Etikett: strategisk

Kunde inte annat än skratta

Av , , 2 kommentarer 14

Jag och Nicco åkte upp till mamma igår eftermiddag, hon hade varit till Norum med Emma och Johan, och städat ur litegrann. Hon plockade fram 2 lådor med minnen, hälsningar, grattis kort, teckningar och sånt där.


Ja, vi kunde inte annat än skratta, jag hade gjort ett häfte då hon fyllde 50, rimmat, klippt och klistrat:

2016-01-17 15.52.00 2016-01-17 15.52.37 2016-01-17 15.52.51 2016-01-17 15.53.26 2016-01-17 15.53.58 2016-01-17 15.54.11
Här hade vi tydligen inte pengar att gå och ta ett familjekort, så jag skapade ett eget, Åke hittade vi lätt igen, även min pappa, resten får man gissa sig till 😀

2016-01-17 15.59.19
Och ännu ett familjekort, men detta hade jag nog ritat då jag gick förskolan 😀

2016-01-17 16.22.48
Nicco hade vid 2½ års ålder, ritat två svarta plumpar på ett papper, den skulle morfar ha, och det föreställde spöken, som man kunde hitta i skogen, jojo, han skulle allt passa sig.

I övrigt gjorde vi inte så mycket igår, skönt att ha såna dagar också. Jag följer ju Farmen, kan inte låta bli, även fast jag ofta retar mig på hur folk upför sig, och att det nästan aldrig, blir den ”riktiga” farmaren som vinner, utan den som är strategisk och uträknande. Nå, än så länge så är det svårt att veta vart det barkar, det har ju bara gått en vecka, än.

Så över till något jag längtat efter, i månader. Jag skulle duscha igår och tog bort omläggningen och *tjopp*, hålet var borta 😀 Och det jag längtat efter är att få lägga handen på min mage och bara känna hud, ingen lapp, plast och annat, härligt!

Önskar er alla en fin måndag!

Hej hej hemskt mycket hej…

Av , , 4 kommentarer 5

Vi bor nu på en ganska strategiskt utsatt plats, i ett hörn, väldigt nära en väg, där det passerar ett antal bilar varje dag. Oss gör det ingenting, man vänjer sig vid ljuden och inomhus så hörs det knappt…så länge inte folk tutar, då dom kör föbi.

Och det är nu något som väldigt många gör. Fråga mig nu inte vilka dom är, förmodligen tycks dom känna oss, men att hinna se in i en bil och ta igen vem det är, är snudd på, en omöjlighet. Öhman kallar den här platsen fär ettan, jag kallar den fär tuthörnan.

Jag antar att han säger ettan för att vi ligger längst upp på Blomstervägen, men det är inte nummer ett på huset, det enda som har med nummer ett att göra är ju givetvis vi som bor här 🙂

Jag säger tuthörnan, för vi har en hörntomt, och det tutar väldigt ofta här. Grannen kom över i helgen för att hälsa oss välkomna, han sa att det var oundvikligt att höra att det var en viss skillnad sedan vi kom hit, det hade blivit lite mer högljutt, men han sa att han bara tyckte att det lät roligt, att folk hälsar.

Jag och Nicco satt ute på skärtorsdagen och under 5 minuter, var det fem bilar som passerade och tutade. När femte bilen körde förbi sa jag, nu går jag in, man känner sig ju jättedum då man inte ens vet vilka det är. Titta säger Nicco, den där vinkade, vilka var det? Jamen fråga inte mig, svarar jag och sen kommer nästa bil förbi och man ser vinkande armar därinne, hm… Diss säger hon, det där var säkert din bästa vän och du vinkar inte tillbaka. Nämen jag måste ju först hinna se att dom vinkar, sedan försöker man koppla vem stackarn det är, sen har dom hunnit passera innan man fått upp armen. Jaja, man får väl börja vinka till alla bilar istället, oavsett om man vet vem där är eller inte, eller så installerar man någon automatisk sak som sköter det hela.

Idag tänkte jag pipa iväg på maxi, redan klockan åtta…om dom nu har öppet då, så man får göra bort att handla innan alla andra vaknat till liv. sen kommer ju Anticimex hit klockan tolv och jag avslutar dagen med sju timmars arbete, innan jag gör helg. Ni  får ha en trevlig fredag!

Maria Lundmark Hällsten