Marja

Den långa resan.

Några knöliga veckor.

Av , , Bli först att kommentera 16

Den allra sista vallmon ur pallkragen. Jag tog in en knopp och den slog ut under natten.

Nu är det tre veckor sedan ablationen och jag börjar äntligen känna mig lite piggare. Själva ablationen gick bra, enligt doktorn, men tiden innan och efter blev jobbigare än jag förväntat mig. Dagarna innan for jag in och ut ur sjukhuset med flimmer och illamående. Jag hade ju fått sluta med den rytmreglerande medicinen inför ingreppet och det förorsakade förstås flimret. Ett tag trodde jag att jag inte skulle kunna göra ablationen, för jag var en natt hemma och en natt på sjukhuset och man försökte elkonvertera utan resultat. Men det gick bra till slut. Efter ingreppet fick jag ligga kvar över natten och sen var jag ett par nätter hemma innan det var dags att fara in igen. Jag hade hjärtrusningar och flimmer hela tiden. Låg inne ett par nätter och fick sen fara hem med ökad dos betablockare. Nu har det lugnat ner sig, men det har varit tuffa veckor med ångest och trötthet. Jag har boat in mig på soffan och till och med sovit där. Tryggast så, i den lilla världen. All energi har gått åt till att hålla mig lugn och försöka se positivt på framtiden. Min snälla granne har skickat sms varje dag och frågat hur jag mår och om jag behöver hjälp. Alla grannar kollar att jag tar in tidningen. Första veckan kom ICA Maxi med mat jag beställde på nätet, men sen har jag orkat gå till Coop och handla det jag behövt. Har förstås försökt gå ut en sväng varje dag, men vattengympa och akvarellmålningen har fått vänta.

I dag har jag gått genom skogen till Finska Klubbens stuga för kursen i halmkronor (himmeli). Har missat en gång och inte kommit så långt, men det var så trevligt att träffa mina finska vänner och vara lite social. I morgon skall exet komma och äta Nikkaluoktasoppa (köttfärssoppa med bl.a.spetskål), så nu verkar det som livet återvänder.

Snart är vi inne i november och alla vackra höstfärger är ett minne blott.

Bussgatan vid sjukhuset kantades av mycket röda färger och björkarna på vår gata har varit gyllengula,.

Nu får vi vänta på snön och adventljusen  och julen. Pratade med både Johanna och Ronja i går och de kommer som vanligt till Umeå till jul. Som jag längtar!

Ha det så bra<3