Marja

Den långa resan.

Tid för eftertanke…

Av , , 8 kommentarer 14

Dessa speciella tider vi lever i gör något med oss. Det finns tid för eftertanke, för funderingar över hur det månne blir sen, hur man vill att det blir sen. Ett är säkert, ingenting blir som förut. Vi stretar emot, bryter ihop och blir nästan apatiska… det är svårt att hitta ett förhållningssätt. Jag har kommit till klarhet över vissa saker jag känner måste bli annorlunda. För att må bra måste jag göra vissa förändringar, även om det innebär att jag kanske måste överge vissa personer. Jag behöver inte ställa upp bara för att…

Trummandet i örat börjar ge med sig. Den lilla muskeln har väl blivit trött efter 28 dagars ständigt krampande. Nu har jag stunder av total tystnad och kan sova på natten.
Vår årsstämma gick bra. Vi var inte så många, så vi kunde sitta med avstånd. På fikabordet hade vi en stor pumpflaska med handsprit. Det blir inga nya i styrelsen nästa år. Ny ordförande, som suttit med i styrelsen tidigare och är inarbetad. På tisdag har vi konstituerande möte, sedan ska jag skriva ett par protokoll och räkna ut arvodena för fjolåret. Vi får ersättning en gång om året. I år ska jag köpa en ny mobil för de pengarna… min gamla håller på och lägger av.

I går och i dag har jag äntligen sått i kragpallarna. Det har varit så kallt på nätterna att jag väntat med det. I går sådde jag en hel pallkrage med blandade sommarblommor och sen sådde jag krasse, luktärter och blåklint i en annan. I dag sådde jag mangold, sallad, ruccola, rädisor, persilja och dill. Ska verkligen bli roligt att se om det blir något. Det är en ganska skuggig plats där bakom huset, med lite morgonsol och eftermiddags- kvällssol. Jag är så tacksam att jag har odlingarna att pyssla med. Jag får bestämma och syssla med det själv… verkar som de andra förstått att jag mår bra av det.

En dag förra veckan tog jag bussen till ändhållplatsen och letade mig fram till Tomtebos enda frisörsalong. Ville kolla upp hur det var där. Det var luftigt och fräscht och jag bokade tid för klippning i en stol lite avskilt. Nu har mitt hår fått växa vilt, så jag kommer att putsa till det till en kort page. Jag har haft page långa perioder tidigare i mitt liv, senast hennafärgad, och trivs bra med den frisyren. I varje fall ska det bli skönt att få lite fason på håret.

Jag fick ett personligt morsdagskort från min dotter, som hon gjort själv. Pratade med henne och den stora frågan är om vi kommer att kunna träffas i sommar. Det kan bli svårt. Jag har börjat leva efter devisen En dag i taget. känns inte aktuellt att varken planera eller spekulera något om framtiden.

Sköt om er och var försiktiga <3

8 kommentarer

Ingen medvind just nu.

Av , , 8 kommentarer 14

Medvind… hade de här två kanotisterna i fredags, något jag tycker att jag inte haft på länge. En stund efter det att jag tagit den här bilden, föll jag ner i ett dike. Det gick bra, men var lite bökigt att ta sig upp för egen hand. Jag gick på stigen längs sjökanten och skulle ta ett stort kliv över diket, då mitt knä svek mig och jag trillade tillbaka. Fick hasa mig uppför kanten på rumpan, blev både blöt och lerig och fick till slut hjälp av ett träd att ta mig upp på fötterna. Det är ett år sedan knäoperationen nu och jag glömmer att jag inte har samma styrka som förut.

Egentligen hade jag tänkt att så lite blommor i pallkragarna vid huset, men när jag kom ut såg jag att någon hade trampat i jorden i den ena. Vi har ju satt ut fem pallkragar på rad för att hindra obehöriga från att gena över vår gräsmatta, men det hjälper tydligen inte. Det var tydliga spår efter en cykel i gruset ända fram till pallkragskanten och sedan ett fotspår. Hen som brukar cykla över hade tydligen lyft över cykeln. Jag blev så uppgiven så jag orkade inte börja så och i och för sig är det ingen brådska.

I går råkade jag se genom fönstret hur småflickorna som brukar springa över gräsmattan, tog sats och hoppade över pallkragarna. Hu, så hemskt om någon råkade snava över kanten och falla på näsan ner i gruset. Härom dagen när jag var ute kom en pappa med ett barn på armen och skulle klämma sig förbi pallkragarna och gå över gräsmattan. Han fick vända tillbaka efter en utskällning. Han sa att han bodde i ett av radhusen och jag frågade om jag fick komma och springa runt på hans gräsmatta framför hans uteplats. Jag vet inte vad det är med folk. En man från grannhuset har kommit och satt sig på vår uteplats och rökt… och lämnat fimparna efter sig i gruset. Jag häftade fast en lapp på bordet att rökning var förbjuden enligt lag.

I helgen har jag varit nere i en svacka. Jag anser ju att det är lika bra att bryta ihop om det känns så och sedan resa sig och gå vidare. Jag har inte berättat att jag fått tillbaka trummandet i örat, som jag hade för tre år sedan. I 21 dagar nu har jag haft ett ständigt trummande i örat, ca 4-6 slag i sekunden och ganska högt. Det är den lilla muskeln tensor tympani som skall reglera hammarens slag mot trumhinnan och skydda mot höga ljud och kyla bl.a. som nu har fått kramp och står och rycker… som tics man kan ha ex. i ögonlocket. För tre år sedan var jag på öronkliniken och fick den diagnosen och fick veta att man inte kan göra något. Tics i ögonlocket kan man avhjälpa med botox som förlamar, men den här muskeln kommer man inte åt lika lätt. Jag gick ju då till en akupunktör, men det stället känns inte helt säkert nu i coronatider. För många patienter på en gång och för mycket stress. Jag ringde vårdcentralen och min doktor ringde upp efter några dagar. Vi hade ett bra samtal, hon sa att om jag vill kan hon titta hur trumhinnan mår, men något mera kan hon inte göra. Jag valde att inte utsätta mig för att åka till vårdcentralen.

Björn Ranelid säger att han har ett ständigt ljud i huvudet efter en fallolycka när han var barn. Jag kan förstå att han är som han är, känner att jag snart kommer bli lika knasig. Fast jag gillar honom, så det kanske inte är så farligt.

På tisdag har vi årsstämma i bostadsrättsföreningen. Vi kommer att vara i en stor lokal och det brukar inte komma så många, så vi kan hålla avstånd. Jag ska koka kaffe och ställa fram en flaska handsprit. Sen ska vi ha konstituerande möte med den nya styrelsen och efter det blir det sommaruppehåll. Vi skapade en grupp för styrelsen på Facebook när vi startade upp odlingarna, men den har visat sig vara nyttig även i andra sammanhang. Man skriver ett inlägg, alla får ett pling och vi kan diskutera saker och ta beslut. Snabbt och behändigt.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

 

 

8 kommentarer

Flimmer igen!

Av , , 4 kommentarer 20

Jag är ledsen att det blev långt mellan inläggen, delvis beroende på att jag igen hamnade på sjukhuset med hjärtflimmer. Nu var det fem veckor sedan senaste gången… skall det bli så här nu? Jag tycker jag mår så bra mellan varven och vi har haft så mycket trevligt på gång med odlingarna i föreningen och sen blir jag uppstressad över något och då är det kört. Jag är nog extra känslig där. På tisdag kväll började jag känna av flimret och vid tretiden på natten ringde jag efter en taxi och for till akuten. Nu blev jag förhörd utanför ett tält, sedan insläppt och undersökt inne i tältet och efter det ledsagad in genom ett tomt och mörkt väntrum till akutavdelningen. Jag var den enda patienten där just då. Vart tar alla de andra sjuka vägen? Visserligen var det natt, men ändå… Efter de vanliga procedurerna, som bl.a. innefattade ett covid-19 test, tydligen rutin för alla som tas in på akuten, skulle jag läggas in på en avdelning. De ville inte lägga in mig på en full vårdavdelning, så jag fick komma till MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning), en nybyggd fin avdelning, där jag fick ett stort rum med bara en säng och egen toalett. Jag fick mat och fika serverat i rummet och behövde/skulle inte gå ut i korridoren och utsätta mig för något onödigt. Jag trodde jag skulle få en elkonvertering, men nu gällde regeln att man inte söver någon som inte har testats utan smitta och eftersom testet jag gjorde på akuten skulle dröja något dygn, föreslog man en farmakologisk konvertering. Jag skulle få en medicin via dropp i 10 minuter. Efter sju minuter kände jag mig svimfärdig och då sjönk puls och blodtryck och hjärtat gick över till normal sinusrytm. Rena hokus-pokus med andra ord. Sen skulle jag vara kvar för observation ett par timmar. Jag mådde bra och fick äta och dricka kaffe och ligga och titta på TV.
Covid-19 testet var negativt och jag hade ju inte förväntat mig annat. Jag uppmanades att fortsätta ta hand om mig själv och inte utsätta mig för något i onödan.

När jag kom hem upptäckte jag att min mobil var borta. Panik, panik! Jag gick ner till mina snälla grannar och fick hjälp att bl.a. ringa till taxin jag åkt hem med. När jag lugnat ner mig kom jag ihåg att jag hade skickat ett sms till Johanna och sedan lagt mobilen på bordet medan jag tog på mig kappan, så jag hoppade på bussen och for tillbaka till avdelningen och där låg ju mobilen på bordet. Jag har lagt in Johanna som min ICE (In Case of Emergency) i adresslistan och de hade hunnit ringa henne, men hon är ju i Stockholm och har inte telefonnummer till någon som bor nära mig. Vilken härva! Hon hade ringt till sin pappa (exet) som bor nära sjukhuset och skulle ha kunnat gå efter mobilen, men han hade missuppfattat henne, bara hört att mamma är på lassa, så han hade ringt till mobilen som låg på bordet. Nu har Johanna fått båda mina grannars mobilnummer, så att hon kan nå mig omedelbart.

I dag mår jag bra igen. Jag hade ju inte sovit på ett helt dygn, så jag sov totalt 10 timmar i natt.
Innan det här hände hade jag varit med mina odlarvänner till Plantagen och köpt plantor och fröer. 45 säckar jord och gödsel, vattenkannor och redskap.

Vi har fem odlingspallar vid vårt hus och fyra vid det andra. En kväll fyllde vi alla pallarna med jord och gödsel och sedan har jag planterat penseer, kryddor och jordgubbsplantor hos oss. Eftersom det har varit kalla nätter, har vi inte sått än. Sen har vi en liten vinbärsbuske vi ska gräva ner. Vi har skapat en grupp på Facebook, där vi kan kommunicera med varandra. Odlingarna är egentligen föreningens, men vi i styrelsen sätter i gång dem nu och sedan får vi se hur allt utvecklas. Eftersom jag är hemma på dagarna, har jag tagit ansvar för mycket, bl.a. vattnandet och jag känner att det är något jag behöver få göra. Jag har ju haft kolonilotter tidigare och gillar att gräva i jorden. I dag tog jag min bagagevagn och gick till Coop och köpte en massa blomplantor, samt en säck jord till min balkong. När vi var på Plantagen köpte jag olika kryddor till mig själv också.

Nu får vi hoppas på lite värme, både för plantorna och för vår egen skull. Om fem veckor är det redan Midsommar och jag tycker att det magiska försommarljuset har uteblivit. Det är fortfarande mörkt och kallt på natten. Vart är vi på väg?

Sköt om er och var försiktiga <3

 

4 kommentarer

En dag i mitt karantänliv.

Av , , 6 kommentarer 19

Lördagen den 2 maj 2020. Jag masar mig upp ur sängen efter en sömnlös ångestnatt. Regnet har smattrat mot fönsterrutorna hela natten och tankarna har snurrat runt i huvudet. Ibland fastnar jag i klaustrofobin över att tvingas sitta hemma, Jag tycker att jag slösar min tid, mitt liv. Jag har inte så många år kvar och jag har inte tid att sitta och vänta ut detta förbannade virus.

Det är långhelg och de flesta i huset är borta. Grannen under har en stuga nära stan och ungdomarna reser utan fruktan till föräldrar eller andra kompisar. Jag är faktiskt den enda i hela huset som sitter i karantän. Just nu är jag definitivt på fel plats. Jag skulle vara i Stockholm och fira min kära dotters 50-årsdag. Jag har skickat ett kort jag knåpat ihop och swishat pengar till ett par fina skor. Så här blev kortet.

Jag öppnar dörren för att sträcka ut handen efter tidningen och kastar samtidigt en blick nedför trappan. Jag ser blöta fotspår från ytterdörren in mot hissen, då är jag inte helt ensam i huset, tänker jag. En rubrik på tidningens första sida lyder: ”Allt fler sjuka överlever”. Det låter ju uppmuntrande. Själv är jag helt övertygad om att jag med mina dåliga luftrör inte skulle överleva. Har inte tidigare tänkt så, men efter tisdagens telefonmöte med en doktor på Hjärt-och kärlavdelningen på sjukhuset, gick jag från ganska pigg till en gammal kvinna med alla riskfaktorer. Hon räknade upp: högt blodtryck, hjärtflimmer, diabetes2, övervikt, åldern, samt trånga luftrör som redan känner av björkpollen. För övrigt var det ett bra samtal.

Jag kokar kaffe och äter frukost, en rostad macka med skinka och tre gurkskivor, samt ett kokt ägg. Alltid det samma. Så är det dags att duscha och tvätta håret. Jag har börjat tycka att det är besvärligt att duscha och håret kan ju få se ut hur som helst när man knappast kommer att träffa någon på hela dagen. Det där är ju farliga tankar, för det kan gå väldigt fort att sunka ner sig. Mamma lärde mig att man måste alltid vara hel och ren IFALL man skulle råka ut för något och hamna på sjukhus. Så det är bäst att hålla på rutinerna och är det hårtvättdag, så är det hårtvättdag även om jag inte ens ska ner i tvättstugan.

När jag väl kommer i gång är det ganska skönt att pyssla om sig själv. Att smörja in huden och blåsa håret torrt, borsta lite puder på kinderna och ta på sig rena kläder inifrån och ut. Jag kan inte avgöra om det fortfarande regnar och tänker bara gå ut en sväng med soporna, men tar ändå på mig ordentligt och tar gåstavarna och soppåsarna och går ut.

Väl ute slås jag av den friska och lite milda luften och går iväg mot skogsvägen och ner till sjön. Vad skulle jag göra utan skogen och sjön? Isen håller på att gå upp och mitt i sjön är det fritt vatten. I dag skiner inte solen, men jag har en bild jag tog på Valborgsmässoafton då det var underbart vackert väder.

Jag går på stigen längs med sjön och har skog på ena sidan och vatten på den andra. Jag går långsamt på det ojämna underlaget och håller balansen med gåstavarna. Här får jag ro i själen och på vägen hem hittar jag en hjärtesten.

När jag kommer hem ringer min kompis. Vi beklagar oss för varandra, men går sen över till att konstatera att vi har det ändå ganska bra. Vi har vår pension, vi har tak över huvudet och vi har mat varje dag. Vi kan gå ut i naturen och har folk omkring oss som bryr sig. Det går ingen nöd på oss, vi har bara tråkigt.

Jag skickar pengar till barnbarnet så hon får inreda sin balkong. Hon vill ha en stor korgstol och det ska hon få. Hon kommer att vara en stor del av sommaren i sin lilla studentetta i Karlstad och förtjänar att ha det mysigt på balkongen. Beställer sen nästa veckas matleverans från ICA Maxi + skosnören, toapapper och en skvallertidning. Har beställd mediciner från Apoteket på nätet, som skickas till OKQ8. Dit kan jag gå och på kvällen är det knappast några kunder där.

Så har ännu en dag gått i karantänen.

Sköt om er och var försiktiga <3

6 kommentarer

Karantäntristess

Av , , 4 kommentarer 17

Stigen ner till sjön, som tidigare varit isig och hal och väldigt besvärlig att gå på, är nu mjuk och skön och det var nästan med andakt jag gick längs den. Fortfarande ligger isen kvar på sjön och här och där är det snö i skogen. Jag har gått på stigarna längs sjökanten, stigar som jag inte gått på på länge, eftersom jag hela förra sommaren gick med rollatorn.

Försöker komma ut på en promenad varje dag. Vädret har varit varierande… några fina soldagar och däremellan blåsigt och lite ruggigt. Dagarna går fort, trots tristessen i karantän. Vi hade möte med styrelsen i tisdags här hos mig. Vi var bara fyra stycken och jag satt en bit från de andra. Vi kom på en genialisk ide för vår utemiljö och för att markera att vi inte vill att folk skall gena över vår gräsmatta… vi skall placera kragpallar i vägen och får samtidigt odla lite olika saker. Jag bad också om hjälp att få blommor m.m. till min balkong och det kommer jag få. Kragpallarna är redan utplacerade och så småningom skall vi skaffa jord och fixa något i dem. Det känns verkligen roligt att ha något att pyssla med i sommar.

Pratade länge i telefon med Johanna om situationen i Stockholm. Hon fyller ju 50 år på fredag, 1 maj… jag gjorde ett kort som jag har skickat och så skall jag skicka pengar så hon får köpa sig något fint. Firandet skjuts på framtiden. Ronja skall ringa mig i morgon. Saknar flickorna hela tiden.

Fick en kallelse till telefonmöte med en doktor på Hjärt-och kärlavdelningen på tisdag. Det är ett uppföljningsmöte för mitt hjärtflimmer och de har valt att ha det per telefon i stället för att kalla mig till sjukhuset. Det har jag inget emot… de har ju nyligen tagit alla prover på mig och jag mäter blodtryck och puls hemma dagligen.

Ta hand om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Sommarlängt

Av , , 12 kommentarer 18

Tänk att det såg ut så här på min balkong i somras. Längtar faktiskt till sommaren och funderar samtidigt hur jag ska få blommor till min balkong. Skulle behöva en djungel där nu, eftersom jag misstänker att det blir en sommar hemmavid. Det ordnar sig nog.

Påskhelgen gick bra och vädret var riktigt fint ett par dagar. På lördag kom exet gående hemifrån och jag hade tänkt att vi skulle sitta i solen på vår uteplats, men han ville gå ner till sjön. Vi tog med sittdynorna, filtarna och picknickkorgen och slog oss ner i skogsbrynet nere vid sjön. Det var riktigt trevligt att prata en stund och sen promenerade han hem. Jag måste säga att han trots sin höga ålder är stark och spänstig. Sen blev det ett par dagar med riktigt busväder och då stannade jag inne. En av dagarna sov jag bort eftersom jag inte kunnat sova på natten.

Jag har haft mycket besvär med magen igen. Ringde Hälsocentralen och fick tala med min doktor. Hon ville skicka en remiss till ytterligare en gastroskopi och jag har nu fått besked om att jag förväntas bli kallad i juni. Jaha, vad gör man då? Väljer mellan att bryta ihop eller bita ihop. I går morse bröt jag ihop, ringde efter en taxi och åkte in till akuten. På sjukhuset påmindes man om ’social distansering’ när varannan stol var avspärrad överallt.

Klockan sex på morgonen var det tomt på akuten. Jag blev väl omhändertagen … de tog blodprover och gjorde en ultraljudsundersökning för att utesluta bråck på kroppspulsådern. Proverna var bra, jag hade inget flimmer, ingen feber… så de gav mig smärtbedövande medicin innan jag skickades tillbaka hem till isoleringen. Nu får jag bita ihop och anpassa livet efter rådande omständigheter.

Det var väldigt konstigt att vara enda patienten i triagerummet med sex platser på akuten. Vanligtvis är det fullt med folk som mår dåligt och somliga ligger uppkopplade till hjärtmonitorer. Men jag har ju mest varit där på kvällen och natten, inte tidigt på morgonen. Innan jag hann fara hem kom det en liten farbror stödd på en sköterska. Hon hjälpte honom till rätta på andra sidan draperiet och jag hörde hur han suckade och sa till henne: Tack för att du tar hand om mig! Det tog i mitt hjärta. Visst är det en tröst att bli omhändertagen när man är ensam och dålig. På akuten jobbar många unga killar som sjuksköterskor och de är inte alls sämre på omhändertagandet. Lite annorlunda kanske… en kom in och hälsade med ett ’Tja’… han som skulle ta blodproven hade jobbat hela natten, satte infarten och skulle gå utan att ha fyllt upp rören… men jag som är uppmärksam påminde honom om detta viktiga moment. Ibland frågar de om jag jobbat inom sjukvården, eftersom jag verkar kunna mycket om kroppen och mediciner… och då säger jag att jag varit häxa i ett tidigare liv…

Under påsken roade jag mig med att undersöka vad man kan beställa hem via nätet, förutom mat då. I princip allt som får plats i brevlådan. Jag beställde salvor och ögondroppar från apotea.se, receptbelagda mediciner från apoteket.com, trosor från sovtex, puder (smink) från ? och frimärken från postens hemsida. Jag kan inte beställa något jag måste hämta ut, eftersom jag har mitt utlämningsställe på ICA Maxi och dit måste jag åka buss med byte. Däremot kan jag ibland välja att få mitt paket med Denker till OK Q8 och dit kan jag promenera och det är ingen trängsel där inne. Nu när jag var på sjukhuset gick jag in på apoteket och frågade efter bästa sättet att hämta ut mediciner som inte får plats i brevlådan. Tänkte mig att jag kanske kunde ringa och beställa och sen bara komma in på kvällen och hämta när där inte är så många kunder. Fick då veta att enklast är att beställa på nätet och sedan begära hemleverans. Där ser man. Ja, jag vet att jag alltid kan be en vän eller granne om hjälp, men den livlinan vill jag spara tills jag verkligen behöver den.

Ta hand om er nu <3

 

 

 

12 kommentarer

Glad Påsk! Iloista Pääsiäistä!

Av , , 4 kommentarer 14

Trevlig Påsk till er alla! Jag har tagit fram några akvareller med påskmotiv, men har för övrigt inte pyntat så mycket. Tazetterna jag köpte har redan hunnit blomma ut, men i morse fick jag nya blommor. Mina granntjejer skickade ett mail att de åkt bort över helgen och hängt tulpaner de inte ville kasta på min dörr. Så fint av dem. Jag fick en bukett med 20 vackra röda tulpaner… och jag som saknat tulpaner. Det bor ju mest ungdomar i huset och några av dem har frågat om jag behöver hjälp med ex. mat nu när jag sitter hemma isolerad.

Ja, vi är många som sitter ensamma och inte kan träffa barn och barnbarn i påsk. Jag pratade med min kompis över en timme i telefon och skämtade och sa att vi får träffas till sommaren. Kanske blir det så. Jag har ju slutat åka buss och det är lite för långt att gå till henne. Däremot ville exet ta en långpromenad i morgon och komma för en utefika med avstånd. Han lockade med vetebröd och memma. Hoppas solen är framme, för då kan vi sitta på vår uteplats en stund. Jag får väl förbereda med sittdynor och filtar.

För övrigt har jag försökt gå en promenad varje dag. Går oftast ner till sjön. Kollar isläget och kramar ett par träd. Ända tills i går har folk varit ute på isen, men nu senast var det vatten på isen. Det går fort nu, med både snö- och issmältningen.

Den här delen av vårvintern är egentligen ganska trist. Man börjar bli less och längtar efter barmark, lövsprickning och sommarblommor.

Ronja fyllde 21 år i går och jag hade gjort ett kort, som verkligen återspeglade min längtan efter henne. Hon tyckte att det var det finaste hon fått hittills.

I helgen har jag telefondate med både henne och Johanna. Nu ska jag göra ett kort till Johanna och så har jag lust att måla en till påsktupp.

Ha en trevlig fortsatt påskhelg <3

4 kommentarer

Var rädda om er!

Av , , 4 kommentarer 19

Det kommer att bli en annorlunda påsk i år. Jag kommer att få en ny matbeställing på måndag och har beställt lite sill, ägg, gravad lax och rostbiff till påskmat.

För övrigt fortsätter livet i isolering och oro. Jag försöker hålla vissa rutiner… har gått ut på en timmes promenad med gåstavarna varje dag, lagat mat, pysslat lite medan jag tittat på TV, hållit kontakt med omvärlden via telefon och sociala medier. I dag dog min telefon när jag var ute och gick och jag blev alldeles förtvivlad. Utan telefonen har jag ingen kontakt med yttervärlden, känns det som. Jag gjorde upp planer hur jag skulle ta hjälp för att köpa en ny telefon medan jag gick hem. Sen visade det sig att batteriet var urladdat. Jag laddade och startade dessutom om telefonen och nu fungerar den perfekt.

Lite omväxling har jag ändå haft. Vi i styrelsen gjorde en utvändig besiktning av husen i tisdags. Vi hittade lite skador på grunden och jag mailade till förvaltaren och bad honom komma och titta på dem. Jag hade en baktanke… ville ta upp det här med utemiljön med honom också. Jag skrev att jag kan träffas utomhus, inte ta i hand och på behörigt avstånd. Han kom direkt och vi hade ett bra möte. Min erfarenhet är ju att ett personligt möte är mycket bättre än ett meddelande per mail. Jag vallade runt honom och vi tittade på husen förstås, men jag kunde också visa våra problem med snöhögarna, skadade buskar och vår eländiga uteplats. Nu ska vi förhoppningsvis få grus i vår och kunna fixa till uteplatsen med blomkrukor m.m. Det känns bra att ha något att planera och se fram emot.

För övrigt verkar det som att den här isoleringen kommer att bli långvarig. Jag saknar verkligen möjligheten att hoppa på bussen och fara iväg och göra något roligt, men jag förstår att jag måste undvika alla risker. Jag behöver inte fara någonstans… maten kommer hem till dörren, jag kan beställa medicin hem till brevlådan och låna om mina biblioteksböcker på nätet. Allting löser sig. För flera år sedan pajade min kyl och frys dagen efter jag kommit hem från en operation. Jag satt i sängen och ringde till Electrolux och förklarade min situation. De visste precis vilka skåp jag hade och vi gjorde upp en avbetalningsplan i telefonen. Två grannar kom och tömde frysen och på eftermiddagen kom Electrolux med nya vitvaror. Det mest pinsamma var att grannfrun fick städa upp det som fanns bakom och under skåpen. Jag var ju nyopererad och kunde inte göra något själv.

Min dotter som är lärare, jobbar på som vanligt och tror inte att högstadieskolorna kommer att stängas. Dessutom ska hon flytta i helgen. I Stockholm är ju situationen med coronaviruset väldigt allvarligt nu och jag ber henne vara försiktig. Barnbarnet sitter i Karlstad och studerar hemma. Exet får hjälp med mat av sin andra dotter och min kompis har två döttrar som hjälper henne.

Var rädda om er <3

4 kommentarer

Nu kom viruset nära.

Av , , 4 kommentarer 14

Damerna dansar en stilla sorgedans, medan jag sitter och gråter. Fick precis ett meddelande från min dotter Johanna i Stockholm att hennes svärmor dött av coronaviruset. Nu kom det nära. En gammal kvinna, några år över 80, som bodde på ett boende och redan för ett par veckor sedan blev sjuk. Efter det har de inte fått besöka henne. Lova att du hand om dig mamma, ber Johanna och plötsligt får jag andnöd.

Jag isolerar mig, går inte ens till affären, men har ändå varit tvungen att vistas ute bland folk det senaste dygnet. Onsdag kväll fick jag nämligen hjärtflimmer igen, bara tre veckor sedan förra gången. Jag har ju tyckt att jag mått så bra, men plötsligt kom det och ville inte gå över, så efter några timmar ringde jag efter en taxi och for till akuten. Pulsen var uppe i 140-145 och ville inte gå ner med mediciner, så de beslutade göra en elkonvertering. Det var fullt på kardiologen, så jag hamnade på thorax och spenderade natten med att sitta på sängkanten och gå av och an i korridoren. På förmiddagen fick jag en elstöt och hjärtat gick direkt tillbaka i sin normala takt. Sen fick jag äta lunch och fara hem.

Jag gruvade mig verkligen för behandlingen, men fick så fint stöd av en sjuksköterskestudent… en liten kille som var helt underbar med alla patienter. Han förklarade för mig hur det skulle gå till och sen bestämde han sig för att följa med som stöd. Innan jag for hem gav jag honom beröm för hans patientbemötande och förutspådde en lysande karriär. Jag sa att jag är gammal lärare och kompetent att bedöma sånt. Han blev lite rödögd.
Nu ska jag bara fortsätta äta mina mediciner och leva som vanligt och hoppas att hjärtflimret inte återkommer alltför ofta. Jag tror jag vet vad som utlöser det och ska kontakta min läkare på vårdcentralen.

I dag har jag haft huvudvärk och sprungit och kollat i badrumsspegeln att jag inte har några tecken på stroke. Man blir lite nojig. Dessutom har jag känt lite klaustrofobi…lite panik över att inte kunna spontant hoppa på bussen och fara någonstans. Jag bakade en blåbärspaj och la ut en bild på den på Instagram och en granne lite längre bort ville komma och smaka på den. Eftersom hon är yngre och rör sig ute bland folk och åker buss en hel del, så nekade jag henne att komma. Det kändes förstås inte bra, men nu har vi bestämt att jag kommer ner på gården med en portion paj och vaniljsås, för jag vill ju gärna bjuda henne på pajen. Vi kan stå och prata en stund på behörigt avstånd.

På måndag får jag en stor beställning med mat och toapapper från ICA Maxi. Så ska jag göra ett kort till Ronja, som fyller år i början på april. Och Johanna fyller 50 år den 1 maj. Som läget är nu går det ju inte att planera något firande… vilket elände!

Snälla, snälla… ta hand om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Coronanoja.

Av , , 6 kommentarer 15

Vi lever i konstiga tider. Efter rekommendationen att alla över 70 år och alla tillhörande någon riskgrupp skall hålla sig undan sociala kontakter, har jag hållit mig hemma. Akvarellmålningen har ställts in till efter påsk och vattengympan är inställd tills vidare. Jag har endast varit på apoteket och även handlat mat en gång, men nu tänker jag handla mat på nätet från ICA Maxi, som jag gjorde i somras efter knäoperationen.

Jag är ju en ensamvarg och lider inte så mycket, för jag har ju folk omkring mig i huset och kontakt med många via sociala medier och via telefon och sms. Jag kan gå ut i skogen och ner till sjön varje dag. Längtar efter öppet vatten och lite mer våraktigt väder, så jag kan ta med mig kaffetermosen och sitta nere vid sjön och meditera. I lördags var isen blank, men folk var ändå ute och åkte skidor, promenerade och till och med cyklade på den.

Jag skulle inte vågat gå ut på den isen. Det var många som gick på kanten, eftersom det var glashalt på stigen längs med. Jag hade gåstavarna, men hade glömt ta på broddarna, så jag fick vända om ett par gånger och ta en annan väg för att det var så halt.

I dag har jag faktiskt varit ute på äventyr och till och med åkt buss. Jag hade tid för ultraljud av hjärtat på sjukhuset. Allt såg bara bra ut, inga problem med klaffarna eller blodflödet. Jag kommer att bli kallad till kardiologen på återbesök snart och får väl veta vad de tycker. Mitt blodtryck har varit perfekt och pulsen låg, så medicineringen har verkat bra.

Det var faktiskt upplivande att komma ut lite ut karantänen, men jag var försiktig. Jag höll avstånd till de jag träffade och pratade med, andades ytligt i bussen och rusade in och tvättade händerna direkt jag kom hem.

I morgon har vi möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara hos mig som vanligt, På kallelsen står det att om man känner sig det minsta sjuk, ska man stanna hemma… underförstått av hänsyn till mig. Om någon hostar eller nyser, får de gå hem igen har jag bestämt. För övrigt har vi ingen kroppskontakt och jag kan torka av dörrhandtaget när de gått. Lite nojig är jag nog.

Det finns inte så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av vardagen. Ta hand om er och var försiktiga!

Ha en lugn tisdagsnatt <3

 

 

6 kommentarer