Etikett: offer

Wow faktor på den 🧡

Av , , 2 kommentarer 14

Jag beställde 2 panellängder och jag VET, att jag hade en baktanke med dom. Fast då dom kom hem så undrade jag vad det var för tanke jag haft. Tyckte inte att dom passade i nåt fönster, Kanske jag hade funderat på stugan 🤔 Fast känslan blev inte rätt.

Så då åkte den där tavlan som kändes helt malplacerad, satt för lågt också, för den delen

Och igår fäste jag upp panelerna där istället

Helt ok, blev lite varmare känsla, tycker jag. Svårt att få tyget i hörnet att sitta i en vinkel, men lite fix och trix så…det får duga. Nu har jag mer att fundera över. Hade ändå varit snyggt att plocka upp nån av färgerna där och målat på väggen. Well well, det får bli ”in the future”, i så fall.

Hämtade upp Anna då det blev dags att åka på föreställningen. Som förövrigt spelas på Klossen/Ålidhem. Med 15 minuter innan den skulle börja, kom det fram en kvinna och började prata med oss. Hon berättade om upplägget efteråt, då dom som vill får stanna kvar. Dels för att dom kan ha behov av att få prata med någon om upplevelsen. Men även för att ge våra synpunkter på det vi fått se. 

Inte utan att vi bävade lite för vad som skulle utspelas framför oss.

 

Senare på kvällen, skrev jag till skådespelerskan som hyr av oss här uppe. Och det får sammanfatta vår upplevelse, tänker jag.

”Ja nu har vi ju varit och tittat på Barrikad. Vi tyckte bägge två, min kusin och jag, att er föreställning var över förväntan. Vilka talanger ni har, allihop. Och vilket jobb ni lagt ner. Gripande, tankeväckande, berör förmodligen alla, även om många väljer att blunda.

Vi gillade hela upplägget, hur ni ibland pratar likt kanonsånger, filmsnuttar, ja alltihop. 90 minuter kändes som 30. Mycket att ta in, och reflektera över. Jag kommer absolut att ta denna upplevelse med mig.

Är djupt impad över hur ni ens kan komma ihåg orden, hålla rösterna och veta åt vilket håll ni ska vända er åt, wow!!”

Kan tillägga att det var med enkla medel, men ändå mäktigt med ljud som ibland gjorde att man studsade upp i stolarna. Och budskapet, som vid ett tillfälle fick mitt hår på armarna att resa sig. Tankarna går definitivt till dom som varit med om såna här saker. Övergrepp och misshandel. Och vad det kan göra med en människa.

Citat från recension i Folkbaldet:

”Barrikad” är ett samarbete mellan Skuggteatern och Resurscentrum för traumastöd vid Vårsta diakonigård. De erbjuder Narrativ exponeringsterapi, en terapiform som utvecklats i krig för att behandla PTSD. Centralt i terapin är en livslinje, längs vilken man lägger ut olika föremål för olika händelser i livet: en blomma för något bra, en sten för något jobbigt, en pinne för när man skadat någon annan och ett ljus för någons bortgång.” slutcitat

Joséphine svarade och jag citerar:

”Jag är SÅ himla glad att ni kom! Verkligen så himla fint. Det är ju ett så oerhört viktigt ämne och det känns lite som ett hedersuppdrag att få spela om denna tematik och hantera de här berättelserna som olika personer så modigt delar med sig av. Vad otroligt fint att höra att det berörde och väckte tankar. Mer än så kan man inte verkligen inte önska. Tusen tack för att du och ni tog er tid!” slutcitat

Och här kan man lätt säga att det är vi, alla andra som ska tacka för att detta lyfts fram. Många som drabbas men som aldrig säger något. Dom måste få veta att dom inte står ensam och att detta som händer, absolut må få ett slut. Ingen förtjänar att behandlas på det här sättet. Vi som står bredvid offren, kan med enkla medel vara till hjälp. Att lyssna på en som har varit utsatt för sånt här, är absolut en början på slutet, av det som varit.

Känns knäppt att hoppa från det till vår middag, efteråt men… here it comes.

Jag hade tidigare på dagen, gjort en marängbotten med Rice Krisp i smeten, givetvis under bevakning

Den delas på harta och mellan detta vispades grädde som rördes ut med den magiska halloncurden.

Till middag bjöd jag på räkgott som jag förberett och Åke fick den ärofyllda uppgiften att slå igång ugn och sätta in den på lämplig tid. Ingvar kom hit, lagom till den lilla sittningen.

Och till efterrätt kom Nicco och joinade oss. Behöver jag säga att den smakade helt underbart.

Ha en fin måndag, allihop!

Jag… ett offer?

Av , , 6 kommentarer 17

 

Fullt upp igår… nästan i alla fall. Jag tränade, sedan ringde ”gammbossen” så jag åkte till henne en stund, vi satt och surrade på om allt mellan himmel och jord, och drack en shake.
Sen gasade jag hem, stoppade ner Winstone i badbaljan så han fick bort lite av allt smuts som blir då man är ute den här årstiden, klippte klorna på honom och sedan åkte jag och Nicco ner på stan för att fixa passet.
Det gick inte så bra som förväntat, då det var 16 före i kön, och på tjugo minuter hade dom avverkat två i kön, och vi hade bara en halvtimme till på oss innan vi skulle hem och hämta djuren för veterinärbesöket, så vi gav upp och åkte hemåt istället. Stannade på Ica och hittade ett exemplar av Folkbladet som jag köpte, stoppade ner i väskan och förträngde en stund.
Vidare ut till Teg och Björkstadens veterinärklinik. Winstones spruta kände han aldrig av, hon ställde fram en skål med godis och han hann ju nästan tömma den innan hon var klar, han ryckte inte ens till. Och sedan var det en hälsocheck på Eloise.
Hon ser inte fräsch ut i munnen, så hon fick antibiotika och smärtstillande för benet och sedan ska jag boka in en ny tid då dom får söva henne och se hur det egentligen ser ut därinne, men hon sa att det var svårt att avgöra vad hennes största problem ligger i, det kan mycket väl vara tänderna och inte benet, som gör att hon inte ser så frisk ut. Nå, det ska väl gå att fixa om det är tänderna.
Innan vi fick komma in så kom jag ju på att jag hade tidningen i väskan, plockade upp den och fick en smärre chock. Där var ju jag på första sidan, och ett offer var jag ju tydligen också 🙂 För byggfusket, jaja, jag hade ju inte riktigt satt den rubriken, det låter ju betydligt värre än det var.
Och när reportern ringde mig så ville jag inte först vara med, eftersom jag tyckte att det finns ju dom som varit utsatta för värre saker än det där, men å andra sidan, tänkte jag då, om meningen är att andra ska tänka till lite, innan dom bygger om, så kanske dom kan få tips om vad man kan undvika.
Min lilla lista på saker jag tyckte man skulle se upp med, fanns inte med, men en konsumentrådgivare hade ju istället radat upp såna tips, så det blev ändå vad jag trodde.
Efter veterinärsbesöket var det bara att åka hem och fixa middag och sedan fortsätta till tandhygienisten, där jag hade en tid. Där skulle det mätas tandfickor, Ajjj, det gör ont, men jag hade inga såna och det var ju bra, sen tog hon lite tandsten och tjopp så var jag klar.
Önskar er alla en fin onsdag!

Om ni vill vara lite eljest

Av , , 4 kommentarer 8

 

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.
Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.
Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.
Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂
Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.
Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.
Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…
Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.
Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!
 
Maria Lundmark Hällsten