Marja

Den långa resan.

Livet lunkar på.

Av , , Bli först att kommentera 17

Höstfärgerna kommer smygande och jag älskar de milda bruna nyanserna i gräset. Vädret har varit hyfsat vackert de flesta dagarna och jag försöker njuta så mycket det går.

Vattengympan började i torsdags och det var med andakt jag gick ner i det varma vattnet. Vi var bara fem stycken i bassängen och det var bara bekanta ansikten. Jag hade tänkt  ta det lugnt eftersom det var ett helt år sen sist, men rycktes med av musiken och lyckan att kunna röra mig fritt i vattnet och klarade av hela passet galant. Dagen efter hade jag inte ont någonstans, konstigt nog.

Jag har fortfarande dåliga blodvärden, trots att jag ätit järntabletter i ett par veckor nu. I veckan var jag på återbesök på kirurgen och fick träffa den doktorn som hade opererat mig. En redig och rättfram kvinna, som inte lindade in något i bomull. Hon visade mig bilder på datorn från gastroskopin och hur det ser ut inne i min magsäck. Det var inte vackert och jag fick se fulingarna hon tagit bort. Hon nämnde också ’mikroskopiska förändringar’ och att jag därför måste undersökas varje år. Jag kommer aldrig att bli bra.

Sen ringde en doktor från hjärtcentrum och meddelade att jag blivit godkänd för en ablation av hjärtnerven. Det betyder att de kommer att gå in i mitt hjärta via en ven i ljumsken och bränna hål i nerven så att den ”lugnar ner sig”.. I mitt fall kommer de att använda kyla. Behandlingen kan ta flera timmar och lyckas inte alltid, men jag tar chansen, för jag vill verkligen slippa flimret. Jag måste göra en CT-röntgen av hjärtat och byta några mediciner innan och kön är lång, så det blir knappast före jul… Sen blev jag ju orolig för att jag blir kissnödig om behandlingen blir lång och då kom vi överens om att de får sätta kateter på mig så jag slipper ligga och spänna mig.

Jag hade ett rutinmässigt återbesök på hjärtcentrum också i går. Jag fick träffa en supertrevlig AT-läkare. Alla prover, utom Hb, såg bra ut och eftersom det nu finns en plan om ablation, så blev det lite terapisnack i stället. Han undrade hur jag hade klarat pandemin och om jag hade börjat våga göra lite mer. Jag är ju fortfarande väldigt rädd och försiktig, även om jag åker buss och ger mig ut på stan. Jag berättade att jag samlar mod att åka till Finland och han tyckte att jag absolut skulle göra det. Det var en mycket klok ung man, som kommer att bli en underbar doktor.

Nästa vecka skall jag till diabetessköterskan och när jag var och lämnade blodprover på vårdcentralen, ville de också ha min vikt och längd för att räkna ut mitt BMI. Jag vägrade och sa att om det gäller att räkna ut medicindoser eller sedering är det ok, men inte för att tjockmobba mig. Jag fick medhåll av labbsköterskorna som sa att de också har ifrågasatt det rutinmässiga uträknandet av BMI. Jag känner att det får vara nog nu. Jag har märkt att i synnerhet manliga läkare gillar att skriva ut ’överviktig’ i min journal och så förskräckligt tjock tycker jag inte att jag är.

Jag har varit på Bondens Marknad varje lördag och köpt veckans grönsaker och bröd och även köpt några burkar honung från Västerbotten. Jag gillar att gynna lokalodlat och så får jag gå en sväng i Vänortsparken. I lördags stod jag en lång stund under kastanjens stora löv och njöt av den sköna höstluften,

September månad kom med nya utmaningar i min junk journal. Jag har bara gjort den allra första tills vidare. Välkommen september! Min favoritmånad.

Jag håller fortfarande på med några av juli månads utmaningar. En som var rolig att göra var ’Happy mail’. Jag tänkte mig ett kärleksbrev och ett kuvert med två bokmärken. Ger jag bort en bok, vill jag gärna lägga ett bokmärke i den. Till de här använde jag ett par bilder jag fick från Tjeckien, som jag figurklippte och färglade lite försiktigt. Så himla roliga att göra.

I kväll hade vi möte med bostadsrättsföreningen. Det här mötet var digitalt, men vi bestämde att i oktober ska vi träffas på riktigt här hemma hos mig. Alla är vaccinerade och regeln är fortfarande att man inte kommer om man har minsta förkylningssymtom. Det går bra att ha våra möten via datorn, men det är ju mycket trevligare att träffas på riktigt och nu är det verkligen länge sedan. Snart skall ju alla restriktioner upphöra också och vi får verkligen hoppas att det kommer gå bra.

Ta hand om er och var försiktiga<3

Bli först att kommentera