Marja

Den långa resan.

Första snön.

Av , , 6 kommentarer 18

En helt ny värld visade sig när jag drog från gardinerna i går morse. Hela natten hade det blåst och snöat och nu tyngde blötsnön ner träd och buskar. Det var nollgradigt, så jag tänkte att snön skulle smälta med detsamma, men i natt var det kallare och snön ligger kvar. I dag sken solen en stund på förmiddagen och jag skyndade mig ut. Cykelbanorna och trottoarerna var skottade, men såg hala ut, så jag tog broddarna och rollatorn och gick till Coop. Men oj vad knöligt det var att gå på sina ställen där gårdagens snömodd hade frusit till is. På hemvägen var det lite lättare, för under den korta stunden jag var inne på Coop hade de partierna hyvlats jämna.

Veckan har gått så fort igen. Exet skulle komma och äta lutfisk på söndag, men jag var tvungen att ringa och säga att jag mådde så dåligt att jag inte orkade ställa mig och laga mat. Hela veckan har jag varit riktigt dålig. Jag har halva magsäcken full med stora polyper (ofarliga), men de ger så mycket obehag och smärta att de måste tas bort. På tisdag var jag på kompletterande röntgen av thorax och buk med kontrast och när jag kom hem hade jag en kallelse till läkarbesök på kirurgen. Ibland går det fort.

Vattengympan får fortsätta med 4 kvinnor och 4 män, för att undvika trängsel i omklädningsrummen. Vi får anmäla oss till varje gång per sms och först till kvarn gäller. Förra tisdagen var jag på röntgen och nu tvekar jag att åka buss. I tisdags tog jag på mig ett munskydd när jag skulle åka hem. Jag tycker det är obehagligt att andas i och lite klaustrofobiskt och jag vet inte ens om det skyddar så mycket.

Nu på tisdag ska vi ha budgetmöte med styrelsen. Vår ekonom på HSB skall vara med och vi ska för första gången ha mötet digitalt. Det ska bli spännande. I går testade jag plattformen vi ska använda och upptäckte att kameran inte fungerar på min laptop. Jag kunde inte fixa det, så jag har laddat ner appen på min surfplatta och hoppas att det kommer att fungera. Kameran fungerar i alla fall. Jag måste lämna in min laptop för rensning och genomgång, för jag kan inte göra det själv.

Nu har jag stickat sockar till alla mina flickor, tre par blev det och likadana så de inte behöver jämföra.

Färgerna är vackrare i verkligheten. Sen har jag börjat på ett par till mig själv och har snart stickat färdigt dem. Samma garn, men annan färg.

Ett spännande garn som ger fint mönster. Nu måste jag ta en paus, för jag får kramp i fingrarna på vänsterhanden. Jag fick tips om att ICA Maxi säljer Järbo garn, så då kan jag kanske beställa med matleveransen.

I morgon ska jag gå upp i förrådet med lite grejer och kommer att ta ner lådan med julsakerna. Längtar så efter adventsstaken och julstjärnorna. I dag köpte jag två amaryllisknoppar på Coop. Hoppas de växer och blommar fint.

Ta hand om er och var försiktiga <3

 

6 kommentarer

Panic mode.

Av , , 6 kommentarer 17

Vintersol nere vid sjön. I helgen har jag varit där ett par gånger och stått och stirrat ut över vattnet. Det ger ett visst lugn. Vattnet rör sig hela tiden även om det inte blåser. Jag kan känna oron som vanligt innan isarna lägger sig.

För övrigt är det mycket oro överallt i och med det ökande smittoläget. I går var jag i valet och kvalet om jag skulle åka på vattengympan. Jag har fastnat i någon slags ’panic mode’ över att inte ta hand om mig som jag ska. Jag är i riskgrupp och håller på med en utredning om min hälsa och borde därför vara överdrivet försiktig. Å andra sidan är vattengympan rehabilitering för mig och bra för både kropp och själ. Jag var också nästan säker på att det skulle vara sista gången för terminen på grund av skärpta förhållningsregler.
Jag for iväg i alla fall och är glad att jag gjorde det, för det var sista gången för terminen. På sjukhuset var mycket förändrat på bara några dagar. I centralhallen hade man skruvat loss varannan stol. Tidigare hade man spärrat av varannan stol med plastband, men antagligen har folk inte respekterat det. Sen såg man många fler med munskydd, mestadels personal och studenter. På vissa avdelningar måste personalen ha munskydd på sig hela tiden… även när de är utanför avdelningen. Det var en helt annan stämning och folk vek undan och slog ner blicken.

I morse hade jag en bokad tid för influensasprutan. Man måste ju tänka på det också. Vi som hör till Ålidhems hälsocentral får åka till Norrlandsklinikens infektionsavdelning för att få sprutan på ett coronasäkert sätt. Eftersom det är lite krångligt att ta sig dit, bokade jag en taxi som kom i god tid. Sen hade jag tänkt ta bussen hem, men fick för mig att jag skulle gå hem längs cykelvägen. Det blev en skön promenad i morgondimman och jag fick gå förbi ’min’ björkdunge.

Nu skall jag hålla mig hemma. På tisdag måste jag emellertid iväg och göra en DT-röntgen på buk och thorax.

Pratade med Ronja, som är lite vilsen inför jul. Jag bokade en flygbiljett från Arlanda till Umeå och vi planerade hur vi skall ordna ett säkert julfirande. Jag har gjort klart för alla att det blir på mina villkor och att vi kanske får improvisera. ’Det går bra mormor’, sa hon, ’vi kan ta glöggen i skogen’. I år har jag en sån lust att laga en massa god mat och till och med baka…

Jag har stickat tre par sockar nu…till mina flickor… och tänkte börja på ett par till mig själv. Jag köpte en så fin korg till alla mina garner på Indiska.

Sköt om er och var försiktiga<3

6 kommentarer

Katastroftankar

Av , , 8 kommentarer 20

Så fint det börjar bli med alla ljusen på stan. På Rådhusesplanaden har ljuskedjorna tidigare virats runt björkstammarna, men i år har man hängt dem mellan träden. Så stämningsfullt att gå där under.

Den här veckan har jag också varit mycket på sjukhuset. Vattengympa på tisdag och vi blev varnade att om smittan fortsätter att öka, blir vattengympan kanske inställd igen. Hoppas inte. Onsdag morgon skulle jag då göra gastroskopin och trodde det skulle gå lätt och fort. Jag sövdes och vaknade med hjärtflimmer. Det hade varit lite komplikationer och de sista fem minuterna hade mitt hjärta börjat flimra. Jag var ganska oberörd, men pulsen var uppe i 135 som mest. Kardiologen var nere och jag fick medicin i flera omgångar,,, utan resultat. Det fanns inga lediga sängar, så jag skickades hem igen över natten och skulle komma tillbaka torsdag morgon för elkonvertering. Jag skulle ta en taxi utanför sjukhuset, men hoppade på bussen som just då kom och när jag satte mig på sätet kände jag att hjärtat gick över i normal sinusrytm. Det är så konstigt det där, men det var väl medicinerna som hade en fördröjd verkan. Kvällen och natten blev lugn, men jag for ändå upp till kardiologen på morgonen för att ta ett EKG. Det var normalt och jag fick prata med en doktor innan jag for hem och åt frukost.
Själva gastroskopiundersökningen visade på något som kommer att behöva åtgärdas, men det får vi ta en annan gång. Min blogg börjar bli en sjukjournal nu.

I morse vaknade jag med ångest och katastroftankar. Det känns som att det kommer att bli hårdare restriktioner vad gäller pandemin och jag måste ju vara extra försiktig nu och känner mig lite trängd. Jag for ner på stan och plockade famnen full med garn på Perssons lilla garnaffär… jag köpte extra strumpstickor ”så jag kan ha flera olika stickningar på gång samtidigt”, flätstickor och markörer. Sen gick jag till Lagerhaus och bunkrade upp med ljus i olika färger. De hade extrapris.

På Pressbyrån hittade jag en fin pysseltidning med extra bilaga för korttillverkning. Fina papper och fågelbilder.

I bussen röt jag åt en man som satte sig bredvid mig. Han flyttade sig en aning, men jag steg upp och gick och ställde mig vid utgången. Där fick jag säga till en tjej som jag tyckte ställde sig för nära. I går på kardiologen blev jag åthutad av receptionisten, som tyckte jag stod för nära. Och då var det en plexiglasskiva mellan oss. Sedan ställde sig doktorn alldeles för nära mig, så jag fick ta ett steg bakåt. Det är inte alltid lätt att hålla avstånd. Det blir allt besvärligare att ta bussen och jag åker mycket taxi. Till torsdag morgon bokade jag en taxi kvällen före. Den skulle hämta mig kl 7.30… kl 7.40 ringde jag och fick veta att de inte skulle hinna komma förrän 8.00… trots att jag hade förbokat. 8.00 skulle jag ju vara på sjukhuset, så jag blev tvungen att hoppa på den fulla morgonbussen för att hinna. Det taxibolaget går bort nu, men det finns flera taxibolag här i Umeå.

Jag glömde göra matbeställning den här veckan, men det gör inget, för jag har kyl och frys fullproppade med mat. Jag får gå till Coop och köpa mjölk och frukt. Det går bra att snabbhandla där och jag använder alltid självbetjäningskassorna.
I helgen ska jag bara vila, ta en promenad ner till sjön och försöka hitta balansen igen.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

 

8 kommentarer

Lite nedstämd.

Av , , 6 kommentarer 15

Hittade en skål med torra asplöv, som jag hade plockat för höstens mandala. En höstritual, då jag plockar röda löv under den stora aspen nere vid sjön och lägger en mandala som jag sedan fotograferar och oftast även målar av. I höst plockade jag löven, lät dem torka och glömde sedan bort dem. Det blev en ofullkomlig mandala, som bara gjorde mig ledsen. Tänkte att den återspeglar tiden vi lever i… vi försöker upprätthålla våra liv, men inget blir riktigt som det skall vara. Ibland känns allting så kämpigt.

Jag har mest snurrat runt på sjukhuset. I söndags fick jag flimmer som inte gav med sig, utan jag fick åka in på akuten. Det var sjätte gången nu sen mars. Efter några timmar skickade de hem mig utan åtgärd. Det har aldrig hänt förut och kändes inte bra, men hjärtavdelningen kunde inte få tag på någon narkos för en konvertering. Jag skulle ta några extra betablockerare och sen var jag välkommen direkt upp på avdelningen tisdag morgon, eftersom jag hade en massa läkarbesök inför gastroskopin på måndag. Jag for hem och flimret gick lyckligtvis över mot kvällen. På måndag träffade jag doktorn som skall göra gastroskopin, narkosläkaren, och så togs ett EKG som var helt normalt. Jag kände mig lite skör, men alla jag träffade var snälla och uppmuntrande, så det kändes bra efteråt. Gastroskopin blir alltså nu på onsdag.

I går var det då dags för den fruktade magnetröntgenundersökningen. Jag ringde dit och bad att få åka in i kameran med fötterna före och undrade om lugnande. Det var ju något jag skulle be att få av min doktor på hälsocentralen och henne fick jag inte tag på, så jag klarade av 30 minuter i det där trånga röret utan lugnande mediciner. Heja mig! Jag var väldigt närvarande och sköterskan pratade med mig mellan varven och berättade hur många minuter de olika undersökningarna skulle ta och hur många minuter som var kvar totalt. Det var också bra att få åka in med fötterna före, för även om huvudet var helt inne i röret, så kändes det att det var ganska nära öppningen. När jag kom ut var jag stel som en pinne och kom inte upp ens i sittande ställning utan hjälp och sen gick jag omkring och skakade hela kvällen.

Mellan varven har jag varit på vattengympan och det har varit positivt för mig som vanligt.

I dag gick jag ner till sjön. Gick sakta genom skogen och njöt av höstens alla mustiga dofter. Det var alldeles vindstilla och så tyst.

Jag har märkt att den lilla badstranden har blivit ett ställe där folk stannar upp och ställer sig och tittar ut över sjön. Tar en stund för eftertanke. Naturen är säkert en tröst för många nu. Åtminstone för mig.

Hemma på min gata är björkarna helt nakna.

Det börjar bli mörkt redan kl 15… åh, vad jag längtar till 1 advent och alla ljusen.

Nu har jag snart stickat färdigt två par sockar och skall faktiskt sticka ett tredje par till Ronjas kompis. I min junk journal har jag gjort en sida med ett foto på Tant Gerda (min svenska mamma) och hennes väninna Ester Älven. Deras namn står under fotot med min åttaårs handstil. Jag skrev ju finare då än nu.

Jag har ingen aning när fotot är taget, men det är i Tant Gerdas ungdom och långt före min tid. Hon var över 60 år när jag kom till henne. Det finns fler foton av de två och jag undrar verkligen om de  kanske var mer än nära väninnor… Tant Gerda var nämligen aldrig gift. Jag letade upp en strof ur en sång av Mikael Wiehe, som heter ”Vi lever ännu” och som passade min sinnesstämning just då.

Varje kärlek bär ett minne av ett hat.
Varje ögonblick av lycka bär en skugga av en sorg.
Varje trygghet vilar på en vilsenhet.”

Tant Gerda dog i mina armar när jag var bara nio år och tog med sig sin hemlighet i graven.

Jag har haft långa telefonsamtal med både Johanna och Ronja om julen. Det är svårt nu när smittan sprider sig igen, i synnerhet i Stockholm. Johanna miste ju sin svärmor i början på pandemin och hon är livrädd att komma hit med smitta till mig eller sin pappa. Längtan är stor och Ronja, som är i Karlstad, kommer troligen, men vill då sova  hos sin kompis här på Tomtebo. För att göra det lättare för dem, har jag sagt att jag bjuder på hotellrum i Umeå. Jag uppskattar faktiskt omtanken om både mig och exet, men vi får se hur läget utvecklas.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

6 kommentarer

Sockstickning och första snön.

Av , , 8 kommentarer 11

Nu har jag börjat sticka igen och det är så roligt. For och köpte garn till sockar… det blev Järbo Raggi, som passar bra att sticka släta sockar med. Hittade en stickskola på Järbo garns hemsida med grundmönster för både sockar och vantar. Ett par korta videofilmer och gratis beskrivningar att skriva ut. Nu har jag stickat ett par sockar och påbörjat ett andra par. De blir så vackra och varma. Tummarna håller tills vidare, men jag får lite ont i nacken och axlarna.

Den första snön har kommit och farit. Det brukar ju vara så innan vintern stabiliserar sig.

Jag har så svårt att se det som finns kvar i pallkragarna täckas av blötsnö och frysa till is. Dagen innan samlade jag ihop lite krassefrön, som ligger här inne och torkar. Samlade också ihop krassen så den ligger i pallkragen och inte dräller runt på gräsmattan. Jag bad vaktmästaren fara och köpa plogpinnar, som han sedan borrade ner i kanten mot cykelvägen, så att plogbilen inte skall lägga snöhögar från grannhuset på vår gräsmatta. Få se om det hjälper. Redan följande morgon var en plogpinne uppriven… den hade tydligen varit i vägen för någon som ville gena över gräsmattan. Fattar inte hur folk tänker. Nu har det regnat och marken är bar igen.

Jag har äntligen blivit kallad till gastroskopi, efter sex månaders väntan. Eftersom jag har bett att få göra den under narkos, blir det lite mer förberedelser än vanligt. En massa prover, EKG, och på måndag ska jag träffa doktorn som ska undersöka mig och narkosläkaren. Det blir lite besvärligt, eftersom jag måste sätta ut både blodförtunnande och diabetesmedicinen några dagar innan. Men det måste göras. Mitt i all röran har jag redan fått kallelse till magnetröntgen av ländrygg+bäcken och eftersom jag har svår klaustrofobi, måste jag ringa och prata med dem innan. Jag gjorde magnetröntgen på nacken för några år sedan och det var det jobbigaste jag gjort. Jag blev inringd på en återbudstid, så jag hade inte hunnit få den skriftliga kallelsen med information… det var tidigt på morgonen, personalen var redan stressad och jag var inte förberedd på att jag skulle få ett galler över ansiktet och skjutas in i ett rör och ligga där i 45 minuter. När jag kom ut var jag alldeles förstörd och fick bannor av personalen för att jag inte sagt något om min klaustrofobi. Nu skall jag be att få lite lugnande och vara precis så besvärlig jag behöver vara.

I går var det vattengympa igen och det var skönt och roligt som vanligt. I dag har exet hälsat på och vi åt ärtsoppa och plättar med glass och lingonsylten jag kokade. Jag stekte dubbel sats plättar, så han fick med sig resten hem tillsammans med en liten burk av den hemkokta lingonsylten. Det behövs inte så mycket för att göra någon annan glad. Han älskar plättar nämligen, men kan inte steka själv.

I morgon skall jag kanske åka till Avion och leta efter vinterskor. Jag väljer mellan icebugs och sportiga lågskor som jag sätter häldubbarna på. Jag har provat icebugs och snavade direkt eftersom jag är van att ha dubbar bara under hälarna. Dessutom har jag svårt för skor som går över ankeln och brukar gå hela vintrarna i grova promenadskor. Jag har haft ett par Ecco-skor som jag älskat, men nu faller de isär och just den modellen har inte funnits på flera år. Wish me luck!

Sköt om er och var försiktiga <3

 

8 kommentarer

Innanför min balkongdörr…

Av , , 4 kommentarer 11

Jag tog ju in den rangliga tomatplantan och lät den stå innanför balkongdörren där den får hyggligt med ljus och den belönar mig med ytterligare en liten söt tomat.

En annan sak som står bakom gardinen vid balkongdörren är en nyinköpt liten vagn från Ikea, som får agera som extra skafferi. Verkligen compact living.

Nu när jag handlar på nätet en gång i veckan, passar jag på att ha ett litet lager och handla det som är på extrapris, som t.ex. kaffe och flingor. Skåpen är fulla och jag har tidigare haft en korg gömd bakom gardinen, men nu när Ikea har tagit fram en mindre variant av denna praktiska vagn, såg jag att den blir perfekt i mitt lilla gömställe.

Höstrusket har fortsatt och det har regnat så att vi har haft besvärliga översvämningar på några ställen i Umeå. Här på Tomtebo har vi sluppit dem… sjön sväljer ju ganska mycket vatten, men min granne som har stuga nere vid sjön, sa att både bryggan och båten låg högt, alltså vattenståndet är högt.
På lördag sken solen dock och jag passade på att ta en promenad ner till sjön. Jag gick genom skogen och sedan ner till den lilla badstranden. Det var absolut vindstilla och tyst. Folk satt eller stod vända mot vattnet och alla var mol tysta. Ett par stod och höll om varandra helt förtrollade av stämningen… en cyklist hejdade sig, steg av cykel och ställde sig och tittade ut över sjön. Det var helt magiskt.

På söndag var det mulet igen, men i dag vaknade jag av att solen sken. Jag steg upp och drog ifrån gardinen så jag kunde ligga och titta på björken utanför, som fortfarande har sina gula löv kvar. En fin början på dagen.

Sen for jag till Hälsocentralen för jag hade tid hos min doktor. Jag har fortfarande ont i ryggen och domningar (neuropati) i fötter och ben och eftersom besöket hos sjukgymnasten inte hjälpte så mycket, bokade jag tid hos doktorn. Jag blir allt ostadigare när jag går och det oroar mig. Jag har en väldigt trevlig doktor, som lyssnar och undersöker… och jag fick ta en massa prover och remiss till röntgen. Sen har jag en liten svart fläck ovanpå foten, som ändrat färg och form och den fotograferades på labbet för vidare undersökning.

Det var ganska mycket folk på Hälsocentralen och jag tyckte det var obehagligt. Skall jag nånsin mera kunna känna mig avslappnad bland folk? Det har till och med blivit obehagligare att åka buss. I går drog jag upp halsduken över munnen, men då immade glasögonen igen när jag skulle titta ner i mobilen.

När jag var färdig på labbet, promenerade jag till Ålidhems centrum i det sköna vädret och gick in på Lidl. Där höll alla avstånd och vek undan. De hade fått in pomelo och så spontanköpte jag en ljusslinga med pärlor på som jag tror kommer ligga fint på ljusfatet som jag snart ska ta fram på bordet. Det är dags nu att tända en massa ljus på kvällen.

I går var det vattengympa och vi var åtta stycken i vattnet, varav två män, så vi var bara sex kvinnor i omklädningsrummet och det går bra. När jag kom hem var jag så där skönt trött och somnade på soffan. Vattengympan är så skön och den sociala samvaron är trevlig och alldeles lagom.

Jag har gjort ett par sidor i min junk journal, bl.a. denna, där man skulle inspireras av en sångtext. Jag valde refrängen till en sång om de fyra elementen av Carolyn Hillyer.

Tread gently on the earth
Breathe gently of the air
Lie gently in the water
Touch gently to the fire

Jag är inne i en läsperiod och sen har jag blivit så sugen på att sticka sockar och vantar. Var på biblioteket och lånade en bok med fina mönster på sockar och på fredag ska jag åka ner på stan och köpa garn. Det är så länge sedan jag stickat sockar och jag kom på att jag helt glömt bort hur man gör hälen, men jag tror det ordnar sig. Jag tittar ganska mycket på TV och då vill jag ha något att göra samtidigt (så jag inte somnar). Ibland räcker det att bara lyssna på ett program.

Sköt om er och var försiktiga nu när smittan ökar igen <3

 

4 kommentarer

Hösten är definitivt här.

Av , , 4 kommentarer 18

Regn och rusk i några dagar och hösten är onekligen här. Så här har det sett ut när jag dragit från mina sovrumsgardiner nu en tid, men i morse var nästan alla löv på marken och den fina björken var nästan kal.

I lördags var det vackert väder och jag gick en lång promenad nere vid sjön.

Den gamla trappan var höstfin och till min glädje såg jag att det igen hade trampats upp en stig… en genväg som inte är en genväg, utan en ritual att ta de tre trappstegen och kliva in i en annan värld, en parallell verklighet, en plats där andra människor bott för länge sedan. Så känns det för mig och säkert för de andra som väljer att gå den vägen.

På måndag var jag tvungen att fara in till stan och köpa en speciallampa till hallen och kunde inte låta bli att ta en sväng i regnet till Vänortsparken. Röda lönnlöv på marken och även här på parkbänken. Tänkte på Bon Jovis låt ’Bed of roses’, fast det blev ju ’bed of autumn leaves’…

Så otroligt vackert, men samtidigt smärtsamt när man ser tidningspapprena och kaffemuggen. Kan det ha varit ett sovställe för någon av dem som brukar sitta i parken? Efter det att man tog bort busskurerna på Vasaplan, har Vänortsparken blivit ett tillhåll för A-lagare och hemlösa.

I går var det vattengympa och vi var bara fyra stycken. Nu börjar jag kunna programmet och vill så gärna ta i allt jag orkar, vilket jag gjorde i går. Jag har ingen träningsvärk, men har varit trött i dag… på ett behagligt sätt. Eftersom det har regnat och blåst och jag har fått vänta på matleveransen, har jag varit inne hela dagen. Det är bra med en vilodag och eftersom jag hade tid, lagade jag mat i ugnen… lax med rostade grönsaker…aubergine, zuccini, späda morötter och små fina potatisar. Riktig festmat mitt i veckan.

Har inte hunnit sitta och pyssla så mycket. Skickade ett rosa band till Johanna med ett vintage kort, som hon blev glad över. Till Ronja skickade jag bandet med ett kort jag målat i akvarell… en fullmåne. Här är de senaste två sidorna i min junk journal.

Temat är ’dreams’… The Sky’s the Limit! Spread your wings and fly.

Sen gjorde jag en sida och välkomnade oktober månad.

Nu ska jag inte delta i någon utmaning, utan göra sidor med sånt jag tänker på.

Hoppas ni alla mår bra och håller ut! Sköt om er och var försiktiga<3

 

4 kommentarer

Sköna höst.

Av , , 4 kommentarer 16

Nu är hösten som vackrast. Efter regndagarna har en massa svampar skjutit upp ur marken. Tyvärr inga ätbara. I går var jag ock klippte mig igen. Tredje gången nu som jag träffade min nya frissa och jag är fortfarande mycket nöjd. Måndag eftermiddag verkar hon vara ensam i salongen, som är stor och luftig, så det känns tryggt. Vi hade en trevlig pratstund medan hon klippte mig. Jag tog bussen dit, men beslöt att gå hem längs den långa bussgatan rakt in i dimman.

Jag gick förstås på trottoaren vid sidan om. Vädret var riktigt skönt och den fuktiga luften var skön att andas.

Innan jag gick in kollade jag som vanligt pallkragarna och kunde plocka in ytterligare två mogna jordgubbar och en liten bukett blommor. De små gula blommorna är från ruccolan, som ju också kallas senapsört. Sen är det luktärter och krasse.

I pallkragen med penseerna råder anarki, för krassen håller på att ta över. Jag funderade om jag skulle ingripa, men beslöt att vänta och se vad som händer.

Jag mår bra nu och har vilat hela veckan. Det har regnat ordentligt ett par dagar och då har jag varit inne och suttit och läst. Mellan varven har jag gått i skogen… tagit skogsbad. Höstskogen är så vacker och luktar så gott, i synnerhet när det har regnat.

Min nya granne har varit på älgjakt och jag har vattnat hennes blommor och tagit in tidningen. Hon kom med älgkött, små rödingar, lingon och blåbär som tack för hjälpen. Så generöst! Jag sa att jag får vattna hennes blommor resten av livet nu. Jag kokade lingonsylt och den blev så god. Ska ge en liten burk till exet, som älskar hemkokt lingonsylt.

I kväll var jag på vattengympan igen. Vi var åtta stycken i vattnet, varav en man,  och det gick bra att hålla avstånd både i omklädningsrummet och i duschen. Jag njöt som vanligt.
På vägen dit gick jag av bussen på Ålidhem, för jag behövde frimärken för utrikes post. Sen gick jag in på ICA, för jag ville köpa Rosa Bandet och det var riktigt jobbigt. Det var alldeles för mycket folk där och ingen tycktes bry sig om att hålla avstånd. Sen sa tjejen i kassan att jag inte kunde köpa några band innan 1 oktober, men då sa jag ifrån, för jag vet att de redan säljs på andra ställen. Hon kallade på chefen som tyckte det var bäst att springa efter några band till mig. Jag ville nämligen ha tre stycken, för jag brukar skicka till Johanna och Ronja.

När jag sen skulle fortsätta med bussen till sjukhuset och vattengympan, tyckte jag den var för full, så jag väntade in nästa. Jag hade inte bråttom så det gick bra.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

4 kommentarer

Hjärtflimmer och junk journal.

Av , , 8 kommentarer 15

Så här vackra höstfärger fick jag njuta av medan jag väntade på bussen vid sjukhuset i går. Jag har varit inlagd igen. Måndag morgon vaknade jag med hjärtflimmer och en puls på 145. Gjorde mig i ordning i sakta mak, men hoppades samtidigt att det skulle gå över av sig själv… men fick ge mig och ringa efter en taxi. Låg på akuten en stund och skickades sen upp till hjärtavdelningen för elkonvertering. Den misslyckades… de gav mig två stötar och båda gångerna gick hjärtat över i sinusrytm, men ganska fort tillbaka i flimmer igen. Vilken besvikelse. Jag fick läggas in över natten och skulle medicineras intravenöst. Jag fick en spruta digitalis och efter 15 minuter gick rytmen över i sinus och pulsen blev normal. Natten blev lugn.
Jag låg på en sal för fyra personer och vi var tre kvinnor och en man. En kvinna var lite tillbakadragen, men vi andra tre hade det riktigt trevligt. Vi pratade till sent på natten och blev till slut tillsagda att vara tystare. Jag fick åka hem direkt efter ronden i går och valde att ta bussen hem. Det gick bra, det enda bekymret sköterskan hade var om jag visste när bussen går. Den går var tionde minut, sa jag.
I dag har jag haft ångest. Det känns som min kropp inte riktigt orkat med elstötarna och narkosen. Jag var inne och läste min journal i går kväll och där stod att jag fått mer sömnmedel och en starkare stöt andra gången. Det var femte gången jag var inne nu, men läkarna är inte oroliga eftersom det har varit ganska länge mellan varven och jag har mått bra. Dessutom har jag varit ganska opåverkad trots en puls på upp till 145. Jag tycker verkligen att jag blir väl mottagen och väl omhändertagen när jag kommer in.

Vi skulle haft styrelsemöte i går kväll, men jag kunde omboka det till i dag i stället. Vi har ju bildat en grupp på Messenger, så jag kunde nå alla på en gång och alla kunde omboka. Ibland är det smidigt med den moderna tekniken. Så i kväll har vi haft möte här hemma hos mig och det var så trevligt att träffas igen efter sommaruppehållet. En kände sig krasslig och stannade hemma och jag höll avstånd som vanligt. När alla gått spritade jag alla dörrhandtag och handtaget på termoskannan. Jag hade handsprit på bordet och alla spritade händerna innan fikat.

Det blev ingen vattengympa i går, tyvärr. Jag har fått en inbjudan till akvarellmålningen, men tackade nej den här terminen. Min magkänsla sade att det skulle bli stressigt att hålla avstånd och även att åka buss med byte kvällstid… bussarna brukar vara ganska fulla på onsdagkvällarna. Det kändes tråkigt att tacka nej, men jag litar på min magkänsla och för mig har det mer och mer börjat handla om solidaritet, Det märks mer och mer att folk är trötta på att ständigt vara på sin vakt, att hålla avstånd, men pandemin är inte över än på långa vägar. I dagens Vk skriver Ola Nordebo, politisk chefredaktör, en ledare om just personligt ansvarstagande och han formulerar sig så bra när han säger att ”…det personliga ansvarstagandet är en mäktig, lågmäld kraft som håller över lång distans.”  Så vi måste hålla ut och ta vårt ansvar, gammal som ung.

Jag har halkat lite efter i min junk journal, men det gör inget. Jag kan hålla på hur länge jag vill. Jag kommer att hoppa över några av uppgifterna som jag tycker är svåra att tolka. Här kommer några jag gillade att göra.

Vänner. ”Sometimes being with your best friend is all the therapy you need”. ”Att vara med din bästa vän är ibland den enda terapi du behöver”.

Reflektioner. ”Spegel, spegel på väggen där, säg vem vackrast i landet är?” Mina reflektioner är att ingenting kommer att vara som vanligt när denna pandemi är över. Vi måste acceptera att vi måste leva på ett annat sätt.

Planer för helgen. Att gå vilse i den magiska skogen.

Nystart. ”När gjorde du senast något för allra första gången?” Jag har t.ex. aldrig gjort Limoncello …

Tack för i dag! Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

8 kommentarer

Livet tuffar på.

Av , , 4 kommentarer 17

Vattengympan gick jättebra! Den ordinarie gruppen var fulltecknad, men i den extra gruppen, där jag hamnade, var vi bara 4 stycken kvinnor. Eventuellt kommer det fler i morgon, men hela upplägget kändes tryggt för mig. Omklädningsrummet var ommöblerat så det var luftigare… vissa delar av sittbänkarna var markerade med rödtelp och på varje bänk stod en flaska med handsprit. Alla utrymmen var minutiöst städade. Det var ju inte alls svårt att hålla avstånd. Vi hade en ny ledare som hade ett bra program och jag var i sjunde himlen. Vilken tur att jag vågade mig iväg! Jag försökte ta det lugnt, men det var ju så roligt och skönt i det varma vattnet så jag jobbade på och konstigt nog hade jag inte någon träningsvärk dagen efter. Det kändes bara så bra i kroppen och jag var hög ett par dagar av lycka. Nu orkar jag nog med den här hösten också.

På lördag hade jag tänkt åka till Bondens marknad, men ändrade mig i sista minuten. Jag tänkte mig mycket folk på bussen, långa köer och stress när man släpps in på området, där det bara fick vara 50 personer åt gången. I stället for jag ner till Vänortsparken på fredag mitt på dagen, då det är nästan tomt i bussen. Jag har inte varit där på hela sommaren och hade ju missat blomsterprakten, men det var fortfarande grönt och lummigt och den lilla bäcken var full med vatten som porlade fram.

Under den stora kastanjen.

Jag gick ett varv runt parken och njöt av det vackra vädret. Det är absolut min favoritpark i hela Umeå.

Jag har gett bort min cykel till Johannas halvsyster. Jag har pratat med exet om att jag planerar att ge bort eller sälja den, så han ringde och sa att hon var utan cykel och om jag kunde tänka mig att ge henne min. Det gjorde jag gärna, för hon är nästan som min egen dotter. Hon kom med sina två små barn och barnen hittade var sin mogen jordgubbe i vår pallkrage och sedan fick de plocka var sin liten bukett blommor av det som var kvar och så lärde jag dem äta krasseblommor. Så mysigt med de små liven.
När de for hem, stannade exet kvar och bad mig steka plättar till middag. Han älskar plättar/pannkakor och jag hade fullkorns durumvetemjöl hemma och de blev så mustiga och goda. Enkelt och gott och vi hade riktigt trevligt. Det kändes som en lyckad dag… alla hade blivit glada och nöjda och jag kände mig uppskattad.

Så har jag ju suttit med min junk journal. Jag har medvetet halkat efter en dag, men tänker hoppa över en uppgift jag inte tycker är så inspirerande, så det jämnar ut sig. Jag måste tänka på att inte bli stressad av att hinna med, för då tappar man ju det roliga.

En uppgift i veckan hette Excitement och jag tolkade det som något som inspirerar starkt och gjorde en dubbelsida om mitt odlande. En sida med grönsaker och en med blommor. Lite plottrigt tyckte jag det blev, för jag hade för mycket material.

Sen skulle vi beskriva våra planer för helgen och då handlade det också om att ta hand om sina planteringar och planera för nästa år.

 

Nästa vecka börjar styrelsearbetet med möte här hemma hos mig. Ordföranden är noga med att påpeka att man inte får komma om man har minsta förkylningssymptom. Fram till jul blir det budgetarbete och efter det förberedelser för årsmötet någon gång i maj 2021. Känns kul att ha något att göra. Min väggkalender som vanligtvis brukar vara fullklottrad, har varit alldeles tom hela sommaren.

I morgon är det alltså vattengympa igen. Hoppas det blir lika skönt som första gången.

Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

4 kommentarer