga av mot badstranden på Nydala, för jag noterade därinne i skogen åt det hållet, en superfin måne, hade varit kul att se om man fått till en bra bild på den. Men, nä, jag ville men jag iddes inte. Nöjde mig med dagen som varit.

Nu ska jag inmundiga 3 droppar kaffe till, lite vatten, och sedan ska jag vara helt fastande i 7 timmar, ska ju göra den där kuliga gastron idag. Jag som drömde så sött att jag slapp göra den, snacka om besvikelse, då jag vaknade och insåg att det var en dröm.

Ha en fin dag, allihop!

Till ett paradis över dagen…

Av , , 4 kommentarer 12

Spruttagningen gick som på räls. In och ut på 20 minuter. Inga konstigheter förutom en ond arm. Såpass att jag inte kunnat sova på den sidan. Känns ungefär som en träningsvärk, typ lyft med 3 kilos hantel under 10 minuter utan att ha gjort det förut.

Och det kom inte med en gång utan efter 10 timmar, ungefär. Nå, jag är nöjd och ser fram emot nästa tillfälle, och hoppas att det går lika smidigt.

Sen åkte jag till Renbergsvattnet på en mini utflykt. Och nej, ni kan vara lugna, detta var ingen random resa och träff med 20 okända personer. Utan planerad och säker tripp för möte med Annelie, och sedan fick jag träffa hennes fina familj, då vi åt middag ihop.

Ni kan vara lugna för att jag hade vägbeskrivningen med mig.

Trots detta, så passerar jag deras hus, men kör inte så långt innan jag ringer upp henne och undrar om jag kört för långt. Detta var en miss i beskrivningen, jag gjorde en feltolkning.
Annelie missade också en sak, och skrev högersida då det skulle vara vänster, men där klurade jag ut att hon hade fel.

Fick lunch med deras specialare, en biff, som får mosas ut på ett stekt bröd. Och på den läggs en ananasskiva och sedan valfritt tillbehör, typ ketchup eller nån starkare sås. Det enkla är det godaste, på riktigt. Och att dom kan laga mat i det huset, det förstår jag. Inte alla som kan göra en biff, till perfektion!

Till middag, fick vi underbart goda renbergsburgare, som jag och Annelie åkte och införskaffade på Lill Einars.

Haha, coolt place. Ingen personal, en frys i rummet, med burgare och annat. Ett swishnummer, papper och penna. Och dom har till och med en öl jour, hur cool är inte det, jämarns!

Och vilket drömställe dom har. Svårt att beskriva, ett foto kan inte, i det här fallet, visa hälften, utan man måste uppleva det.

Jag fotade i alla fall lite av den världen. Nåt djur, här och där.

Nej, Mattis morrar inte, han var så himla go, och ville helst sitta som en knähund. Lite jobbig mot dom andra hundarna, han ville nämligen ha all uppmärksamhet för sig själv.

Deras hus som ligger på bättersia, och deras spahus, nedanför.

Bägge husen med utsikt över vattnet. Här undrar jag varför jag inte knäppte en endaste bild från den vinkeln Altan har dom förstås, så jag fattar att sommaren kan man inte annat än älska på den platsen.

Huset, invändigt…wow. Dom bor verkligen på ett ställe som överträffar många andra. Här tog jag inte mer än 2 bilder, lite privacy, kan dom få ha… tänker jag, hahaa…

Kollade in orrarna som spelade ute på isen. Dom har ett rikt djurliv inpå knuten här också, precis som familjen Söderberg- Hällsten i Järlåsa. Tackar Annelie för en dag som gick alldeles för fort, jag fattar nada. Lika snabbt som ett överljudsplan flyger, så hade 8 timmar passerat.

Hemvägen hade jag 100% säker, i min skalle. Jag visste exakt hur det såg ut efter vägen. Sitter och tänker på just det, och läser skyltar lite så där, random. Susar förbi en sjö på högersida, läser Ånäset i 80 kilometer/timmen. Ånäset, upprepar jag…hm, ÅNÄSET, what the…, Jo, det var ju där jag skulle svänga, haha.

Jaja, 2 missar får jag ju vara nöjd med, jag räknade kallt med en timmes försening för att jag skulle ha hamnat i Skellefteå på gamla grusvägar. Men det gjorde jag inte. Dock var det grusigt och dammigt efter E4:an då jag inte slapp vägomläggningen.

Här kommer en liten sång om specifika bilister, haha. Jo, det finns såna, också.

Nu ska ni få höra, nåt helt annat. Min gammboss, Annika Collén, har brödförsäljning imorgon, på tunnbrödets dag, i Hissjö. Så bege er dit, ni som är sugna på tunnbröd, får se om jag tar mig en tripp dit också.

Nu får ni ha en underbar fredag, allihop. Här ska vi ut på morgonprommis inom kort.