Marja

Den långa resan.

Sköna höst.

Av , , 4 kommentarer 16

Nu är hösten som vackrast. Efter regndagarna har en massa svampar skjutit upp ur marken. Tyvärr inga ätbara. I går var jag ock klippte mig igen. Tredje gången nu som jag träffade min nya frissa och jag är fortfarande mycket nöjd. Måndag eftermiddag verkar hon vara ensam i salongen, som är stor och luftig, så det känns tryggt. Vi hade en trevlig pratstund medan hon klippte mig. Jag tog bussen dit, men beslöt att gå hem längs den långa bussgatan rakt in i dimman.

Jag gick förstås på trottoaren vid sidan om. Vädret var riktigt skönt och den fuktiga luften var skön att andas.

Innan jag gick in kollade jag som vanligt pallkragarna och kunde plocka in ytterligare två mogna jordgubbar och en liten bukett blommor. De små gula blommorna är från ruccolan, som ju också kallas senapsört. Sen är det luktärter och krasse.

I pallkragen med penseerna råder anarki, för krassen håller på att ta över. Jag funderade om jag skulle ingripa, men beslöt att vänta och se vad som händer.

Jag mår bra nu och har vilat hela veckan. Det har regnat ordentligt ett par dagar och då har jag varit inne och suttit och läst. Mellan varven har jag gått i skogen… tagit skogsbad. Höstskogen är så vacker och luktar så gott, i synnerhet när det har regnat.

Min nya granne har varit på älgjakt och jag har vattnat hennes blommor och tagit in tidningen. Hon kom med älgkött, små rödingar, lingon och blåbär som tack för hjälpen. Så generöst! Jag sa att jag får vattna hennes blommor resten av livet nu. Jag kokade lingonsylt och den blev så god. Ska ge en liten burk till exet, som älskar hemkokt lingonsylt.

I kväll var jag på vattengympan igen. Vi var åtta stycken i vattnet, varav en man,  och det gick bra att hålla avstånd både i omklädningsrummet och i duschen. Jag njöt som vanligt.
På vägen dit gick jag av bussen på Ålidhem, för jag behövde frimärken för utrikes post. Sen gick jag in på ICA, för jag ville köpa Rosa Bandet och det var riktigt jobbigt. Det var alldeles för mycket folk där och ingen tycktes bry sig om att hålla avstånd. Sen sa tjejen i kassan att jag inte kunde köpa några band innan 1 oktober, men då sa jag ifrån, för jag vet att de redan säljs på andra ställen. Hon kallade på chefen som tyckte det var bäst att springa efter några band till mig. Jag ville nämligen ha tre stycken, för jag brukar skicka till Johanna och Ronja.

När jag sen skulle fortsätta med bussen till sjukhuset och vattengympan, tyckte jag den var för full, så jag väntade in nästa. Jag hade inte bråttom så det gick bra.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

Hjärtflimmer och junk journal.

Av , , 8 kommentarer 15

Så här vackra höstfärger fick jag njuta av medan jag väntade på bussen vid sjukhuset i går. Jag har varit inlagd igen. Måndag morgon vaknade jag med hjärtflimmer och en puls på 145. Gjorde mig i ordning i sakta mak, men hoppades samtidigt att det skulle gå över av sig själv… men fick ge mig och ringa efter en taxi. Låg på akuten en stund och skickades sen upp till hjärtavdelningen för elkonvertering. Den misslyckades… de gav mig två stötar och båda gångerna gick hjärtat över i sinusrytm, men ganska fort tillbaka i flimmer igen. Vilken besvikelse. Jag fick läggas in över natten och skulle medicineras intravenöst. Jag fick en spruta digitalis och efter 15 minuter gick rytmen över i sinus och pulsen blev normal. Natten blev lugn.
Jag låg på en sal för fyra personer och vi var tre kvinnor och en man. En kvinna var lite tillbakadragen, men vi andra tre hade det riktigt trevligt. Vi pratade till sent på natten och blev till slut tillsagda att vara tystare. Jag fick åka hem direkt efter ronden i går och valde att ta bussen hem. Det gick bra, det enda bekymret sköterskan hade var om jag visste när bussen går. Den går var tionde minut, sa jag.
I dag har jag haft ångest. Det känns som min kropp inte riktigt orkat med elstötarna och narkosen. Jag var inne och läste min journal i går kväll och där stod att jag fått mer sömnmedel och en starkare stöt andra gången. Det var femte gången jag var inne nu, men läkarna är inte oroliga eftersom det har varit ganska länge mellan varven och jag har mått bra. Dessutom har jag varit ganska opåverkad trots en puls på upp till 145. Jag tycker verkligen att jag blir väl mottagen och väl omhändertagen när jag kommer in.

Vi skulle haft styrelsemöte i går kväll, men jag kunde omboka det till i dag i stället. Vi har ju bildat en grupp på Messenger, så jag kunde nå alla på en gång och alla kunde omboka. Ibland är det smidigt med den moderna tekniken. Så i kväll har vi haft möte här hemma hos mig och det var så trevligt att träffas igen efter sommaruppehållet. En kände sig krasslig och stannade hemma och jag höll avstånd som vanligt. När alla gått spritade jag alla dörrhandtag och handtaget på termoskannan. Jag hade handsprit på bordet och alla spritade händerna innan fikat.

Det blev ingen vattengympa i går, tyvärr. Jag har fått en inbjudan till akvarellmålningen, men tackade nej den här terminen. Min magkänsla sade att det skulle bli stressigt att hålla avstånd och även att åka buss med byte kvällstid… bussarna brukar vara ganska fulla på onsdagkvällarna. Det kändes tråkigt att tacka nej, men jag litar på min magkänsla och för mig har det mer och mer börjat handla om solidaritet, Det märks mer och mer att folk är trötta på att ständigt vara på sin vakt, att hålla avstånd, men pandemin är inte över än på långa vägar. I dagens Vk skriver Ola Nordebo, politisk chefredaktör, en ledare om just personligt ansvarstagande och han formulerar sig så bra när han säger att ”…det personliga ansvarstagandet är en mäktig, lågmäld kraft som håller över lång distans.”  Så vi måste hålla ut och ta vårt ansvar, gammal som ung.

Jag har halkat lite efter i min junk journal, men det gör inget. Jag kan hålla på hur länge jag vill. Jag kommer att hoppa över några av uppgifterna som jag tycker är svåra att tolka. Här kommer några jag gillade att göra.

Vänner. ”Sometimes being with your best friend is all the therapy you need”. ”Att vara med din bästa vän är ibland den enda terapi du behöver”.

Reflektioner. ”Spegel, spegel på väggen där, säg vem vackrast i landet är?” Mina reflektioner är att ingenting kommer att vara som vanligt när denna pandemi är över. Vi måste acceptera att vi måste leva på ett annat sätt.

Planer för helgen. Att gå vilse i den magiska skogen.

Nystart. ”När gjorde du senast något för allra första gången?” Jag har t.ex. aldrig gjort Limoncello …

Tack för i dag! Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

Livet tuffar på.

Av , , 4 kommentarer 17

Vattengympan gick jättebra! Den ordinarie gruppen var fulltecknad, men i den extra gruppen, där jag hamnade, var vi bara 4 stycken kvinnor. Eventuellt kommer det fler i morgon, men hela upplägget kändes tryggt för mig. Omklädningsrummet var ommöblerat så det var luftigare… vissa delar av sittbänkarna var markerade med rödtelp och på varje bänk stod en flaska med handsprit. Alla utrymmen var minutiöst städade. Det var ju inte alls svårt att hålla avstånd. Vi hade en ny ledare som hade ett bra program och jag var i sjunde himlen. Vilken tur att jag vågade mig iväg! Jag försökte ta det lugnt, men det var ju så roligt och skönt i det varma vattnet så jag jobbade på och konstigt nog hade jag inte någon träningsvärk dagen efter. Det kändes bara så bra i kroppen och jag var hög ett par dagar av lycka. Nu orkar jag nog med den här hösten också.

På lördag hade jag tänkt åka till Bondens marknad, men ändrade mig i sista minuten. Jag tänkte mig mycket folk på bussen, långa köer och stress när man släpps in på området, där det bara fick vara 50 personer åt gången. I stället for jag ner till Vänortsparken på fredag mitt på dagen, då det är nästan tomt i bussen. Jag har inte varit där på hela sommaren och hade ju missat blomsterprakten, men det var fortfarande grönt och lummigt och den lilla bäcken var full med vatten som porlade fram.

Under den stora kastanjen.

Jag gick ett varv runt parken och njöt av det vackra vädret. Det är absolut min favoritpark i hela Umeå.

Jag har gett bort min cykel till Johannas halvsyster. Jag har pratat med exet om att jag planerar att ge bort eller sälja den, så han ringde och sa att hon var utan cykel och om jag kunde tänka mig att ge henne min. Det gjorde jag gärna, för hon är nästan som min egen dotter. Hon kom med sina två små barn och barnen hittade var sin mogen jordgubbe i vår pallkrage och sedan fick de plocka var sin liten bukett blommor av det som var kvar och så lärde jag dem äta krasseblommor. Så mysigt med de små liven.
När de for hem, stannade exet kvar och bad mig steka plättar till middag. Han älskar plättar/pannkakor och jag hade fullkorns durumvetemjöl hemma och de blev så mustiga och goda. Enkelt och gott och vi hade riktigt trevligt. Det kändes som en lyckad dag… alla hade blivit glada och nöjda och jag kände mig uppskattad.

Så har jag ju suttit med min junk journal. Jag har medvetet halkat efter en dag, men tänker hoppa över en uppgift jag inte tycker är så inspirerande, så det jämnar ut sig. Jag måste tänka på att inte bli stressad av att hinna med, för då tappar man ju det roliga.

En uppgift i veckan hette Excitement och jag tolkade det som något som inspirerar starkt och gjorde en dubbelsida om mitt odlande. En sida med grönsaker och en med blommor. Lite plottrigt tyckte jag det blev, för jag hade för mycket material.

Sen skulle vi beskriva våra planer för helgen och då handlade det också om att ta hand om sina planteringar och planera för nästa år.

 

Nästa vecka börjar styrelsearbetet med möte här hemma hos mig. Ordföranden är noga med att påpeka att man inte får komma om man har minsta förkylningssymptom. Fram till jul blir det budgetarbete och efter det förberedelser för årsmötet någon gång i maj 2021. Känns kul att ha något att göra. Min väggkalender som vanligtvis brukar vara fullklottrad, har varit alldeles tom hela sommaren.

I morgon är det alltså vattengympa igen. Hoppas det blir lika skönt som första gången.

Ta hand om er och var försiktiga <3

 

 

Junk journal och vattengympa!

Av , , 8 kommentarer 11

Mitt livs första tomatskörd. De små röda var ärtstora och gröna när jag tog in dem i början på juli. De var på en kvist som gick av och jag kunde inte kasta dem, så jag satte kvisten i en liten vas med vatten. Tomaterna växte lite grann och blev så småningom röda. Nu har de legat på fatet i en evighet utan att bli dåliga. De andra tomaterna tog jag in härom dagen eftersom jag vädrade nattfrost. De svagt orangea har redan blivit röda. Ska jag någonsin kunna äta upp dem?

I dag har jag rensat bort all blåklint ur pallkragen. De var alldeles för invasiva och höll på att kväva luktärterna, som precis har börjat blomma. När jag höll på med det kom vaktmästaren förbi. Jag har saknat honom, så jag blev så glad och upplivad av att prata med honom en stund. Jag berättade om nästa års planer med flera och högre pallkragar. Krassen kommer definitivt att få en stor, egen bytta och ev en spalje att klättra uppför.

Det har varit vackra dagar och jag har strövat omkring på stigarna i skogen och njutit av höstens dofter och trädens sus i vinden. På kvällarna har jag suttit med min junk journal och gjort ett uppslag per dag enligt uppgifterna i utmaningen jag är med i. Det blir lite av en besatthet och mitt hem ser ut som ett bombnedslag med papper och saxar och limstift liggande överallt. På söndag fick jag dessutom för mig att städa pysselskåpet och drog ut alla lådorna på golvet… och en del står kvar än. Jag har alldels för mycket material och meningen med en junk journal är ju att använda upp det man har, men jag tycker inte att det minskar…

Här kommer några alster. Första dagen hette uppgiften helt enkelt Hello! och jag valde att hälsa september månad välkommen.

Bilderna med solrosen och den halvt dolda kvinnan har jag faktiskt klippt ur en Gudrun Sjödén katalog.

Andra dagen skulle vi göra något kring en veckodag. Eftersom det var torsdag gjorde jag en s.k. Throwback Thursday, alltså gick tillbaka i tiden och gjorde en scrapbooking sida med ett foto på mamma och mig.

Sen skulle vi berätta vad vid läser just nu och jag gjorde det väldigt enkelt för mig och slaktade en liten svampbok jag köpt på Myrorna. Det är ju svampsäsong och då läser man ju svampböcker, eller hur?

Att sitta och siluettklippa och limma in alla svamparna var rena terapin, samtidigt som jag slötittade på något på TV.

Nästa uppgift var att använda något från naturen. Jag plockade in tallbarr och flagor av det översta lagret på björkstammar, men fastnade till slut för ett par höstliga asplöv, som fick ligga och torka över natten.

I ett par dagar har jag varit extremt yr och jag förstår att det kommer av att jag suttit och pysslat vid köksbordet med lätt böjd nacke. Jag får eventuellt sakta ner lite… Jag minns när vi hade scrapbookingträffar och satt en hel dag och scrappade, hur yr jag var efteråt. Det är lite obehagligt, i synnerhet när jag ska upp på toa på natten.

I morgon ska jag på vattengympa! Reumatikerföreningen har bokat tider för två grupper om 10 personer i varje på terapibadet. Jag ringde och fick plats i ena gruppen. Vilken lycka, samtidigt som jag blev väldigt tveksam. Jag är ju riskgrupp och 70+ och borde ju enligt rekommendationerna hålla mig hemma… å andra sidan skriker min kropp efter rörelserna i det varma vattnet och med 10 personer i bassängen kan vi hålla avstånd. Jag funderade vem jag skulle ringa och rådfråga, men bestämde sedan att själv ta ansvaret för vad jag gör… så jag går dit i morgon och känner efter. Känns det inte bra, får jag avstå.

Sköt om er och var försiktiga <3

Vemodigt

Av , , 8 kommentarer 15

Blev bjuden på födelsedagskalas och snodde ihop ett kort. Hade precis fått hem en bunt gamla bokmärken som jag fyndat på Tradera och som kom väl till pass. Här är framsidan av kortet. Jag hade köpt en liten present och plockade en liten bukett av det som är kvar i pallkragarna. Det blev blåklint, malva och krasse.

Krassen fortsätter att breda ut sig över gräsmattan och den som klippte gräset förra veckan hade nogsamt klippt runt den. Jag har plockat in buketter med bara krasse och de doftar ljuvligt.

Det var riktigt trevligt att gå på kalas, även om jag var lite tveksam eftersom jag inte visste hur många vi skulle bli och hur vädret skulle arta sig. Men jag tänkte att jag ville inte vara oartig… I natt regnade det, men sen klarnade det upp och vi kunde sitta ute… med avstånd… och det var förstås upplivande att träffa vänner och bekanta jag inte träffat på länge. Rent spontant ville jag krama alla, men vi avhöll oss.

I dag var den sista sommardagen och trots att hösten är min årstid, vällde vemodet över mig i morse. Min syster skulle ha fyllt 86 år om hon levat och saknaden blev stor. Nu får vi hoppas på en vacker höst och invänta advent och julen då vi kan tända ljus och göra det mysigt för oss. Jag har gått med i en grupp på Facebook som fotograferar och lägger ut norrsken. De meddelar när man kan förvänta starkt norrsken och jag har bestämt att trotsa min mörkrädsla och gå ner till sjön och titta och ev också ta några bilder. Får kanske ta fram min gamla systemkamera och ställa in den på nattfotografering. Jag har suttit och suktat i alla vintrar jag bott här vid sjön, men varit rädd för mörkret… men nu bestämde jag mig för att våga.

Jag var hos sjukgymnasten för en vecka sedan och han knyckte till mitt bäcken. Jag fick tillbaka rörligheten i höften och jag har ingen artros där. Jag har artros i nacke, rygg och alla leder, utom i höfterna. Sen visade han ett nytt sätt att stretcha för att si-leden inte skall låsa sig igen. Jag fick direkt mycket bättre balans.

Flickorna kom sig inte iväg hit upp. Johanna har börjat jobba nu och Ronja har farit tillbaka till Karlstad och studierna. Känns ok på ett sätt… ville egentligen inte att de skulle åka fullbokat tåg eller buss i flera timmar, för det är ju inte helt riskfritt. Men längtan är ju stor och nu satsar vi på julen. Det är ju bara knappt 4 månader dit. Kommer att kännas konstigt med en termin utan vare sig akvarellmålning eller vattengympa. Börjar sakna den sociala biten. Vi kommer att ha ett par möten med bostadsrättsföreningen, men för övrigt är kalendern helt tom.

Jag har fått bra kontakt med den nyinflyttade kvinnan och hon är väldigt intresserad av att utöka antalet pallkragar nästa sommar. Det växer fortfarande för fullt… jordgubbarna ger en andra skörd och penseerna vaknade till liv igen och får försvara sig mot revorna krassen skickar ut. Luktärterna har äntligen börjat blomma och jag tog in ett par som doftar väldigt starkt och gott. Är inte säker än om jag tål den doften…

Sköt om er och var försiktiga <3