Marja

Den långa resan.

Kategori: Allmänt

Vill ha en kram.

Av , , Bli först att kommentera 12

Första uppslaget i min junk journal handlar om kärlek i coronans tid … en medveten travesti på Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marquez. Den boken handlar om olycklig kärlek och mitt uppslag handlar om längtan efter en kram. Jag har inte fått en kram på flera månader och går desperat omkring ock kramar alla träd jag kommer åt. Johanna och Ronja skall testa sig för att se om de vågar komma hit och jag säger till dem att de är så välkomna, men de får inte krama mig. Det är ju inte klokt.

Jag fortsätter glädjas åt våra odlingar. Allting frodas, krassen har äntligen börjat blomma och jag plockar in en liten bukett varannan dag från pallkragen med ängsblommor.

I går åkte jag till återvinningen på Ålidhem och kryssade sedan mellan husen på väg till centrum. Jag fick så många fina idéer från innergårdarna på odlingar i pallkragar och rabatter. Funderar faktiskt på att göra om delar av gräsmattan till något mer spännande. Jag skulle också kunna tänka mig fler pallkragar.

För övrigt har jag rört på mig mer, jag menar åkt buss till olika ställen. Jag var på net-on-net och köpte mig en sladdlös dammsugare. Värstingmodellen som jag hade spanat in var slut, trots att det stod på nätet att den fanns i lager, så jag fick ta en annan modell. Egentligen är det väl inte så stor skillnad på dem. Nu står den i sin laddningsstation i hallhörnan… så bekvämt att bara lyfta ut den och dra några varv på hallmattan. Den har en avtagbar handdammsugare, som man kan ex dammsuga soffan med eller som i dag, fönsterbrädan. Jag kör med den nästan varje dag.
Sen skulle jag åka till Jula och köpa en trädgårdshacka. Jag hade tittat ut den på nätet så att det skulle gå fort, men skulle bara titta in på Myrorna först för jag behöver gamla spetsar till min junk journal. Medan jag var därinne började det tokösregna. Vi blev som instängda där inne, eftersom ingen ville gå ut i det vansinniga regnet. ’Man kan ju bli omkullvräkt’, sa en kvinna. Jag fick klaustrofobi och vandrade planlöst omkring och när det äntligen blev lugnare var klockan så mycket att jag gick raka vägen till busshållplatsen och kom hem med oförrättat ärende.

Jag har fått två nya grannar som jag fått hjälpa till rätta. Den ena är en kvinna jag hoppas jag får god kontakt med. Sen har vi två högkänsliga personer i huset som kommer med klagomål om störande ljud och hög musik från grannarna. Det brukar hända i perioder och just nu har det varit lite oroligt, så jag har gjort det jag kunnat för att hjälpa. Oftast räcker det med att lyssna och prata och vara öppen i stället för att gå och vara arg bakom någons rygg. Det finns mycket oro under ytan nu som tar sig olika uttryck.

Jag har två burkar Oskars surströmming i kylskåpet och så snart det blir lite varmare väder ska jag åka till min kompis och duka upp surströmming på hennes uteplats. Vi har inte träffats sen i mars, men nu börjar hon bli så pigg att vi kan ses. Jag har mandelpotatis, lök och öl som jag tar med mig också
Sen har jag bokat klippning nästa vecka. Skall gå till samma frissa som jag var hos sist och hoppas att jag får vara ensam i salongen med henne.

Tycker det känns lite overkligt att det redan är augusti. Vart tog juli vägen? Hoppas att det blir lite varmare väder igen, så man kan få en känsla av att det fortfarande är sommar.

Sköt om er och var försiktiga <3

Bli först att kommentera

Dagarna i livet går så fort.

Av , , 6 kommentarer 16

Ja men då har jag äntligen sytt ihop min ’junk journal’. Pärmen är från en gammal bok jag köpt på myrorna och sidorna papper, både oanvänt och återanvänt, som jag färgat med kaffe. Sytt med vaxad bomullstråd och spetsarna döljer trådarna på utsidan och den religiösa titeln på boken. Blir kanske något med på framsidan. Idén är ju återanvändning.

Nu börjar det roliga… att fylla i sidorna. I augusti ska jag delta i en utmaning där vi får ett tema varje dag. Det ser jag fram emot.

Snart är vi inne i sista veckan i juli. Tiden går så fort och det känns lite deppigt. Dagarna i livet går och inte så mycket händer. Faran för att bara flyta med och bli nästan apatisk är överhängande. Insikten att det här tillståndet kommer att fortsätta i månader, år, är verkligen deprimerande. Just nu när man behöver hålla kontakt med sina medmänniskor, känner jag att så få orkar fokusera, orkar lyssna. Inte många orkar lyssna till slut när man pratar, utan avbryter och börjar prata om sitt eget. Är det något ni har lagt märke till? Jag har börjat ’konversera’ i telefon, i stället för att föra samtal, för att undvika att bli irriterad och besviken. Jag har börjat sakna vissa personer som kan konsten att lyssna och även anförtror mig saker. Min scrappkompis t.ex. Eller mina flickor.

Min kropp saknar vattengympan. Det är inte samma sak att stretcha och göra övningar på torra land. Är ingen yogamänniska, men skulle kunna tänka mig TaiChi utomhus. Jag höll på med det i flera år och har stått i snön och stirrat mot horisonten för att hitta den inre och yttre balansen.
Nu går jag ner till sjön och stirrar i vattnet tills jag blir yr. Försöker hitta nya skogsstigar och plockar in små buketter med vilda blommor, som jag placerar lite överallt här hemma. Förgät-mig-ej är väl fina.

På kvällen brukar jag gå ut och skörda lite ur pallkragarna.

Vi fryser in dill, persilja och mangold och äter sallad varje dag. Jag har sått nya rädisor och skall snart så vintersallad. I en pallkrage har jag sått ängsblommor, som väller ut över kanten. Snart skall jag sätta upp en lapp till grannarna att de får plocka in buketter. Luktärterna och krassen blommar inte än. Krassen har jättestora blad… undrar om jorden är för rikligt gödslad. Allt växer och frodas och nästa år vill jag ha mer ätbart och mindre blommor.

I veckan har jag faktiskt varit på Myrorna. Jag köpte en matta på rean på Indiska i någon slags coronaförvirring… ett totalt felköp som dessutom gav mig så dåliga vibbar att jag var tvungen att fara till Myrorna med den. Jag skulle bara kasta in den, men det blev ju att jag gick runt lite och plockade på mig några saker. Jag tyckte folk var bra på att hålla avstånd… stanna upp och vänta när man skulle mötas osv.
På måndag tänkte jag åka till net-on-net och köpa en sladdlös dammsugare. Jag hatar att städa, men mår inte bra av oreda. Just nu står dammsugaren med slang och sladd mitt i den smala hallen, så jag får kliva över den flera gånger per dag. Jag skjuter upp dammsugningen hela tiden. Jag har haft en sladdlös dammsugare, som stod på laddning vid skohyllan i hallen och var så enkel att ta fram. Den gick sönder, men jag ska köpa en lite dyrare modell och se om jag inte får ordning på städandet. Jag är ju så mycket hemma och måste se till att jag trivs.

Sköt om er och var försiktiga <3

6 kommentarer

Livet går vidare.

Av , , 9 kommentarer 15

Nu är det länge sen jag skrev här på bloggen och det betyder att jag har haft fullt upp. Ibland händer allt på en gång.

På måndag ringde vaktmästaren och jag började fundera om vi inte skulle klippa den delen av gräsmattan som varit avspärrad hela sommaren. Vi hade som en stor klöveräng i mitten och det nya gräset har delvis börjat växa. Sagt och gjort… jag gick ut och plockade bort avspärrningen och plockade så mycket vitklöver jag hann till en bukett åt humlorna på balkongen. Jag försökte övertala vaktmästaren att lämna en bit  av gräsmattan med klöver, men han ville klippa allt ordentligt.

Det blev en jättebukett med klöver, men även några andra ängsblommor, som jag alltså plockade ur gräsmattan. I går kväll satt jag på balkongen i kvällssolen och blommorna doftade bedövande sött och humlorna surrade runt glada och yra. Kom på att jag borde fixa ett vattenbad åt dem i år också. Och sen kanske det blir dags för ett insektshotell. Jag såg att de sålde fina sådana på Plantagen.

I pallkragarna växer det så det knakar. Några dagars regn gjorde att allt grönt bredde ut sig och nu väntar jag på blommorna. Vi har skördat sallad, mangold, rädisor och kryddor. I morgon ska jag rensa ogräs för första gången och så nya rädisor och vintersallad. Jag är så nöjd med odlingarna och har fått så mycket beröm av grannarna. Jag har märkt att allt fler går ut till bordet och bänkarna och sitter där och umgås, eller tar med grillen och grillar eller fikar. Praktiskt att grilla där och bara gå ett par steg till landet efter kryddor.

Jag skickade ett meddelande till exet att han måste komma och beundra mina odlingar och allt jag har på balkongen och han var här i fredags. Jag kokade en linssoppa med bl.a. mangold från landet och så hade jag bakat foccaccia, så vi åt och hade en trevlig eftermiddag. Det var verkligen uppfriskande att få sitta och prata med någon.

I förrgår blev jag tvungen att åka till Panduro i Avion shopping/ Ikea och köpa vaxad tråd. Jag hittade inte den jag köpt tidigare, har letat och letat och började till slut misstänka att den kanske åkt med till Stockholm i julas. I alla fall behövde jag den nu, för äntligen är det dags att sy ihop den där boken som kallas för ’junk journal’. Jag ska ta några bilder sen, men jag har slaktat en gammal bok så bara pärmarna är kvar och nu ska jag sy in nya blad som jag skall pyssla på. De sidor som skall in har jag färgat med kaffe eller te. Det är Johanna som lärt mig och så har jag tittat på videos på Youtube. Det ska se gammalt och ruffigt ut och lite hipp som happ, vilket är en bra övning för mig som vill att allt ska vara perfekt.
Trippen till Avion blev så stressig för mig. För det första var jag i en sinnesstämning då jag ville gråta för allt. Jag hade väldigt mycket längtan i bröstet och vad jag än tänkte på steg tårarna i ögonen. Sen var det så mycket folk i gångarna på Avion och ingen brydde sig om att hålla avstånd. Det var stora sällskap som stod och pratade med varandra och barnfamiljer som flytt undan regnet till shoppingen. Jag kryssade fram med rollatorn och höll andan. På Ikea var det lite bättre och jag lyckades plocka åt mig nya gardiner, en liten matta och en 90 cm kudde. Sen sjönk blodsockret och jag insåg att jag inte skulle klara mig hem utan att äta något först, så det fick bli en lyxräkmacka och en kaffe i kafét. Jag var så förvirrad att jag inte hittade besticken, men killen i kassan hämtade åt mig och bar ut brickan till ett bord och jag höll på att börja stortjuta av den vänligheten. Men sen blev det bra när jag fått i mig den goda mackan.

Det har varit fina kvällar och jag har gått ner till sjön så ofta jag kunnat. En granne har pumpat min cykel, men jag har tills vidare gått med stavarna, Tyvärr börjar jag få ont i min vänstra höft och si-leden och borde söka hjälp, men vill gärna skjuta upp det så här i corona tider. Har tänkt boka tid hos sjukgymnasten på vårdcentralen för en bedömning.
En kväll gick jag ända till sjöns sydspets, för jag ville plocka prästkragar som växer där. Vanligtvis brukar jag cykla dit, så det blev lite jobbigt att gå hem sedan. Men det var väldigt vackert där och jag hittade både prästkragar och blåklockor.

I går plockade jag ett fång rallarrosor, som jag har i en burk på balkonggolvet. Humlorna älskar dem också.

Min kompis har repat sig och är mycket piggare. Vi planerar att äta surströmming på hennes uteplats en vacker kväll. Ser fram emot det.

Jag vet inte om flickorna kommer till Umeå. Det senaste är att de vill testa sig innan, eftersom de är rädda om både mig och exet. Och det är ju bra.

Ta hand om er och var försiktiga<3

9 kommentarer

Redan juli månad.

Av , , 4 kommentarer 14

Million bells på min balkong.

Nu är vi redan inne i juli månad och jag funderar vart juni tog vägen? Jag har samma röra på mitt bord… har varken påbörjat mitt  projekt eller städat undan. Dagarna bara glider iväg och ändå är jag inte sysslolös.

Jag har varit en sväng på akuten igen. Lördag morgon vaknade jag med hjärtrusning och flimmer. Inte så farligt så jag tänkte att det skulle gå över. Jag duschade, gjorde mig i ordning, laddade diskmaskinen och gick ut med soporna och sen var det dags att ringa efter en taxi. Fick vänta i blåsten en stund utanför mottagningstältet innan jag blev insläppt. Det var en före mig. På akuten var det förutom jag bara en till, också med flimmer. Doktorn tog hand om honom först och en minut innan han kom till mig, slog mitt hjärta spontant över till normal sinusrytm. Vi inväntade proverna som tagits för att utesluta att det inte var något annat som orsakat mitt flimmer. De var bra, hjärta och lungor lät bra och jag tog bussen hem lagom till frukost.

Jag har skördat våra första rädisor och snart är salladen färdig. Vaktmästaren ringde och peppade mig om gräsmattan. Nu har det  regnat några dagar, så det kanske blir lite gräs ändå. Bevattningsrestriktionerna är upphävda, så jag kan vattna vid behov. Vaktmästaren hade satt upp avspärrningsband i papper, som gick av i blåsten när de blev blöta, så jag for iväg till Jula och köpte plastband, som jag har spänt upp. Passade på att gå in på Plantagen och köpte mig en garderobsblomma, samt var sin näva till pallkragarna. Tänkte vi skulle prova med en perenn växt. Köpte frön till vintersallad också, som jag tänkte så senare. Så kul att planera och fundera hur vi ska utveckla odlingarna nästa år. Nu tillkom de ju lite oplanerat.

Jag trodde ju att juli månad skulle bli riktigt lugn och kanske lite tråkig. Kalenderbladet var helt tomt, men nu har vi en tvist med en boende och ett bekymmer med störning för en annan. Måndag morgon blev jag väckt redan 06.30 genom att styrelsechatten pep på Facebook. Jag fick gå upp och kolla efter fakta i gamla protokoll och leta i mitt minne och innan de andra skulle iväg till sina jobb, hade vi kommit fram till ett beslut. Fösta gången jag hade styrelsemöte i nattlinnet, men så praktiskt att kunna ta ett akut ärende på direkten.

Är så sugen på att cykla, men har inte vågat ens försöka. Måste be någon vara med mig, ifall jag skulle störta till marken. Är lite osäker på min balans. Tar fortfarande rollatorn när jag ska ner på stan. Promenader häromkring går bra med gåstavarna och jag går på skogsstigar och i annan oländig terräng, Härom dagen gick jag ända ner till björkdungen för att se hur den ser ut nu. Den var så vacker och grön.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

 

4 kommentarer

Det frodas i pallkragarna och på balkongen.

Av , , 4 kommentarer 11

Det växer i pallkragarna. Rädisorna är snart klara att skördas, och så har vi dill, sallad och mangold i den här kragen. Jag vattnar varannan dag och hoppas på regn så jag kan spara på kranvattnet. På grund av vattningsrestriktionerna har jag inte kunnat vattna gräsmattan och har tappat hoppet om att den ska kunna reparera sig själv.

Midsommar gick bra trots att jag var ensam hela helgen. Lite spänning lyckades jag skapa dagen innan midsommarafton, då jag trodde att jag hade tappat mitt kreditkort. Jag gick till Coop och köpte jordgubbar i ett stånd utanför affären och på vägen hem plockade jag några lupiner. Innan jag hann hem hamnade jag i ett åskväder och blev genomblöt. Hela kvällen hade jag en gnagande känsla i huvudet att något inte gått rätt till vid jordgubbarna och till slut kollade jag min ryggsäck och hittade inte den lilla börsen jag hade kortet i. Jag sprang tillbaka till Coop och frågade vid jordgubbsståndet och gick in i affären och frågade… gick tillbaka till platsen där jag hade plockat lupinerna, men hittade ingenting. Det var bara att ringa och spärra både bankkort och id-kortet som var i samma börs. Hela natten gnagde den där känslan och följande dag letade jag på alla möjliga och omöjliga ställen och hittade till slut börsen i en väska som jag inte använder på sommaren, men som ändå hänger framme. Vad hade hänt? Räknade ut att jag måste ha stoppat börsen i jeansfickan i stället för i ryggsäcken. Jag blev lite irriterad på en gubbe som inte kunde hålla avstånd vid jordgubbarna och ville väl komma fort därifrån. Jag har inget minne av det och inte heller av att jag tagit upp börsen ur fickan och stoppat ner den i fel väska. Däremot hade min hjärna noterat att jag gjorde något avvikande. Konstigt det där.

Jag fick ett nytt bankkort efter tre vardagar. Id-kortet skulle ändå förnyas i augusti och jag har varit på Skatteverket och ansökt om ett nytt. Där tillät man max 15 personer inne i lokalen, så vi fick köa med behörigt avstånd i solgasset. Sen fick jag bara EN chans att ta ett kort utan glasögon, så det kommer att bli mitt livs första ’förbrytarkort’.

På dagarna har jag börjat lyssna på Sommarpratarna i P1 och under tiden städar jag i byrålådorna (papper och sånt) eller stoppar strumpor och lappar kläder. Nu när det är så varmt går jag inte ut förrän på kvällen.
I kväll pratade jag med Johanna och jag längtar så efter henne och Ronja. De är villiga att komma och hälsa på mig, om jag tillåter det. Och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag borde och vill vara ståndaktig i att undvika kontakter och funderar om vi skulle kunna umgås utan närhet och kramar… Kanske senare i sommar.

Min balkong har aldrig varit mer prunkande än denna sommar. Känns som jag har famnen full med blommor när jag sätter mig där ute. Min kryddhörna är fin och grön och jag tänker att jag kommer att få dela med mig av kryddorna till de andra i huset. Här kommer några bilder.

Jag har en förkärlek för penseer och lobelia, för att de brer ut sig så rikligt.

Sköt om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Midsommar och sommarsolstånd.

Av , , 4 kommentarer 12

Midsommarafton i övermorgon och jag tycker det har kommit väldigt lite vilda blommor här omkring. I fjol var ju mitt knä nyopererat och jag hade svårt att ta mig ut för att plocka den sedvanliga midsommarbuketten, men hittade i alla fall blommor till en bukett längs skogsvägarna. Nu har jag plockat en stor bukett med bara hundlokor att ha i glasburken på balkongen. Men jag vill ju ha en bukett inne också, så jag får bege mig iväg lite längre bort och leta efter prästkragar m.m. Lupinerna är väldigt sena här i år, de skulle ha passat tillsammans med hundlokan.

Den här veckan har handlat om vattning av gräsmattan varje kväll. Vaktmästaren var iväg ock köpte gödsel och gräsfrön, pinnar och avskärmningsband och en sprinkler med slang på vinda. Sen fick han komplettera med skarvslang och nyckel så jag har kunnat öppna och stänga vattenkranen utanpå huset. Sen jobbade vi en hel dag med att spänna banden runt hela gräsmattan + en liten plätt vid det andra huset, blanda frön och gödselkorn och kasta ut dem, och så drog vi vattensladden runt halva huset och justerade sprinkeln. Sen har jag vattnat varje kväll med hjälp av grannen under mig. Sprinkeln måste justeras och flyttas så den inte väter ner altanen under mig, grannens staket eller folk som går och cyklar på cykelbanan. Till slut gick jag omkring med den i handen, för då hade jag kontroll över den och kunde också komma åt i varje hörn. Jag vet inte om det blir något gräs, eller om vi får börja om från början…

I går infördes vattenrestriktioner av kommunens vatten. Reservoarerna hinner inte fyllas på eftersom folk har använt mycket mer vatten än vanligt i vår. Många har ju suttit hemma och arbetat och då även skött extra mycket om sina gräsmattor och trädgårdar. Så under några dagar nu får man inte vattna med sprikler eller trädgårdsslang, fylla på poolen m.m. med kommunens vatten. Vattna med vattenkanna går tydligen bra.
Lyckligtvis har det regnat lite i kväll och mer regn skall vi visst få under midsommar.

I övermorgon är det alltså midsommarafton och på midsommardagen infaller sommarsolståndet och sen blir nätterna mörkare igen. Den magiska perioden med ljusa nätter är så kort. Jag fick min matbeställning i går med lite god midsommarmat… otvättad färskpotatis, ägg och sill. I frysen ligger egengravad lax och i kylen finns ett par öl. Sen hade jag beställt jäst och dinkelmjöl, för jag vill baka en foccaccia med oliver och fetaost. Jag kanske bakar en blåbärspaj också. Det går ingen nöd på mig.
Min kompis ligger på sjukhus igen och exet trotsar världen och har farit till Finland, där han har en liten sommarstuga. Han for i morse och tydligen har han och hans svenskregistrerade bil blivit insläppta i landet, eftersom jag inte hört något. Jag är nu äntligen färdig med alla protokoll m.m. för föreningen och skall börja med ett pysselprojekt, samt gallra rädisorna och vattna i pallkragarna vid behov. Det är ganska tomt i huset nu och jag känner mig som en liten hustomte när jag smyger omkring med mina vattenkannor och vattenslangar.

Sköt om er och var försiktiga <3 

 

 

 

 

4 kommentarer

Livet känns lättare igen.

Av , , 6 kommentarer 13

I dag kör jag med en gammal bild från sjön, eftersom jag inte kan ladda mina bilder från telefonen. Minnet är för fullt och det hjälper inte hur mycket jag än rensar, så jag får hanka mig fram tills jag kan köpa en ny telefon eller ta fram kameran och börja använda den igen.

Trots dessa tekniska problem, så känns livet något lättare nu. Trummandet i örat har upphört nästan helt och förra veckan var fullmatad med trevliga händelser. På tisdag var jag och klippte mig och blev så himla nöjd. Jag var ensam med frisörskan på hela salongen och hon klippte en kort page, lite uppklippt i nacken. Det ska bli min nya frisyr nu. På kvällen hade vi konstituerande styrelsemöte hos mig och det var trevligt. Vi är ett bra gäng nu.

På onsdag blev jag intervjuad till en podd om smarta hem, en serie poddar om digitalisering för äldre. Jag blev uppringd på grund av att jag skriver den här bloggen med en förfrågan om en intervju. Det var intressant… första gången jag spelade in något via datorn och jag var lite osäker om jag skulle klara det. Men jag är ju ganska teknisk och det blev en bra intervju. Vi pratade om mitt bloggande genom åren, om att många äldre hamnar utanför när datoriseringen har gått så fort och så diskuterade vi olika digitaliserade och robotiserade tjänster man planerar införa i hemmen för äldre människor. Jag själv skulle inte ha något emot att ha en rörelsedetektor som skulle larma om jag inte rört mig här hemma. Jag tycker jag fick till en bra avslutning när jag påminde om att man inte får bli så ivrig att göra hemmet tryggt att man glömmer vikten av mänsklig kontakt. Jag skulle få veta när poddarna börjar sändas, men det skulle inte bli förrän i höst.

På torsdag tog jag bussen ända ner på stan. Har inte varit i centrum på tre månader, men nu var jag tvungen att åka ner till HSB-kontoret med några protokoll och våra löneunderlag. Det gick bra. De hade plexiglas för hela receptionen och handsprit på disken. Sen hade jag tänkt att gå till Vänortsparken och ta några bilder, men det blev inget av det. Jag kände att jag ville åka hem igen. Det var obehagligt med alla människor som jag tyckte kom för nära och jag blev helt enkelt rädd på ett irrationellt sätt. En väldigt obehaglig känsla. Efter lite bearbetning på kvällen och tröstande kommentarer på Instagram, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök redan på fredag. Ni vet det där att man ska upp i sadeln direkt när man ramlat av hästen. Jag hade en stor hög biblioteksböcker som jag lånat om på nätet flera gånger och som jag nu tänkte fara och lämna tillbaka. Det gick bra och sen blev jag riktigt kaxig och gick in på Konsum och slet åt mig en vakumpackad halv laxsida, som jag skulle grava. Jag betalade i självbetjäningskassan, smidigt och bra. Sen gick jag till Vänortsparken och gick omkring där och njöt av det fina vädret. Kastanjen börjar blomma, ormbunkarna under pilträden växer sig lummiga och den lilla bäcken porlade fram fylld till brädden med friskt vatten.

I pallkragarna börjar det jag har sått komma upp. Vilken fröjd att se de första små hjärtbladen sticka upp ur mullen. Vi har grävt ner vinbärsbusken och den verkar trivas. I dag ringde vaktmästaren och undrade om han inte skulle fara och köpa lite gräsfrön och kasta ut på den delen av gräsmattan som blev förstörd under snöhögarna. Så snällt av honom. När han ringde stod jag mitt uppe i en rishög i skogen och bröt av kvistar som jag ska stötta luktärterna och krassen med och hade fastnat med foten under riset, så han fick stanna kvar i luren tills jag fått loss foten och var ute på vägen igen.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

6 kommentarer

Tid för eftertanke…

Av , , 8 kommentarer 15

Dessa speciella tider vi lever i gör något med oss. Det finns tid för eftertanke, för funderingar över hur det månne blir sen, hur man vill att det blir sen. Ett är säkert, ingenting blir som förut. Vi stretar emot, bryter ihop och blir nästan apatiska… det är svårt att hitta ett förhållningssätt. Jag har kommit till klarhet över vissa saker jag känner måste bli annorlunda. För att må bra måste jag göra vissa förändringar, även om det innebär att jag kanske måste överge vissa personer. Jag behöver inte ställa upp bara för att…

Trummandet i örat börjar ge med sig. Den lilla muskeln har väl blivit trött efter 28 dagars ständigt krampande. Nu har jag stunder av total tystnad och kan sova på natten.
Vår årsstämma gick bra. Vi var inte så många, så vi kunde sitta med avstånd. På fikabordet hade vi en stor pumpflaska med handsprit. Det blir inga nya i styrelsen nästa år. Ny ordförande, som suttit med i styrelsen tidigare och är inarbetad. På tisdag har vi konstituerande möte, sedan ska jag skriva ett par protokoll och räkna ut arvodena för fjolåret. Vi får ersättning en gång om året. I år ska jag köpa en ny mobil för de pengarna… min gamla håller på och lägger av.

I går och i dag har jag äntligen sått i kragpallarna. Det har varit så kallt på nätterna att jag väntat med det. I går sådde jag en hel pallkrage med blandade sommarblommor och sen sådde jag krasse, luktärter och blåklint i en annan. I dag sådde jag mangold, sallad, ruccola, rädisor, persilja och dill. Ska verkligen bli roligt att se om det blir något. Det är en ganska skuggig plats där bakom huset, med lite morgonsol och eftermiddags- kvällssol. Jag är så tacksam att jag har odlingarna att pyssla med. Jag får bestämma och syssla med det själv… verkar som de andra förstått att jag mår bra av det.

En dag förra veckan tog jag bussen till ändhållplatsen och letade mig fram till Tomtebos enda frisörsalong. Ville kolla upp hur det var där. Det var luftigt och fräscht och jag bokade tid för klippning i en stol lite avskilt. Nu har mitt hår fått växa vilt, så jag kommer att putsa till det till en kort page. Jag har haft page långa perioder tidigare i mitt liv, senast hennafärgad, och trivs bra med den frisyren. I varje fall ska det bli skönt att få lite fason på håret.

Jag fick ett personligt morsdagskort från min dotter, som hon gjort själv. Pratade med henne och den stora frågan är om vi kommer att kunna träffas i sommar. Det kan bli svårt. Jag har börjat leva efter devisen En dag i taget. känns inte aktuellt att varken planera eller spekulera något om framtiden.

Sköt om er och var försiktiga <3

8 kommentarer

Ingen medvind just nu.

Av , , 8 kommentarer 14

Medvind… hade de här två kanotisterna i fredags, något jag tycker att jag inte haft på länge. En stund efter det att jag tagit den här bilden, föll jag ner i ett dike. Det gick bra, men var lite bökigt att ta sig upp för egen hand. Jag gick på stigen längs sjökanten och skulle ta ett stort kliv över diket, då mitt knä svek mig och jag trillade tillbaka. Fick hasa mig uppför kanten på rumpan, blev både blöt och lerig och fick till slut hjälp av ett träd att ta mig upp på fötterna. Det är ett år sedan knäoperationen nu och jag glömmer att jag inte har samma styrka som förut.

Egentligen hade jag tänkt att så lite blommor i pallkragarna vid huset, men när jag kom ut såg jag att någon hade trampat i jorden i den ena. Vi har ju satt ut fem pallkragar på rad för att hindra obehöriga från att gena över vår gräsmatta, men det hjälper tydligen inte. Det var tydliga spår efter en cykel i gruset ända fram till pallkragskanten och sedan ett fotspår. Hen som brukar cykla över hade tydligen lyft över cykeln. Jag blev så uppgiven så jag orkade inte börja så och i och för sig är det ingen brådska.

I går råkade jag se genom fönstret hur småflickorna som brukar springa över gräsmattan, tog sats och hoppade över pallkragarna. Hu, så hemskt om någon råkade snava över kanten och falla på näsan ner i gruset. Härom dagen när jag var ute kom en pappa med ett barn på armen och skulle klämma sig förbi pallkragarna och gå över gräsmattan. Han fick vända tillbaka efter en utskällning. Han sa att han bodde i ett av radhusen och jag frågade om jag fick komma och springa runt på hans gräsmatta framför hans uteplats. Jag vet inte vad det är med folk. En man från grannhuset har kommit och satt sig på vår uteplats och rökt… och lämnat fimparna efter sig i gruset. Jag häftade fast en lapp på bordet att rökning var förbjuden enligt lag.

I helgen har jag varit nere i en svacka. Jag anser ju att det är lika bra att bryta ihop om det känns så och sedan resa sig och gå vidare. Jag har inte berättat att jag fått tillbaka trummandet i örat, som jag hade för tre år sedan. I 21 dagar nu har jag haft ett ständigt trummande i örat, ca 4-6 slag i sekunden och ganska högt. Det är den lilla muskeln tensor tympani som skall reglera hammarens slag mot trumhinnan och skydda mot höga ljud och kyla bl.a. som nu har fått kramp och står och rycker… som tics man kan ha ex. i ögonlocket. För tre år sedan var jag på öronkliniken och fick den diagnosen och fick veta att man inte kan göra något. Tics i ögonlocket kan man avhjälpa med botox som förlamar, men den här muskeln kommer man inte åt lika lätt. Jag gick ju då till en akupunktör, men det stället känns inte helt säkert nu i coronatider. För många patienter på en gång och för mycket stress. Jag ringde vårdcentralen och min doktor ringde upp efter några dagar. Vi hade ett bra samtal, hon sa att om jag vill kan hon titta hur trumhinnan mår, men något mera kan hon inte göra. Jag valde att inte utsätta mig för att åka till vårdcentralen.

Björn Ranelid säger att han har ett ständigt ljud i huvudet efter en fallolycka när han var barn. Jag kan förstå att han är som han är, känner att jag snart kommer bli lika knasig. Fast jag gillar honom, så det kanske inte är så farligt.

På tisdag har vi årsstämma i bostadsrättsföreningen. Vi kommer att vara i en stor lokal och det brukar inte komma så många, så vi kan hålla avstånd. Jag ska koka kaffe och ställa fram en flaska handsprit. Sen ska vi ha konstituerande möte med den nya styrelsen och efter det blir det sommaruppehåll. Vi skapade en grupp för styrelsen på Facebook när vi startade upp odlingarna, men den har visat sig vara nyttig även i andra sammanhang. Man skriver ett inlägg, alla får ett pling och vi kan diskutera saker och ta beslut. Snabbt och behändigt.

Sköt om er och var försiktiga <3

 

 

 

8 kommentarer

Flimmer igen!

Av , , 4 kommentarer 20

Jag är ledsen att det blev långt mellan inläggen, delvis beroende på att jag igen hamnade på sjukhuset med hjärtflimmer. Nu var det fem veckor sedan senaste gången… skall det bli så här nu? Jag tycker jag mår så bra mellan varven och vi har haft så mycket trevligt på gång med odlingarna i föreningen och sen blir jag uppstressad över något och då är det kört. Jag är nog extra känslig där. På tisdag kväll började jag känna av flimret och vid tretiden på natten ringde jag efter en taxi och for till akuten. Nu blev jag förhörd utanför ett tält, sedan insläppt och undersökt inne i tältet och efter det ledsagad in genom ett tomt och mörkt väntrum till akutavdelningen. Jag var den enda patienten där just då. Vart tar alla de andra sjuka vägen? Visserligen var det natt, men ändå… Efter de vanliga procedurerna, som bl.a. innefattade ett covid-19 test, tydligen rutin för alla som tas in på akuten, skulle jag läggas in på en avdelning. De ville inte lägga in mig på en full vårdavdelning, så jag fick komma till MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning), en nybyggd fin avdelning, där jag fick ett stort rum med bara en säng och egen toalett. Jag fick mat och fika serverat i rummet och behövde/skulle inte gå ut i korridoren och utsätta mig för något onödigt. Jag trodde jag skulle få en elkonvertering, men nu gällde regeln att man inte söver någon som inte har testats utan smitta och eftersom testet jag gjorde på akuten skulle dröja något dygn, föreslog man en farmakologisk konvertering. Jag skulle få en medicin via dropp i 10 minuter. Efter sju minuter kände jag mig svimfärdig och då sjönk puls och blodtryck och hjärtat gick över till normal sinusrytm. Rena hokus-pokus med andra ord. Sen skulle jag vara kvar för observation ett par timmar. Jag mådde bra och fick äta och dricka kaffe och ligga och titta på TV.
Covid-19 testet var negativt och jag hade ju inte förväntat mig annat. Jag uppmanades att fortsätta ta hand om mig själv och inte utsätta mig för något i onödan.

När jag kom hem upptäckte jag att min mobil var borta. Panik, panik! Jag gick ner till mina snälla grannar och fick hjälp att bl.a. ringa till taxin jag åkt hem med. När jag lugnat ner mig kom jag ihåg att jag hade skickat ett sms till Johanna och sedan lagt mobilen på bordet medan jag tog på mig kappan, så jag hoppade på bussen och for tillbaka till avdelningen och där låg ju mobilen på bordet. Jag har lagt in Johanna som min ICE (In Case of Emergency) i adresslistan och de hade hunnit ringa henne, men hon är ju i Stockholm och har inte telefonnummer till någon som bor nära mig. Vilken härva! Hon hade ringt till sin pappa (exet) som bor nära sjukhuset och skulle ha kunnat gå efter mobilen, men han hade missuppfattat henne, bara hört att mamma är på lassa, så han hade ringt till mobilen som låg på bordet. Nu har Johanna fått båda mina grannars mobilnummer, så att hon kan nå mig omedelbart.

I dag mår jag bra igen. Jag hade ju inte sovit på ett helt dygn, så jag sov totalt 10 timmar i natt.
Innan det här hände hade jag varit med mina odlarvänner till Plantagen och köpt plantor och fröer. 45 säckar jord och gödsel, vattenkannor och redskap.

Vi har fem odlingspallar vid vårt hus och fyra vid det andra. En kväll fyllde vi alla pallarna med jord och gödsel och sedan har jag planterat penseer, kryddor och jordgubbsplantor hos oss. Eftersom det har varit kalla nätter, har vi inte sått än. Sen har vi en liten vinbärsbuske vi ska gräva ner. Vi har skapat en grupp på Facebook, där vi kan kommunicera med varandra. Odlingarna är egentligen föreningens, men vi i styrelsen sätter i gång dem nu och sedan får vi se hur allt utvecklas. Eftersom jag är hemma på dagarna, har jag tagit ansvar för mycket, bl.a. vattnandet och jag känner att det är något jag behöver få göra. Jag har ju haft kolonilotter tidigare och gillar att gräva i jorden. I dag tog jag min bagagevagn och gick till Coop och köpte en massa blomplantor, samt en säck jord till min balkong. När vi var på Plantagen köpte jag olika kryddor till mig själv också.

Nu får vi hoppas på lite värme, både för plantorna och för vår egen skull. Om fem veckor är det redan Midsommar och jag tycker att det magiska försommarljuset har uteblivit. Det är fortfarande mörkt och kallt på natten. Vart är vi på väg?

Sköt om er och var försiktiga <3

 

4 kommentarer