Från plus tio till minus fem, på en dag, eller kanske ett dygn, det är som aprilväder. Fast det ser ju ut att kunna bli soligt idag och då tror jag att vi kommer upp på plus sidan, härligt, trots att det är lite galet också, jag menar, vi är i mitten på februari…februari 1999, var det -33 grader, nån dag där, mitt på hållet. Det kommer jag minsann ihåg, för då skulle Theresé till vårdcentralen, och jag ville helst inte gå ut med Nicco, i den kylan. Hurven!!!
-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde då jag stängde dörren efter mitt arbetspass igår. Och jag klarade mig nästan, men bara nästan, ohalkad,ända ut till garaget. Men då hade jag ett litet ärende till soprummet, och ja, det var asfalt utanför dörren. Det är ohalkigt!
Jag öppnar dörren, lampan därinne har en fördröjning så dom första 2 stegen tar jag i kolande mörker. Och där, mina vänner, på golvet, precis där man sätter ner fötterna, är det en osandad halkbana med lite vatten på, så gissa vem som gjorde världens vurpa?
Här hittade jag den
Sen vet i tusan hur jag klarade av att få en liten bula på vänster sida av knäet, och på den högra sidan, ett blåmärke som är typ, 6cm i diameter…ehh, det måste ha varit en vurpa med tvist. Inte nog med detta. Hur eller kanske varför, måste man ta stöten, med det ben som är ”friskt”, varför inte ta det sämre benet som redan är åt skogen, tänker jag. Och inte blev det bättre i min onda arm…nejdå!
Jag mejlade i alla fall kvartersvärden, igår kväll, för tänk, hemska tanke, om nästa människa som kliver in där, inte faller lika mjukt som jag ändå, kanske gjorde, ojoj, det kan gå illa. Så där ja, då tycker jag nu att jag halkat färdigt för det här året. Jag lyckades ju även med det konststycket i lördags, då vi gick över till Lundalogén.
Glasögonen flög iväg och Winstone var uppe i ansiktet på mig innan jag landat, och undrade förstås vad jag höll på med för rolig lek.
Vet dock inte vad jag ska skylla på, det var då inte halka då, fast något knöligt underlag, så, ja, ett feltramp. Men med mjukare underlag än ett betonggolv 😀
Bilden finns på pinterrest.com
Jaja, det kunde ju ha varit värre, faktiskt. Idag ska jag till sjukgymnasten, undrar just vad han kan visa mig för övningar, ner på knä, tar jag mig inte, hahaa…inte med det blåmärket och onda knäet, inte kan jag heller använda det andra benet, som man ska, ja, som sagt, vi får väl se vad han kan hitta på.
Jag fick mig då en överraskning då jag kom hem igår, kaffet var kokat och på bordet stod ett litet konstverk:
Nicco hade fixat och trixat med marängbotten, tårtbotten, lemoncurd och annat gott, inte alls dumt 😀
Hoppas på en fin dag, för er alla!
Senaste kommentarerna