Etikett: chef

Känner mycket kloka personer!

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 mars 2019 kl 09:05, Bli först att kommentera

Apropå gårdagens inlägg om vad en viss person sa som jag sedan gjorde. Det finns fler såna personer, som säger kloka saker. Det handlade inte om mig, utan om en annan. Blommor ska ju skänka glädje, man blir glad av att se dom, så varför då ha halvdöda blommor som egentligen bara gör en deprimerad.

Och där var jag i förrgår. Jag är less på mina blommor som ser mer död än levande ut, halvdassiga i färgen och ingen tillväxt överhuvudtaget. Så jag tog även denna persons åsikt till mig och röjde. Nu har jag svårt för att kasta blommor, man ömkar dom och tänker att kanske dom återupplever, om man ger dom lite mer jord, ställer dom i rätt fönster, så jag gjorde helt sonika så, att några fick påfyllning och sedan flyttade jag upp dom en trappa till Niccos föredetta lägenhet.

Däruppe får dom nu stå i ett fönster som vetter ut mot blomstervägen, i det läget har dom aldrig stått förut, så dom kanske piggar på sig, och om inte, så åker dom.

Så behövdes, eller villhövde jag (ett ord som jag sett att en av mina gamla chefer använder, vill ha/behöver 😀 och det var ett jättebra ord så det snor jag ), blommor som befriar folk från depressioner. Bra att ha nåt att skylla på 😀

Åkte på Plantagen och kom hem med lite nytt och fräscht som jag verkligen hoppas, ska få fortsätta se fräscht ut. Med lite tur så, kanske det funkar.

Birgitta som sa det där om naggade koppar, gav Nicco en blomma för x antal år sedan, kan vara runt elva år vi haft den. En asblomma, som såg rätt tilltufsad ut, efter alla år här, så den hamnade helt sonika i källaren.

Jag hade nog en baktanke där, att den skulle ge vika och bara ge upp. Den har under 1½ år, fått vatten 3 gånger..fatta…3 gånger, och den lever än. Haha, snacka om överlevare och nu fick jag dåligt samvete, så jag kommer att ta upp den, ge den lite ny jord och bära upp den en trappa till the recovery home. Fast det skulle inte förvåna mig ett endaste litet dugg, om den då, bara ger upp och vandrar vidare, chockerad över all uppmärksamhet. Vi får se!

Önskar er alla en trevlig torsdag!

140 mackor, 100 gick åt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 februari 2018 kl 08:56, Bli först att kommentera

Vi åkte till Tráhppie igår och tog oss en eftermiddagsfika, BS:

Nicco:

Och jag:

Bilden dock inte tagen på plats…men det är jag 😀

Dom hade gjort 140 stycken mackor till lördagens event på torget, då filmen Sameblod visades utomhus. Och kvar fanns 40 stycken som såldes ut till halva priset. Så jag kunde inte låta bli att ta en sån, medan övriga medföljande, valde annat gott.

Jag undrar om alla vet om detta ställe? Det är sällan många som är där, men det är verkligen trivsam miljö och trevlig personal, så jag rekommenderar varmt att ta er en tur dit ut till Gammlia och besök detta fik. Dom säljer också fina saker därinne.

Här kan ni läsa mer och det var där jag hittade bilden.

Det är nån våghals (eller kanske en mindre begåvad person) som tagit en promenad på Tväråns isbelagda vatten. Jag skulle aldrig i livet sätta ner en fot där:

Ena dagen är det öppet vatten och nästa dag är det fruset, då tänker jag att det inte kan vara speciellt hållbar is, hurvas, för att gå igenom där. Inte så trolig att man skulle drunka, men det är nog värre om detta är barn som gjort, vem vet, och barn är inte alltid så förutseende och tänker efter vad som kan hända, förrän det har hänt.

Ikväll ska vi ut och käka på restaurang, några kollegor och vår ”chef” som vi jobbar hos, ska bli mycket trevligt. Pizza står längst upp på min önskemeny, men mycket kan hända innan vi är där, man kan ju alltid hitta på nåt annat. Fast, pizza gör sig ju absolut bäst, nygräddad och varm.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Påminner om slabbertyska!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 januari 2017 kl 11:40, Bli först att kommentera

Fjällbrynt efterlyser på FB, vilket av dessa namn på deras mjukostar, som man kunde tänka sig och det ska då vara nåt man kan ta med i skidbacken…hm, Kälkost, vallaost, snöost, skidost eller frysaost.

Jag tycker dom kan döpa en ost till, beforeskiost 😀 Säg det högt! Ni hör ju hör ju hur det bara ramlar ur munnen…lite ryskt kanske 😀 Fast frågar ni mig tycker jag att det påminner om slabbertyska, jarbe herbe Marberirbe 😀 Som betyder, jag heter Maria. Lätt va?

Igår åkte mina köksgardiner med domherrar på, ner i källaren, så nu är definitivt, allt som härrör från julen, bortplockat. Så var det snart dags för påskprylar…fast, ja, nån tupp och häxa, kanske får sitta på nåt bord, men i övrigt brukar jag inte göra som mamma gjorde den tiden man bodde hemma.

Hon bytte gardiner och gick all in, både till jul och påsk, ojoj, viket slit och släp. Kan väl räcka om man kokar nåt extra ägg, tänker jag 😀 Och eventuellt, sätta nåt i busken därute, men påskfjädrar blir det icket.

Nåja, det är ett tag kvar, fast nu har snart januari passerat, februari är kort och sedan, ja ni vet, tjopptjopp så var vi där.

Vi fick en inbjudan till invigning av vårat nya Ica Nära, här på Västerslätt, fast jag säger Hp:s av gammal vana. Tusan också, sa jag till Nicco, det är nu på onsdag, och då är jag ju på väg söderut, så det missar jag, och tänk om dom hade kunnat senarelägga invigningen en vecka, då hade jag hunnit skicka ut inbjudningskort till alla mina vänner, att jag tidigarelägger min 50 årsdag, och vill att vi ska mingla på Ica, live musik och allt, det hade väl varit nåt…hahahaa…

50 år, inte en endaste jämn siffra, vad är det att fira? Nollan är väl inte ens en siffra precis som dom säger att svart inte är en färg, eller? Bäst av allt är att min chef, dom jag är anställd av, säger att det är den enda dagen man faktiskt får ledigt med betalning, då man fyller 50, och givetvis om man råkar jobba just den dagen, och guess what, det gör jag 😀

Bild hittad HÄR

Nu sprang jag plötsligt iväg 5 månader framåt i tiden, ja, för jag fyller inte än, jag får vara 49 ett tag till. Jag väntar till i juni innan jag börjar ladda för en ledig dag.

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Stilrent eller…kaos

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 januari 2017 kl 07:24, 2 kommentarer

Köpte ett tolvpack ägg, i förrgår:

Och vad förvånad jag blev då jag öppnade förpackningen:

Hälften bruna och hälften vita, fint paketerade i stilren ordning, fast hade det varit jag som lagt ner äggen där, hade det sett ut så här 😀

Jag kikade in hos en Helena igår, och fick inte bara kaffe utan även en smoothie, passade bra, jag som inte käkat frukost innan jag drog iväg. Snabbt hade vi surrat bort ett par timmar, det kallas kanske talang, hur man kan skruva upp klockan så att en timme känns som en kvart, typ.

Titta här, nu blommar amaryllisen med sin fjärde blomstängel:

Fast den här såg så tanig ut att jag bröt loss blommorna och satte ner dom i ett litet glas, gjorde ju så med den röda och den stod sig längst i vatten, bara blomman, alltså:

Och nu ska jag spara dessa lökar till jul, igen. Googlade på det igår och såg att man ska ta hand om blomman precis som vilken annan blomma som helst, vattna, och gödsla lite, ibland. Till sommaren kan man ta hela krukan och gräva ner den i rabatten, sen tar man upp den innan frost, och i september ska man låta bladen gulna och vissna ner, sen bär man bort löken, jag tar då mina till källaren, och plockar sedan upp dom igen, i lagom tid innan jul.

Kan ju bli hur spännande som helst, ni vet, jag och mina gröna fingrar, rätt var det är så kommer ingen amaryllis, utan en köttätande växt med huggtänder, *smacksmack* så hade man förlorat halva handen då man skulle vattna den. Man kan aldrig veta!

Min nuvarande ”chef” , påminner mig med jämna mellanrum då jag satte gurkfröna och fick runda gurkor, hon skrattar gott, varje gång, förstår inte varför…eller jo, faktiskt, det var ju lite humor 😀

Önskar er en trevlig fredag!

Nej, jag vet inte…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2016 kl 07:24, Bli först att kommentera

Sms påminnelser är bra, då behöver man inte springa runt med lappar, och sedan komma ihåg vart man lagt dom för att kunna fylla i almanackan. Men så finns en baksida, eller ska man kalla det ett litet mysterium.

Då man får ett sms om en bokad tid, fast du vet att du inte bokat någon???

Jag gjorde gastroskopin igår, jag var på omläggning igår och jag var till barnmorskan (nej, inga barn väntas men man kan vara hos henne av andra anledningar). Så det poppade in, 3 sms dagen innan.

På omläggningen blev jag nu utskriven, jag kan sköta om det lilla hål jag har kvar, alldeles själv, och det känns ju bra. Inga fler tider att passa där.
Men så igår kväll fick jag ett sms…du har en bokad tid imorgon, 8.30…men hallå, vart??? Och framförallt, varför???

Detta är sjukt irriterande, och ännu mer så, då jag sett detta förut, i måndags, för att vara exakt. Då fick min chef, en påminnelse, där det stod att hon var välkommen till blablabla mottagningen. Fast, det som inte framgick, var att detta inte handlade om ett besök, utan en telefontid. Men varför kan inte det stå i smset, helt otroligt. Och hur många blir inte iväg lurade på besök, då det handlar om nåt annat?

Och det där var inte första gången, tro mig. Snacka om lätt vilseledande. Nå, då vet jag ju vad jag måste göra, klockan 8, ringa vårdcentralen och hoppas att dom ringer upp inom en kvart, om jag nu ska dit, av någon outgrundlig anledning, annars kommer jag att missa tiden, eller så hade jag ingen tid, och då gör det detsamma, förutom att dom tagit av min ”fri”tid, att jag ska måsta ta reda på vad dom vill.

Gastroskopin ja, jag överlevde, och det var rätt kul. Han som utförde den, var samme man, som skulle prova sy ihop mitt hål, och som inte lyckades. Så jag kände väl inget större förtroende, först. Men han ska ha all kredit för att han vet hur man gör en sån där grej. Det var över på 3 plågsamma minuter. Och på den tiden, gjorde han exakt likadant och lika mycket som dom gjorde på 15 minuter i Lycksele.

Han fotade, tog prover, och kikade. Ok, nu vet jag ju också att när detta gjordes i Lycksele, så var deras intentioner att se hur min förra operation såg ut, inte att hitta det dom såg. För då ändrades strategin till att ta prover och det var inte förberett för det…kan jag tänka.

Om provet nu, inte visar på något så sa han att nästa gång, blir om 3 år, och det känns ju bra 😀

Jag hann hem till mamma en sväng och en annan tur till leksaksaffären för att fixa studsbollar, också. Kände mig rätt så effektiv igår, trots att jag var ledig. Idag är en ny dag, med andra saker att göra och hitta på. Önskar er alla en bra sådan!

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2012 kl 07:32, 4 kommentarer

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Utryckning…igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2011 kl 08:34, Bli först att kommentera

Det blev en ny utryckning imorse. Vaknade av ett evinnerligt tutande, ni vet, den där lastbilen med backvarnaren. Grannens brandvarnare hade inte gett sig utan tyckte det var dags att väcka upp alla i huset.

Jag klev upp, tog pallen under armen och gick över, nu fast besluten att slita ner saken, om jag inte skulle kunna vrida loss den från taket. När hon öppnar dörren kommer precis en kille uppför trappen, och grannen trodde att det var Securitas, hon hade nämligen hunnit ringa till dom, men det var det inte. Han hade precis som jag igår, funderat över vilken bil det var som lät.

Han hade klätt på sig och gått ut, för att lokalisera vart det kom ifrån, och hamnade till slut här i trappen. Alternativt så var det grannen som bor längst ner, men som ni vet är inte jag,den rätte att fråga om det, jag vet inte hur han ser ut, trots att jag träffat honom flertalet gånger.

Nå, han fick nu det eminenta uppdraget att kliva upp på pallen för att se om han kunde få ner sk-ten. Han fick precis som jag, tyst på den, men ner ville den icket. Då dök Securitas upp, och uppdraget överläts till henne. Men tji fick allihop, det slutade med att den fick slitas ner från skruven den satt i, men nere är den och utan batteri, så nu vore det väl ändå den, om man vaknar till samma ljud imorgon 🙂

Vi hade ju ett personalmöte i förrgår, och våran chef skröt över oss anställda, speciellt en av tjejerna som jobbat längst utav oss, hon hade sagt till henne att hon var hennes alldeles egna guldfisk. Åhhh, sa vår handläggare, och tyckte väl att det lät sött, men jag anade nog vart det skulle barka iväg.

Jo sa chefen, hon snurrar runt härinne ett varv och sedan har hon glömt vad hon skulle göra, precis som en guldfisk i en glasskål. Sen skrattade hon och alla andra också, för den delen. Senare på kvällen så skulle jag lägga i säng henne och sedan ville hon att jag skulle byta kanal på tv:n. Jag gör det första men inte det andra, går ut från rummet och sedan ropar hon för hon är törstig, då kommer jag på att det var kanal jag skulle byta. Ha, sa jag, vi är nog lite guldfiskar allihop på det här stället, och jag får medhåll.

Önskar er alla en fin lördag, även fast det är kallt som sjutton, det är såna gånger vi får tillfälle att vara glad att vi har tak över huvudet.

Frispel!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 september 2009 kl 08:31, 1 kommentar

Man säger ofta att någon eller något fått frispel, och det är i negativ mening. Min chef suckade högt igår och sa att hennes dator fått frispel, jamen frispel är ju något bra svarade jag, det är gratis och man har ju arbetat för att få det.

Hon skrattade gott och tyckte att jag skulle skriva det i min blogg, så därför gör jag nu det., så får ni dessutom höra hur våra samtal utspelar sig under arbetstid.

Fluxkompensator, det är grejer det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 augusti 2009 kl 07:12, Bli först att kommentera

Ja då var nästan halva veckan gjord, åtminstone halva arbetsveckan då man jobbar 5 dagar, fast min halva vecka hade gått redan igår, hahaha, en annan är ju ledig på fredagarna. Fast ska man skriva ledig då man ändå ska fixa frukost, lunch och middag till familjen, ta hand om tvätt och städning. Nja, då blev det ledigt med viss modifikation.

Min chef, Annika, står på Nolia den här veckan, hon råkar dessutom dela monter med min förre chef, Per. Lite lustigt hur det kunde komma sig men det är som man säger, världen är inte större än så. Själv slipper jag stå där och det är jag evigt tacksam för, jag tycker inte om Nolia eller rättare sagt, jag fixar inte detta människo stim som finns där. Folk överallt, varmt som tusan och ljud hela tiden. Det är helt okej att gå dit och kika, nu råkar vi ju bo ett stenkast från mässan så man tar sig snabbt dit och hem, men jag brukar nog inte köpa något där, mässpriser tror jag som jag vill på. Sakerna kan man hitta vid ett senare tillfälle, och i många fall, billigare.

Men att det uppskattas av andra är ju ingen lögn. Skulle vara roligt att veta vad dom får in enbart på inträdet, någon som vet?

Pratade med Theresé igår kväll, och kom då in på det här med dragracing, vilka regler som gäller och varför. Jag har bland annat hittat serier då tiderna för ET Pro klassen inte är densamma som i serien vi kör häruppe. Då fick jag veta av henne att det beror helt på vilken regelbok man läser och i vilken serie man kör. Häruppe är det en serie och ibland, andra regler som gäller än söderut. Hur klyftigt är det? Och det gör bara att det blir mer saker att hålla reda på. Hm, men det får man väl ta.

Jaja, jag fick då ett väldigt hett tips av henne, vi kommer att sätta in en fluxkompensator i camaron, till Piteå hösttävlingen, så får vi se vad som händer. Ni som har sett filmerna tillbaka till framtiden, med Micael J Fox, vet vad en fluxkompensator är och med en sådan riskerar jag att breaka ut så det smäller om det, och när jag gasar iväg så kommer det enda som finns kvar på banan efter camaron att vara 2 brinnande däckspår. Hahahaha…

Jag fick dessutom en kort lektion i varför man kör 402,33 meter i dragracing, alternativt 201,16, typ, med andra ord 1/4 miles eller 1/8 miles. Det kom sig av att man i början av dragracingens historia så körde man på gatorna, och kvarteren i Amerika var exakt 402,33 meter långa, så man tävlade mellan kvarteren, och i vissa kvarter kunde det finnas tvärgator och dom var då på mitten, alltså efter 201,16 meter. Så då fick man uppdatera sina kunskaper lite.

Passa på att njuta av dagen, solen skiner och det gör den minsann inte varje dag.

Etikett: chef

Känner mycket kloka personer!

140 mackor, 100 gick åt…

Påminner om slabbertyska!

Stilrent eller…kaos

Nej, jag vet inte…

Om ni vill vara lite eljest

Utryckning…igen

Frispel!!!

Fluxkompensator, det är grejer det!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten