Marja

Den långa resan.

Balkongfix

Av , , Bli först att kommentera 16

Försöker få ordning på min balkong och har köpt en Verbena och en Petunia, samt ett par intensivt blåa Lobelior. Lite planlöst så där har jag tagit ett par plantor ur ställningen utanför Coop. Sen har jag fått fyra tomatplantor och en spetspaprika som min granne drivit upp från frön… och de har jag planterat om i krukor och bär nu ut och in varje dag. De är fortfarande för små för att vara ute på natten… tror jag. Men de växer och blir starka, så snart ska de få sin plats lite skyddat vid kanten på balkongen.

Jag är fortfarande ledsen och funderar mycket på min vän som gick bort. Det är så mycket oklart om vad som egentligen hände. Dödsannonsen var i tidningen och jag gick ner till sjön och stirrade ner i vattnet för en stunds meditation och farväl. Det kändes faktiskt bra.

Det blir allt grönare ute och solen har varit framme, men vindarna har varit kalla. I går kände jag mig ovanligt låg hela dagen och på natten låg jag och frös under dubbla täcken. Vaknade med jämna mellanrum och en gång trodde jag att jag låg och krampade, eftersom hela kroppen skakade av frossa. Febertermometern visade 35,7 och ögon och hals kliade. Hjärndimma och lite ångest. Kollade i min pollenapp och såg att det var höga halter björkpollen i Umeå. Jag som trodde att björkarna hade slagit ut helt. Nåja, det förklarade ju mina symptom och jag har stannat inne i dag och förlorat mig i en bok jag läser.

I måndags for jag ut på äventyr och tog mig ända till Avion och Ikea. Kände att jag måste ut och lufta på mig. Det gick bra… det var väldigt lite folk där och nästan alla bar munskydd, så det var inte alls svårt  att hålla avstånd. Jag åt Fish and Chips på Ikea och handlade lite smått och gott, bl.a. nya vindskydd till balkongen. De har bara vita och svarta och jag valde vita. De kommer att behöva bytas om ett par år, jag tror jag har haft dem jag har nu i tre år. Skall se om jag kan tvätta dem…

I går gick jag till Coop för att köpa mjölk och det verkar som folk blivit helt galna så fort man lovat lättnader i restriktionerna. Väldigt få hade munskydd och flera par gick tillsammans trots att vi uppmanas att handla en och en. I dag har jag då beställt mat som kommer på tisdag, så jag behöver inte gå och handla själv. Jag skall få min andra spruta 14/6 och till dess vill jag vara extremt försiktig. Exet for till Finland… han har fått båda sprutorna och är inte särskilt orolig av sig.. Jag försåg honom med några munskydd, eftersom jag tror det krävs på bussen eller båten eller tåget..Det är inte så bekvämt med munskydd om man har hörapparat bakom örat.

Ryggen är inte bra, men jag biter ihop och försöker gå en sväng varje dag. Ett skogsbad är välgörande och lite meditation nere vid sjön likaså. På många ställen ser man träd som fallit under vinterns snöstormar.

Det är med en viss vördnad jag går här under.

Jag har börjat sticka vantar och första paret är snart färdigt. Så här blir mudden och upp till tummen.. Jag tycker om den lilla randen i samiska färger.

Mönstret är en utmaning för mig, eftersom jag skelar och har dåligt djupseende och därför har svårt att läsa diagrammet, men nu har jag lärt mig det utantill och då går det bättre. Det finns ju en viss logik i det hela. Men jag har fått repa upp några gånger och göra om. Nästa par skall bli i samma färger och samma rand, men med ett litet annorlunda mönster. Jag lånade en bok på biblioteket som heter #tantulltussvantar och jag skulle vilja sticka varenda vante i den.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

 

Bli först att kommentera

Sorgliga dagar.

Av , , 6 kommentarer 20

På min balkong.

I morse ringde det på dörren medan jag fortfarande låg i sängen. Eftersom jag kände igen sättet att ringa på, steg jag bara upp, tog på mig glasögonen och öppnade dörren i nattlinnet. Javisst, det var exet. Han hade köpt ny mobil och inte fått i gång den, alltså inte kunnat ringa mig, och datorn hade pajat och var på verkstaden. Vi har en överenskommelse att om vi inte får kontakt med varandra, så går vi hem till varandra, så det var helt ok att han kom. Det blev en annorlunda dag… jag hjälpte honom med vissa saker via min dator och stekte plättar… och han fick hjälpa mig med att lyfta soffbordet så jag kunde byta matta under det.

Jag behövde lite sällskap, för den senaste tiden har varit väldigt sorglig. En god vän till mig, som jag har haft ganska mycket kontakt med under pandemiåret, lämnade det här jordelivet hastigt och oväntat. Livet är så skört och jag har faktiskt tagit det hårt. Det har blivit många turer ner till sjön för en stunds meditation vid vattnet.

Jag har verkligen känt mig övergiven och gamla mardrömmar om att inte hitta vägen, att inte hinna till bussen/ tåget, irra omkring ensam, har återkommit. Den här pandemin gör det inte bättre… att gå omkring med munskydd och hålla avstånd till alla… att inte få en kram, tär på psyket. I dag fick jag ett sms från Johanna att hon skulle få sin  första spruta nästa vecka… ’snart kan vi kramas igen’, skrev hon och jag började storböla. Ronja skulle också få en spruta, eftersom hon gör praktik inom vården, så det kanske blir en och annan kram i sommar. Får trösta mig med det.

Ryggen blir inte bättre. Var hos sjukgymnasten och han justerade bäckenet och visade en töjövning. Känner inte att jag får ut så mycket utav de besöken. ’Moppat golv i ilska’, skrev han i journalen som orsak till mina besvär. Ischiasvärken har gett med sig, men nu är hela höger höft och lår utan känsel, vilket oroar ortopeden en hel del. I onsdags var jag först på vanlig röntgen och fick sedan träffa två ortopeder. De bestämde att jag skulle göra en ny magnetröntgen, trots att jag gjorde en så nyligen som i oktober. Jag börjar undra vad de letar efter? Jag vill ogärna in i det där klaustrofobiska röret igen och försökte slingra mig undan utan att lyckas. Fick ett löfte om att de skulle försöka fixa något lugnande åt mig före. Jag är förstås väldigt tacksam att de är så noggranna, men å andra sidan är jag så himla less att springa på sjukhuset hela tiden.

Längtar efter att komma igång med odlingarna, men vi skall ha dubbla pallkragar på höjden i år och måste samla oss kring att skaffa både pallkragar, jord och gödsel, så jag väntar in de andra. Vi skall ha årsstämma i föreningen den 1 juni och är fokuserade på det just nu. Allt material är klart, så jag känner mig inte stressad inför det.

Nu har jag stickat 13 par sockor och de senaste blev gråa och uppiffade med lite färg. Nu är jag less på att sticka just det här skaftet.

Nu skall jag övergå till att sticka vantar. Jag har ett fint mönster och måste börja med att sticka tre par till mina flickor i julklapp. Själv har jag kvar några par som min mamma stickat. Jag bröt av en av mina bambustickor och fick en orsak att besöka den lilla garnaffären för att köpa nya. Sen jag började med bambustickor kan jag inte sticka med några andra. Jag fick bra tips på garn till färgerna på vantarna. Vantarna blir diskreta i grå nyanser, men med en färgglad smal rand i rött, blått och gult.

Och så en sida ur min junk journal.

Marilyn Monroe, so sassy!

Bilden är decoupage på vanligt papper från en servett.

Sköt om er och var försiktiga<3

 

6 kommentarer

Lumbagoischias

Av , , 2 kommentarer 22

Andra söndagen i maj och det är mors dag i Finland. Jag kan ju inte längre ringa min mamma, men tänker ändå på henne i dag och letade upp ett foto i mitt scrapbookingalbum.

För övrigt har detta varit min utsikt den senaste veckan.

Mitt fina hörnfönster och grannhuset som jag tycker så mycket om.. När eftermiddagssolen lyser på det blir de bruna färgerna så vackra och nästan guldskimrande. Jag har alltså legat på rygg på soffan på spikmattan, eller fakirbädden, som jag börjat kalla den. Mitt ryggonda kom tillbaka med låsningar och smärta och till slut utvecklades det till ischias, eller lumbagoischias som doktorn sa, och då hjälper inte Alvedon. Eftersom jag hade en tid hos sjukgymnasten bokad på tisdag, tänkte jag att jag skulle bita ihop och stå ut, men efter två sömnlösa nätter blev jag tvungen att åka upp på akuten i dag. Fick träffa en ortoped och det visade sig nästan omöjligt att hitta något starkare smärtstillande som går ihop med mina andra mediciner… blodförtunnande och den speciella medicinen mot hjärtflimret. Jag tycker inte om morfin, men till slut fick det bli ett preparat som jag åt efter knäoperationen. När jag kom till apoteket för att ta ut det,  ifrågasatte farmaceuten dosen och kombinationen med hjärtmedicinen och ringde doktorn, som fick konsultera kardiologjouren och till slut får jag ta lägsta dosen till natten så jag kan sova. Det är andra gången som apotekspersonal ifrågasätter medicinkombinationer och det är ju himla bra att de är uppmärksamma.
Jag gjorde en magnetröntgen på ryggen i höstas och nu skall jag göra en vanlig skiktröntgen och återbesök till ortopeden om ett par veckor. Jag blev återigen så väldigt bra mottagen på akuten och är glad att jag åkte dit, trots att det kändes lite ’onödigt’.

Jag har inte kunnat göra annat än ligga på rygg, titta på TV och laga lite mat. Jag fick matförsändelsen på fredag och hade bl.a. beställt 2 bananer som vanligt, men fick 11 st och debiterades för ett kilo. Jag fick pengarna tillbaka och behålla bananerna. Jag äter 1/3 banan i filen på morgonen, så jag gick ner till grannen med några stycken. Hon blev glad, för hon hade glömt köpa bananer och jag föreslog att hon skulle baka banankaka. Sen kom jag på att det går bra att frysa in bananer i skivor och äta som glass.

Johanna ringde och vi pratade länge. Hon var så glad över kortet jag gjort. Ett s.k. criss-cross kort.

Jag har inte kunnat sitta och pula med min junk journal och det saknar jag, för jag har fått så mycket fint material.

Jag har inte heller kunnat sticka och det är kanske bra med en paus där, för jag blev lite besatt av det där garnet som blev så fint. Jag stickade ju ett par sockar som jag skickade till Johanna och sen har det blivit 6 st  likadana sockar som man kan para ihop efter behag.

Jag har garn kvar till ytterligare ett par… eller jag skulle kanske sticka ett par vantar… Jag har börjat titta på beskrivningar på vantar och då vill jag sticka mönster i två färger så de blir riktigt varma. När jag kan åka till Finland igen, skall jag köpa Novita garn och sticka en lusekofta. En period stickade jag flera sådana till mig och Johanna … det blev alltid garn över till mönstret, så det räckte att köpa till grundfärgen. Jag hade en grön, vinröd och grå och Johanna, som då var 10-11 år hade bl.a. en så vackert blå. Sen fick hon ärva mina när de krömp i tvätten.

Ta hand om er och var försiktiga<3

 

 

 

2 kommentarer