Etikett: knäet

Fick ett varv på stan igår 😍

Började hos sjukgymnasten igår. Ville veta hur jag ska tänka då jag tränar och om det är saker jag ska undvika att göra. Sjukgymnasten, råkade vara en av dom 2 killarna som huserade på Capio på den tiden jag var där och tränade 3 dagar i veckan. Det var long time ago!

Jag var den första, enligt dom, som knäckte banden i benpressar maskinen, haha.


Nå, han sa att det ska bli kul att se vad röntgen visar. Han tror att det är en ligamentskada i knäet. Men kanske inte på grund av fallet mot trappan utan en förslitningsskada. Sen tror han att det är Artros i höften.

Jaja, träna kan jag göra i alla fall, men måste vara noga med att tänka på vart jag har mina fötter i förhållande till höften. Man ska undvika vridningar där höftkulan blir ansatt. Har ju fått en tid för röntgen i början av augusti så då får vi höra vad domen blir. Eller så hittar dom ingenting. Jag vet ju, vis av erfarenhet, att jag är otroligt svår att felsöka på 🤓

Fortsatte med en trevlig och jättegod lunch ute på Thairestaurang Mhenam, på Teg.

Helena Springare var mitt sällskap, och vi fick beta av lite av allt som hänt sedan sist. Fick också veta en hemlis som ni lär bli varse, i framtiden. Tror att hennes familj kommer att hamna lite i ett rampljus, haha, så kul 🤘

Åke har kämpat med att byta avgasröret på hans SAAB. Ett jobb som inte var gjort på dagen. Skruvar som rostat av, är inte så lätt att få bort. Han var tvungen att borra med liten borr, byta till större, ta en liten igen och så vidare… Det enda som gör Saaben ännu mer likt det där flygplanet jag skrev om förut, är att det är klart som fasen, att skruvarna sitter. Obra om dom skulle ralla upp då du är 10 000 meter ovanför backen.

Hans slit med fordonen slutar inte där. Utan nu är det projekt byta styrled. Om grejerna suttit fast i Saaben, så sitter dom 10 gånger värre på bussen. Inte bara det, grejerna är aningens tyngre. Han hade x antal timmar därute igår.


Vi fick oväntat besök av Elisabeth, som gled in med hennes fina Nova. Hon bjöd mig på en sväng runt stan innan hon gled vidare.


Jag tog ut Camaron och tvättade upp den inför dagens Wheels. Efter det tog jag ett ärevarv på stan. Åke ville inte med, han ville fortsätta försöka få bort styrleden. Och kolla här, jag fastnade återigen i Mats Alfredsson kamera  📸 🤩


Det var rätt många därnere och spontan cruisade, även en hel del folk som stod utmed vägarna. Det blev ju ändå en underbart fin dag, jag som trodde det skulle sätta igång att regna. Hoppas på fortsatt lika bra väder idag.

Ha en fin lördag, allihop och cruisa lugnt!

Kan inte skylla på kallstart!

Ja fy fasen, nu hade man ju velat veta hur länge en ”vanlig” cyklist hade pallat att trampa under arbets EKG. Min gissning är i alla fall att dom härdat längre än vad jag gjorde 😀 Och inte kan jag skylla på att det var för kallt ute heller.

33234747_10156311252311585_667343016201027584_nTecknare Caldwells, från tidningen Knasen

Mina ben gav upp helt tvärt, fast jag hann i alla fall få upp övertrycket till 202, vet dock inte vad det innebär i slutänden, det är ju upplevelsen/smärta och så vidare, som har betydelse. Nå, på onsdag har jag tid hos hjärtläkare så då får jag väl veta hur jag ligger till.

Läskigt var det då att kliva av cykeln och jag påmindes om varför, jag inte riktigt fixar cykling. Mina ben är överrörliga, rätt så kraftigt, till och med. Och då jag satte ner fötterna vek sig knäet bakåt så jag fick hugga tag i cykeln. Otäck känsla, svajigt och som om det var ett fluffigt moln man skulle gå på.

Jag har ju varit med om att trampa av ett muskelfäste i vaden, då jag höll på lattja med en step up bräda, och hade för kraftiga steg, upp och ner på brädan och till slut blev det ett övertramp där benet böjdes för mycket bakåt och fästet snäppte av, det gjorde ont!!!

Så med facit i hand, kommer jag nog aldrig att bli en cyklist, fast å andra sidan tänker jag att om jag hade en motionscykel, skulle man ju säkert kunna träna upp dom muskler som krävs för att styva upp benen, jag vet inte.

Åke påpekade att vi har ju vanliga cyklar, men problemet då, är ju när jag ska av, vad ska jag då ta emot mig med, det behövs säkert bara en lätt lutning åt nåt håll så skulle jag tippa. Säkrare då med ett golv och en cykel som står still. Jaja, det är ändå inget jag eftersträvar men man vet aldrig, rätt var det är så är det precis vad jag kommer att göra 😀

Åke kom hem med en bukett liljekonvaljer i måndags, jo, dom är färdiga.

33316449_10156311243606585_1582367686736740352_nJag som brukar få dom då jag fyller år, fast då det är dags kan dom redan vara utblommade. Beror väl kanske lite grann på vart man hittar dom och vart dom står i förhållande till solen.

Och i mitt växthus, har det plötsligt poppat upp två tulpaner, nej, jag har inte planterat nån lök där, utan det måste vara en efterlevande sak som låg i vila ifjol.

33340941_10156311236041585_4780366091564089344_nIdag har jag en ledig dag, det är min jobbar vecka och nu har jag gjort bort 3 dagar av 6, en fri dag mitt i allt känns bra. Och väder har vi för uteliv. Nu väntar jag väl bara på att håret ska torka så kommer jag att pipa iväg till provtagningen och sen, blir det kaffe utomhus, vart annars 😀 Önskar er alla en bra dag!
33363784_10156311236836585_3423230252220940288_n

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Av , , Bli först att kommentera 15

Från plus tio till minus fem, på en dag, eller kanske ett dygn, det är som aprilväder. Fast det ser ju ut att kunna bli soligt idag och då tror jag att vi kommer upp på plus sidan, härligt, trots att det är lite galet också, jag menar, vi är i mitten på februari…februari 1999, var det -33 grader, nån dag där, mitt på hållet. Det kommer jag minsann ihåg, för då skulle Theresé till vårdcentralen, och jag ville helst inte gå ut med Nicco, i den kylan. Hurven!!!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde då jag stängde dörren efter mitt arbetspass igår. Och jag klarade mig nästan, men bara nästan, ohalkad,ända ut till garaget. Men då hade jag ett litet ärende till soprummet, och ja, det var asfalt utanför dörren. Det är ohalkigt!

Jag öppnar dörren, lampan därinne har en fördröjning så dom första 2 stegen tar jag i kolande mörker. Och där, mina vänner, på golvet, precis där man sätter ner fötterna, är det en osandad halkbana med lite vatten på, så gissa vem som gjorde världens vurpa?

img_4246Här hittade jag den

Sen vet i tusan hur jag klarade av att få en liten bula på vänster sida av knäet, och på den högra sidan, ett blåmärke som är typ, 6cm i diameter…ehh, det måste ha varit en vurpa med tvist. Inte nog med detta. Hur eller kanske varför, måste man ta stöten, med det ben som är ”friskt”, varför inte ta det sämre benet som redan är åt skogen, tänker jag. Och inte blev det bättre i min onda arm…nejdå!

Jag mejlade i alla fall kvartersvärden, igår kväll, för tänk, hemska tanke, om nästa människa som kliver in där, inte faller lika mjukt som jag ändå, kanske gjorde, ojoj, det kan gå illa. Så där ja, då tycker jag nu att jag halkat färdigt för det här året. Jag lyckades ju även med det konststycket i lördags, då vi gick över till Lundalogén.

Glasögonen flög iväg och Winstone var uppe i ansiktet på mig innan jag landat, och undrade förstås vad jag höll på med för rolig lek.

Vet dock inte vad jag ska skylla på, det var då inte halka då, fast något knöligt underlag, så, ja, ett feltramp. Men med mjukare underlag än ett betonggolv 😀

e411103277230c474fbb249cd8548be6Bilden finns på pinterrest.com

Jaja, det kunde ju ha varit värre, faktiskt. Idag ska jag till sjukgymnasten, undrar just vad han kan visa mig för övningar, ner på knä, tar jag mig inte, hahaa…inte med det blåmärket och onda knäet, inte kan jag heller använda det andra benet, som man ska, ja, som sagt, vi får väl se vad han kan hitta på.

Jag fick mig då en överraskning då jag kom hem igår, kaffet var kokat och på bordet stod ett litet konstverk:

16711795_10154973169496585_1991691602288733554_nNicco hade fixat och trixat med marängbotten, tårtbotten, lemoncurd och annat gott, inte alls dumt 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!
16797882_10154973170566585_2629966403065521445_o

Och precis utanför kyrkdörren…

Av , , 2 kommentarer 11

Jag gjorde första vurpan för i vinter, igår, då jag gick till affären, här om hörnet…runt kyrkan. En av dom få gångerna jag pratade högt och med stora bokstäver, ett: SATAN!!! Hann jag med innan jag landade på knäet, lät ju fint precis utanför kyrkdörren, eller? 😀

Nå, det gick ju bra ändå, fast jag begriper inte varför jag alltid ska lyckas landa på knäet, det håller ju inte hur länge som helst. Broddarna hade jag inte på mig, eftersom jag skulle in på affären, det blir alldeles för rappligt.

Nu hoppas jag ju att detta tinar bort, innan ny snö faller, och då får det ju gärna frysa på, innan, så slipper man denna halka.

Vi hade tomtebesök här igår kväll…jo det är sant, han var ute för tidigt, men det är ju för att vi har annorlunda traditioner för i år. Den här att köpa en klapp för 300:- och sedan ska man byta med varandra. Det gör att det blir mindre saker, sedan har vi inte plats i bilen, att ta med hur mycket som helst, heller.

Jag fick i alla fall fina smycken av min käre make och dotter:

036 037 042

Och lite bilar:

044 046

Nicco fick en ukulele och andra gitarr relaterade saker, ukulele lådan föll katterna i smaken:

051 052 057 064

Armbandet som Åke köpte till mig var tyvärr för stort, så jag ska ner en tvärsväng idag. Innan vårdcentralsbesöket, och byta till en mindre storlek. Sedan är det jobb för mig, känns bra att få komma igång igen.

Jag fixade en saffranskaka till final svängen av Allt för Sverige, den innehåller både konjak och mandelmassa, hasselnötsmjöl och äpplen, den blev bra:

072

Sedan såg vi på Men in black, trean, och hur spejsat dom än har gjort den så är dom filmerna som kul att se 😀

Ha en fin måndag allihop…så här, dan före dan före dan före dopparedagen.

 

 

 

Lite saker uträttade

Av , , 6 kommentarer 12

Jag har gjort lite ärenden på morgonen. Apotek och Maxi stod på ”the do list”. Sen har jag pratat med hälsocentralen och min läkare ska ringa upp under dagen. Inga problem med magen eller operationsgrejen, men min rygg…

Det är väl inte världens konstigaste sak, egentligen, att man har ont. 3 nätter, sovandes i sittande ställning, magmusklerna ska användas sparsamt, inte så lätt då man ska upp från ryggläge, och sedan kanske man inte sträckt på sig, som man brukar annars.

Nå, jag sa att en akut tid behöver jag inte, jag har ju inte ramlat nerför någon trapp, eller fallit platt på rygg, däremot ska han väl kunna skriva ut lite tabletter som kan hjälpa. Smärtan skär ner till knäet, och jag skulle helst vilja lägga mig i en sträckbänk…går inte, eller lägga mig på mage…går inte, eller ryggläge på golvet med benen uppe på soffan…och det går inte heller, av förståeliga skäl.

Ja man får väl höra vad han säger, då han ringer. I övrigt känns det helt ok, förutom att det behövs jätte lite för att jag ska kallsvettas. En promenad från sängen in till tv rummet och jag får slå på fläkten och öppna fönstret…jojo 😀 Kan tänka mig att det till viss del beror på smärta, men att det tar energi för kroppen då den ska läka, och det energiintag man har just nu, är inte så fantastiskt stort.

Inte varje dag man får hämta ut ett paket på posten heller:

002

Theresé hade gjort i ordning lite småsaker och ett välkommen hem kort:

009 008 006

004 005

Spelet gissar jag att hon tycker vi ska träna på, innan Sally kommer nästa gång och Fred Flinstone, skulle vara vår maskot, till the RockStone racing team, i tidens begynnelse. Ett snyggt armband har hon pysslat ihop, som pryder min arm just nu, och Sally har nog pysslat ihop armband, hon med…mina färger 😀 Tack så mycket, för presenten!

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

 

 

 

Veterinär besöket

Av , , 1 kommentar 5

 

Första veterinären jag ringde till hade en telefontid som jag redan missat, tycker att det är lite knepigt, för vad är det som säger att ett djur behöver hjälp under just den timmen? Nå, nästa som jag ringde var där dom tar in akut…dom hade tid på fredag. Sen hittade jag en annan veterinär, även dom i Vännäs och dom hade dropp – in, mellan 18-20, egentligen för vaccinering och enklare saker men dom kunde titta på Eloise, så vi åkte dit efter middagen.
 
Det var den ”gamla” skadan som spökade, hon har alltså gjort illa sig i knäet. Jag frågade, då jag ringde, om det kunde vara så att hon är försvagad där, då det kom på samma ställe och det var inte helt otroligt. Veterinären sa att det kan vara artros, och i värsta fall…om hon inte blir bättre och när inte medicinering hjälper längre, så kan man amputera benet. Låter grymt men hon sa att katter var ett av dom få djur som klarar sig lika bra på tre ben som på fyra. Men nu ska vi inte ta ut något i förväg, hon kanske klarar sig bra med det vi nu ska ge henne.
 
När vi ändå var där så frågade jag om dom kunde titta henne i munnen, vi tycker nämligen att det luktar illa om henne och jag har någonstans läst att det kan bero på tänderna och tandköttet. Det var det som var felet, hon måste dra bort några tänder och detta beror på en tandsjukdom som tydligen är vanlig bland katter, där emaljen fräts upp och sedan åker tänderna. Så nu är det bara att ringa och boka en ny tid för detta, men då kanske vi slipper åka till Vännäs.
 
Annars hände inget speciellt igår, vi såsade på och dagen kom och försvann.
 
Snart är det väl dags för bil träffarna på Gammlia, vi pratade om det för någon dag sedan. Tänk vad roligt det skulle vara om dom fixade ett typ, 50-60 tals museum, och kanske en loppis med saker som härstammar från samma årtal, det vore väl kul? Då fick man ännu en anledning att åka upp dit och tänk på alla som inte kommer i bilar utan bara strosar runt där, dom skulle säkert också söka sig in på ett sånt ställe. Men det är väl som med allt annat, någon ska ju hålla i det också.
 
Jaja, nu önskar jag er en bra dag, och må solen lysa på era ansikten!

Nåt att skratta åt

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu är all färg slut, hm…och två lådor är kvar, omålade. Det får bli en till burk i inköp. Lådorna hade jag ställt ner på golvet i köket, igår kväll. När jag sedan gick in i köket innan läggdags så noterade jag dom i mörkret och tänkte att dom där ska jag varna Åke för.

Sen går jag till diskbänken och fyller en vattenflaska, vänder mig om och smäller in knäet i yttersta lådan så det blir ett litet sår där. Under knäet alltså, inte i lådan 🙂
 
Kommer in i sovrummet, skrattar och säger till Åke vad jag hade tänkt varna honom för men sedan så går jag ju in i dom själv.
 
Vi ligger och läser et tag, sedan kliver han upp för att gå på toa. Jag hör honom spola sedan tassar han in i köket och *krasch* låter det och jag kan bara gissa att även han har hittat av lådorna. Och jag hade rätt.
 
Varför flyttar man då inte på hindren när man nästan förutsett vad som komma skall? Lathet, man hoppas att det fixar sig ändå eller man vill ha något att skratta åt.
Maria Lundmark Hällsten