Marja

Den långa resan.

Hjärtflimmer och junk journal.

Av , , Bli först att kommentera 11

Så här vackra höstfärger fick jag njuta av medan jag väntade på bussen vid sjukhuset i går. Jag har varit inlagd igen. Måndag morgon vaknade jag med hjärtflimmer och en puls på 145. Gjorde mig i ordning i sakta mak, men hoppades samtidigt att det skulle gå över av sig själv… men fick ge mig och ringa efter en taxi. Låg på akuten en stund och skickades sen upp till hjärtavdelningen för elkonvertering. Den misslyckades… de gav mig två stötar och båda gångerna gick hjärtat över i sinusrytm, men ganska fort tillbaka i flimmer igen. Vilken besvikelse. Jag fick läggas in över natten och skulle medicineras intravenöst. Jag fick en spruta digitalis och efter 15 minuter gick rytmen över i sinus och pulsen blev normal. Natten blev lugn.
Jag låg på en sal för fyra personer och vi var tre kvinnor och en man. En kvinna var lite tillbakadragen, men vi andra tre hade det riktigt trevligt. Vi pratade till sent på natten och blev till slut tillsagda att vara tystare. Jag fick åka hem direkt efter ronden i går och valde att ta bussen hem. Det gick bra, det enda bekymret sköterskan hade var om jag visste när bussen går. Den går var tionde minut, sa jag.
I dag har jag haft ångest. Det känns som min kropp inte riktigt orkat med elstötarna och narkosen. Jag var inne och läste min journal i går kväll och där stod att jag fått mer sömnmedel och en starkare stöt andra gången. Det var femte gången jag var inne nu, men läkarna är inte oroliga eftersom det har varit ganska länge mellan varven och jag har mått bra. Dessutom har jag varit ganska opåverkad trots en puls på upp till 145. Jag tycker verkligen att jag blir väl mottagen och väl omhändertagen när jag kommer in.

Vi skulle haft styrelsemöte i går kväll, men jag kunde omboka det till i dag i stället. Vi har ju bildat en grupp på Messenger, så jag kunde nå alla på en gång och alla kunde omboka. Ibland är det smidigt med den moderna tekniken. Så i kväll har vi haft möte här hemma hos mig och det var så trevligt att träffas igen efter sommaruppehållet. En kände sig krasslig och stannade hemma och jag höll avstånd som vanligt. När alla gått spritade jag alla dörrhandtag och handtaget på termoskannan. Jag hade handsprit på bordet och alla spritade händerna innan fikat.

Det blev ingen vattengympa i går, tyvärr. Jag har fått en inbjudan till akvarellmålningen, men tackade nej den här terminen. Min magkänsla sade att det skulle bli stressigt att hålla avstånd och även att åka buss med byte kvällstid… bussarna brukar vara ganska fulla på onsdagkvällarna. Det kändes tråkigt att tacka nej, men jag litar på min magkänsla och för mig har det mer och mer börjat handla om solidaritet, Det märks mer och mer att folk är trötta på att ständigt vara på sin vakt, att hålla avstånd, men pandemin är inte över än på långa vägar. I dagens Vk skriver Ola Nordebo, politisk chefredaktör, en ledare om just personligt ansvarstagande och han formulerar sig så bra när han säger att ”…det personliga ansvarstagandet är en mäktig, lågmäld kraft som håller över lång distans.”  Så vi måste hålla ut och ta vårt ansvar, gammal som ung.

Jag har halkat lite efter i min junk journal, men det gör inget. Jag kan hålla på hur länge jag vill. Jag kommer att hoppa över några av uppgifterna som jag tycker är svåra att tolka. Här kommer några jag gillade att göra.

Vänner. ”Sometimes being with your best friend is all the therapy you need”. ”Att vara med din bästa vän är ibland den enda terapi du behöver”.

Reflektioner. ”Spegel, spegel på väggen där, säg vem vackrast i landet är?” Mina reflektioner är att ingenting kommer att vara som vanligt när denna pandemi är över. Vi måste acceptera att vi måste leva på ett annat sätt.

Planer för helgen. Att gå vilse i den magiska skogen.

Nystart. ”När gjorde du senast något för allra första gången?” Jag har t.ex. aldrig gjort Limoncello …

Tack för i dag! Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

Bli först att kommentera

Livet tuffar på.

Av , , 4 kommentarer 16

Vattengympan gick jättebra! Den ordinarie gruppen var fulltecknad, men i den extra gruppen, där jag hamnade, var vi bara 4 stycken kvinnor. Eventuellt kommer det fler i morgon, men hela upplägget kändes tryggt för mig. Omklädningsrummet var ommöblerat så det var luftigare… vissa delar av sittbänkarna var markerade med rödtelp och på varje bänk stod en flaska med handsprit. Alla utrymmen var minutiöst städade. Det var ju inte alls svårt att hålla avstånd. Vi hade en ny ledare som hade ett bra program och jag var i sjunde himlen. Vilken tur att jag vågade mig iväg! Jag försökte ta det lugnt, men det var ju så roligt och skönt i det varma vattnet så jag jobbade på och konstigt nog hade jag inte någon träningsvärk dagen efter. Det kändes bara så bra i kroppen och jag var hög ett par dagar av lycka. Nu orkar jag nog med den här hösten också.

På lördag hade jag tänkt åka till Bondens marknad, men ändrade mig i sista minuten. Jag tänkte mig mycket folk på bussen, långa köer och stress när man släpps in på området, där det bara fick vara 50 personer åt gången. I stället for jag ner till Vänortsparken på fredag mitt på dagen, då det är nästan tomt i bussen. Jag har inte varit där på hela sommaren och hade ju missat blomsterprakten, men det var fortfarande grönt och lummigt och den lilla bäcken var full med vatten som porlade fram.

Under den stora kastanjen.

Jag gick ett varv runt parken och njöt av det vackra vädret. Det är absolut min favoritpark i hela Umeå.

Jag har gett bort min cykel till Johannas halvsyster. Jag har pratat med exet om att jag planerar att ge bort eller sälja den, så han ringde och sa att hon var utan cykel och om jag kunde tänka mig att ge henne min. Det gjorde jag gärna, för hon är nästan som min egen dotter. Hon kom med sina två små barn och barnen hittade var sin mogen jordgubbe i vår pallkrage och sedan fick de plocka var sin liten bukett blommor av det som var kvar och så lärde jag dem äta krasseblommor. Så mysigt med de små liven.
När de for hem, stannade exet kvar och bad mig steka plättar till middag. Han älskar plättar/pannkakor och jag hade fullkorns durumvetemjöl hemma och de blev så mustiga och goda. Enkelt och gott och vi hade riktigt trevligt. Det kändes som en lyckad dag… alla hade blivit glada och nöjda och jag kände mig uppskattad.

Så har jag ju suttit med min junk journal. Jag har medvetet halkat efter en dag, men tänker hoppa över en uppgift jag inte tycker är så inspirerande, så det jämnar ut sig. Jag måste tänka på att inte bli stressad av att hinna med, för då tappar man ju det roliga.

En uppgift i veckan hette Excitement och jag tolkade det som något som inspirerar starkt och gjorde en dubbelsida om mitt odlande. En sida med grönsaker och en med blommor. Lite plottrigt tyckte jag det blev, för jag hade för mycket material.

Sen skulle vi beskriva våra planer för helgen och då handlade det också om att ta hand om sina planteringar och planera för nästa år.

 

Nästa vecka börjar styrelsearbetet med möte här hemma hos mig. Ordföranden är noga med att påpeka att man inte får komma om man har minsta förkylningssymptom. Fram till jul blir det budgetarbete och efter det förberedelser för årsmötet någon gång i maj 2021. Känns kul att ha något att göra. Min väggkalender som vanligtvis brukar vara fullklottrad, har varit alldeles tom hela sommaren.

I morgon är det alltså vattengympa igen. Hoppas det blir lika skönt som första gången.

Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

4 kommentarer

Junk journal och vattengympa!

Av , , 8 kommentarer 11

Mitt livs första tomatskörd. De små röda var ärtstora och gröna när jag tog in dem i början på juli. De var på en kvist som gick av och jag kunde inte kasta dem, så jag satte kvisten i en liten vas med vatten. Tomaterna växte lite grann och blev så småningom röda. Nu har de legat på fatet i en evighet utan att bli dåliga. De andra tomaterna tog jag in härom dagen eftersom jag vädrade nattfrost. De svagt orangea har redan blivit röda. Ska jag någonsin kunna äta upp dem?

I dag har jag rensat bort all blåklint ur pallkragen. De var alldeles för invasiva och höll på att kväva luktärterna, som precis har börjat blomma. När jag höll på med det kom vaktmästaren förbi. Jag har saknat honom, så jag blev så glad och upplivad av att prata med honom en stund. Jag berättade om nästa års planer med flera och högre pallkragar. Krassen kommer definitivt att få en stor, egen bytta och ev en spalje att klättra uppför.

Det har varit vackra dagar och jag har strövat omkring på stigarna i skogen och njutit av höstens dofter och trädens sus i vinden. På kvällarna har jag suttit med min junk journal och gjort ett uppslag per dag enligt uppgifterna i utmaningen jag är med i. Det blir lite av en besatthet och mitt hem ser ut som ett bombnedslag med papper och saxar och limstift liggande överallt. På söndag fick jag dessutom för mig att städa pysselskåpet och drog ut alla lådorna på golvet… och en del står kvar än. Jag har alldels för mycket material och meningen med en junk journal är ju att använda upp det man har, men jag tycker inte att det minskar…

Här kommer några alster. Första dagen hette uppgiften helt enkelt Hello! och jag valde att hälsa september månad välkommen.

Bilderna med solrosen och den halvt dolda kvinnan har jag faktiskt klippt ur en Gudrun Sjödén katalog.

Andra dagen skulle vi göra något kring en veckodag. Eftersom det var torsdag gjorde jag en s.k. Throwback Thursday, alltså gick tillbaka i tiden och gjorde en scrapbooking sida med ett foto på mamma och mig.

Sen skulle vi berätta vad vid läser just nu och jag gjorde det väldigt enkelt för mig och slaktade en liten svampbok jag köpt på Myrorna. Det är ju svampsäsong och då läser man ju svampböcker, eller hur?

Att sitta och siluettklippa och limma in alla svamparna var rena terapin, samtidigt som jag slötittade på något på TV.

Nästa uppgift var att använda något från naturen. Jag plockade in tallbarr och flagor av det översta lagret på björkstammar, men fastnade till slut för ett par höstliga asplöv, som fick ligga och torka över natten.

I ett par dagar har jag varit extremt yr och jag förstår att det kommer av att jag suttit och pysslat vid köksbordet med lätt böjd nacke. Jag får eventuellt sakta ner lite… Jag minns när vi hade scrapbookingträffar och satt en hel dag och scrappade, hur yr jag var efteråt. Det är lite obehagligt, i synnerhet när jag ska upp på toa på natten.

I morgon ska jag på vattengympa! Reumatikerföreningen har bokat tider för två grupper om 10 personer i varje på terapibadet. Jag ringde och fick plats i ena gruppen. Vilken lycka, samtidigt som jag blev väldigt tveksam. Jag är ju riskgrupp och 70+ och borde ju enligt rekommendationerna hålla mig hemma… å andra sidan skriker min kropp efter rörelserna i det varma vattnet och med 10 personer i bassängen kan vi hålla avstånd. Jag funderade vem jag skulle ringa och rådfråga, men bestämde sedan att själv ta ansvaret för vad jag gör… så jag går dit i morgon och känner efter. Känns det inte bra, får jag avstå.

Sköt om er och var försiktiga <3

8 kommentarer

Vemodigt

Av , , 8 kommentarer 15

Blev bjuden på födelsedagskalas och snodde ihop ett kort. Hade precis fått hem en bunt gamla bokmärken som jag fyndat på Tradera och som kom väl till pass. Här är framsidan av kortet. Jag hade köpt en liten present och plockade en liten bukett av det som är kvar i pallkragarna. Det blev blåklint, malva och krasse.

Krassen fortsätter att breda ut sig över gräsmattan och den som klippte gräset förra veckan hade nogsamt klippt runt den. Jag har plockat in buketter med bara krasse och de doftar ljuvligt.

Det var riktigt trevligt att gå på kalas, även om jag var lite tveksam eftersom jag inte visste hur många vi skulle bli och hur vädret skulle arta sig. Men jag tänkte att jag ville inte vara oartig… I natt regnade det, men sen klarnade det upp och vi kunde sitta ute… med avstånd… och det var förstås upplivande att träffa vänner och bekanta jag inte träffat på länge. Rent spontant ville jag krama alla, men vi avhöll oss.

I dag var den sista sommardagen och trots att hösten är min årstid, vällde vemodet över mig i morse. Min syster skulle ha fyllt 86 år om hon levat och saknaden blev stor. Nu får vi hoppas på en vacker höst och invänta advent och julen då vi kan tända ljus och göra det mysigt för oss. Jag har gått med i en grupp på Facebook som fotograferar och lägger ut norrsken. De meddelar när man kan förvänta starkt norrsken och jag har bestämt att trotsa min mörkrädsla och gå ner till sjön och titta och ev också ta några bilder. Får kanske ta fram min gamla systemkamera och ställa in den på nattfotografering. Jag har suttit och suktat i alla vintrar jag bott här vid sjön, men varit rädd för mörkret… men nu bestämde jag mig för att våga.

Jag var hos sjukgymnasten för en vecka sedan och han knyckte till mitt bäcken. Jag fick tillbaka rörligheten i höften och jag har ingen artros där. Jag har artros i nacke, rygg och alla leder, utom i höfterna. Sen visade han ett nytt sätt att stretcha för att si-leden inte skall låsa sig igen. Jag fick direkt mycket bättre balans.

Flickorna kom sig inte iväg hit upp. Johanna har börjat jobba nu och Ronja har farit tillbaka till Karlstad och studierna. Känns ok på ett sätt… ville egentligen inte att de skulle åka fullbokat tåg eller buss i flera timmar, för det är ju inte helt riskfritt. Men längtan är ju stor och nu satsar vi på julen. Det är ju bara knappt 4 månader dit. Kommer att kännas konstigt med en termin utan vare sig akvarellmålning eller vattengympa. Börjar sakna den sociala biten. Vi kommer att ha ett par möten med bostadsrättsföreningen, men för övrigt är kalendern helt tom.

Jag har fått bra kontakt med den nyinflyttade kvinnan och hon är väldigt intresserad av att utöka antalet pallkragar nästa sommar. Det växer fortfarande för fullt… jordgubbarna ger en andra skörd och penseerna vaknade till liv igen och får försvara sig mot revorna krassen skickar ut. Luktärterna har äntligen börjat blomma och jag tog in ett par som doftar väldigt starkt och gott. Är inte säker än om jag tål den doften…

Sköt om er och var försiktiga <3

 

 

8 kommentarer

Rond 2

Av , , 4 kommentarer 16

Ett uppslag till i min junk journal. Med fötterna på jorden… måste man vara nu när rond 2 i karantänstillvaron börjar. Jag menar att skolorna börjar och det kommer att bli mindre bussåkande för min del, så det känns som jag är tillbaka på ruta 1. Jag har lagt till ett citat: Gör det du kan, med det du har, där du är. Nu skall jag delta i en utmaning, där man gör en sida per dag under hela september enligt givna teman. Jag missade utmaningen i juli, men nu skall jag vara med, så det blir mycket pyssel från mig framöver.

I dag gick jag ut i trollskogen för att leta efter svamp, riskor närmare bestämt. Det har varit alldeles för torrt, så det är dåligt med svamp just nu. Jag gick längs stigen, som blev smalare och smalare och blev nyfiken på var den månne slutade. Det här är kanske en genväg till Vårdcentralen, tänkte jag. Men sen blev jag, som alltid, rädd och vände tvärt om för att gå tillbaka. När jag gått en stund upptäckte jag att jag inte gick på samma stig som jag kommit… men jag gick åt rätt håll, för jag kunde orientera mig med hjälp av ljud från ett bygge/ vägarbete. Det var så konstigt, för jag hade inte sett mer än en stig… Jag fortsatte i alla fall och plockade blåbär under vägen och slutligen kom jag fram till vägen och såg att jag hade gått tillbaka på en parallell stig. Fattar bara inte hur jag kom in på den utan att märka något.

Jag hittade några fina pepparriskor och plockade så mycket blåbär som ryggen tillät. Jag har varit ute varje dag och plockat blåbär och hallon och hittat ett par Karl Johan svampar och några smörsoppar.

Sen har jag putsat alla mina fönster och tvättat gardiner. Jag hängde upp vintervita gardiner från Ikea i hörnfönstret och flyttade  gardinerna som hängt där till köksavdelningen. Det blev ljust och fint. Innan skolorna började passade jag på att åka till Myrorna igen med ett lass grejer. Nästa dag lastade jag kartonger m.m. på rollatorn och tog bussen till Ålidhem och återvinningen. Nu behöver jag inte åka någonstans. Eller jo, apoteket, efter en medicin som är lite knepig att beställa på nätet.

Jag har bekantat mig med mina nya grannar. Kvinnan som bor under mig kommer jag nog att ha kontakt med och det känns kul. Vi planerar flera pallkragar till nästa sommar och flera bärbuskar.
Jag har rensat lite i pallkragarna. Tog bort den vissnade dillen och persiljan och det blev genast mycket finare. Ruccolan blommar och växer och Johanna tyckte jag skulle göra pesto av den. De tre jordgubbsplantorna har tagit över hela pallkragen och de blommar en andra gång. Jag tror jag måste klippa revorna som söker sig överallt. I dag plockade jag in en liten bukett ängsblommor och krasse. Det finns tre vackra vallmon bland ängsblommorna, som jag låter stå kvar. Har blivit så förtjust i vallmo.

Jag har äntligen beställt tid hos sjukgymnasten och fick komma redan på torsdag. Jag får mer och mer ont i höften och det bekymrar mig. Jag längtar så efter vattengympan…

Sköt om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Surströmming och en trygg monoton lunk.

Av , , 4 kommentarer 15

Jamen, då blev det surströmming i lördags. Vädret var varmt och fint, så vi kunde sitta på kompisens uteplats i kvällssolen. Jag hade köpt Oskars strömming och plockat krasseblommor att dekorera med i avsaknad av rönnbär. Jag har snart ätit upp alla våra krasseblommor. Strömmingen var perfekt i både konsistens och sälta och jag hade köpt mandelpotatis till. Så vi njöt! Jag lägger potatis, strömming och lök på tunnbröd och den första tuggan är himmelsk… som den första slurken kaffe på morgonen. Kompisens dotter hade varit och köpt ut en liten flaska vodka åt oss, så vi kunde ta ett par snapsar.
Det var så trevligt att träffas igen, senast var i mars och då på sjukhuset. Vi kramades inte, men att kunna sitta mitt emot varandra och prata var så festligt.

För övrigt har livet flutit på som vanligt. På söndag for jag till Ikea, hade hört att det brukar vara lite folk där då. Alla var väl ute på badstränderna i det vackra vädret, så det var nästan tomt i gångarna och affärerna. Vilken skillnad från förra gången, då jag blev så stressad av trängseln. Nu kände jag ingen stress och passade på att uträtta alla ärenden som samlats på hög. På Ikea köpte jag en golvlampa, en stekpanna, en kudde och en Aloe Vera krukväxt.

Sen har jag varit och klippt mig och blev så nöjd igen. Nu har jag hittat ett ställe och en frissa som passar mig. Fick en kort page med uppklippt nacke… länge sedan jag haft en ordentlig frisyr. Dessutom håller den flera veckor innan jag behöver gå och klippa mig igen. Nu var det hela åtta veckor sen sist och med kort hår fick jag gå var femte vecka.

Medan jag väntade på matleveransen i tisdags var jag ute och gallrade rädisorna och sådde ny sallad. Jag skördar mangold och persilja, men vet inte riktigt vad jag ska göra med ruccolan. Ingen tycks ta av den och nu växer den stor och buskig. Ska googla på ev. pesto man kan frysa in och ha med pasta. Den är ganska pepprig, så jag förstår att den inte är så populär. Man kan bara ha enstaka blad i salladen som krydda.

Blommorna väller över alla kanter. Krassen har äntligen börjat blomma och blåklinten tar över lite för mycket, tycker jag. Pallkragen med ängsblommor är som ett tjockt snår som pöser över kanterna ner på gräsmattan. När jag sådde ängsblommor på kolonilotten, växte de rakt upp så fint, men de här krumbuktar sig och snor in sig i varandra och det verkar som det är party party varje natt. Många arter är det, men bara en vallmo tills vidare. Nästa år ska jag så vallmo i stället för blåklint. Jag plockar in små buketter hela tiden och har dem lite överallt.

 

Har inte hunnit pyssla så mycket, men härom kvällen blev det en kaffeskvätt över och jag färgade en spets och lite annat material. Det blir lite vintagekänsla med kaffefärgen.

Sen har jag varit nere vid sjön och plockat lite blåbär, lite hallon, lite åkerbär och hittat ett par fina Karl Johan svampar. Känner varje gång en tacksamhet över att bo så här att jag kan röra mig fritt ute i naturen. Det konstiga är att detta underliga liv börjar kännas som normalt, som något jag skulle kunna fortsätta med länge. En trygg monoton lunk.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

 

 

 

4 kommentarer

Vill ha en kram.

Av , , 4 kommentarer 14

Första uppslaget i min junk journal handlar om kärlek i coronans tid … en medveten travesti på Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marquez. Den boken handlar om olycklig kärlek och mitt uppslag handlar om längtan efter en kram. Jag har inte fått en kram på flera månader och går desperat omkring ock kramar alla träd jag kommer åt. Johanna och Ronja skall testa sig för att se om de vågar komma hit och jag säger till dem att de är så välkomna, men de får inte krama mig. Det är ju inte klokt.

Jag fortsätter glädjas åt våra odlingar. Allting frodas, krassen har äntligen börjat blomma och jag plockar in en liten bukett varannan dag från pallkragen med ängsblommor.

I går åkte jag till återvinningen på Ålidhem och kryssade sedan mellan husen på väg till centrum. Jag fick så många fina idéer från innergårdarna på odlingar i pallkragar och rabatter. Funderar faktiskt på att göra om delar av gräsmattan till något mer spännande. Jag skulle också kunna tänka mig fler pallkragar.

För övrigt har jag rört på mig mer, jag menar åkt buss till olika ställen. Jag var på net-on-net och köpte mig en sladdlös dammsugare. Värstingmodellen som jag hade spanat in var slut, trots att det stod på nätet att den fanns i lager, så jag fick ta en annan modell. Egentligen är det väl inte så stor skillnad på dem. Nu står den i sin laddningsstation i hallhörnan… så bekvämt att bara lyfta ut den och dra några varv på hallmattan. Den har en avtagbar handdammsugare, som man kan ex dammsuga soffan med eller som i dag, fönsterbrädan. Jag kör med den nästan varje dag.
Sen skulle jag åka till Jula och köpa en trädgårdshacka. Jag hade tittat ut den på nätet så att det skulle gå fort, men skulle bara titta in på Myrorna först för jag behöver gamla spetsar till min junk journal. Medan jag var därinne började det tokösregna. Vi blev som instängda där inne, eftersom ingen ville gå ut i det vansinniga regnet. ’Man kan ju bli omkullvräkt’, sa en kvinna. Jag fick klaustrofobi och vandrade planlöst omkring och när det äntligen blev lugnare var klockan så mycket att jag gick raka vägen till busshållplatsen och kom hem med oförrättat ärende.

Jag har fått två nya grannar som jag fått hjälpa till rätta. Den ena är en kvinna jag hoppas jag får god kontakt med. Sen har vi två högkänsliga personer i huset som kommer med klagomål om störande ljud och hög musik från grannarna. Det brukar hända i perioder och just nu har det varit lite oroligt, så jag har gjort det jag kunnat för att hjälpa. Oftast räcker det med att lyssna och prata och vara öppen i stället för att gå och vara arg bakom någons rygg. Det finns mycket oro under ytan nu som tar sig olika uttryck.

Jag har två burkar Oskars surströmming i kylskåpet och så snart det blir lite varmare väder ska jag åka till min kompis och duka upp surströmming på hennes uteplats. Vi har inte träffats sen i mars, men nu börjar hon bli så pigg att vi kan ses. Jag har mandelpotatis, lök och öl som jag tar med mig också
Sen har jag bokat klippning nästa vecka. Skall gå till samma frissa som jag var hos sist och hoppas att jag får vara ensam i salongen med henne.

Tycker det känns lite overkligt att det redan är augusti. Vart tog juli vägen? Hoppas att det blir lite varmare väder igen, så man kan få en känsla av att det fortfarande är sommar.

Sköt om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Dagarna i livet går så fort.

Av , , 6 kommentarer 16

Ja men då har jag äntligen sytt ihop min ’junk journal’. Pärmen är från en gammal bok jag köpt på myrorna och sidorna papper, både oanvänt och återanvänt, som jag färgat med kaffe. Sytt med vaxad bomullstråd och spetsarna döljer trådarna på utsidan och den religiösa titeln på boken. Blir kanske något med på framsidan. Idén är ju återanvändning.

Nu börjar det roliga… att fylla i sidorna. I augusti ska jag delta i en utmaning där vi får ett tema varje dag. Det ser jag fram emot.

Snart är vi inne i sista veckan i juli. Tiden går så fort och det känns lite deppigt. Dagarna i livet går och inte så mycket händer. Faran för att bara flyta med och bli nästan apatisk är överhängande. Insikten att det här tillståndet kommer att fortsätta i månader, år, är verkligen deprimerande. Just nu när man behöver hålla kontakt med sina medmänniskor, känner jag att så få orkar fokusera, orkar lyssna. Inte många orkar lyssna till slut när man pratar, utan avbryter och börjar prata om sitt eget. Är det något ni har lagt märke till? Jag har börjat ’konversera’ i telefon, i stället för att föra samtal, för att undvika att bli irriterad och besviken. Jag har börjat sakna vissa personer som kan konsten att lyssna och även anförtror mig saker. Min scrappkompis t.ex. Eller mina flickor.

Min kropp saknar vattengympan. Det är inte samma sak att stretcha och göra övningar på torra land. Är ingen yogamänniska, men skulle kunna tänka mig TaiChi utomhus. Jag höll på med det i flera år och har stått i snön och stirrat mot horisonten för att hitta den inre och yttre balansen.
Nu går jag ner till sjön och stirrar i vattnet tills jag blir yr. Försöker hitta nya skogsstigar och plockar in små buketter med vilda blommor, som jag placerar lite överallt här hemma. Förgät-mig-ej är väl fina.

På kvällen brukar jag gå ut och skörda lite ur pallkragarna.

Vi fryser in dill, persilja och mangold och äter sallad varje dag. Jag har sått nya rädisor och skall snart så vintersallad. I en pallkrage har jag sått ängsblommor, som väller ut över kanten. Snart skall jag sätta upp en lapp till grannarna att de får plocka in buketter. Luktärterna och krassen blommar inte än. Krassen har jättestora blad… undrar om jorden är för rikligt gödslad. Allt växer och frodas och nästa år vill jag ha mer ätbart och mindre blommor.

I veckan har jag faktiskt varit på Myrorna. Jag köpte en matta på rean på Indiska i någon slags coronaförvirring… ett totalt felköp som dessutom gav mig så dåliga vibbar att jag var tvungen att fara till Myrorna med den. Jag skulle bara kasta in den, men det blev ju att jag gick runt lite och plockade på mig några saker. Jag tyckte folk var bra på att hålla avstånd… stanna upp och vänta när man skulle mötas osv.
På måndag tänkte jag åka till net-on-net och köpa en sladdlös dammsugare. Jag hatar att städa, men mår inte bra av oreda. Just nu står dammsugaren med slang och sladd mitt i den smala hallen, så jag får kliva över den flera gånger per dag. Jag skjuter upp dammsugningen hela tiden. Jag har haft en sladdlös dammsugare, som stod på laddning vid skohyllan i hallen och var så enkel att ta fram. Den gick sönder, men jag ska köpa en lite dyrare modell och se om jag inte får ordning på städandet. Jag är ju så mycket hemma och måste se till att jag trivs.

Sköt om er och var försiktiga <3

6 kommentarer

Livet går vidare.

Av , , 9 kommentarer 15

Nu är det länge sen jag skrev här på bloggen och det betyder att jag har haft fullt upp. Ibland händer allt på en gång.

På måndag ringde vaktmästaren och jag började fundera om vi inte skulle klippa den delen av gräsmattan som varit avspärrad hela sommaren. Vi hade som en stor klöveräng i mitten och det nya gräset har delvis börjat växa. Sagt och gjort… jag gick ut och plockade bort avspärrningen och plockade så mycket vitklöver jag hann till en bukett åt humlorna på balkongen. Jag försökte övertala vaktmästaren att lämna en bit  av gräsmattan med klöver, men han ville klippa allt ordentligt.

Det blev en jättebukett med klöver, men även några andra ängsblommor, som jag alltså plockade ur gräsmattan. I går kväll satt jag på balkongen i kvällssolen och blommorna doftade bedövande sött och humlorna surrade runt glada och yra. Kom på att jag borde fixa ett vattenbad åt dem i år också. Och sen kanske det blir dags för ett insektshotell. Jag såg att de sålde fina sådana på Plantagen.

I pallkragarna växer det så det knakar. Några dagars regn gjorde att allt grönt bredde ut sig och nu väntar jag på blommorna. Vi har skördat sallad, mangold, rädisor och kryddor. I morgon ska jag rensa ogräs för första gången och så nya rädisor och vintersallad. Jag är så nöjd med odlingarna och har fått så mycket beröm av grannarna. Jag har märkt att allt fler går ut till bordet och bänkarna och sitter där och umgås, eller tar med grillen och grillar eller fikar. Praktiskt att grilla där och bara gå ett par steg till landet efter kryddor.

Jag skickade ett meddelande till exet att han måste komma och beundra mina odlingar och allt jag har på balkongen och han var här i fredags. Jag kokade en linssoppa med bl.a. mangold från landet och så hade jag bakat foccaccia, så vi åt och hade en trevlig eftermiddag. Det var verkligen uppfriskande att få sitta och prata med någon.

I förrgår blev jag tvungen att åka till Panduro i Avion shopping/ Ikea och köpa vaxad tråd. Jag hittade inte den jag köpt tidigare, har letat och letat och började till slut misstänka att den kanske åkt med till Stockholm i julas. I alla fall behövde jag den nu, för äntligen är det dags att sy ihop den där boken som kallas för ’junk journal’. Jag ska ta några bilder sen, men jag har slaktat en gammal bok så bara pärmarna är kvar och nu ska jag sy in nya blad som jag skall pyssla på. De sidor som skall in har jag färgat med kaffe eller te. Det är Johanna som lärt mig och så har jag tittat på videos på Youtube. Det ska se gammalt och ruffigt ut och lite hipp som happ, vilket är en bra övning för mig som vill att allt ska vara perfekt.
Trippen till Avion blev så stressig för mig. För det första var jag i en sinnesstämning då jag ville gråta för allt. Jag hade väldigt mycket längtan i bröstet och vad jag än tänkte på steg tårarna i ögonen. Sen var det så mycket folk i gångarna på Avion och ingen brydde sig om att hålla avstånd. Det var stora sällskap som stod och pratade med varandra och barnfamiljer som flytt undan regnet till shoppingen. Jag kryssade fram med rollatorn och höll andan. På Ikea var det lite bättre och jag lyckades plocka åt mig nya gardiner, en liten matta och en 90 cm kudde. Sen sjönk blodsockret och jag insåg att jag inte skulle klara mig hem utan att äta något först, så det fick bli en lyxräkmacka och en kaffe i kafét. Jag var så förvirrad att jag inte hittade besticken, men killen i kassan hämtade åt mig och bar ut brickan till ett bord och jag höll på att börja stortjuta av den vänligheten. Men sen blev det bra när jag fått i mig den goda mackan.

Det har varit fina kvällar och jag har gått ner till sjön så ofta jag kunnat. En granne har pumpat min cykel, men jag har tills vidare gått med stavarna, Tyvärr börjar jag få ont i min vänstra höft och si-leden och borde söka hjälp, men vill gärna skjuta upp det så här i corona tider. Har tänkt boka tid hos sjukgymnasten på vårdcentralen för en bedömning.
En kväll gick jag ända till sjöns sydspets, för jag ville plocka prästkragar som växer där. Vanligtvis brukar jag cykla dit, så det blev lite jobbigt att gå hem sedan. Men det var väldigt vackert där och jag hittade både prästkragar och blåklockor.

I går plockade jag ett fång rallarrosor, som jag har i en burk på balkonggolvet. Humlorna älskar dem också.

Min kompis har repat sig och är mycket piggare. Vi planerar att äta surströmming på hennes uteplats en vacker kväll. Ser fram emot det.

Jag vet inte om flickorna kommer till Umeå. Det senaste är att de vill testa sig innan, eftersom de är rädda om både mig och exet. Och det är ju bra.

Ta hand om er och var försiktiga<3

9 kommentarer

Redan juli månad.

Av , , 4 kommentarer 14

Million bells på min balkong.

Nu är vi redan inne i juli månad och jag funderar vart juni tog vägen? Jag har samma röra på mitt bord… har varken påbörjat mitt  projekt eller städat undan. Dagarna bara glider iväg och ändå är jag inte sysslolös.

Jag har varit en sväng på akuten igen. Lördag morgon vaknade jag med hjärtrusning och flimmer. Inte så farligt så jag tänkte att det skulle gå över. Jag duschade, gjorde mig i ordning, laddade diskmaskinen och gick ut med soporna och sen var det dags att ringa efter en taxi. Fick vänta i blåsten en stund utanför mottagningstältet innan jag blev insläppt. Det var en före mig. På akuten var det förutom jag bara en till, också med flimmer. Doktorn tog hand om honom först och en minut innan han kom till mig, slog mitt hjärta spontant över till normal sinusrytm. Vi inväntade proverna som tagits för att utesluta att det inte var något annat som orsakat mitt flimmer. De var bra, hjärta och lungor lät bra och jag tog bussen hem lagom till frukost.

Jag har skördat våra första rädisor och snart är salladen färdig. Vaktmästaren ringde och peppade mig om gräsmattan. Nu har det  regnat några dagar, så det kanske blir lite gräs ändå. Bevattningsrestriktionerna är upphävda, så jag kan vattna vid behov. Vaktmästaren hade satt upp avspärrningsband i papper, som gick av i blåsten när de blev blöta, så jag for iväg till Jula och köpte plastband, som jag har spänt upp. Passade på att gå in på Plantagen och köpte mig en garderobsblomma, samt var sin näva till pallkragarna. Tänkte vi skulle prova med en perenn växt. Köpte frön till vintersallad också, som jag tänkte så senare. Så kul att planera och fundera hur vi ska utveckla odlingarna nästa år. Nu tillkom de ju lite oplanerat.

Jag trodde ju att juli månad skulle bli riktigt lugn och kanske lite tråkig. Kalenderbladet var helt tomt, men nu har vi en tvist med en boende och ett bekymmer med störning för en annan. Måndag morgon blev jag väckt redan 06.30 genom att styrelsechatten pep på Facebook. Jag fick gå upp och kolla efter fakta i gamla protokoll och leta i mitt minne och innan de andra skulle iväg till sina jobb, hade vi kommit fram till ett beslut. Fösta gången jag hade styrelsemöte i nattlinnet, men så praktiskt att kunna ta ett akut ärende på direkten.

Är så sugen på att cykla, men har inte vågat ens försöka. Måste be någon vara med mig, ifall jag skulle störta till marken. Är lite osäker på min balans. Tar fortfarande rollatorn när jag ska ner på stan. Promenader häromkring går bra med gåstavarna och jag går på skogsstigar och i annan oländig terräng, Härom dagen gick jag ända ner till björkdungen för att se hur den ser ut nu. Den var så vacker och grön.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

 

4 kommentarer