Marja

Den långa resan.

Sorgligt.

Av , , 2 kommentarer 12

Isdropparna i träden gnistrar i eftermiddagssolen.

Natten till 8 februari lämnade exet oss. Jag märkte redan på julen att han blivit mycket sämre i sin Alzheimers och sedan gick det fort utför. Han fick fara akut in på sjukhuset och efter ett dygn där orkade han inte mer. Vi var förberedda, men ändå inte…
Johanna kom upp direkt från Stockholm för att stötta sin syster och planera begravningen. Jag är så glad att hon har en syster att dela sorgen med och att de kommer så bra överens.

Det har ju varit några intensiva år och jag sitter och funderar hur det nu kommer att bli. Det kommer att bli tomt och ledsamt. Ingen som ringer och vill komma och äta eller prata om gemensamma minnen eller titta på gamla fotografier och försöka minnas omständigheterna kring dem.
Alzheimers är en hemsk sjukdom, inte minst för de närstående. Det är förkrossande att se en stark och vital människa brytas ner och tappa alla sina förmågor. Exet var ändå ganska nöjd och positiv. När orden tröt, dansade han tango. Överallt. Jag var med honom på ett läkarbesök som slutade med att han tog en svängom med doktorn på vägen ut. Nu dansar han vidare någon annanstans.

Memento mori! Memento vivere!
Tänk på döden! Kom ihåg att leva!

 

Sista januari.

Av , , 4 kommentarer 17

Knastriga svenska tulpaner. Brukar unna mig en bukett varje vecka.

Ja, nu är vi inne på det sista dygnet i januari. Årets första månad som man påbörjar med stora förutsättningar och som sen visar sig bli den tråkigaste månaden på året. Det känns trögt att komma i gång med vardagen, man måste hushålla med både pengar och ork. Det är mörkt och kallt och vädret har verkligen varit nyckfullt. Pratade med en student här i huset som aldrig bott så här långt norrut och han sa att han inte hade några problem med kylan, men med mörkret. Jag kommer ihåg min första vinter i Haparanda … hur dåligt jag mådde av det eviga mörkret. Det finns ett finskt ord för det: ’kaamos’ … jag får associationer till kaos och det är precis vad det blir i kroppen och sinnet. Som tur är vänjer man sig och nu klarar jag av mörkret bra, men längtar ändå till de ljusa sommarnätterna. Jag älskar att bo på en plats med så tydliga årstider och skillnader mellan ljus och mörker…årens cykler ger en viss trygghet.

I går hade vi årets första möte med bostadsrättsföreningen och det var faktiskt roligt att träffas igen. Vi har ganska mycket på gång…närmast årsredovisningen för 2023 och revisorsgranskning, samt planering inför årsmötet senare i vår. Jag längtar till att snön smälter och det blir odlingsdags. I år skulle jag ju låta det växa vilt i odlingspallarna. Jag försöker bl.a. hålla en julros vid liv så jag får plantera ut den.

Sen har jag ju min balkong att odla på. Fick skotta den en gång till. Klämde mig ut genom dörrspringan och kastade ner ca 30 cm snö med en sådan där leksaksspade som man skall ha i bilen… ner och upp, ner och upp och så snurrade det till och jag for in i räcket, men höll mig på fötterna.

På torsdag har vi kurs igen och vi har haft hemläxa, som jag skall berätta om när vi utvärderat vad vi gjort. Jag har planerat en sak, misslyckats att genomföra den, men lärt mig något viktigt.

Ha det så bra<3

 

Long time no seen.

Av , , 8 kommentarer 22

Önskar er alla en god fortsättning på det nya året! Senast jag skrev var det höst och jag vet inte riktigt vad som hände. Jag har fått några förfrågningar om jag slutat blogga. Jag funderar på det. Bloggen har inte fungerat och jag har inte fått någon hjälp av support. Har inte ens fått något svar på mina frågor. Jag kan ex inte se min besöksstatistik och har ingen aning om jag fortfarande har läsare. Känns inte alls roligt att lägga ner efter 14 års regelbundet bloggande på den här sidan. Känns inte heller roligt att bli totalt negligerad av min bloggvärd, Västerbottens-Kuriren.

Jag tycker ju om att skriva och tror jag har läsare, så jag letar efter ett annat ställe att blogga ifrån. Meddelar förstås vart jag tar vägen.

Vad har då hänt sen sist? I december opererade jag mitt andra öga för gråstarr. Det tog 10 minuter och jag har inte haft några komplikationer. Nu blir det dags att skaffa nya glasögon och det längtar jag efter. På julen var Johanna och Ronja här en hel vecka. Jag hade förberett finsk julmat som vanligt och vi hämtade hit exet, som åt med oss. Han blir allt sämre i sin Alzheimer… har slutat komma till mig och ringer allt mer sällan, så det hänger på mig att hålla kontakten och fara hem till honom. Det var trevligt att ha flickorna här, Ronja och jag gick ner till sjön varje kväll och jagade norrskenet, som tyvärr inte visade sig, men det var fullmåne och snö på träden i skogen, så det var så vackert. Jag älskar att promenera ute på kvällen, men vågar inte gå ner till sjön ensam, så jag var så glad att Ronja ville gå med mig. Sen var vi på bio och ute och åt och flickorna träffade Johannas halvsyster och var hos exet. En vecka gick fort.

Vattengympan har börjat och jag har också börjat på en kurs för äldre som heter Passion för livet. Vi har pratat om det naturliga åldrandet, träffat en dietist och nu handlar det om motion. Jag är lite tveksam inför upplägget, men det är trevligt att träffa andra äldre och få utbyta tankar med dem. Vi skall träffas var tredje vecka i vår och mellan träffarna har vi hemuppgifter.

Vintern har varit vacker i år. Varje morgon går jag från fönster till fönster och tittar ut på de frostiga träden och den vita snön. Innan jul snöade det ju flera dagar och jag kunde inte öppna balkongdörren. Fick lite panik och nämnde det till grannen som beordrade sin särbo ut på min balkong för att skotta. Han fick upp dörren så att han kunde klämma sig ut och sen skottade han hela balkongen. Jag bakade finska julstjärnor och gick ner till dem med dem. För övrigt lider jag inte av kylan, men när temperaturen stiger med över 10 grader över en natt, skriker hela min kropp av smärta.

Nu säger jag God Natt och lovar att återkomma snart <3

 

 

Definitivt höst.

Av , , 2 kommentarer 14

Nu är det definitivt höst. Vi har haft ett par nätter med minusgrader och jag har städat undan blommorna på balkongen och köpt en kruka med ljung i väggampeln. I pallkragarna är de pyttesmå rödbetorna, purjolökarna och rabarbern  skördade… gräslöken är nerklippt och den sista lilla blombuketten är inplockad.

Jag brukar inte plocka in vallmo, för de vissnar direkt, men av någon anledning vaknade den till liv och började blomma igen. Jag har planterat ut plantan med sibirisk vallmo jag har haft på balkongen och hoppas att den skall övervintra i pallkragen. Lite vemodigt känns det allt att avsluta odlingssäsongen.

Till slut kom jag iväg till Stockholm. For över en helg, fredag-tisdag, eftersom både Johanna och Ronja jobbar. De ägnade hela helgen åt mig, vilket jag var mycket tacksam för. Vi var på Bildmuseet i flera timmar, älskar att gå där… Ronja bjöd på mat hemma i sin nya lägenhet och på måndag när de jobbade tog jag mig med tunnelbanan och tvärbanan till Gudrun Sjödens Outlet butik i Årstaberg. På kvällen träffades vi för en sista måltid på stan.

Mitt gäng. Så svårt att få till en gruppselfie. Längtar till jul då vi förhoppningsvis ses igen.

Sen har jag försökt njuta av hösten, de dagar det inte har regnat. Jag har plockat svamp, mest KarlJohan, men också en och annan riska.

…och vackra höstlöv som jag tänker måla av.

Jag anmälde mig inte till akvarellmålningen i höst heller, väntar på både en ögonoperation och en tumoperation. Vattengympan kan jag däremot inte avvara, den är mitt livselixir.

Jag fick till slut hjälp med att putsa mina fönster av en trevlig man från Veteranpoolen. Samma man kom sedan och hjälpte mig fixa i förrådet på vinden och for sedan iväg med ett  lass med stora kartonger och trasiga grejer till återvinningen. Efter tumoperationen blir det väl gips några veckor och då kommer jag behöva hjälp med städningen också och då vet jag vem jag skall ringa.
Nu är det ett år sedan jag gjorde ablationen mot hjärtflimret och förutom de första två besvärliga veckorna efteråt, har jag bara haft enstaka fall av extraslag. Jag sover mycket bättre och är mycket lugnare överlag.

I morgon kommer exet hit och jag skall koka laxsoppa och sno ihop en blåbärspaj till efterrätt. Min snälla granne plockar bär åt mig… hon har kommit med hjortron och blåbär och lingon. Sen far hon till Jämtland på älgjakt och jag får både älgkött och fina små öringar som hon fiskat. Jag vattnar hennes blommor inne och ute när hon är borta. På tal om blommor så har jag vattnat blommorna i en lägenhet som stått tom i vinter. Nu är den såld och när jag var och sa hej då till dem som flyttade ut, frågade de om jag ville överta blommorna. Jag blev så glad… det är en stor kastanjeväxt, en porslinsblomma och två elefantöron. Hoppas de trivs hos mig.

Ha en skön höst<3

Redan september.

Av , , Bli först att kommentera 12

Klart jag hakade på trenden att odla popcorngräs i en liten kruka på balkongen.

Vi har gått in i september månad och alla säger att nu är det höst. Augusti månad gick mig helt förbi… jag var sjuk hela månaden. Blev plötsligt förkyld och fattar inte var jag blivit smittad. Förutom att jag åker buss, där alla sitter och hostar, har jag knappt träffat någon i sommar. Jag var hos exet och hjälpte honom att skruva ihop tre stycken bokhyllor från Ikea (nu har han 13 st fulla bokhyllor i sin trerummare) och sedan bjöd han mig på kinamat på restaurang Shanghai. Efter det blev jag sjuk, men exet blev inte sjuk, så jag kan inte skylla på honom. Jag hostade och snorade… astman blossade upp och det värsta av allt, jag fick en kraftig ögoninflammation med variga ögon flera dagar. Jag tappade rösten och hörde ingenting. Covidtesten jag hade hemma hade gått ut och torkat igen, men eftersom jag kände både lukt och smak var jag inte orolig för det.
Jag skulle ha åkt till Stockholm just innan skolorna började, men jag fick boka om mina tågbiljetter och skall åka nu om en vecka i stället. Det var nog inte meningen att jag skulle åka då i augusti, för det var precis då banvallen rasade och tåget spårade ur och tågen blev inställda eller kraftigt försenade. Skönt att jag slapp den stressen.

Jag har alltså mest varit hemmavid… ICA Maxi kom med mat första veckan och sen har jag gått i sakta mak till Coop, plockat lite i pallkragarna och tagit mig ner till sjön ett par gånger. Vi fick mycket jordgubbar, jag plockade in en näve varje dag… men sen har det mest varit kaos i pallkragarna.

. I gräsmattan utanför en pallkrage hittade jag två penséplantor. Det var två år sedan vi hade penséer i den pallkragen. I röran mellan mangoldplantorna har fin persilja vuxit upp. Är persiljan flerårig? Tror det var där vi hade persilja i fjol. En väldigt fin ringblomma har lyst upp i kragen längst ner och det var där jag hade sått blandblommorna i fjol. Så det kan bli.

I går började vattengympan och jag var glad att jag orkade gå. Två grupper har slagits ihop till en och avgiften har höjts. Ny ledare som körde med intervaller och repetitioner och snuttar av musik. Inte riktigt min stil…men det blir nog bra. Huvudsaken att jag får röra mig i det varma vattnet.

Med sorg i hjärtat skickade jag iväg min trehjuling till Fritidsbanken. Jag får helt enkelt acceptera att jag varken har balansen eller koordinationen att cykla ens på en trehjuling. Innan jag köpte den var jag inne på Fritidsbanken på Ålidhem och frågade om de hade en att låna, så jag skulle kunna testa om jag  kunde cykla på en. De hade ingen då och blev så glada nu när jag frågade om de ville ha min. Hoppas att min fina Monark blir mer uppskattad där än hos mig.

Ha en skön höst<3

 

Finland

Av , , 2 kommentarer 13

Öja, Finland. En stund med havet.

Då åkte vi iväg till Finland. En likadan resa som i fjol, men mycket bättre och lugnare. Exet var i bättre form och Johanna och jag såg till att inte stressa. Resan jag bokat passade oss bra, vi hade gott om tid vid tågbytena och hotellet var bekant för exet. Vi hyrde bil och flängde runt hos alla kusiner och andra släktingar och exet fick prata om gamla tider. Det var ju hans resa, så han fick bestämma. Johanna satt vid ratten och styrde upp det hela med en ängels tålamod. En förmiddag stannade jag i stan när Johanna och exet for till bastun han har kvar nere vid stranden i Öja. Jag hade glömt min hopfällbara gåstav i Umeå och kände inte för att gå i oländig mark utan stöd… och så ville jag ha lite egentid. De fick en fin och solig pappa-dotter förmiddag. För övrigt var vädret mulet och regningt.
Exet var mycket nöjd med resan, men hade inte klarat av den själv. Johanna och jag var också nöjda, men tanken att det nu kanske var sista resan för exet skavde lite. Fast vem vet…

I augusti far jag till Stockholm några dagar innan skolorna börjar. Ronja hann inte komma till Umeå innan USA resan, men har kommit hem därifrån när jag kommer till Stockholm.

Sommaren går fort som vanligt. Äntligen har det börjat växa i pallkragarna.

Jag har plockat jordgubbar, ärter och mangold. Rabarbern, rödbetorna och purjolöken växer fint och snart får jag plocka in små buketter med ängsblommor. Dillen kom inte ens upp och persiljan är alldeles för liten. Jag tror att det är alldeles för skuggigt där längst nere vid buskarna. Gräsmattan har inte blivit klippt på flera veckor (vaktmästaren är på semester) och är precis som jag vill ha den med öar av klöverblommor som humlorna älskar.

I dag har jag varit på Klinisk Fysiologi på sjukhuset och gjort ett ultraljud på halsens blodkärl, eftersom jag hör mina pulsslag i örat. På kallelsen stod det att det skulle ta 60 minuter, men i verkligheten tog det bara 15 min, vilket var alldeles lagom för var jag klarade av att ligga stilla utan att få panik. De letar efter ev förträngningar.

Ha en skön fortsatt sommar<3

God fortsättning på midsommarhelgen!

Av , , 2 kommentarer 12

Önskar en god fortsättning på midsommarhelgen med lupinbuketten på mitt balkonggolv! Jag har firat en mycket stillsam midsommar med exet… ätit matjessill och färskpotatis och till det en liten snaps. Det räcker så.

Juni månad är snart slut och den har gått fort som vanligt. Det slutade blåsa till slut och vi fick en värmebölja. Jag tål inte värme så bra, men klarade mig bra, tack vare en sval lägenhet, fläkt och en skön balkong med kvällssol. Nätterna har varit ljusa och jag har vänt på dygnet eftersom jag inte kan gå och lägga mig när det är så här vackert hela natten. Jag har suttit på balkongen och hört fåglarna kvittra och lommen ropa från sjön. Juni är absolut den mest magiska månaden.

 

Jag opererade ena ögat för gråstarr i början på månaden. Operationen gick bra, men blev lite krånglig eftersom ögat drog åt sidan på grund av att jag skelar och de måste hålla fast det med ett instrument som gav mig en ytlig skada med blödning, så det såg lite fult ut några dagar. Nu är det bra…jag ser mycket bra och har så småningom fått tillbaka min ursprungliga ögonfärg. Problemet är nu att jag har ett bra och ett mycket dåligt öga och inga glasögon som passar. I höst skall jag operera det andra ögat och då kan jag prova ut de glasögon jag behöver. Nu behöver jag inga glasögon utomhus, så jag har köpt två par sköna solglasögon.

 

Nästa vecka kommer Johanna och sedan far jag med henne och exet till Finland. Det blir en likadan resa som i fjol. Då trodde vi att exet inte skulle orka med fler resor, då han dessutom hade så jobbigt med kärlkramp, men nu äter han mediciner och är så pass pigg att han kan åka. Jag har bokat resan och hotell och bl.a. sett till att vi har gott om tid vid tågbyten. Mottot har varit: Hellre lite väntetid än att stressa.

Jag skulle ju få hjälp att tvätta mina fönster och har haft kontakt med en man från Veteranpoolen. Först var ögonoperationen prioriterad, sen regnade det den dagen han skulle komma, men nu skall vi göra ett nytt försök på måndag. Sen får Johanna hjälpa mig att byta gardiner.

I pallkragarna började det växa när värmen kom och nu när det har regnat har det riktigt tagit fart. Vi fick förfrågningar om egna pallkragar från ungdomar i båda husen och vi är villiga att utvidga. Föreningen köper kragar och jord och ibland också plantor och frön. Hos oss har vi  gett bort en pallkrage, så nu odlar jag i fyra, men i det andra huset har de köpt till ett par. Snart har vi en hel kolonilott bakom husen, men det är ju verkligen roligt att fler blir intresserade. I dag var jag ute och gallrade rädisorna och bestämde att jag aldrig mer ska så något som behöver gallras. Jag fick ont i ryggen och blev yr av pillergörat.

Ha en fortsatt trevlig sommar!

.

 

Det blåser kallt

Av , , 2 kommentarer 11


Lycka är att få krama en len björkstam. Men jag är så innerligt trött på att det blåser hela tiden. En iskall vind som gör att man fryser både ute och inne. I morgon är det 1 juni och då skall det ju vara sommar!

Maj månad gick i ett huj. Jag har jobbat mycket med bostadsrättsföreningen. I går hade vi årsstämma och jag blev omvald på två år till. Helt oförmärkt har jag blivit arbetsledare/ sambandscentral/ kontaktperson för allt vi hade bestämt skulle utföras i år. Vi har gjort den obligatoriska ventilationskontrollen, i morgon skall Peab komma och fixa några skavanker på sockeln till husen… sen skall vi tvätta fasader och måla om de vita linjerna på parkeringarna. Jag har begärt offerter, pratat med olika yrkesmänniskor, kollat tider, satt upp anslag med info och förhållningsregler m.m. och detta kommer fortsätta hela juni. Men den 8 juni skall jag operera ena ögat för gråstarr, så då får grannen ta över några dagar i alla fall.

Vi har försökt påbörja odlingarna också, men i och med att det är så kallt går det trögt. Nu har jag sått de vanliga kryddorna och rödbetor och mangold. Sen köpte jag små sockerärtsplantor och purjolökar. Jordgubbarna överlevde vintern under snömassorna och så har jag sått blommor i en pallkrage… sommarblommor, luktärter och krasse.
Balkongen har jag inte gjort något åt än,,, på golvet vid väggen står en jättefin sibirisk vallmo och en rosenskära och trycker i skydd för blåsten.

Men visst inser jag mina begränsningar. Jag blir fort trött och har därför beställt fönstertvätt från Veteranpoolen. Jag får vänta några veckor, men före midsommar hoppas jag de hinner komma. Jag har också beställt hjälp att plocka ut och in i förrådet och bortkörning av det som inte skall finnas där. Det är inget stort jobb, men jag når inte upp till en hylla och orkar inte baxa upp det jag vill ha där.
Exet är inte heller någon hjälp att räkna med. Han blir också fort trött och tappar koncentrationen. I fjol hjälpte han ju mig med balkonggolvet och det blev lite kämpigt.

Barnbarnet Ronja tar sin psykologexamen på fredag. Jag hade lite planer på att ta mig till Karlstad då, men nu blev det inte så. I sommar när hon kommer till Umeå har jag planerat fira henne och då kan både exet och Johannas halvsyster vara med. Tänkte beställa hem buffe från ICA Maxi, köpa champagne, ballonger och blommor… sjunga och hålla tal. Eller så går vi bara på restaurang.
Exet vill åka till Finland i sommar och Johanna och jag far med honom, precis som i fjol.

Jag håller förresten på och tränar med en hörapparat i ett öra. Skall tillbaka till Hörcentralen snart och lämna en utvärdering och bestämma om jag vill ha den. Jag är inte riktigt vän med den… jag vill ju höra vad folk säger tydligare, inte en massa störande bakgrundsljud. Jag stod och väntade på bussen och ryckte till ett par gånger när jag tyckte att jag hörde att någon smög upp bakom mig… i själva verket var det jag själv som skrapade med foten i gruset. Gälla ljud är förskräckliga… gälla barntjut i bussen har fått mig att slita apparaten ur örat. Jag är osäker om jag ens behöver den, men hörseltesterna visar ju att jag har nedsatt hörsel. Knepigt det där,

Nu skall jag försöka hinna i säng innan det börjar ljusna.

Sköt om er <3

 

 

 

Väntar på våren.

Av , , 6 kommentarer 10

Vi är redan inne i maj månad, men det kommer dröja länge innan odlingssäsongen börjar på allvar. Snön har precis tinat ur pallkragarna nere på gården och vinden blåser iskall. I dag dalade snöflingorna ner och trots att förnuftet säger att de hinner smälta innan de når marken, är känslan hopplöshet över att våren dröjer och dröjer.
Jag var på Trädgårdsmässan på Nolia förra helgen och lockades till att köpa kryddor till balkongen. Där står de nu framför balkongdörren och stampar lika ivrigt som jag att få komma ut, men det är inte läge ännu. Ett par dagar har de fått stå på balkongbordet i solen, men jag är så rädd att jag glömmer att ta in dem till natten, så det blir bara korta stunder de får vara ute och härdas. Få se om de överlever.

På Valborgsmässoafton var exet här och åt. Jag hade kokat älgköttsoppa och bakat en smulpaj på röda, svarta och vita vinbär. Jag sötade bären med dadelsirap och det blev knäckigt och gott. Exet hade med sig ett fotoalbum och vi tittade på de gamla bilderna tillsammans. Det gäller att träna minnet. Jag är glad så länge han klarar att ta bussen hit.

För övrigt har jag haft lite att göra med bostadsrättsföreningen. Vi skall ha årsstämma i slutet på maj och som sekreterare är jag ansvarig för att kallelsen och årsredovisningen kommer ut i tid till alla. Vi skall också anta nya stadgar och det är en viss procedur med det. Jag är i tur att avgå ur styrelsen, men har blivit ombedd att ställa upp för omval och har sagt att jag kan fortsätta ett par år till, men att de måste säga till om jag börjar visa tecken på allvarlig glömska eller förvirring. För mig är det stimulerande att ha lite ansvar utanför mig själv och det här är lagom.

Nästa vecka skall jag ta spruta nr 6 mot covid. Eftersom jag fyllt 80 år, så står jag bland de främsta som uppmanas ta sprutorna. Funderade på om det är så nödvändigt, men så hörde jag att flera bekanta hade fått covid nyligen, så då tänkte jag att det kanske är bra att ta sprutan innan sommaren för att kunna ex åka till Stockholm eller Finland och kanske ha ett litet skydd. Jag hade ju covid i augusti i fjol, så jag har kanske till och med antikroppar kvar. Vem vet.
Jag är ju fortfarande väldigt försiktig och förutom att jag åker buss, så är jag ogärna ute bland en massa människor. Nu har jag bestämt att jag måste bli lite modigare, så förutom att jag var på Trädgårdsmässan och trängdes, har jag varit på Väven och lyssnat på Tina Harnesk, som berättade om sin bok Folk som sår i snö.

Jag hade inte läst den, men blev intresserad och nu är den på väg till min brevlåda. Den har blivit nominerad till årets bok 2023. Tina berättade  livfullt om sig själv och handlingen i boken, samt läste ett par avsnitt. Hon har inspirerats av berättelser som traderats från generation till generation, sina hemtrakter (Arvidsjaur och Gällivare) och inte minst av samernas historia och situation. Hon ömmar särskilt för de äldres situation i det moderna teknologiska samhället. Det skall bli ett nöje att läsa boken. Hennes nästa bok, som snart kommer ut, är förlagd till gruvmiljön.

Sköt om er<3

Påsken gick fort.

Av , , 4 kommentarer 14

Då var påsken över och det gick fort, tyckte jag. Jag har inte gjort något särskilt… exet kom hit på påskafton för att äta lite påskmat med mig. Jag gjorde en stor påsktallrik åt oss var och var sin skål med sallad bredvid. Vi tog förstås en snaps till sillen och så åt vi memma till efterrätt. Jag hade köpt en extra riva memma, som han fick med sig hem.
För övrigt gjorde jag inget särskilt. Försökte gå ut i slasket… snön smälter i rasande fart och man kan känna att det är vår i luften. Jag tror många har haft ett härligt påsklov.

Veckan före påsk var jag på Hörcentralen och har bestämt att jag vill prova en hörapparat på ena örat. Jag har en lätt hörselnedsättning enligt testerna, som förvärras av att jag har olika ljud i båda öronen… pulsljud i höger och trumningar i vänster. Det gör att jag blir ofokuserad och får svårt att höra vad folk säger. En hörapparat skall då förstärka hörseln så att de störande ljuden inte dominerar. Ja, vi får se om det hjälper. Om en månad har jag tid för återbesök och då skall jag få apparaten.
Nu är det sex månader sedan jag gjorde ablationen och jag har inte haft några känningar av flimmer. Jag kan få lite hjärtklappning precis när jag skall lägga mig och sova, så jag har fortfarande nätter då jag sitter uppe och dricker kallt vatten. När jag tänker på hur de senaste två-tre åren varit med regelbundna taxiresor till akuten, sömnlösa nätter och inläggningar på olika avdelningar (där det fanns plats), fattar jag inte att jag orkade. Nu, när jag mår så mycket bättre, försöker jag njuta av de dagar jag mår bra och göra det jag tycker är roligt.

Vattengympan är det roligaste just nu. Jag njuter så otroligt mycket i det varma vattnet och känslan av att vara lätt och smidig i vattnet. Kvällarna börjar bli ljusa och det är inte längre becksvart när jag ska fara hem.

Änderna har kommit tillbaka till dammen nedanför terapibadet och de har det bra i det varma spillvattnet från bassängen.

I dag såg jag att odlingslådorna redan hade tinat fram i det andra huset. Lite avundsjuk blev jag, för våra pallkragar ligger under ett tjockt lager snö och jag kommer inte ens åt att skotta undan lite. Jag tror jag ska ta och peta ner lite blomfröer i toarullar, som jag senare kan sätta ut på balkongen. Det är bara så svårt att veta när man kan börja odla här uppe.

Ha det bra och sköt om er!