Etikett: Oskar

Över i en grisblink 🐷

Av , , Bli först att kommentera 12

Imorgon är det februari, jojomensan, och vad som brukar kännas vara årets längsta månad, försvann i en grisblink.


Skrev om gnäll igår, och påmindes sedan om hur många gånger per dag, gnälls det inte om vädret. Men varför…vem i hela världen besitter kraften att ens ändra på det. Vem gnäller vi för, och på vilket sätt blir vi hjälpta av det.

Det är lika ologiskt eller logiskt, beror på vem du frågar, som detta.


Haha, svarade precis Helena på hennes kommentar i mitt inlägg igår. Och jag håller med, och brukar även säga att man får gnälla. Det roliga blir väl då man gnäller om sånt som absolut ingen kan göra nåt åt.

Man svär åt vädret, men vädret spottar en rätt i fejjan, vinden sliter i ditt hår, åt fel håll och snön slutar inte falla, bara för att du skriker…-NU FÅR DET VARA NOG!!!


Egentligen är det nog inte vädret man är förbannad på, utan konsekvenserna som blir följden av det. Mja, varför ska man liksom ha jobbarpass precis då, varför hamnar det 1 meter snö på vårt tak, vem måste slita ut sig på att ta bort trippel plogkanterna och så vidare… i evighet.

Nåja, jag sa det i början och jag säger det igen. Nu är januari over and done with och även om det förmodligen, alldeles tvärsäkert, kommer att komma mer snö, så vet vi att det kommer en vår, så småningom.

Jag dristade mig till att städa i några kökslådor igår, och vips så var det fint och luftigt i dom. Hittade en tårtspade med graveringen Helga, på. Helga var min svärfars farmor, eller Åkes gammelfarmor.

Och det finns matskedar med bokstäverna C O L och ett litet k med två understreck.


Fick ringa hon som vet de mesta om dom utbredda släktbanden och kunde hon möjligen veta vem som ägt skedarna. Jo, Theresé visste, och hon trodde sig också veta varför ägarens matskedar hamnat i våra lådor.

Han hette Carl Olof Lundmark, k:et på slutet är sista bokstaven i Lundmark. Han var en bror till Nickes (Åkes pappas) farfar. Och 1862 var han bosatt i Levar och var handelsman. Kan ha haft nåt med gästgiveriet att göra. Han hade inga arvingar, så förmodligen var det av den anledningen matsilvret hamnade här.

Matsilver låter flådigt, men det är inga äkta bestick… fast på den tiden, var det nog inte alla förunnat att ha såna fina grejer hemma i kökslådorna.

Fick också veta av Theresé att Oskar var ett namn som användes flitigt. Det var till och med så att en av flickorna fick mellannamnet…tadaa…Oskara. Men nej…lika ovanligt tror jag, som min mormors namn, Sadura 😊

Här är i alla fall en bild på min mormor Sadura och morfar Evert, då dom gifte sig.


Plockade fram det lilla albumet igår, och anledningen till det, skriver jag om imorgon.

Må solen skina på era huvuden, och värma frusna själar. Ha en fin söndag allihop!

Vi ligger på + sidan

Av , , 2 kommentarer 7

Ja vi vann… 10 kronor plus, på oss var, räcker ju lätt till en varmkorv, kanske? Nä, vi ska göra som vi gjorde förra gången, vi sparar alla vinstpengar och går ut och käkar då bastandet är över, det blir bra det.

Det avhandlades en hel del igår, där nere i värmen. Sjukvård… tandläkare… frisörer och frisyrer, pensionen, skatt, regering, påsättning på balkong och vikten att kissa efter samlag, hahaa… klura på den ni. Tunga samtalsämnen, med mycket skratt 🙂

Då vi var nere på den lilla hundträffen ute vid Nydala, kunde jag inte låta bli att fota den här båten, undrar just om dom är i behov av ett öskar, månntro. Fast en gissning är att det inte funkar till just den här båten, den ligger nog för djupt ner:

Foto0909

Och kolla in det här bryggbygget:

Foto0927

Ser ut att ha skarvats en bit varje sommar, typ. Skulle vilja se någon göra en tjurrusning ner efter bryggan och sedan hoppa i, jag får ju en känsla av att ingen kommer så långt innan dom plurrat 🙂

Idag, ska jag och Tina ta en tripp ner till Strömsknallen, i närheten av Övik, jodå, vi kan allt roa oss, sedan kanske vi svänger in i Nordmaling på hemvägen, och ser hur det ser ut där. Det var evigheter sedan jag var dit, man passerar men åker inte in. Kanske man kan hitta någon julklapp någonstans, att lägga på lager tills det är dags.

Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

 

Vi hann, men inte just nå mer…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Vi hann sätta ner buskarna men det var inte mer heller, innan störtregnet. Här är Oskar:
Och här är amerikanen:
Och här… är en planterare:
På stubben mellan tallarna har vi en snubbe som blickar ut över vår tomt:
och på den andra stubben… hm???
 
Jag var på blomsterlandet och köpte mer barkmull som hela planteringen skulle avslutas med och sedan var det bara att hålla sig inomhus.
Jag lurade Nicco och Rickard, då vi skulle till Rödåsel och satt inne i Buicken för att slippa bli blöt. Jag grävde fram det här bandet och frågade om dom visste hur bandspelaren sett ut som tog emot den där kassetten:
Dom såg mycket fundersamma ut, vred, vände och bände, och Nicco ifrågasatte hur bandet ens skulle kunna spelas, haahaa… nä det går ju inte, det var ju bara ett fodral:
Nu ska jag leta fram tre saker som går under temat gammal i dagens fototriss, får se vad jag kan tänkas hitta på. Önskar er alla en fin söndag!
 

Det blev en amerikanare, och en…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.
 
Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt 🙂 Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).
 
Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.
 
Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.
 
På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars 🙂
 
Önskar er alla en fin torsdag!