Tänk att jag vaknade upp i Nyköping ändå, lite otippat, haha…

Tina skrev att det såg halvmörkt ut, att hon skulle hinna byta tåg på Stockholms Central, tåget var nämligen lite försenat. Och skulle hon inte hinna, skulle jag åka ner till Stockholm, all alone. Jag förberedde mig mentalt, på det. La till lite scenarion, kom fram till att klocka tåget och sitta still ifall det stannade innan, Hann då få ett meddelande att hon hunnit med bytet, så det kändes lugnt.

Vi lämnade Järlåsa med gott om tid att hitta parkering. Utan Theresé, hade jag inte, och jag betonar INTE, hittat in till Uppsala centrum, en gång. Men hon hittar ju överallt och hon följde med upp till spåret där Tina skulle komma. Fick ju även en snabbguidning på hur jag skulle gå, när jag kommer tillbaka på tisdag. Och se, där kom tåget glidande in på station, på utsatt tid fast på annat spår.

Biljetter hade Tina redan köpt mellan Uppsala och Stockholm, så det var bara att ta plats och luta sig tillbaka. Det enda spännande som hände var att tåget rullade på i 10 minuter sedan stannade det. I knew it… ja sa jag till Tina, och här hade jag suttit still i 10 sekunder och sedan funderat på ifall jag skulle kliva av. Fast jag hann väl knappt öppna munnen och säga det så ropades det ut i högtalaren att dom hade problem på ett spår och var tvungna att vänta in ett mötande tåg. Sen rullade vi på igen.

Tina bjöd på kaffe och medhavd smörgås med både brie och päron. En nanosekund trodde hon att vi skulle bli utslängda eller ensam kvar i vagnen, då hon tyckte att osten luktade lite. Fast nädå, vi fick sitta kvar. Resan till Stockholm tog 40 minuter men kändes som 15. Inga problem!

Stockholm Central var för mig som att kliva in på Arlanda. Skyltar hit och dit, spår här och butiker där. Hissar och trappor kors och tvärs. Jodå, tänk, om jag hade haft all tid i världen utan nån specifik tid att passa, kanske till och med jag, hade hittat min väg dit jag skulle. Men jag hade aldrig klarat det med tidspress. Inte utan att ha tagit fel håll 10 gånger innan slutmål. Frågat 20 personer, ringt en vän, och hunnit bli efterlyst i högtalare med direktioner som jag ändå inte, hade förstått.

Nu blev det dock lite spännande. Skulle vi gå in på Vetekatten och köpa nåt gott till kaffet, eller skulle hon köpa nåt tilltugg att ha på tåget, inne på Konsum. Hon gick in på Konsum och sedan gick vi upp till tågspåret för att köpa biljetter. Vårt tåg skulle gå 17.00. Det verkade stå på rätt ställe men det var 20 minuter kvar innan avgång och man kunde inte gå in och sätta sig. Men enligt appen, gick inget tåg 17.00, utan 17.15. Där köpte hon biljetterna och ja, sa hon, hade vi vetat det, därnere, hade vi ju kunnat gå in och tagit en fika, eller nåt.

Vi stannade kvar, gick in i ett väntrum, noterade att numret på biljetten, inte heller stämde med tåget, och där satt vi och kastade dynga på appar som inte stämmer, information som vilseleder och så vidare.

Så ser jag att det plöstligtt blir rörelse därute, dörrarna på tågen står öppna och folk kliver ombord. Jamen, jaha, ok, men då gör väl vi det också, det kan ju inte komma ett annat tåg som vi ska åka med. Och ja, det är rätt tåg men varför stod det avgång 17.15 fast det här tåget rullade faktiskt iväg 17.00. Här målades det upp scenarion om vad som hänt om vi faktiskt gått på tiden som stått på biljetterna, då hade vi ju för f-n missat tåget…så DÅLIGT!!

Tina bjöd på stort…hehe, lite nötter till lite gott i muggen..

Sen kommer konduktören, eller heter det så, numer? Det kanske heter tågvärd.. Nåja, ni fattar. Ja och nu vill ju Tina ha en förklaring till varför tider och nummer inte stämmer, fast vi sitter på rätt tåg och på väg åt rätt håll…fast, gjorde vi verkligen det. HAHAAA…

Njae, han pekade på biljetten hon hade i mobilen, vår start station, var inte den rätta, inte heller slutdestination, kolla…

Jamen nämen, jodå, hon, eller jag borde nog säga vi, för jag skulle ju vara hennes ögon och hon skulle vara min guide. Hade köpt biljetter åt fel håll. Men det var då ingen fara på taket, vi fick åka på dom, vad spelade det för roll, vi hade ju knappast kunna kränga dom till nån annan. Inte på den korta tiden.

Fram kom vi, och efter en del prat, och presentöppning, (jösses vad jag fick fina saker, dom får ni se i annat inlägg) bestämde vi oss för att trava iväg, en bit bort, där dom har en kolgrills restaurang. Vi firade Valborg med goda grillspett och öl till maten.

Jag berättade för henne att jag vet vad jag och Åke gjorde, just Valborgsmässoafton, 1985. Då satt vi på Taormina, i Umeå och åt pizza. Vi hade fått veta, en vecka innan, att vi skulle bli föräldrar i augusti. Jojomensan! Tina smygfotade…

Kolla in huset man passerar på vägen dit, jag tänkte på vår smörask hemma i Umeå, visst finns vissa likheter, även om detta är större.

Vi traskade hem, mätta och belåtna, sen satt vi och nattpratade till tolvslaget. En mycket bra dag, tycker jag. Och i detta nu, ser det ut som vi får se solen idag, härligt. Det blir säkert en prommis i omgivningarna. Det verkar vara en fin, liten stad, med fina gamla hus, och lite kullerstenstrottoarer. Önskar er alla en fin 1:a maj! ps, Åke, klappa Winstone från mig, och ge honom en äppelbit också ds