Etikett: doft

Lets rock n´roll!!!

Av , , Bli först att kommentera 17

Var ute en sväng med Winstone, nu på morgonen, och då hör jag ett gäng med tranor och ser plogen komma emot oss. Ja, jag rycker upp mobilen och tänker att nu jäklar kommer jag att få den perfekta bilden med lågtflygande tranor i plog, som kommer att köra rätt över oss:

BGS_1501Men nej…dom ändrar riktning och försvinner bakom träden. Nån annan lyckades ta just den där bilden och här hittar ni denne, ”någon annan”!

Första tanken var dock…jaha, då var den sommaren snart ett minne blott. Och jag vet, for sure, att när dom kommer inflygande, tidiga vårdagar, då kan man inte låta bli att le och man tittar desperat efter plogen i hopp om att få se dom. Vilken lycka, och det är ju för att man vet att det är ljusa dagar och ljumma sommarnätter på gång.

Visst lät det fint…ljumma sommarnätter, jo för jag vet ju att dom brukar vara lätträknade, tyvärr. Ljumma sommarnätter kan man läsa om, i noveller och romaner 😀

Apropå sommar, så fick jag ju vad jag trodde var, ett citronträd av Nicco då jag fyllde år. Den hade en massa gula citroner hängandes i grenarna. Den har stått ute hela sommaren men har nu fått komma in. Och alla ”citroner” har blivit till apelsiner.

Stod i rummet igår och funderade vad det var för gott som luktade, en nanosekund trodde jag att det var jag själv, som doftade så underbart, men nopp, det var ju faktiskt det där citrusträdets blommor som luktar som den godaste parfymen.

70152042_10157395570021585_150201036475203584_nSnart ska väl den vintras, vilket betyder svalare luft och ingen näring, samt sparsamt med vatten, hm. Och samma sak har jag läst om kiwin, som jag nu fått ställa i golvhöjd och hela tiden peta loss tentaklerna den försöker trilla in runt allt löst. Hur ska detta sluta?

69497472_10157396835266585_1130818018058698752_nDet är inte varje dag man får blommor, men igår var det en sån dag 😀 Och dom kom bloggar Helena med, så fina, och absolut rätt färg, tack för dom, och tack för trevligt fika på Ullas.

69811030_10157396864121585_2419591743419711488_nIdag blir det lite som jag gör det, ska på en mission, nu klockan 10, ska kaffedejta ett gäng klockan 14, och kanske handla nåt inför kvällen som fortfarande är ett oskrivet blad. Vi ska ner på stan, punkt slut, men innan dess, om nån vill följa med oss, så blir det en liten förfest här hemma, och det är där jag inte vet, om nån kommer eller hur många, så…lets rock n´roll!

Kunde inte låta bli att skratta igår då Åke frågade vad jag ville, om vi bara skulle gå ut eller om vi, med betoning på vi, skulle dansa. Är du medveten om att du sa vi, frågade jag killen som inte brukar dansa, i så fall, sa jag, ska jag skriva och fråga om det är fler som vill haka på, Åke bestämmer vart, för han vill dansa 😀

Jaja, det blir säkert bra, hör av er om ni vill med, vetja, så bestämmer vi en tid, och till er övriga som väljer att göra nåt annat, denna soliga fredag, ni få ha en bra sådan.

0032-1024x768

Den perfekta renvarnaren

Av , , 4 kommentarer 16

 

Vi satt ute igår, förmiddag det var hur varmt som helst, här vid husknuten. Grillade en korv till lunch men sedan blåste det upp och var inte längre så där varmt och skönt som innan, vad fort det kan vända. Och se idag… regn, eller det har då regnat, det hade jag inte trott.
Idag är det lastbilsdag, för både Winstone och Nicco. Nicco gör ju sin prao hos Åke, och jag jobbar förmiddag så då måste även hunden med. Det går säkert bra.
Hunden jag hade, en gång i tiden, det var som bekant, en chow-chow, en bestämd liten dam med blå tunga. Hon gillade att åka bil, satt alltid nere vid mammas fötter, när vi skulle upp till Malå. Ja, hon rymdes ju ingen annanstans.
Men där var hon den perfekta renvarnaren, om dom körde med luftintaget öppet så kunde hon, på 2 kilometers avstånd, känna doften av ren, då satte hon sig upp och körde in nosen i ventilen, då visste pappa att det var renar på gång.
Men sen undrar man ju hur det är med dofterna då hon ena stunden rullar runt i surströmmings spadet, som kom från en exploderande burk uppe i stugan, och där struttade hon runt och trodde att hon luktade gott, för att sedan, alltid då jag tvättade håret eller duschade, blev som galen av schampo lukten och kunde ta ner en på golvet, slita av handduken från håret och sedan rulla sig i den, mm, divigt eller vad?
Vi får väl se hur det blir med en Winstone, än så länge verkar han ju inte vara speciellt nyfiken på dofter, utan hans största intresse är att tugga på saker, och är det inte Nicco så är det, allt annat som kommer i hans väg… som en get, typ.
Önskar er alla en fin måndag!

Hur kan man ta reda på detta???

Av , , 6 kommentarer 11

Ja hur ska man kunna veta det??? Det här var en julklapp jag köpte till mig själv och den luktar ju så gott… till och med Nicco brukar vara in och nalla ur flaskan, men med så mycket annat så håller doften inte i sig så länge, men den här har då i alla fall två funktioner, lite doft och lotion, japp.
Jag gav Åke en ny skalle till samlingen också, och jag menar, hallå, den här kunde jag ju bara inte låta bli att köpa, ni fattar va?
Igår gick jag, Theresé och Sally över till Åkes moster och ingifta morbror, som bor härute på Rödäng. Dom bjöd på kaffe och Sally tömde nog pepparkaksförrådet.
Sen blev det snabbfärd ut på godishuset där jag köpte en chokladask som jag gav till Emma och Johan som bjöd på julrestmiddag igår kväll, och kaffe och glögg till dom som ville.
Två ballonger skickade dom upp också, och såna har vi ju viss erfarenhet av. Min pappa hade en liten egentillverkning av dom då han var liten. Sedan visade han oss, barn, hur man skulle göra så varenda jul, uppe i Malå, plockades silkespapparet fram och vi klippte och klistrade ihop ballonger som vi sedan skickade upp.
En gång skrev vi med spritpenna på ballongen, att om någon hittade ballongen så skulle dom ringa till oss, och så skrev vi dit telefonnumret. Dagen efter ringde telefonen och en smått fundersam kvinna sa att hon hittat en mystisk ballong och på den blivit uppmanad att ringa. Den hittades ungefär 3 kilometer från stugan, så den hade tagit sig en bit.
Idag ska vi ner på stan och se om det finns några tygbitar till Nicco, som själv ligger i sängen och är superförkyld… Theresé håller också på att däcka och jag har fått lite hosta, rätt så typiskt va? Önskar er alla en fin torsdag!
 

*tvi vale* vilken stank!

Av , , 4 kommentarer 6

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.
Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.
Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.
Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven 🙂
Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!
 

Hösttävlingen i Piteå

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:
 
Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:
 
På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!
 
Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.
 
Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.
 
Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.
 
Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.
 
Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:
 
Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.
 
Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten