Marja

Den långa resan.

Kategori: Allmänt

Var rädda om er!

Av , , 4 kommentarer 18

Det kommer att bli en annorlunda påsk i år. Jag kommer att få en ny matbeställing på måndag och har beställt lite sill, ägg, gravad lax och rostbiff till påskmat.

För övrigt fortsätter livet i isolering och oro. Jag försöker hålla vissa rutiner… har gått ut på en timmes promenad med gåstavarna varje dag, lagat mat, pysslat lite medan jag tittat på TV, hållit kontakt med omvärlden via telefon och sociala medier. I dag dog min telefon när jag var ute och gick och jag blev alldeles förtvivlad. Utan telefonen har jag ingen kontakt med yttervärlden, känns det som. Jag gjorde upp planer hur jag skulle ta hjälp för att köpa en ny telefon medan jag gick hem. Sen visade det sig att batteriet var urladdat. Jag laddade och startade dessutom om telefonen och nu fungerar den perfekt.

Lite omväxling har jag ändå haft. Vi i styrelsen gjorde en utvändig besiktning av husen i tisdags. Vi hittade lite skador på grunden och jag mailade till förvaltaren och bad honom komma och titta på dem. Jag hade en baktanke… ville ta upp det här med utemiljön med honom också. Jag skrev att jag kan träffas utomhus, inte ta i hand och på behörigt avstånd. Han kom direkt och vi hade ett bra möte. Min erfarenhet är ju att ett personligt möte är mycket bättre än ett meddelande per mail. Jag vallade runt honom och vi tittade på husen förstås, men jag kunde också visa våra problem med snöhögarna, skadade buskar och vår eländiga uteplats. Nu ska vi förhoppningsvis få grus i vår och kunna fixa till uteplatsen med blomkrukor m.m. Det känns bra att ha något att planera och se fram emot.

För övrigt verkar det som att den här isoleringen kommer att bli långvarig. Jag saknar verkligen möjligheten att hoppa på bussen och fara iväg och göra något roligt, men jag förstår att jag måste undvika alla risker. Jag behöver inte fara någonstans… maten kommer hem till dörren, jag kan beställa medicin hem till brevlådan och låna om mina biblioteksböcker på nätet. Allting löser sig. För flera år sedan pajade min kyl och frys dagen efter jag kommit hem från en operation. Jag satt i sängen och ringde till Electrolux och förklarade min situation. De visste precis vilka skåp jag hade och vi gjorde upp en avbetalningsplan i telefonen. Två grannar kom och tömde frysen och på eftermiddagen kom Electrolux med nya vitvaror. Det mest pinsamma var att grannfrun fick städa upp det som fanns bakom och under skåpen. Jag var ju nyopererad och kunde inte göra något själv.

Min dotter som är lärare, jobbar på som vanligt och tror inte att högstadieskolorna kommer att stängas. Dessutom ska hon flytta i helgen. I Stockholm är ju situationen med coronaviruset väldigt allvarligt nu och jag ber henne vara försiktig. Barnbarnet sitter i Karlstad och studerar hemma. Exet får hjälp med mat av sin andra dotter och min kompis har två döttrar som hjälper henne.

Var rädda om er <3

4 kommentarer

Nu kom viruset nära.

Av , , 4 kommentarer 14

Damerna dansar en stilla sorgedans, medan jag sitter och gråter. Fick precis ett meddelande från min dotter Johanna i Stockholm att hennes svärmor dött av coronaviruset. Nu kom det nära. En gammal kvinna, några år över 80, som bodde på ett boende och redan för ett par veckor sedan blev sjuk. Efter det har de inte fått besöka henne. Lova att du hand om dig mamma, ber Johanna och plötsligt får jag andnöd.

Jag isolerar mig, går inte ens till affären, men har ändå varit tvungen att vistas ute bland folk det senaste dygnet. Onsdag kväll fick jag nämligen hjärtflimmer igen, bara tre veckor sedan förra gången. Jag har ju tyckt att jag mått så bra, men plötsligt kom det och ville inte gå över, så efter några timmar ringde jag efter en taxi och for till akuten. Pulsen var uppe i 140-145 och ville inte gå ner med mediciner, så de beslutade göra en elkonvertering. Det var fullt på kardiologen, så jag hamnade på thorax och spenderade natten med att sitta på sängkanten och gå av och an i korridoren. På förmiddagen fick jag en elstöt och hjärtat gick direkt tillbaka i sin normala takt. Sen fick jag äta lunch och fara hem.

Jag gruvade mig verkligen för behandlingen, men fick så fint stöd av en sjuksköterskestudent… en liten kille som var helt underbar med alla patienter. Han förklarade för mig hur det skulle gå till och sen bestämde han sig för att följa med som stöd. Innan jag for hem gav jag honom beröm för hans patientbemötande och förutspådde en lysande karriär. Jag sa att jag är gammal lärare och kompetent att bedöma sånt. Han blev lite rödögd.
Nu ska jag bara fortsätta äta mina mediciner och leva som vanligt och hoppas att hjärtflimret inte återkommer alltför ofta. Jag tror jag vet vad som utlöser det och ska kontakta min läkare på vårdcentralen.

I dag har jag haft huvudvärk och sprungit och kollat i badrumsspegeln att jag inte har några tecken på stroke. Man blir lite nojig. Dessutom har jag känt lite klaustrofobi…lite panik över att inte kunna spontant hoppa på bussen och fara någonstans. Jag bakade en blåbärspaj och la ut en bild på den på Instagram och en granne lite längre bort ville komma och smaka på den. Eftersom hon är yngre och rör sig ute bland folk och åker buss en hel del, så nekade jag henne att komma. Det kändes förstås inte bra, men nu har vi bestämt att jag kommer ner på gården med en portion paj och vaniljsås, för jag vill ju gärna bjuda henne på pajen. Vi kan stå och prata en stund på behörigt avstånd.

På måndag får jag en stor beställning med mat och toapapper från ICA Maxi. Så ska jag göra ett kort till Ronja, som fyller år i början på april. Och Johanna fyller 50 år den 1 maj. Som läget är nu går det ju inte att planera något firande… vilket elände!

Snälla, snälla… ta hand om er och var försiktiga <3

4 kommentarer

Coronanoja.

Av , , 6 kommentarer 15

Vi lever i konstiga tider. Efter rekommendationen att alla över 70 år och alla tillhörande någon riskgrupp skall hålla sig undan sociala kontakter, har jag hållit mig hemma. Akvarellmålningen har ställts in till efter påsk och vattengympan är inställd tills vidare. Jag har endast varit på apoteket och även handlat mat en gång, men nu tänker jag handla mat på nätet från ICA Maxi, som jag gjorde i somras efter knäoperationen.

Jag är ju en ensamvarg och lider inte så mycket, för jag har ju folk omkring mig i huset och kontakt med många via sociala medier och via telefon och sms. Jag kan gå ut i skogen och ner till sjön varje dag. Längtar efter öppet vatten och lite mer våraktigt väder, så jag kan ta med mig kaffetermosen och sitta nere vid sjön och meditera. I lördags var isen blank, men folk var ändå ute och åkte skidor, promenerade och till och med cyklade på den.

Jag skulle inte vågat gå ut på den isen. Det var många som gick på kanten, eftersom det var glashalt på stigen längs med. Jag hade gåstavarna, men hade glömt ta på broddarna, så jag fick vända om ett par gånger och ta en annan väg för att det var så halt.

I dag har jag faktiskt varit ute på äventyr och till och med åkt buss. Jag hade tid för ultraljud av hjärtat på sjukhuset. Allt såg bara bra ut, inga problem med klaffarna eller blodflödet. Jag kommer att bli kallad till kardiologen på återbesök snart och får väl veta vad de tycker. Mitt blodtryck har varit perfekt och pulsen låg, så medicineringen har verkat bra.

Det var faktiskt upplivande att komma ut lite ut karantänen, men jag var försiktig. Jag höll avstånd till de jag träffade och pratade med, andades ytligt i bussen och rusade in och tvättade händerna direkt jag kom hem.

I morgon har vi möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara hos mig som vanligt, På kallelsen står det att om man känner sig det minsta sjuk, ska man stanna hemma… underförstått av hänsyn till mig. Om någon hostar eller nyser, får de gå hem igen har jag bestämt. För övrigt har vi ingen kroppskontakt och jag kan torka av dörrhandtaget när de gått. Lite nojig är jag nog.

Det finns inte så mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av vardagen. Ta hand om er och var försiktiga!

Ha en lugn tisdagsnatt <3

 

 

6 kommentarer

Gråmulet

Av , , 4 kommentarer 13

En hel vecka har gått och vi har för det mesta haft gråväder. Disigt och blött, men dock med en och annan solig dag emellan. Lite varannandagsväder.

Jag har mått bra. Justeringen av medicinerna verkade passa mig bra… blodtrycket ligger bra (mäter varje dag) och hjärtat är lugnt. Jag sover bättre och försöker sköta mig. I veckan har det varit akvarellmålning, vattengympa, biblioteksbesök och en runda på stan. På fredag var jag hemma hos exet och bakade och lagade mat. Han har på gamla dar blivit intresserad av matlagning och ville jag skulle hjälpa honom. Jag googlade fram ett enkelt recept på frallor med havregryn och bovetemjöl och bakpulver i stället för jäst. Det var bara att röra ihop ingredienserna och forma frallorna på bakplåten. Han gjorde dem själv och de blev väldigt goda. Sen fick han göra soppa med butternutpumpa, morot, purjolök, potatis, stjälkselleri och röda linser. Vi kryddade buljongen med ingefära och citronpeppar och soppan blev så lyckat god.

I en kökslåda hittade jag vår första kaffepanna, som vi bryggde kaffet i. En röd emaljkanna från Arabia. Vi hade den i huset i Finland.

Min reaktion när jag hittade den gjorde att jag fick ta med mig den hem. Så mycket nostalgi från, som det känns, ett annat liv för länge sedan.

I dag var jag på min Coop och där gapade vissa hyllor tomma. Pasta fanns inte ett enda paket kvar, toapapper och hushållspapper fanns inte,,, inte heller en enda flaska handtvål. Vad är det med folk? Jag vet inte hur man ska tänka i dessa coronavirustider, annat än att iaktta god handhygien, men jag har inte tänkt mig att varor ska ta slut så där tvärt. Toalettpapper produceras i Sverige och produktionen är i full gång. Ja, tiden får utvisa… jag kanske har fel. Men visst är det lite skrämmande med den snabba smittspridningen av coronaviruset och de många dödsfallen.

Ha en bra vecka <3

4 kommentarer

Hjärtflimmer

Av , , 8 kommentarer 15

Vintern har kommit tillbaka. Min mobil vägrar ladda över bilder igen, så jag har valt en bild från förra omgången vintern var här. I går såg det precis likadant ut nämligen. Blötsnö på träd och buskar. I dag sken solen så underbart och jag tog en omväg via skogsvägen från Coop. De bilderna får jag lägga upp i nästa inlägg. I dag var en perfekt vinterdag.

Det är ett tag sen jag skrev något, för jag har haft fullt upp. Min kompis var bara hemma ett par dagar från sjukhuset, när hon fick åka in igen. Nu ligger hon kvar och mår inte alls bra.

Själv har jag också varit en vända på sjukhuset… med hjärtflimmer. Under ett och ett halvt år har jag haft episoder med hjärtklappning, men när jag sökt för det har EKG varit normalt. Jag har väntat på att bli kallad på utredning i tre månader och när det började igen på tisdag kväll kände jag att nu får det vara nog och for iväg till Primärvårdsjouren för att ta ett EKG. Det visade tydligt förmaksflimmer och 145 i puls. Jag fick åka vidare till akuten, där de försökte få ner pulsen med mediciner och sedan blev jag uppkörd till en avdelning på Kardiologen och hamnade i rummet bredvid min kompis. Hade varit och hälsat på henne dagen före, så det kändes lite konstigt. Efter ett par timmar gick jag på toaletten och krystade (hade luft i tarmarna) och kände att hjärtat hoppade över i normal sinusrytm. Diafragman pressades upp och skapade en stöt. För övrigt tyckte de att det var konstigt att jag var så opåverkad… ingen yrsel, ingen huvudvärk och ganska lugn.
Jag hade en Holter EKG på mig, så de hade sett exakt tidpunkt på monitorn när hjärtat gick över i sinusrytm och det stämde med mitt toalettbesök. Sen åt jag frukost med min kompis, träffade en läkare och skrevs ut med blodförtunnande medicin och lite ändrade mediciner för hjärta och blodtryck. Jag måste äta blodförtunnande för annars kan de inte göra en convertering med el-shock om det skulle behövas vid nästa episod. Är ju inte så förtjust i det, men vad gör jag? Har egentligen inte förstått att min hjärtklappning har varit livsfarlig… hade kunnat få en stroke. Nu ska jag på ultraljud och uppföljande samtal om några veckor och har fått telefonnummer jag kan ringa till. När man väl kommit in i systemet, verkar det inte vara några problem. Jag är i och för sig inte orolig, för jag känner mig precis som vanligt.

Onsdagen blev lite seg, eftersom jag inte sovit en blund på natten, så jag missade akvarellmålningen. Men i går var jag på vattengympan och i dag har jag varit ute i skogen och sen sovit på eftermiddagen. I morgon ska jag försöka ta mig ner till sjön och se hur det ser ut med lerhögarna. I gruppen på Facebook fick vi kontakt med en kommunarbetare, som vi har kunnat kommunicera med. Det senaste budet är att man upptäckte att lermassorna innehöll för mycket naturligt svavel och inte var lämpliga att ligga så nära sjön. De skall alltså bort och annan jord skall forslas dit. Det skall bli en backe vid skogsbrynet bredvid kullen med trappan, så trappan ska bevaras och ängen skall vara kvar. Det var fler än jag som var oroliga för trappan, men både den och den lilla kullen har en gång i tiden bevarats ’för att skapa olika rum i naturen’. Det låter ju hoppfullt.

Ha en fin helg <3

 

 

 

8 kommentarer

Rena rör.

Av , , 4 kommentarer 13

Ni vet ju att jag har många talanger… och att jag aldrig ger upp, utan oftast lyckas till slut. I morse tappade jag det ena örhänget i handfatet och det fastnade i silen, men jag fick inte upp det. Försökte med pincett och att putta ner det med tops och virknål, men det la sig på tvären hela tiden. Jag hade bråttom till frissan, så jag fick fara iväg med bara ett örhänge och sedan fortsätta när jag kom hem. Skruvade isär alla rör och fick börja med storrengöring… det behövdes. Till slut fick jag upp örhänget, puttade på underifrån och kunde sen plocka upp det med pincetten. Sen kunde jag inte plötsligt sätta ihop rördelarna, trots att jag skruvat isär för rengöring ett par gånger tidigare. Jag hade vridit det stora röret åt sidan för att komma åt bättre, men jag fattade det till slut och fick ihop eländet. Tänkte för ett ögonblick att jag skulle gå ner och hämta killen som bor under mig och som är rörmokare… men envis som jag är, fick jag till det till slut. Klappar mig på axeln.

Veckan har gått väldigt fort och jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Jag har börjat sova bättre, men har fortfarande fel dygnsrytm, så jag sover länge på förmiddagen och då blir den ljusa delen av dagen kortare. Men jag unnar mig det, för sömnen är ju viktig.

I helgen var jag ner till sjön igen och nu är halva gräsmattan täckt med lerjord. I Tomtebo-gruppen på Facebook har det varit livliga diskussioner om schaktmassorna. Kommunen meddelar att det ska bli en pulkabacke efter önskemål från skolan i närheten och att ängen skall förbli orörd. Schaktmassorna ska torka och sedan fösas ihop till en backe och gräset på ängen skall återställas. Jag har deklarerat att jag inte tror på varken backe eller gräsmatta. Gräset är förstört och det finns ingen chans att man hinner anlägga nytt i sommar i alla fall. Fler än jag har frågat efter trappan och den ligger underst i lerkokorna, så jag tror tyvärr att den är begravd för alltid. Framtida arkeologer kanske hittar den och värdesätter den. Läget är alltså eländigt, men det är skönt att vi är flera i gruppen som håller koll.

Min kompis har fått komma hem från sjukhuset. I helgen skall jag fara till henne och planerar att baka en pizza och ta med. Kanske koka lite chiasylt på frysta jordgubbar och köpa ett paket gräddglass i efterrätt. Hon har dålig matlust, så jag tror jag ska föreslå en surströmmingsmiddag också. Vi tycker ju båda att det är en delikatess.

I morgon är det vattengympa Tjohoo!

Ha en lugn torsdagsnatt <3

4 kommentarer

Naturen förstörs.

Av , , 6 kommentarer 12

I dag gick jag ner till sjön. Vädret var fint… temperaturer runt nollstrecket och solen tittade fram lite försiktigt. Det var förstås väldigt halt, men jag hade broddar och gåstavar, så det gick bra. Gick min vanliga väg genom skogen, en bit längs skogsvägen och ner till den stora sluttande gräsplanen. Det var is på sjön och där på andra sidan utanför Kyrkstugan, såg jag både barn och vuxna ute på isen. Jag skulle då inte ha vågat gå ut på isen.

Det hade hänt saker sen jag senast var där nere. Jag såg först en bländande vit snöhög… så vacker och ren. Snön uppe bland bebyggelsen är så smutsig och ful.

Men sen såg jag en annan hög, som gjorde mig djupt deprimerad.

En stor hög med jord och lera som tippats över kullen med DEN GAMLA FINA TRAPPAN OCH HALLONSNÅREN. Hur kan man göra så? Jag blev nästan överkörd av en stor lastbil som kom och tippade en last med lerjord. Hela den stora gräsmattan var täckt av is och på den en massa sand så att de stora fordonen kunde fara runt där.
Längre bort vid sjön har man börjat bygga det stora bostadsområdet som planerats länge och nu röjer man skog och gräver ut för grunder och materialet som grävs upp dumpas på denna gräsmatta som har varit ett populärt picnic- och rekreationsställe. Nu kommer ju platsen bli helt förstörd och innan det stora bygget är färdigt, har vi antagligen ett tjockt lager lerjord över hela gräsmattan. Fanns det då ingen annan plats? Antagligen valde man denna plats eftersom de stora bilarna kunde komma dit via skogsvägen och fick ordentligt med svängrum. Så synd att förstöra en vacker natur på det sättet. Jag sörjer verkligen den fina trappan som blev en del av en genväg för många, och hallonsnåren runt den.

 

Min kompis ligger på sjukhus och det har varit lite oroligt några dagar. Jag påverkas väldigt mycket och har svårt att fokusera på något överhuvudtaget. Därför var det så skönt att jag kom mig ner till sjön, trots den tråkiga upptäckten där. I morgon är det vattengympa… längtar som vanligt.

Ha en lugn onsdagsnatt<3

6 kommentarer

Tulpaner, tulpaner.

Av , , 6 kommentarer 14

Veckans tulpaner är väldigt speciella. De såg ut som små rosor och nu har de öppnat sig och jag får en känsla av att de vill sträcka sig fram och säga något åt mig. Jag pratar med mina tulpaner när jag byter vatten varje morgon och ibland sjunger / nynnar jag för dem, men de här vill antagligen ha mer. Jag köpte dem på Ikea och fick faktiskt två buketter för priset av en, så jag har en liten bukett på fönsterbrädan i köket också. De har den vanliga tulpanfomen, och är vackra att vila blicken på när jag sitter vid bordet.

Först hade jag båda buketterna i samma vas. Gillade mixen av formerna, men kom på att de inte trivdes med varandra.

Vintern regnade bort igen och så det har regnat. En natt ösregnade det hela natten och jag var säker på att all snö skulle försvinna, men lite blev kvar. Vår gård var som en isbana och väldigt svår att gå över, eftersom den sluttar lite. Vaktmästarn sandar, men sanden regnar bort. Jag klarade mig bra med broddar under hälarna och, som jag upptäckte senare, bromsarna påslagna på rollatorn. Det gick inte fort med andra ord.

Den här veckan har jag haft mycket föreningsarbete… protokollskrivande och andrahandsupplåtelser, fakturor och nya rutiner. Skrivaren har krånglat, men jag bytte alla färgkassetter och fixade och trixade och fick till den. Jag är ju så envis och faktiskt ganska teknisk när det gäller.

I går var det akvarellmålning. Vi är en stor grupp nu och det är trevligt. Nu är det tre veckor till nästa gång och vi fick hemläxor att måla. Det jag målade i går är jag inte alls nöjd med… ska göra en ny målning hemma och hoppas kunna visa något så småningom.

I kväll var det vattengympa och av någon anledning hade jag ingen balans. När vi skulle springa baklänges, for jag alldeles för långt och hamnade på djupt vatten och kunde inte stanna. ’Hjälp, jag drunknar”, sa jag och då sträckte den som stod närmast ut sin hand och drog in mig. En sån fin gest. Hon kunde ju bara ha trott att jag skämtade. Jag kan ju simma. Vattengympan är i reumatikerföreningens regi, så vi har ju alla våra svårigheter och får ibland hjälpa varandra.

I morgon ska jag gå och hämta ut ett paket och gå och handla. Längtar faktiskt ner till sjön, men just nu är det svårt att ta sig ner dit genom skogen. Ska kanske klura ut en annan väg i helgen.

Ha en skön helg<3

 

 

 

6 kommentarer

Äntligen vinter!

Av , , 4 kommentarer 13

Solen skiner och vi har några minusgrader. Äntligen lite vinterväder! Fast det är väldigt svårt att gå ute nu och särskilt med rollator. Den blöta snön frös till ett knaggligt underlag, både på gator och cykelbanor. Bussarna kör som på en tvättbräda och det är inte så bevämt att sitta och skaka hela tiden. Det tycks inte hjälpa att man skrapar gatorna. Jag har varit nere på stan ett par dagar och har då passat på att gå på de bara gatorna i city… gata upp och gata ner och över torget och tillbaka. Enda sättet att få lite motion utomhus.

I kväll var det vattengympa igen och i dag fungerade bussarna. Jag skrev ett mail till Länstrafiken om den konstiga händelsen för en vecka sedan och fick ett god dag-yxskaft-svar. Hon som svarade hade inte läst mitt mail ordentligt, såg vilket datum det var och drog till med att det hade varit halt och oplogat och att bussarna därför stod stilla . Väldigt ologiskt, eftersom bussen jag frågade om både kom och for vid hållplatsen… Det var på kvällen som två busslinjer stod stilla för att det hade skett en olycka. Jag skrev ett syrligt svar och nu har min fråga skickats vidare till trafikledningen. Tror ni att jag får något svar därifrån? Kvittot på kvällens taxifärd har jag skickat till Länstrafiken.

I tisdags hade vi möte med bostadsrättsföreningen här hemma hos mig. Nu har jag ett protokoll att skriva, ett utkast till vår policy för GDPR (personuppgiftslagen…) och några mail att skicka. Det känns bra att ha något att uträtta. Något som jag orkar med och som känns ganska stimulerande. Jag tog upp mina önskemål om utemiljön… sa att jag är en ganska bra arbetsledare, men behöver praktisk hjälp och jag fick gehör. Jag känner att vi är en bra grupp nu.

Veckans tulpaner är svagt lila.

Ha en skön fredagsnatt <3

4 kommentarer

Mycket snö och en otursdag.

Av , , 4 kommentarer 16

Hej! Bloggportalen har uppdaterats sen sist och jag hoppas att det inte vållat några besvär för er…ex. när ni vill kommentera. Maila mig om ni har besvär. Min mailadress finns i högerkolumnen.

I morse blev jag totalt bländad när jag tittade ut. Det har snöat i tre-fyra dygn nu, men det är blöt snö som tynger ner trädens och buskarnas grenar. Men vackert är det. I går morse såg det ut så här.

I dag har jag haft en riktig otursdag med bussåkandet. När jag skulle ner till vattengympan kom bussen och körde in vid hållplatsen, men när jag skulle göra mig redo att gå på med min rollator, öppnades dörren inte utan bussen for vidare. Vi var tre till som blev akterseglade på detta konstiga sätt. Vad hände egentligen? En av de andra sa att föraren hade fått möte med en buss som gick åt motsatta hållet och kanske då tappade koncentrationen och trodde han hade släppt in oss. Eller så fick han en blackout. Jag har mailat till Länstrafiken i kväll och bett om en förklaring.
Vi fick vänta 10 minuter tills nästa buss kom och det blev lite stressigt för mig att hinna klä om och duscha innan vattengympan. Sen när jag skulle åka hem, kom det ingen buss. Någon sa att det hade skett en trafikolycka och jag letade mig fram på mobilen till uppgiften att en bil hade lagt sig på tvären över vägen på Ersboda och hindrade buss 1 och 8 att komma fram. Bästa informationen fick jag faktiskt på Vk appen. Alla bussar på de här två linjerna stod alltså. Efter en timme ringde jag Länstrafikens kundtjänst och fick veta att läget fortfarande var olöst och då bestämde jag mig för att ringa efter en taxi. Jag ska ansöka om att få ersättning för den resan… jag har fått det tidigare.
Jag åker ju buss nästan varje dag och tycker att det fungerar bra, men fick strul på båda resorna i dag. Men sånt händer och jag är ganska bra på att ta reda på vad som hänt via appar och hemsidor och drar mig inte för att ringa. En gång blev jag strandsatt nere på Mariedal då alla bussar stod på grund av halkan. Försökte ringa taxi, men de hade fullt upp, så jag gick in på närnsta restaurang och åt middag i lugn och ro. Efter ett par timmar ringde jag Länstrafiken och fick veta att bussarna gick igen och jag kunde åka hem.

På vattengympan var det skönt som vanligt. Mitt knä fungerar allt bättre i vattnet, känner att jag skulle vilja cykla på en träningscykel nu. Jag har börjat med trappträning så smått. En kväll när jag kom från tvättstugan gick jag till trappan och började gå upp utan att jag tänkte på det. Jag som inte har gått i trappor på 10 månader. Det går ganska bra uppför, men nerför känns lite för läskigt. Jag är rädd att jag ska fastna med foten i framkanten och störta ner huvudstupa… eller att knät ska vika sig…

Veckans tulpaner är blygsamt rosa.

Ha en lugn fredagsnatt<3

4 kommentarer