I sommar har min dröm om ett vajande vallmohav i pallkragen blivit verklighet. Råkade få en påse frön som innehöll ovanligt mycket vallmo, men även andra fina ängsblommor. Den här bilden är tagen från min balkong i början på sommaren.
Nu är nog sommaren slut och som vanligt så undrar man vart den tog vägen. Vad har jag gjort? För mig tog det hela sommaren att läka efter fallet från pallkragen i slutet på maj. Efter fyra veckor uppsökte jag vårdcentralen, eftersom benet, vristen och foten var svullna och ömmade. Jag uppmanades att bära stödstrumpor (vilket jag gjort hela tiden) och återkomma efter 10 dagar. Det blev inte bättre och vid återbesöket skickades jag till sjukhuset på ultraljud för att utesluta blodpropp. Allt såg bra ut och läkaren på vårdcentralen upprepade mantrat ’inga skelettskador’ och så var det inget mer. Nu, efter tre månader, kan jag röra mig som förut.

Jag är glad att jag har haft pallkragarna att pyssla med. Broccolin och ärterna har vuxit fint och blommorna förstås, däremot blev det inget av dillen och persiljan och mangolden blev uppäten av någonting. Jordgubbsplantorna gav färre bär i år, så de skall vi byta ut.

Johanna har varit några gånger i Umeå och tömt exets lägenhet och sålt den. Det var ett drygt arbete, för han hade inte kastat någonting någonsin och hade 13 bokhyllor med böcker, massor med tavlor och annat som skulle värderas. Det tog aldrig slut. De hittade lådor med brev och jag fick alla brev jag skrivit till honom. När vi träffades, på 60-talet, fanns ju inga mobiltelefoner, utan man skrev brev.
Sen åkte systrarna till Paris några dagar och roade sig… och sen bar det av till Finland för att sälja mark och skog. Den sista omgången kom Johanna och svärsonen med bil till Umeå för att ta med det som Johanna ville ha från lägenheten. Så jag har som suttit hela sommaren och väntat på att hon skall komma och sedan skött markservicen. Vi har kanske inte hunnit umgås så mycket, men hon har varit här hos mig och det har jag verkligen uppskattat.

Här är hon på Umeå Airport på väg hem till Stockholm, för att veckan efter åka en gång till till Paris och Disneyland med Ronja.

Jag åkte till Stockholm veckan innan skolorna började och fick umgås ordentligt med både Johanna och Ronja. Johanna och jag var på Fotografiska Museet en hel dag och jag klarade av att gå hela dagen utan problem. Johanna påstod att vi hade gått omkring 9000 steg. Men sen fick vi ta det lite lugnare, för min rygg sa ifrån. Stockholm är så fint på sommaren.

Förra helgen blev jag bjuden på surströmmingsfest. Det var fint väder och vi satt ute och njöt. Jag åt surströmming en gång tidigare i sommar också, då min kompis ringde och tyckte att vi skulle öppna den där burken jag hade i kylskåpet. Jag har alltid ett par burkar surströmming i kylskåpet ifall man skulle bli sugen. Tyvärr har jag inte så många i min omgivning som gillar surströmming, så jag ställer alltid upp om någon vill äta med mig.

Jag har saknat exet mycket. På midsommar hade jag ingen att ta en nubbe till sillen med och nu hade jag ingen att äta rödbetssoppa med när jag varit på Bondens marknad och handlat grönsaker. Köpte Hagabröds apelsinbullar på marknaden och började nästan gråta när jag skulle fika, för exet älskade dem.

Nu känns det som höst och rutinerna börjar. Jag har börjat på vattengympan och vi skall ha vårt första möte med bostadsrättsföreningen om en vecka. Jag har bokat in en föreläsning och en musikföreställning, frissan och seniormässan på Nolia. Kanske, kanske tar jag färjan över till Vasa. Har ju inte varit i Finland i sommar.

Hoppas vår höst blir skön!