Etikett: Mattis

-Jag har GPS, ropade hon och svängde åt andra hållet…

Av , , 6 kommentarer 11

Ni som läste mitt blogginlägg igår, kommer ihåg att jag tog upp mankhöjden på en mås för att ta reda på korsets höjd…right?

Tyckte det var hysteriskt roligt, att jag plötsligt ser 2 män, uppe på kyrktaket igår eftermiddag. Bägge två står och tittar upp på korset, haha… Jag hann dock bara fota en av dom.


Lite som att dom skulle ha läst mitt inlägg, och sedan begett sig ut för att ögonmåtta lite själv, för att se om vår teori, kunde vara korrekt.
Nå, oddsen för det, är nog tämligen små, men man kan ju få skratta ändå, åt sina egna, påhittade teorier.

Skratta, det gjorde jag också då Annelie och Mattis dök in under förmiddagen. Vi bar över hundburen till Niccos Dodge, och skulle sedan köra och lämna hennes bil på Toyota. Jag säger att jag tar rygg på dig, då vi åker dit. Hon säger lätt skärrad, NEJ, jag hittar ju inte dit. -Jaja, ok, ta rygg på mig då, sa jag och vinkade.

Jag visste ju att det låg vid Plantagen, däremot visste jag inte om det fanns mer än ett Toyota och hade ingen koll på om det var dit jag tänkte, hon faktiskt skulle. Nåväl, så tar hon ner vindrutan, håller upp sin mobil och ropar…JAG HAR JU GPS, DET ÄR LUGNT!!

Ger en vink att jag fattat, sen svänger hon åt andra hållet och gasar iväg. Hahaa… jaja jag hakar bara på, jag vet ju att GPS inte alltid tar den närmaste vägen, så vi hamnar rätt även om det kändes bakvänt för mig att börja att köra åt fel håll.

Vi gjorde Plantagen, körde hem och åt frukost innan besök på PMU.

Hem igen för lunch och sedan fick hon samtal att bilen var klar. Vi gjorde då Röda Korset på Mariedal och Godishuset. Nejnej, jag köpte inget godis, utan en dricka Nicco tipsat om samt en påse med några konstigheter från Amerika. Ska provsmaka dom sedan.


Hem till middagen som även den, gav ett gott skratt…


Mozzarellan i min vegetariska lasagne, ville inte släppa greppet om besticken, haha, men den var god 🤘

Winstone älskar inte Mattis, men det går ändå jättebra att ha honom här. Winstone är nog mest, lite avis, och vill visa att han inte går att ersätta med nån annan, så de så.

En trevlig intensiv dag, kändes som om den gick fort, men ändå hann vi med en hel del, som gjorde att den ändå blev innehållsrik. Det här gör vi ju om fler gånger, of course! Tack Annelie, för, äggen 🥚, dom går alltid åt 😘 Ehh, vad är nu detta, månntro 🫢 Dom som vet, dom vet…

Fick ett fint litet kryddpaket av bästa Tina 😍  Undrar hur många kryddburkar vi gjort av med, på riktigt. 

Curryburken hade en fin form, och förmodligen smakar den alldeles utmärkt. 


Theresé har det gott i Kina. Här bild på världens största, sammanhängande byggnad, som ligger 1 kilometer från hennes hotell.

Det är ett shoppingcenter med bland annat, ishall, vattenpark, arkadhall, bio, hotell, lekpark, en hel våning med bara restauranger och hur många affärer som helst.
Dom besökte även detta tempel, dit dom gick, högst upp.


Hennes klocka registrerade 31 trappor… alltså inte trappsteg utan hela trappor. Det var 6 våningar upp och 800 meter ovanför havet. Fin utsikt!


Avslutar med en bild på en Panda som hon tyckte påminde om deras katt Bobby, lite chill och obrydd. Med den hoppas jag på en fin dag för er alla!

Tips från coachen, spela dum så länge du kan 👍

Av , , 2 kommentarer 15

Stod inne i köket igår och får plötsligt se en ekorre på gården. Inte så ofta man ser en korre här. Inte för att dom är sällsynt på något sätt, fast oftast sitter dom väl uppe i nåt träd. Den här var sugen på fågelmaten i syrenbusken, men den drog snabbt vidare.


Såpass att jag inte hann ställa in mobilen och sedan hade jag solen som motljus, obra.

Åkte iväg ut till Loboohallen, strax efter 13. Där var det full aktivitet. Tänk, jag hittade dit, och jag fann också dörren in, haha. Men hade jag inte frågat nån därinne om vart jag skulle stå, så hade jag hamnat på fel ställe i alla fall 🫣

Man ska ju inte störa, och därför går man inte heller in i tävlingshallen då någon är mitt uppe i en bana. Utan då väntar man tills den går ut, för då ska nästa in, och då får man passa på. Mitt problem var att veta vart den där hallen, ens låg. Nåja, det var inte rocket science och som sagt, frågar man får man oftast svar.

Fotade en massa hundar. Sedan svär jag ändå över kameran på mobilen, som grynar till bilderna. Det är som om den segar sig då den ska ställa in skärpan. Och tar du på ett föremål som rör sig, är det än värre. Jag vet att jag kan ta rörelsefoton, fast då får man 3 -4 bilder på samma motiv och sedan ska man se vilken man tycker blev bäst…orka…nooo.

Här kommer några i alla fall. Jag gillar mest bilderna där man kan se att dom tittar på varandra, fokus är absolut prio 1. Så är det nog i alla typer av tävlingar. Men här ska dom ha fokus på både bana, och varandra.


Annelie och Mattis, fick fina poäng på första rundan. I andra, så blev det lite sämre. Men det är ändå aldrig bortkastat. Ju fler banor man går, desto mer erfarenhet får man och tar man med sig det till nästa tävling, så vet man också vad som gick fel och vad man kan förbättra.


Hem och duka fram middag, koka kaffe och sedan fick vi tid att sitta och surra ett tag. Jag fick en gammal burk av henne, cool tycker jag.

När hon hade åkt, gick jag igenom bilderna. Då jag gjorde det, så kom Winstone och satte sig nedanför. Jag pratade med honom och sa att jag sett på alla dessa hundar, att dom tävlade och… så la han upp tassen på mitt ben. Haha, precis som om han ville tala om att även han, kan minsann. Så jag fortsatte med att fråga honom om han verkligen trodde att det skulle funka, och jaa, ni ser ju hur övertygande han är.

Fast jag kan säga att han hade mest fokus på godiset jag höll i min hand…inte mina kommandon. Även om han vet hur man sitter, ligger och snurrar. Mm, här krävs det arbete, tid och att vara konsekvent.
Sally hade hockeymatch igår, och Theresé skickade en bild till mig idag. Jo, hon kan tävla, hon med. Och hon vet också hur man gör. Snyggt jobbat, Sally! 🤘


Måndag igen och arbete väntar. En kollega sitter i luften, på väg mot Bangkok, spännande. Ska följa hennes resa på Insta, så får vi se vad den där banan pancake hike, går ut på. Önskar er alla en toppen dag!

Det kanske inte passar sig 🤪

Av , , Bli först att kommentera 12

Är med i en heminrednings grupp. Mest för att det är kul att se hur andra har det, få tips, och dela med sig av hur man själv tänker eller har gjort hemma.
Igår lade jag ut vår halldörr, till allmän beskådan.


Den gillades helskarpt. Och ja, jag gillar ju den, jag med. Hade ju tänkt göra något av vår toadörr också. Men fastnar i alla bilder, varje gång jag går in på Pixers hemsida.


Det finns oändligt med mönster och bilder. Tyvärr är vår toadörr, inte så bred. Med sina 64 cm, måste man beskära motivet, och då är det inte allt, som passar. Så hittade jag nåt roligt…fast, nä, då vill jag ju inte ha den på insidan utan ut mot vår hall. Men då kanske inte det passar sig riktigt, haha. I-lands problem.

På söndag blir det förmodligen dejt med Renbergs Annelie. Hon ska eventuellt tävla med Mattis i Anumark.


Med det lilla avståndet lär man åka dit och titta, och sen får hon komma hit och äta middag…typ. Man får ju passa på då det går. Jag byte ett jobbpass mot ett annat så jag blev ledig på söndag, istället för imorgon.

Åkte ut en sväng med bilen igår. Bromsar in vid macken och PIIING, lät det i bilen och denna lampa lyste upp min fejja.

Suck…tordes inte stänga av bilen innan jag bildsökt för att se om det var nåt allvarligt problem.

När jag sedan startade den igen var felet löst…eller… jaja, det varken pep eller lös, fast ska jag vara krass är det nog inte löst. Kollade upp det på nätet där det så vackert står att det är bromsbeläggen som bör ses över. Ehhh, ok, vi eller rättare sagt Åke har ju bara bytt dom 2 gånger förut, så det är väl självklart att dom bör bytas igen, eller 🫣🥴

Varningslampor som lyser gult, är förövrigt sånt man bör titta på inom en snar framtid. Röda varningslampor bör man inte negligera, då ska man parkera bilen där du är.

Idag blir det lunchdejt ute på Nybro, trevligt. Men som vanligt, dessförinnan, prommis med Mr W, frukost och annat. På prommisen igår kväll lyste snön likt glansig maräng.

Idag var det himlen som lyste i ett speciellt sken.

Och sen, tadaa… små lätta moln er jag på en himmel, en himmel som är…

Ha en fin dag, allihop!

Burnisar och bredställ på parketten

Av , , 2 kommentarer 19

Den här dagen för 9 år sedan, bytte jag ut min profilbild på FB. Till den här, som Tina tog då vi hängde på deras balkong, ute på Jägarvägen.


Det var inte oktober då hon knäppte den utan slutet på april. Den väcker mer än ett minne. Min mobil ringde nämligen där vi satt och njöt av vårens första soldagar. Det var från barnprogrammet Bulldog. Det tog nog en stund innan polletten föll ner. Det var nämligen inte ett program jag tittat på och knappt visste vad det var.

Nu hade dom hittat min blogg, sett Winstone i den och en japansk spets var precis den rasen dom sökte efter.

Dom undrade om dom kunde få låna honom. Det hade dom säkert kunnat få om det inte vore så att Winstone aldrig varit en peoples dog, utan väldigt familjekär, och vår familj är inte speciellt stor.

Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset lämnade vi därhän. Han var ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall 🧡


Annelis hundar är ju också världsfina. Nu snor jag 2 bilder av henne, här. Mattis, hennes partner in crime och på tävlingar i rallylydnad. Här vet jag att Annelie själv, fotat.


Och i förrgår fick dom hoppa upp ett steg i klassen, efter ett bra utförande. Så grattis till ert team. Fotograf här är en Emma Sandman, okänd för mig, men inte kvinnan och hunden 😊


Sambo kom och hälsade på en stund igår kväll. Snacka om att man får några sekunder på sig att fota, annars är det full fart framåt… åt sidan … andra sidan, burnisar och bredställ på parketten.

Han är då inte bangen för nåt. Winstone känner sig dock nalta osäker då katten smyger runt nosen på honom.

Våra katter, Enya och Eloise höll honom nog med strama tyglar. Apropå dom så hittade jag denna lila skrivna episod, från 2013, och jag citerar:

”När jag sedan kom hem, så tog jag av mig skorna (jag går nästan barfota hemma, året runt), går och bläddrar i posten, kommer in i köket, och sätter ner främre trampdynan i golvet och det gör rejält ont, jag lyfter ju automatiskt upp foten och sätter den igen på ett annat ställe och det blir samma smärta fast nu i hälen…???

Jag lyfter bort posten från mitt ansikte och tittar ner på golvet, jag begriper verkligen ingenting, där ligger det glittrande saker över hela köksgolvet, så får jag se vad det är, och jag vet vart dom kommer ifrån och vem som är den skyldige…ENYA!!!

Jag har nämligen köpt nitar, såna där med fem sylvassa piggar på undersidan.


Dessa har legat i en påse på mikron, och där låg dom då jag åkte på jobbet. Så har alltså det lilla monstret hoppat upp på bänken, rivit ner påsen, öppnat den och spritt ut varendaste liten nit, och säkert har bägge katterna roat sig kungligt med dom.

88 stycken skulle det vara och jag räknade ihop till 86… jobbigt. Fram med dammsugaren och dammsög i kök, hall, sovrum, och den yttre hallen, det slamrade till i snabeldraken en gång så jag gissar att där åkte en nit i, eller bägge två, men dom kan lika gärna ligga under spisen, det vet man ju hur det ser ut då katter leker med saker som glider efter golvet.
Det gjorde ont att få en nit i främre trampdynan och lika ont i hälen, jag var ju tvungen att bruka våld för att dra loss dom.” Slutcitat

Ja djur är kul, sägs det, och det stämmer väl, överlag. Winstone var inte så kul i natt, då han väckte mig och ville ut, som i bråttomut… sen väckte han mig igen 7 på morgonen, och ville göra en repris på utgången. Stackaren 😕

Önskar er alla en fin måndag!

Tumme upp 👍 eller vad tänker ni… 😅

Av , , 2 kommentarer 16

Det gick inte enligt plan för Annelie och Mattis igår. Dom missade första rundan och den andra så var det nåt som tog fokus från mer än en hund. Kan vara löptikar och då blir det svårare att få hundar att fokusera. Fast, alla tävlingar man deltar i, oavsett utgång, ger erfarenheter och man får lite mer på benen. Kan tillägga nåt som Annelie sa, att det spelar ingen roll om det är löptikar på tävling. Alla hundar som deltar ska kunna fokusera på tävling ändå. Så det gäller att nöta in allt så det sitter.

Jag känner väl lite så, inför Åmsele nu på lördag. Eftersom det kommer att bli mer en, ”känna efter hur bilen går”, tävling, än nåt annat. Ja, test n´ tune kan man kalla det men… Nåja, det är ju valfritt att delta och jag valde att göra det så jag får testa tävlingsnerverna, om inte annat.

Var på Smultronstället igår. Där var det äpplen i parti och minut. Dom hade smakprovning, live musik och annat. Klicka på bilden för att läsa mer om det.


Tog en fika, fick sitta inne då platserna utomhus redan var ockuperade, men det gjorde ingenting.


Och fick med mig en blomma hem. Det är egentligen en uteblomma, fast tjejen i kassan tyckte absolut att jag kunde testa att ta in den då det börjar bli riktigt kallt. Ibland funkar saker annorlunda än vad man vet. Har man sedan lite tumme med nån, så är chanserna desto större att det går bra. Det var inget hemmansköp så, i will try.

Fin himmel igår kväll, fast månen ville inte riktigt komma fram.


Idag vet jag inte vad det blir. Joo, jag vet väl vad det blir för många av er, ni som sparat att rösta till idag. Men det är redan bortgjort här, så det är väl bara resultatet som återstår att höra.

Avslutar med en liten egen studie, jag gjort alldeles själv. Resultatet är ju hög intressant 🥸 Visste ni att dom som gillar mina inlägg, är lyckligare, intelligentare och bra nog mycket snyggare, än dom som inte gör det. Enligt en egen studie jag gjort 😁

Här ska ni få se hur man gillar inlägg på Vk bloggen. Dåligt att dom inte gör denna lilla tumme, mer synlig, tycker jag.


Ha en fin söndag, allihop!

Minnas med ❤️ eller med känsla eller med bägge 2

Av , , 2 kommentarer 16

Nu har Annelie rullat vidare till rallytävling med Mattis. Och vi håller en tumme för dom båda, idag. Ja Mattis är inte en bil, utan en finsk lapphund förstås, och tävlingen heter rally lydnad. Han är ju för fin…

Här hann Annelie knäppa en bild med både Winstone och Mattis…och jag då.


Vi gjorde det enkelt för oss och körde på hämtpizza med hemma fixad pizzasallad med rippelsås. Nicco kom och åt med oss, och fixade ihop en kaffedrink till efterrätt.

Dagen till ära hade jag införskaffat en present till Annelie. Jag kunde inte låta bli. Då vi var på Rebuy i tisdags, fastnade vi en kort stund vid en hylla med prylar. Hon plockade ner den här figurinen och vi började skratta.


Inte så konstigt kanske, den väcker ju frågor som faktiskt INTE kan besvaras. Och för att slippa slösa tid, energi och hjärnceller på denna pryl, så kan man skratta åt den istället.

Ja, för visst kan inte ni heller undra, vem som gjort den, vem trodde denna skapande människa, skulle köpa den (jag då) men nån har ju köpt den till en början? Vad gör kvinnan för min med munnen, och varför är jorden rund för vissa och platt för andra? Nu spårar jag, jag vet 🚂

Nå, jag smet upp på Rebuy i torsdags då jag ändå var åt det hållet. Lustigt också, att jag visste exakt vart den stod, så jag kunde gå rakt på den. Och nu har jag kanske väckt frågor åt killen som stod i kassan…jisses, vad ska människan göra med den där saken.


Annelie fick den tillsammans med ett kort brev. Där står det, givetvis att hon ska vårda den ömt, men hon behöver inte ge den en hedersplats i hennes hem. Hon kan gömma den under en sten på deras gård. Men… då livet delar ut, en klyfta av dessa sura citroner 🍋, man hör talas om då och då, så kan hon plocka fram den här, och minnas skratten.

För visst vet ni, att även om det finns människor som inte kan skratta med hjärtat, på grund av psykiskt ohälsa, depressioner eller av andra anledningar. Så kan man minnas känslan man hade, och gör man det, så kan man ändå känna igen känslan av, lycka och en smula glädje.

Det var en väldigt klok dotter som sa det för längesedan, och det är nåt som fastnat i mitt huvud. För det är ju exakt samma sak som jag skrev om för nån vecka sedan. Saker man hör och upplever, musik eller dofter, kan väcka ett minne som känns, rätt i hjärtat, och det är precis som om man är där igen, i händelsernas centrum, även om det var evigheter sedan.

Jag fick faktiskt en present av Annelie, jag med. Hon köpte en blomvas på Rebuy, med den där storleken som man oftast saknar, en lagom vas för inte alltför höga blommor. När hon kom hem noterade hon att hon redan hade en exakt likadan, haha… jaja, tur för mig då.

Jag såg en stor, fin måne utanför oss igår kväll. Fotade den men tyckte inte att den var lika stor som jag uppfattade.


Kände mig tvingad att gå ut för att få en annan vinkel, fotade och kollade då jag kom hem.


Fast nu hade jag redan räknat ut varför månen inte var så där stor som jag trott. Utan glasögon på mig så blurrar den ut och blir förstås större, men väldigt oskarp 🥸

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Hur dödar man russin 🤔🥸

Av , , 2 kommentarer 12

Annelie fick starta gårdagen tidigare än jag. Så när jag kom fram till Ön och tävlingen i rally lydnad, så hade hon och Mattis, redan kört första banan. Det gick långt över förväntan och dom fick en andra plats, med 96 poäng av 100.


Vi hade tur med vädret, även om det var grått, så var regndropparna lätträknade. Här ska dom gå banan, innan nästa sväng. Och det gäller att ha huvudet på skaft för att komma ihåg hur dom ska gå och vad det står på skyltarna.


Dom var, om jag inte missminner mig, 22 tävlande och varje ekipage, tar cirka 2-3 minuter på banan, men då ska det även värmas och peppas upp, innan man går in.


Här har dom kört andra svängen och Annelie trodde att det gått åt skogen men hon bedrog sig, dom fick 88 poäng av 100 möjliga och därmed har dom 2 godkända tävlingar, och nu saknas bara en till godkänd runda så får dom hoppa upp en klass.

En andra plats är inte att förakta, mäkta stolt vovve och ägare förstås…


Jag åkte hem lite före och fixade lunch, kokade kaffe och sedan kunde vi provsmaka den något fula, men underbart goda blåbärskakan. Den är mer som en kladdkaka då den saknar bakpulver, och egentligen är vaniljsåsen överflödig, den är tillräckligt söt ändå. Men… rekommenderas 😋

Då vi skulle ut med hundarna en sista sväng noterade Nicco en stackars vimmelkantig humla på grusgången. Ge han hallonsirapen du kom med, sa jag, så får han kanske lite energi. Hon plockade upp humlan på ett blad, gick in och hämtade lite hallonsirap, som hon själv gjort på egenplockade hallon, och serverade hummelbummeln lite gott.


Och jodå, den piggnade till och flög iväg efter en stund. Jag kan väl tänka mig att det kanske är kört ändå, hur länge lever en humla Men om den dog, så fick den i alla fall en sista flygtur med godsaker i magen.

Vi sa hej då, på ett tag, närmare bestämt en dryg vecka, sedan kommer hon tillbaka. Men den svängen agerar hon bara chaufför så vi hinner kanske ses nån till eller två. Vi får se.
Läste upp det här för Nicco…


Hahaa… hon sa genast, ja, fast hur dödar men ens ett russin? Hmph, sa jag, man smetar väl ut dom. Fast sen är det väl vad du tror, som gör själva grejen Du lägger nog inte ut russin på bordet och smackar på dom för att döda. Men utan brillor och med dålig syn, är det kanske precis det du tror, att du gör.

Och nu avslutar jag dagens inlägg med att önska er alla en fin söndag, samt ett citat från Maria Montazami, och jag ställer mig lika frågande till det citatet, som Nicco, till dom döda russinen…

Linus satt på plats, i alla fall

Av , , 2 kommentarer 14

Vilken dag det blev igår. Först kom Mats Alfredsson förbi med en sticka full av bilder. Både från photo shoot i torsdags, men även gamla bilder. Åh vilka minnen, och kolla den här. Måste ha varit i tidens begynnelse. Borde rimligtvis vara på Pite Dragway. Inget fast startnummer, inga stripes eller namn, men Linus hade vi hunnit få dit  😄


Den här bilden gillade jag också, och det borde vara från Åmselebasen.


Fanns oldies från Gammlia och cruisingar, även från den kvällen då vi lossade Camaron utanför Kylarservice. Jag får beta av lite nu och då, tänker jag. Tack Mats, det var verkligen guld värt 💰🤘

Bakade blåbärskakan som vi ännu inte hunnit testa, haha, får väl bli till kaffet nån gång idag. Annelie och Mattis dök upp så där lagom att jag och hon gick över till Ullas och tog en lunchmacka, innan liten prommis med hundarna. Annelie fann dagens upphittade. Jan A, detta hänger nånstans i dina kvarter 😁


Sen åkte vi iväg på Rosendahls Antik. Mina ögon fastnade på dessa 2 keramikfat, jaaa, jag vet, inget jag behöver men det var snarare bilderna på faten, föreställande samiska gudar. Detta är Máttaráhkká.


Hon var Urmodern (eller Modergudinnan eller Moder Jord) som hade tre döttrar; Sáráhkká, Uksáhkká och Jouksáhkká. Máttáráhkká var den som gav människorna barn.

Och här, en av hennes döttrar, Sáráhkká.


Sáráhkká var till hjälp vid förlossningar och hon var skyddsgudinna för kvinnor och barn. Hon skyddade även renkorna under kalvningen. Sáráhkká var den mest älskade av de samiska gudinnorna. och hon dyrkades av både kvinnor och män.

Skulle jag nu vara helt ute och cykla (utan cykel), så kommer Theresé eller Nicco att informera mig om det, det är jag helt hundra på.

Hittade även 4 små fat med bilar på. Tror detta är ett finare märke på porslin, men ska inte svära på det.


Och här är motiven.


Men det jag verkligen INTE, hade behövt, fast verkligen ville ha, fick stå kvar därborta. Kan ni gissa… nopp, ingen döskalle, fast… hehe.


Sen blev det bråttom hem, byte av skor och medtag av jacka för vidare färd ut till Brukshundsklubben där det tävlades i rallylydnad. Vi skulle bara kolla in omgivningarna och Mattis skulle även han, få känna av stället.


Dom har nu begett sig iväg dit igen, för tävling med nybörjare. Jag tänker nog att jag ska åka ut till andra varvet, så får jag se hur det går för dom.

Efter middagen tog vi en cruisingrunda med Camaron, och sedan avrundade vi med en prommis med hundarna. Gick över Tvärån, på bron mellan Rödäng och Västerslätt, och där stannar Annelie och kikar ut. Ser du änderna, frågar jag och kollar hur dom sitter där i skymningen på en lerbank.

Men så ser jag hur det simmar, strax ovanför. Något som skapar små svallvågor, haha. Det är ju bävern. Jag har aldrig fått se den, men nu. Synd att det var så mörkt, så den syns knappt.
Åke har dock sett den några gånger och det brukar vara runt den tiden, som bävern är ute på simtur.

Skymning på andra sidan träbron.


Önskar er alla en fin lördag!

Plötsligt kröp det ut ett djur, fiii, f… sa vi i munnen på varandra och…

Av , , 2 kommentarer 16

Vi fick besök igår, ända från Renbergs minsann Annelie, packade ihop lite saker, tog med sig Torven och Mattis och körde hit.

Stugan vi idag har här, var en gång i tiden, en sovstuga som stod 3 meter från en huvudstuga. Och hennes fosterföräldrar, hade dom stugorna. Så därför har hon många minnen härifrån.

Vi återupplevde några av dom då vi tog hundarna och gick ut på Udden. Hon fotade och kvittrade och djupandades.


Nere vid badstranden, har vi nog alla som bodde här hela somrarna, flest minnen ifrån.


Badbryggan är dock något som förnyats genom åren. Annelie och hennes hundar, gick ut på bryggan. Höj armarna sa jag… så här sa hon, sen började hon wobbla och det kunde ha slutat med ett ryggplask.


Fortsatte ut efter uddvägen och snodde om, hemåt igen.

Mattis och Torven är ju världens kelgrisar… här tar Mattis, Emma med storm…


Efter middagen fick vi tända upp i klotis. Brorsan, svägerskan och lillsyrran kom hit och vi skålade, skrålade och skrattade.

Winstone är som en old, grumpy man, men, han verkar ändå acceptera hundarna. Dom viker undan och är väldigt chill, så det går bra. Här fick Annelie till en bild på alla 3.

Idag har jag och Åke fortsatt med projekt, aldrig mer dra upp gräs och daggkåpa, kvanne och annat, mellan altan och sjön.
Theresé påbörjade med att gräva ut för stupränna från kedjan som hänger från stugan.


Nu ligger det markväv under den och vi har lagt väv en första bit. På den ska den nu upp marksten närmast altan sedan stenar…i drivor.


Slängde upp en större sten från sjön. Annelie vände på den och vad var det för konstiga sandrör på stenen.
Plötsligt kröp det ut ett djur, fiii f— sa vi i munnen på varandra och jag slängde iväg stenen. Men men… varför då, vi skulle väl ha fotat det.


Det gick dock bara en kort stund så slet jag upp en ny sten med samma stenformationer och djur på. Nu fotade jag. Så är det nån som vet vilket djur som bygger såna här sand eller smågrus slott, kommentera gärna.


Nu ska vi strax iväg på en liten sightseeing tripp med bilen. Så jag önskar er alla en fin lördag!

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 12

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Maria Lundmark Hällsten