Marja

Den långa resan.

Kategori: Allmänt

Snart vinter.

Av , , Bli först att kommentera 9

Just nu lägger sig ett tunt vitt täcke med regnblandad snö på marken. I morgon kommer det vara borta, men det är en påminnelse om att vintern snart är här. Jag tycker hösten har varit ojämn… några riktigt vackra dagar, men många regniga dagar. Regnkappan med vadderat foder har använts flitigt de senaste dagarna. För bara några dagar sedan kunde jag plocka rödklöver längs cykelvägen. De verkar lite desperata nu och bildar tvillingblommor och trillingblommor.

Höstfärgerna bleknar och löven blåser ner på marken.

Härom dagen gick jag förbi björkdungen och björkarna var nästan helt utan löv. Fast bilden blev så fin, så jag kommer måla av den.

På akvarellen i veckan skulle vi måla av ett foto på solnedgången över Ume älv. Det var älven, den långa Tegsbron, stadens silhuetter och mörka moln. Jag fick inte till det och blev väldigt frustrerad. Jag lär mig aldrig att jag inte behöver göra exakt som på bilden, utan kan faktiskt måla ganska fritt. Nu funderar jag om jag ska måla en ny målning här hemma, fixa till den gamla med pennor, eller bara strunta i det. Jag gillar ju inte att ge upp, så det blir kanske en ny.

Vi hade möte med bostadsrättsföreningen och det var så roligt att träffas på riktigt igen. Jag hade kokat kaffe och bjöd på finska Dominokex. Sen bad jag om hjälp att installera ett nytt lysrör ovanför diskbänken. Det var första gången jag behövde byta lysrör (efter 9 år) och jag klarade av att rycka loss det trasiga, och köpa ett nytt, men sen kunde jag inte få in det nya, så jag hade varit utan lampa ovanför diskbänken i tre veckor. En av killarna fick lägga sig på rygg över diskhon för att fixa röret, men han fick till det. Att det ska vara så krångligt.

I går var det vattengympa och nu får vi gå varje vecka. Det betyder att gruppen blir större och att det blir lite svårt att hålla avstånd i omklädningsrummet. En kvinna frågade rakt ut i luften om alla var vaccinerade och det var då ingen som sa nej. Vårdhälsan har varit och inspekterat och sagt att vi får vara 20 st i bassängen, men vi brukar inte vara fler än 13-14. I går kändes vattnet extra varmt och jag fick feeling och gav järnet. Det är så lustigt att jag orkar jogga med höga knän i vattnet och få upp pulsen… medan jag ideligen snavar på mattkanterna här hemma. I dag har jag fått betala för den glädjen… så är det när man har fibromyalgi och jag borde ta det lite lugnare. Men jag har bestämt att jag vill ha roligt på vattengympan och sedan får fredagarna blir soffliggardagar (vilodagar).

Nu har jag kommit i gång med stickandet igen. Johanna beställde ett par tunnare, enfärgade vantar att ha innan det blir riktigt kallt och vi bestämde färg både för henne och Ronja utifrån alla nystan jag har i garnkorgen. Men först ska jag sticka ett par till mig själv. Jag spontanköpte ett nystan  brunt garn med lite lyster, för det var samma färg som min täckkappa och jag har valt hönsnätsmönstret ur boken av Tantulltuss. Det andra garnet är lite mer gulgrönt än på bilden.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

 

Bli först att kommentera

Finland

Av , , 5 kommentarer 17

Min Finlandsresa började lite mödosamt eftersom det regnade och stormade dagen jag for. Jag skulle ta anslutningsbussen till färjan från Ålidhem och fick stå och vänta utan något skydd för vinden. Att ha paraply var inte att tänka på i stormen och jag hittade inte min regnponcho, så jag fick ta en tunn engångsponcho med korta ärmar. Blev lite våt med andra ord. Sen kom jag på att jag kunde ha åkt med lokalbussen till sjukhuset och stått där i skydd av busskuren. Den nya färjan var fin, men det gungade ganska mycket, så jag fick koncentrera mig på att hålla balansen och inte må illa.

Jag hade köpt en paketresa med hotell från Vasaline och de hade lyckats boka in mig på fel hotell. Jag hade valt Sokos Vaakuna vid torget och hade rätt bekräftelse i min mobil, så jag vidhöll att jag ville bo där. Det ordnade sig till slut och jag blev till och med uppgraderad till ett ’finare’ rum som plåster på såret.

Nästa morgon vaknade jag till denna vackra soluppgång över Vasa torg. Jag hade glömt dra för gardinerna och bodde på våning 5.

Jag har ju rest genom Vasa ett otal gånger och ofta haft tid att ströva omkring i centrum mellan båt och buss, så jag kände mig ganska hemmastadd där. Jag sprang i alla affärer och jagade skor och vinterjacka, utan resultat. Åt gott och fikade med jämna mellanrum. På kvällarna köpte jag piroger och gammeldags filbunke till kvällsmat på hotellet och låg i sängen och tittade på TV.

Vädret var mulet och blött, men jag njöt av lindallén som går ner till järnvägsstationen. Den används som cykelparkering nu.

V

Vasa har också vackra brunnslock.

Hemresan var lugn och havet var vackert. Jag kunde se horisonten och solen sakta glida ner i havet.

Jag är väldigt nöjd med min lilla tripp. Jag vågade fara i väg och bryta isoleringen, fick nya intryck och framför allt prata och lyssna till finska språket, köpa finsk mat och känna atmosfären om än bara för ett par dagar. I Finland har man en helt annan inställning till pandemin. Alla hade munskydd inomhus, i affärer, på hotellet, på restauranger och kaféer. Det var helt självklart och det kändes tryggt. Det hänger kvar sen kriget att man bryr sig om varandra och hjälper varandra på ett självklart sätt. Ungdomarna är väldigt respektfulla och hjälpsamma. Jag skulle äta lunchbuffé på en pub och fick hjälp med både salladstallrik och varmrätt direkt till bordet av tjejen bakom disken, så att jag inte behövde trängas vid buffébordet.

Så har akvarellmålningen börjat. Vi började som vanligt med trådsläpning och färgövningar. Vi skulle använda komplementfärger och en övning var att blanda olika bruna nyanser av komplementfärgerna. Jag arbetade bl.a. med rött och grönt på en målning, fyllde i olika fält utan att tänka på att det skulle bli något… men det blev ju mitt stackars flimmerhjärta där vänster förmak buktar ut och bankar på…precis som det brukar kännas. Så det kan bli!

I morgon ska vi har möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara här hemma hos mig. I två år har vi haft digitala möten, så det ska bli så roligt att träffas på riktigt.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

5 kommentarer

Höstdagjämning.

Av , , 6 kommentarer 17

För några timmar sedan inföll höstdagjämningen. Några sekunders andlös jämvikt, då natt och dag är lika långa… och sedan blir dagarna kortare och vi går in i den mörka perioden. Hösten har varit regnig och grå och jag känner mig frusen hela tiden. Några vackra dagar har vi ändå haft och jag har varit nere vid sjön och njutit av lugnet där.

I lördags var jag på bondens marknad för sista gången i höst för min del och tog en tur runt Vänortsparken som vanligt. De stora träden har ännu inte fått sina fulla höstärger … men det gröna är också vackert.

I morgon skall jag åka till Finland. Jag har fått så mycket uppmuntran från sjukvården att jag skall göra något roligt, att jag skall våga mig hemifrån och inte vara rädd för att drabbas av flimmer eller magont. Jag måste välja en vecka då vi inte har vattengympa och nu är det rätta tillfället. MEN jag har gjort en kompromiss… eftersom jag inte mår så bra alla dagar, har jag bestämt att inte åka till södra Finland, utan stanna i Vasa, bo två nätter på hotell, shoppa lite och insupa lite finsk atmosfär. Jag får dessutom åka med den splitternya färjan Aurora Botnia. Det känns alldeles lagom just nu.

Jag var hos diabetessköterskan och det visade sig att mitt långtidssocker låg på nästan normal nivå. Blev lite misstänksam och gick hem och googlade på avvikelser och ja… vid låga blodvärden kan resultatet vara avvikande. Jag ska fråga min doktor hur jag ska tolka det, men jag känner ändå att jag mitt i allt annat tumult har skött mig bra.

Var på vattengympan i torsdags och nu är vår förhoppning att vi får börja gå varje vecka när restriktionerna tas bort. Det skulle betyda att vi blir 8-10 personer i bassängen och fortfarande lätt att hålla avstånd.
Sen börjar akvarellmålningen igen och det känns så spännande. Vi skall gå varje vecka hela hösten, sitta med avstånd och ha egen fika med oss. Jag har inte målat någonting på ett helt år, men nu är jag riktigt sugen.

Däremot har jag suttit med min junk journal och försöker hänga med i september månads utmaningar. Här är några.

Dagens ord är ’barn’ och jag har använt ett underbart vykort jag fått av Johanna. Jag har inte limmat fast det, utan stuckit in det bakom blomman och spetsen. Det fina blomman satt Johanna med när hon var här. Den är klippt ur en servett och limmad på en kartongbit hon hittade i återvinningen…

Det här handlar om barndomsminnen och avspeglar sorglöshet, lycka och vänskap.

Den här handlar om vänskap och det blev en saknadens dag för mig. Jag tänkte på min barndomsvän Gun-Britt, som gick bort i cancer för några år sedan. Vi höll kontakt hela livet, träffades så ofta vi kunde och sen lämnade hon oss… Det gick så fort på slutet.

Sköt om er och var förnuftiga <3

 

6 kommentarer

Livet lunkar på.

Av , , Bli först att kommentera 17

Höstfärgerna kommer smygande och jag älskar de milda bruna nyanserna i gräset. Vädret har varit hyfsat vackert de flesta dagarna och jag försöker njuta så mycket det går.

Vattengympan började i torsdags och det var med andakt jag gick ner i det varma vattnet. Vi var bara fem stycken i bassängen och det var bara bekanta ansikten. Jag hade tänkt  ta det lugnt eftersom det var ett helt år sen sist, men rycktes med av musiken och lyckan att kunna röra mig fritt i vattnet och klarade av hela passet galant. Dagen efter hade jag inte ont någonstans, konstigt nog.

Jag har fortfarande dåliga blodvärden, trots att jag ätit järntabletter i ett par veckor nu. I veckan var jag på återbesök på kirurgen och fick träffa den doktorn som hade opererat mig. En redig och rättfram kvinna, som inte lindade in något i bomull. Hon visade mig bilder på datorn från gastroskopin och hur det ser ut inne i min magsäck. Det var inte vackert och jag fick se fulingarna hon tagit bort. Hon nämnde också ’mikroskopiska förändringar’ och att jag därför måste undersökas varje år. Jag kommer aldrig att bli bra.

Sen ringde en doktor från hjärtcentrum och meddelade att jag blivit godkänd för en ablation av hjärtnerven. Det betyder att de kommer att gå in i mitt hjärta via en ven i ljumsken och bränna hål i nerven så att den ”lugnar ner sig”.. I mitt fall kommer de att använda kyla. Behandlingen kan ta flera timmar och lyckas inte alltid, men jag tar chansen, för jag vill verkligen slippa flimret. Jag måste göra en CT-röntgen av hjärtat och byta några mediciner innan och kön är lång, så det blir knappast före jul… Sen blev jag ju orolig för att jag blir kissnödig om behandlingen blir lång och då kom vi överens om att de får sätta kateter på mig så jag slipper ligga och spänna mig.

Jag hade ett rutinmässigt återbesök på hjärtcentrum också i går. Jag fick träffa en supertrevlig AT-läkare. Alla prover, utom Hb, såg bra ut och eftersom det nu finns en plan om ablation, så blev det lite terapisnack i stället. Han undrade hur jag hade klarat pandemin och om jag hade börjat våga göra lite mer. Jag är ju fortfarande väldigt rädd och försiktig, även om jag åker buss och ger mig ut på stan. Jag berättade att jag samlar mod att åka till Finland och han tyckte att jag absolut skulle göra det. Det var en mycket klok ung man, som kommer att bli en underbar doktor.

Nästa vecka skall jag till diabetessköterskan och när jag var och lämnade blodprover på vårdcentralen, ville de också ha min vikt och längd för att räkna ut mitt BMI. Jag vägrade och sa att om det gäller att räkna ut medicindoser eller sedering är det ok, men inte för att tjockmobba mig. Jag fick medhåll av labbsköterskorna som sa att de också har ifrågasatt det rutinmässiga uträknandet av BMI. Jag känner att det får vara nog nu. Jag har märkt att i synnerhet manliga läkare gillar att skriva ut ’överviktig’ i min journal och så förskräckligt tjock tycker jag inte att jag är.

Jag har varit på Bondens Marknad varje lördag och köpt veckans grönsaker och bröd och även köpt några burkar honung från Västerbotten. Jag gillar att gynna lokalodlat och så får jag gå en sväng i Vänortsparken. I lördags stod jag en lång stund under kastanjens stora löv och njöt av den sköna höstluften,

September månad kom med nya utmaningar i min junk journal. Jag har bara gjort den allra första tills vidare. Välkommen september! Min favoritmånad.

Jag håller fortfarande på med några av juli månads utmaningar. En som var rolig att göra var ’Happy mail’. Jag tänkte mig ett kärleksbrev och ett kuvert med två bokmärken. Ger jag bort en bok, vill jag gärna lägga ett bokmärke i den. Till de här använde jag ett par bilder jag fick från Tjeckien, som jag figurklippte och färglade lite försiktigt. Så himla roliga att göra.

I kväll hade vi möte med bostadsrättsföreningen. Det här mötet var digitalt, men vi bestämde att i oktober ska vi träffas på riktigt här hemma hos mig. Alla är vaccinerade och regeln är fortfarande att man inte kommer om man har minsta förkylningssymtom. Det går bra att ha våra möten via datorn, men det är ju mycket trevligare att träffas på riktigt och nu är det verkligen länge sedan. Snart skall ju alla restriktioner upphöra också och vi får verkligen hoppas att det kommer gå bra.

Ta hand om er och var försiktiga<3

Bli först att kommentera

Redan höst?

Av , , 4 kommentarer 16

År det redan höst? Jag går omkring och fryser och bäddar ner mig under dubbla täcken på natten. I dag har det bara varit +11 grader och det regnar och blåser.

Har försökt ta det mycket lugnt de senaste veckorna. Hade ett tandläkarbesök som jag ombokat flera gånger och nu kände att jag måste gå till, även om jag inte var i form. Egentligen var det ett besök hos tandhygienisten och jag förklarade för henne att jag kanske inte skulle orka med hela behandlingen. Vi bestämde att bara göra en undersökning och ta röntgenbilder och skjuta upp ev behandling till senare. Tandläkaren kom in och kollade röntgenbilderna och allt såg bra ut, så jag fick gå hem nöjd och belåten.

Som vanligt gick jag genom min favoritpark, Vänortsparken. Jag har inte varit där på hela sommaren, har ju knappt varit inne i stan, De flesta blommorna hade vissnat, men grönskan var otroligt vacker, Jag älskar de gamla pilträden, ormbunkarna och den porlande lilla bäcken,

Ett par dagar senare var jag på Bondens marknad, som håller till på gågatan bredvid parken, så då fick jag en anledning att ta en stilla promenad runt parken igen. Jag köpte en massa grönsaker på marknaden, närodlade och ekologiska och apelsinbullar och ett fruktbröd från Hagabröds stånd. Skall ner på lördag igen och köpa ett par burkar svensk honung.

I går morse ringde min doktor på vårdcentralen, som har varit på semester några veckor och undrade hur jag mår? Hon skrev ut järntabletter så att jag får upp mina blodvärden. Så tacksam för att ha en doktor som bryr sig. Jag har också kallats till återbesök både till kirurgen och hjärtcentrum och det känns bra.

Och så börjar vattengympan!! Vi får bara vara 4 personer i varje omklädningsrum (dam och herr), så vi får gå varannan vecka så att så många som möjligt kan delta. Det tycker jag är en bra lösning. Vi har två pass i veckan, så 16 damer får möjlighet att vara med. Nu får vi hoppas att smittan inte ökar så mycket i höst att vi måste avbryta efter några gånger, som vi fick göra förra hösten. Jag känner mig så peppad.

Var nere på garnbutiken och köpte mera garn, för nu blir det vantar. Johanna for iväg med de mönsterstickade vantarna, så nu stickar jag ett liknande par till Ronja. Sen ska jag sticka ett par till mig själv, kanske två par till och med, för jag spontanköpte ett så vackert brunt garn som var exakt samma färg som min täckkappa.

Sköt om er och var försiktiga<3 

 

 

4 kommentarer

Sköna augusti.

Av , , 2 kommentarer 18

Sköna augusti. Jag mår så bra av den milda värmen och den klara luften.

Jag har haft kärt besök av Johanna. Hon kom till slut, en hel vecka försenad, men det var underbart de dagar hon var här. Äntligen fick jag kramas, det var ju två år sen sist. Det är ju inte klokt. Hon hann med sin pappa (exet) och sin halvsyster och vi hann pyssla en hel del. Köksbordet var en enda röra.

 

 

En mulen dag for vi ner på stan och hälsade på Julia nere på Strandvägen. Johanna hade inte sett henne.

Sen gick vi till Tonka alldeles bredvid och åt en lyxlunch med Skagentoast och en helt magisk Crème Brûlee. Så mysigt med mamma-dotter tid.

Är lite piggare nu. Ingen har kontaktat mig från vårdcentralen om mina blodprover, så jag antar att jag får vänta tills min doktor kommer tillbaka från semestern och då är ju proverna inte längre aktuella, utan jag får väl ta nya.

Jag har köpt en begagnad trehjuling. En Monark med två hjul bak.

Det fanns ingen chans att få tag på en sån med två hjul fram den här säsongen, så jag tänkte att jag får vänta till nästa vår och vara tidig i min beställning, men så såg jag en annons på Facebook och slog till. Sen visade det sig att jag inte längre kunde cykla. Jag har inte cyklat sedan knäoperationen, som var för två år sedan, men trodde inte det skulle vara något problem. Jag kunde inte styra, utan for rakt upp i en grässlänt. Vilken tur att det inte var ett dike. Jag gick ner mot skogen till en gatstump som sluttade lätt  och rullade ner med ena foten i marken och den andra bromsande med pedalen. Upp och ner, flera gånger. Jag fick ju motion, men det var lite frustrerande att få börja om från början. Sadeln var alldeles för låg för jag kan inte böja mitt titanknä fullt ut, men å andra sidan nådde jag till marken med fötterna. Ja, ni skulle ha sett mig. Nu skall jag be grannen hjälpa mig att höja sadeln lite och sen är det väl bara att öva. Jag som har cyklat så mycket i mitt liv… till jobbet och överallt, borde väl klara det. Men går det inte, så går det inte och då får jag väl skylla på åldern.

Kontakten med den tjeckiska kvinnan fortsätter. Hon har fått paketet med västen och kortet och var så nöjd. Hennes paket kom så småningom till mig och det innehöll så många fina saker… gamla fotografier, vykort och en massa olika bilder både vackra och surrealistiska. Jag fick också ett par mönstrade knästrumpor från Gudrun Sjöden och ett par fleecefodrade pulsvärmare med tumme. Johanna hade också med sig en massa fint material, bl.a. gamla boksidor, notblad, kuvert och en hel hög gamla vykort. Vi gick igenom mina lådor och hon plockade ut det hon ville ha, bl.a. spetsar, band och washitejp. Sen fick hon min gamla Cuttlebug, en apparat som man stansar ut figurer med. Jag använder den inte längre, så hon drog iväg med den och alla tillbehör.

Här är några av korten jag fick av Johanna:

och några av dem som kom från Tjeckien:

Många av korten har sirligt skrivna hälsningar på baksidan, så nu ska jag göra en ny journal med många fickor jag kan sticka ner korten i. Skall jag limma fast dem, måste jag ta kopior.

Ärterna börjar mogna i pallkragarna, men luktärterna blommar inte än. Johanna och jag delade på den första lilla tomaten från min balkong. Jag skickade med en bukett av ananassalvian till Johannas man som är kock. Få se vad han hittar på med den.

Vallmon blommar för fullt, men är svåra att fånga på bild. Röda blommor är överhuvudtaget svåra att fotografera.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

 

2 kommentarer

Augusti – mellan sommar och höst.

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi har gått in i augusti, som är månaden mellan sommar och höst. Björkarna på min gata är fortfarande gröna, man ser att det blåser ganska kraftigt och löven på björkarna på vår gård har blivit gula och blåst ner på marken. Båda bilderna är tagna samma dag.

Jag gillar augusti. Det har blivit svalare och luften har blivit klarare och lättare att andas. På dagen är det fortfarande sommarvärme, 19-20 grader och det är en behaglig värme.
Det växer i pallkragarna. Vi har skördat sallad, mangold, dill i massor, persilja och andra kryddor. Ärtskidorna växer just nu och vallmon blommar.

 

Jag har inte varit pigg. Mitt Hb är fortfarande lågt och jag är så trött och orkeslös. Måste sätta mig och vila när jag försöker göra det minsta lilla. Ringde vårdcentralen och min doktor tyckte att det var konstigt att jag blivit hemskickad från sjukhuset med lägre Hb än när jag kom in på akuten. Hon kunde dessutom se på alla labbprover att jag varit väldigt låg just den dagen jag blev opererad. Nu har jag varit på labbet och lämnat nya prover, men inte fått någon feedback från vårdcentralen än om dem. Däremot har jag varit en sväng på akuten igen för jag mår hela tiden illa och har ont och har svårt att äta något. Det i kombination med orkeslösheten gjorde att jag fick för mig att jag fått en ny blödning, så jag åkte in. De tog alla prover och allt var bra, förutom Hb då, som de menade att vårdcentralen skulle ta hand om och eventuellt ordinera järntabletter. Jag fick dricka akutens spacialcoctail för magen och kunde åka hem. Jag kämpar på.

Johanna blev en hel vecka försenad, men kommer nu på lördag. Hennes man var i Tyskland hos en moster och kusiner och de ville inte släppa hem honom. Men nu är han hemma och kan ta hand om hunden. Jag har längtat så efter Johanna och kommer att krama ihjäl henne.

Sen har jag haft en givande kontakt med kvinnan i Tjeckien som ville köpa min dalmatinermönstrade väst från Gudrun Sjöden. Det visade sig att hon är bibliotekarie och konstnär och hade en massa material till min junk journal. Jag har ett paket på nästan 1 kg på väg till mig. Min intuition var rätt när jag föreslog byteshandeln. Hon skriver på tjeckiska och jag skriver på svenska och så får Google översätta och det kan bli väldigt lustigt ibland, men det fungerar. Jag har skickat ett brev med västen och ett kort jag snodde ihop, som nu ligger på hennes postkontor. Gjorde ett enkelt kort med fram och baksida.

’No drama. Do what you love.’

I dag skrev hon att hon kommer att skicka ännu mera material, bl.a. fjärilar, som hennes syster handmålat. Det var en trevlig och uppiggande kontakt.

Tror fortfarande att jag kommer orka fara till Finland, kanske i början på september.

Sköt om er och var försiktiga <3 

Bli först att kommentera

Blödning i magen.

Av , , 6 kommentarer 18

Nu är jag tillbaka efter en ofrivillig paus. Vad hände? Jag blev sjuk, riktigt sjuk. Nej, inte covid, utan en blödning i magen. Låg två nätter på sjukhuset och har varit hemma i en vecka nu.

I november gjorde jag ju en gastroskopi då man upptäckte många polyper i magsäcken varav några gjorde skopisten bekymrad, eftersom de såg blödningsbenägna ut och jag äter blodförtunnande. Kirurgen jag blev remitterad till ansåg att polyperna inte är något problem och man beslutade på ett stormöte med en massa specialister att jag skulle sluta äta omeprazol, eftersom man upptäckt att just den medicinen kan förorsaka godartade polyper. Jag var förstås inte med på det mötet och ingen lyssnade när jag ifrågasatte att jag skulle sluta med den enda medicinen som hjälper någorlunda och som jag dessutom ätit i snart 30 år. Okej, i 3-4 månader har jag kämpat med att sätta ut omeprazol, mått dåligt och haft ont, men envist kämpat på. Första veckan jag var helt utan, fick jag en blödning i magsäcken. Precis vad jag sa till kirurgen skulle hända, för det kan ju vem som helst räkna ut. Omeprazol är syrahämmande och slutar du med det ökar syran och irriterar slemhinnan tills man får ett blödande magsår. Som tur var förstod jag vad som hände och for in till akuten efter några dagar. Mitt Hb var lågt och med de symptom jag beskrev blev jag inlagd på kirurgen. Dagen efter gjordes en gastroskopi under narkos där man tog ut tre polyper som skickades till patologen. Har inte fått något svar än. Summan av det hela blir att jag får gå tillbaka till omeprazol livet ut och årliga gastroskopier under narkos. Jag var fruktansvärt besviken och arg hela tiden och dagen jag fick åka hem uttryckte jag det väldigt tydligt för ronden… jag tyckte jag blivit nonchalant behandlad tidigare och att beslut hade tagits över mitt huvud. Jag hade behandlats som en pappersdocka i stället för en patient med ev speciella behov. Jag sa också att jag var övertygad om att om jag varit man, hade man lyssnat på mig och jag hade inte behövt gå igenom detta. Jag kan vara väldigt uttrycksfull och vältalig när det gäller och ingen sa emot, så jag hoppas mitt budskap gick hem.

Mitt Hb var inte helt bra när jag fick fara hem, så jag måste gå till vårdcentralen och kolla upp det. Jag är trött och lite uppskakad av det som hände. Allt gick så fort och narkosen var tung, jag kämpade mot och hade hemska hallicunationer när jag vaknade. Jag kunde inte prata på några dagar då halsen var igensvullen och ond. Det enda positiva var att jag klarade mig undan hjärtflimmer under hela processen.

Men nu har jag något att se fram emot, för min dotter Johanna kommer till Umeå i slutet på veckan. Jag trodde inte hon skulle hinna innan skolorna börjar igen. Hon skall åka till Finland några dagar med sin pappa (exet), men sen får jag rå om henne helt. Vi har inte setts på 1,5 år och jag tänker verkligen krama henne utan förbehåll. Hon är vaccinerad nu och det är ett under att hon inte blivit smittad, eftersom hon under hela pandemin jobbat på en skola och rört sig i Stockholm.
Jag kommer inte att åka till Stockholm nu och får inte träffa Ronja, men nu är det som det är. Jag hoppas ändå att jag orkar göra en liten tripp till Finland om några veckor.

Jag har inte haft ork ens att sitta med min junk journal (då är det illa ställt 🙂 ) Här är det jag gjort senast.

Här skulle man göra ’lager på lager’,

och här var uppgiften ’gränser’.

I dag blev jag kontaktad av en kvinna från Tjeckoslovakien på Instagram. Hon undrade över en gammal bild på en väst från Gudrun Sjöden, som jag köpt på Tradera. Hon hade matchande vantar och mössa och undrade om jag ville sälja västen till henne. Eftersom jag aldrig använt västen, svarade jag ja och föreslog att hon i stället för betalning skulle skicka mig ett kuvert med material till min junk journal om det var möjligt. Jag såg nämligen att hon hade gillat många bilder jag lagt ut på Instagram. Jag har inte fått något svar än, men det vore häftigt att få några gamla boksidor med tjeckisk text… Jag minns inte ens vad västen kostade, men ingenting går upp mot ett ’happy mail’.

Sköt om er och njut av sommaren <3

 

6 kommentarer

Sommarvärme och åska.

Av , , 6 kommentarer 20

Söndagsro nere vid sjön. Behövlig efter nattens åska med blixt och dunder i flera timmar. Jag hade inte hunnit gå och lägga mig när det började med konstant muller på avstånd och några enstaka smällar på närmare håll. Det verkade lugna ner sig, men sen vaknade jag av en ordentlig smäll på morgonkvisten och undrade yrvaket om det var åskan eller något annat, men sen började det störtregna och jag bestämde att det nog var naturen som rasade. Och som det smällde under en lång stund!

Veckan har varit tung på grund av värmen. Jag tål inte värmen och har dessutom varit väldigt tät i luftrören på grund av gräspollen. Vissa morgnar har jag vaknat av att jag ligger och piper högljutt när jag andas.Äter antihistaminer och tar slemlösande hostmedicin, samt lite extra Bricanyl vid behov. Värmen gör luften extra torr och under dagen kör jag fläkten ganska flitigt. Hoppades på att det skulle bli lite kyligare efter åskan och regnet, men det är fortfarande varmt och luften är fuktig.

Min granne kom hem efter midsommartrippen och hade fiskat öring, som hon vaccat och fryst och skrivit Marja på två paket.

Jag stekte två i smör i går och det var så gott. Jag äter mycket fisk, men köper sällan färsk fisk och den här var ju nästan som färsk. Jag har mest varit inne på dagarna och gått ut och vattnat på kvällen och tagit en kort promenad. Beställde en stor levrans från ICA Maxi med toalettpapper, tvättmedel m.m. så jag har haft mat och alla andra förnödenheter. En dag tog jag bussen till sjukhuset… till apoteket och hjälpmedelsbutiken, där jag köpte en liten stödkäpp med handtag format efter vänsterhanden. Mycket behändig att gå med. Tänkte träna på att lämna rollatorn hemma. Det går så bra att gå med gåstavarna ner till sjön och ofta använder jag bara en stav.

Jag funderar nämligen på att åka till Stockholm i augusti. Ronja vill så gärna träffa mig, men hon jobbar till den 25 augusti och sedan måste hon fara direkt till Karlstad och ta emot utbytesstudenter och hinner inte komma till Umeå. Hon säger att hon längtar, längtar… och det gör ju jag med och jobbar på att repa mod och fara ner över en weekend. Jag känner mig faktiskt tryggare att åka till Finland än att åka till Stockholm. För mycket människor.

Det växer i pallkragarna. I morgon ska jag sätta upp en lapp på dörren att man kan plocka rädisor, sallad, dill och andra kryddor. Snart kommer mangolden och senare ärter och persilja. Jag saknar blomsterprakten från i fjol… fröna till min blomsteräng blev nertrampade av småflickorna som sprang över gräsmattan, men nu väntar jag på luktärterna och vallmon.

Jag har suttit mycket vid den öppna balkongdörren och pysslat i min junk journal, så här kommer några sidor jag gjort.

Temat är ’vintage’ och jag kopierade några bilder på Tant Gerda och Tant Augusta. Tänk att jag blev uppfostrad av dessa kvinnor! Jag börjar ju känna mig vintage själv. De fick i alla fall äran att vara med och det på ett gammalt handskrivet brev från 1891.

Sen fick tanterna bli pappersdockor eller ’art dolls’. Temat var ’kuvert’ och jag vek ett kuvert enligt konstens alla regler och stack in pappersdockorna i det. Så himla roligt och jag har gjort fler efter det.

Temat är ’wanderlust’ eller reslust och jag valde Afrika bara för att det blev fint. Kunde ha varit vilket land som helst.

Här hände något. Temat är ’trash to treasure’ vilket ju är det junk journal går ut på… att förvandla skräp till något fint. Här har jag använt vaxat tidningspapper som jag blev serverad en bakad potatis i, en bit av ett gammalt brev och bilder ur tidningar. Jag hade ingen plan för den här sidan, utan plockade ihop bitarna lite på måfå och när jag tyckte det var färdigt, blev det väldigt känslosamt. För mig är det här en slags terapi. Jag har ju gått i bildterapi, där jag fick måla med vattenfärger och många gånger såg jag inte vad jag hade målat förrän allting var färdigt. Det undermedvetna styrde väldigt mycket och avslöjade också mycket.

Ta hand om er och njut av sommaren <3

 

 

6 kommentarer

Redan juli.

Av , , Bli först att kommentera 15

Tiden går så väldigt fort och vi är redan inne i juli månad. Midsommarhelgen förflöt lugnt och stilla. Min granne for bort och jag har vattnat hennes blommor och tomatplantor och tagit in tidningen och posten. Jag gillar ju att ha något att pyssla med, så det känns inte som något besvär.

Natten innan midsommarafton gick jag ut och plockade en bukett vilda blommor till en midsommarbukett.

Det var så underbart i den ljusa sommarnatten och jag fick ihop till en fin bukett.

På midsommarafton kom exet och vi åt nypotatis och sill och lite annan plockemat. Jag fick ett perfekt hjärta i ostskivan och vi hade det riktigt trevligt.

Jag tyckte att det var lite väl ambitiöst att baka en hel tårta till oss två, så jag snodde ihop en citronkaka och gjorde bakelser med vispad grädde och jordgubbar. Det blev gott och vi satt länge på balkongen i den sköna sommarnatten.

Dagen innan midsommar började jag känna mig yr. Jag skulle gå på toaletten på morgonen och for sidledes in i ytterdörren. Pang! Jag brukar bli så ibland och det brukar gå över efter några dagar… eller så förebådar det ett flimmeranfall… och så var det nu. Jag börjar se ett mönster. Tisdag morgon fladdrade det till i bröstet och så började det. Så småningom for jag in på akuten, men ordentlig som jag är så duschade jag och tvättade håret först, körde en diskmaskin, gick ut med soporna, vattnade mina och garnnens blommor och i pallkragarna och packade ner ett par silkiga kalsonger att ha med sjukhusskjortan. Sen ringde jag efter taxi.

Jag är så less på det här. Flimret gick över spontant kl 03 på natten och hade då hållit på i 17 timmar. Den här gången började doktorn prata om en ablation, d.v.s. ett ingrepp då man går in i hjärtat via lungvenen och bränner eller fryser nerven som förorsakar flimret. Det lyckas inte alltid, men är värt ett försök. Visserligen var det nu två månader sedan förra flimmeranfallet, men medicinen verkar ju ändå inte hjälpa helt. Jag gick med på att bli uppsatt på väntelistan… det är en del förberedelser och jag har många frågor.

Efter den pärsen har jag varit trött och levt långsamt. Grannen är fortfarande borta, så jag har mina morgon- och kvällsrutiner. I pallkragarna växer det försiktigt och jag har varit ute i skogen efter pinnar att stötta ärter och  bönor med. Rädisorna är gallrade, men för övrigt finns det inget ogräs. Just nu växer kryddorna bäst… den marockanska myntan och ananassalvian. Ja, den doftar ananas.

En jordgubbe har hunnit mogna och den tog fåglarna.

Nu i juli deltar jag igen i en utmaning med min junk journal. Varje dag ett nytt tema och tills vidare hänger jag med. Här är de tre första.

Välkommen Juli!

Highlights (höjdpunkter…eller något som fångar uppmärksamhet)

Botanical (botaniskt… växter) Jag älskar bokmärkena med blomsterbarnen.

Jag lyssnar på sommarpratarna på kvällen och pysslar samtidigt.

På torsdag skall jag till tandläkaren och på grund av pandemin är det två år sedan sist. Men jag har inte haft några problem och vi får hoppas att han inte hittar något heller.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

 

 

Bli först att kommentera