Nu är jag tillbaka efter en ofrivillig paus. Vad hände? Jag blev sjuk, riktigt sjuk. Nej, inte covid, utan en blödning i magen. Låg två nätter på sjukhuset och har varit hemma i en vecka nu.

I november gjorde jag ju en gastroskopi då man upptäckte många polyper i magsäcken varav några gjorde skopisten bekymrad, eftersom de såg blödningsbenägna ut och jag äter blodförtunnande. Kirurgen jag blev remitterad till ansåg att polyperna inte är något problem och man beslutade på ett stormöte med en massa specialister att jag skulle sluta äta omeprazol, eftersom man upptäckt att just den medicinen kan förorsaka godartade polyper. Jag var förstås inte med på det mötet och ingen lyssnade när jag ifrågasatte att jag skulle sluta med den enda medicinen som hjälper någorlunda och som jag dessutom ätit i snart 30 år. Okej, i 3-4 månader har jag kämpat med att sätta ut omeprazol, mått dåligt och haft ont, men envist kämpat på. Första veckan jag var helt utan, fick jag en blödning i magsäcken. Precis vad jag sa till kirurgen skulle hända, för det kan ju vem som helst räkna ut. Omeprazol är syrahämmande och slutar du med det ökar syran och irriterar slemhinnan tills man får ett blödande magsår. Som tur var förstod jag vad som hände och for in till akuten efter några dagar. Mitt Hb var lågt och med de symptom jag beskrev blev jag inlagd på kirurgen. Dagen efter gjordes en gastroskopi under narkos där man tog ut tre polyper som skickades till patologen. Har inte fått något svar än. Summan av det hela blir att jag får gå tillbaka till omeprazol livet ut och årliga gastroskopier under narkos. Jag var fruktansvärt besviken och arg hela tiden och dagen jag fick åka hem uttryckte jag det väldigt tydligt för ronden… jag tyckte jag blivit nonchalant behandlad tidigare och att beslut hade tagits över mitt huvud. Jag hade behandlats som en pappersdocka i stället för en patient med ev speciella behov. Jag sa också att jag var övertygad om att om jag varit man, hade man lyssnat på mig och jag hade inte behövt gå igenom detta. Jag kan vara väldigt uttrycksfull och vältalig när det gäller och ingen sa emot, så jag hoppas mitt budskap gick hem.

Mitt Hb var inte helt bra när jag fick fara hem, så jag måste gå till vårdcentralen och kolla upp det. Jag är trött och lite uppskakad av det som hände. Allt gick så fort och narkosen var tung, jag kämpade mot och hade hemska hallicunationer när jag vaknade. Jag kunde inte prata på några dagar då halsen var igensvullen och ond. Det enda positiva var att jag klarade mig undan hjärtflimmer under hela processen.

Men nu har jag något att se fram emot, för min dotter Johanna kommer till Umeå i slutet på veckan. Jag trodde inte hon skulle hinna innan skolorna börjar igen. Hon skall åka till Finland några dagar med sin pappa (exet), men sen får jag rå om henne helt. Vi har inte setts på 1,5 år och jag tänker verkligen krama henne utan förbehåll. Hon är vaccinerad nu och det är ett under att hon inte blivit smittad, eftersom hon under hela pandemin jobbat på en skola och rört sig i Stockholm.
Jag kommer inte att åka till Stockholm nu och får inte träffa Ronja, men nu är det som det är. Jag hoppas ändå att jag orkar göra en liten tripp till Finland om några veckor.

Jag har inte haft ork ens att sitta med min junk journal (då är det illa ställt 🙂 ) Här är det jag gjort senast.

Här skulle man göra ’lager på lager’,

och här var uppgiften ’gränser’.

I dag blev jag kontaktad av en kvinna från Tjeckoslovakien på Instagram. Hon undrade över en gammal bild på en väst från Gudrun Sjöden, som jag köpt på Tradera. Hon hade matchande vantar och mössa och undrade om jag ville sälja västen till henne. Eftersom jag aldrig använt västen, svarade jag ja och föreslog att hon i stället för betalning skulle skicka mig ett kuvert med material till min junk journal om det var möjligt. Jag såg nämligen att hon hade gillat många bilder jag lagt ut på Instagram. Jag har inte fått något svar än, men det vore häftigt att få några gamla boksidor med tjeckisk text… Jag minns inte ens vad västen kostade, men ingenting går upp mot ett ’happy mail’.

Sköt om er och njut av sommaren <3

Söndagsro nere vid sjön. Behövlig efter nattens åska med blixt och dunder i flera timmar. Jag hade inte hunnit gå och lägga mig när det började med konstant muller på avstånd och några enstaka smällar på närmare håll. Det verkade lugna ner sig, men sen vaknade jag av en ordentlig smäll på morgonkvisten och undrade yrvaket om det var åskan eller något annat, men sen började det störtregna och jag bestämde att det nog var naturen som rasade. Och som det smällde under en lång stund!

Veckan har varit tung på grund av värmen. Jag tål inte värmen och har dessutom varit väldigt tät i luftrören på grund av gräspollen. Vissa morgnar har jag vaknat av att jag ligger och piper högljutt när jag andas.Äter antihistaminer och tar slemlösande hostmedicin, samt lite extra Bricanyl vid behov. Värmen gör luften extra torr och under dagen kör jag fläkten ganska flitigt. Hoppades på att det skulle bli lite kyligare efter åskan och regnet, men det är fortfarande varmt och luften är fuktig.

Min granne kom hem efter midsommartrippen och hade fiskat öring, som hon vaccat och fryst och skrivit Marja på två paket.

Jag stekte två i smör i går och det var så gott. Jag äter mycket fisk, men köper sällan färsk fisk och den här var ju nästan som färsk. Jag har mest varit inne på dagarna och gått ut och vattnat på kvällen och tagit en kort promenad. Beställde en stor levrans från ICA Maxi med toalettpapper, tvättmedel m.m. så jag har haft mat och alla andra förnödenheter. En dag tog jag bussen till sjukhuset… till apoteket och hjälpmedelsbutiken, där jag köpte en liten stödkäpp med handtag format efter vänsterhanden. Mycket behändig att gå med. Tänkte träna på att lämna rollatorn hemma. Det går så bra att gå med gåstavarna ner till sjön och ofta använder jag bara en stav.

Jag funderar nämligen på att åka till Stockholm i augusti. Ronja vill så gärna träffa mig, men hon jobbar till den 25 augusti och sedan måste hon fara direkt till Karlstad och ta emot utbytesstudenter och hinner inte komma till Umeå. Hon säger att hon längtar, längtar… och det gör ju jag med och jobbar på att repa mod och fara ner över en weekend. Jag känner mig faktiskt tryggare att åka till Finland än att åka till Stockholm. För mycket människor.

Det växer i pallkragarna. I morgon ska jag sätta upp en lapp på dörren att man kan plocka rädisor, sallad, dill och andra kryddor. Snart kommer mangolden och senare ärter och persilja. Jag saknar blomsterprakten från i fjol… fröna till min blomsteräng blev nertrampade av småflickorna som sprang över gräsmattan, men nu väntar jag på luktärterna och vallmon.

Jag har suttit mycket vid den öppna balkongdörren och pysslat i min junk journal, så här kommer några sidor jag gjort.

Temat är ’vintage’ och jag kopierade några bilder på Tant Gerda och Tant Augusta. Tänk att jag blev uppfostrad av dessa kvinnor! Jag börjar ju känna mig vintage själv. De fick i alla fall äran att vara med och det på ett gammalt handskrivet brev från 1891.

Sen fick tanterna bli pappersdockor eller ’art dolls’. Temat var ’kuvert’ och jag vek ett kuvert enligt konstens alla regler och stack in pappersdockorna i det. Så himla roligt och jag har gjort fler efter det.

Temat är ’wanderlust’ eller reslust och jag valde Afrika bara för att det blev fint. Kunde ha varit vilket land som helst.

Här hände något. Temat är ’trash to treasure’ vilket ju är det junk journal går ut på… att förvandla skräp till något fint. Här har jag använt vaxat tidningspapper som jag blev serverad en bakad potatis i, en bit av ett gammalt brev och bilder ur tidningar. Jag hade ingen plan för den här sidan, utan plockade ihop bitarna lite på måfå och när jag tyckte det var färdigt, blev det väldigt känslosamt. För mig är det här en slags terapi. Jag har ju gått i bildterapi, där jag fick måla med vattenfärger och många gånger såg jag inte vad jag hade målat förrän allting var färdigt. Det undermedvetna styrde väldigt mycket och avslöjade också mycket.

Ta hand om er och njut av sommaren <3

Tiden går så väldigt fort och vi är redan inne i juli månad. Midsommarhelgen förflöt lugnt och stilla. Min granne for bort och jag har vattnat hennes blommor och tomatplantor och tagit in tidningen och posten. Jag gillar ju att ha något att pyssla med, så det känns inte som något besvär.

Natten innan midsommarafton gick jag ut och plockade en bukett vilda blommor till en midsommarbukett.

Det var så underbart i den ljusa sommarnatten och jag fick ihop till en fin bukett.

På midsommarafton kom exet och vi åt nypotatis och sill och lite annan plockemat. Jag fick ett perfekt hjärta i ostskivan och vi hade det riktigt trevligt.

Jag tyckte att det var lite väl ambitiöst att baka en hel tårta till oss två, så jag snodde ihop en citronkaka och gjorde bakelser med vispad grädde och jordgubbar. Det blev gott och vi satt länge på balkongen i den sköna sommarnatten.

Dagen innan midsommar började jag känna mig yr. Jag skulle gå på toaletten på morgonen och for sidledes in i ytterdörren. Pang! Jag brukar bli så ibland och det brukar gå över efter några dagar… eller så förebådar det ett flimmeranfall… och så var det nu. Jag börjar se ett mönster. Tisdag morgon fladdrade det till i bröstet och så började det. Så småningom for jag in på akuten, men ordentlig som jag är så duschade jag och tvättade håret först, körde en diskmaskin, gick ut med soporna, vattnade mina och garnnens blommor och i pallkragarna och packade ner ett par silkiga kalsonger att ha med sjukhusskjortan. Sen ringde jag efter taxi.

Jag är så less på det här. Flimret gick över spontant kl 03 på natten och hade då hållit på i 17 timmar. Den här gången började doktorn prata om en ablation, d.v.s. ett ingrepp då man går in i hjärtat via lungvenen och bränner eller fryser nerven som förorsakar flimret. Det lyckas inte alltid, men är värt ett försök. Visserligen var det nu två månader sedan förra flimmeranfallet, men medicinen verkar ju ändå inte hjälpa helt. Jag gick med på att bli uppsatt på väntelistan… det är en del förberedelser och jag har många frågor.

Efter den pärsen har jag varit trött och levt långsamt. Grannen är fortfarande borta, så jag har mina morgon- och kvällsrutiner. I pallkragarna växer det försiktigt och jag har varit ute i skogen efter pinnar att stötta ärter och  bönor med. Rädisorna är gallrade, men för övrigt finns det inget ogräs. Just nu växer kryddorna bäst… den marockanska myntan och ananassalvian. Ja, den doftar ananas.

En jordgubbe har hunnit mogna och den tog fåglarna.

Nu i juli deltar jag igen i en utmaning med min junk journal. Varje dag ett nytt tema och tills vidare hänger jag med. Här är de tre första.

Välkommen Juli!

Highlights (höjdpunkter…eller något som fångar uppmärksamhet)

Botanical (botaniskt… växter) Jag älskar bokmärkena med blomsterbarnen.

Jag lyssnar på sommarpratarna på kvällen och pysslar samtidigt.

På torsdag skall jag till tandläkaren och på grund av pandemin är det två år sedan sist. Men jag har inte haft några problem och vi får hoppas att han inte hittar något heller.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3