I onsdags vaknade jag upp till regnväder, eller snöblandat regn. Temperaturen låg kring noll och snödrivorna hade sjunkit ihop avsevärt. Vi har haft plusgrader några dagar nu och solen har visat sig en stund på dagen. Lite vårkänsla i luften är det nog.

På fredag såg det ut så här på vår gata. Väldigt isigt och halt.

Jag tog en promenad ner mot sjön, men vågade inte gå på skogsvägarna … de var extremt hala och trots att jag hade både broddar och pikar på gåstavarna, hade jag stora svårigheter att ta mig fram. Det får nog tina lite till.

Smittan ökar i länet och nu får man stanna hemma så långt det går. Jag är så less på pandemin nu. I torsdags hade jag blivit kallad på ögonbottenfotografering, så det var bara att ta på ett munskydd och åka iväg till sjukhuset. Det är bara några hållplatser, men ändå kändes det som att åka ut på ett litet äventyr. Göra sig i ordning och ta på sig andra kläder än hemmaklänningarna. Jag hade friska ögonbottnar och blir nu kallad om tre år igen. På vägen till ögonavdelningen gick något larm och saker hände automatiskt… bl.a. flög alla hissdörrar upp och stod sedan vidöppna och en flamsäker skärm for ner från taket vid sektionsdelningen i korridoren och jag fick förstås den i huvudet. Total förvirring… antagligen var det ett falsk brandalarm, för när jag kom tillbaka efter undersökningen var allt som vanligt.
På bussen skall alla nu ha munskydd vid alla tider på dygnet, men vilka är det som inte bryr sig? Jo, gamla gubbar som hostar och nyser och inte bryr sig om avstånd. Jag var på Coop och köpte mjölk och appelsiner i dag (med munskydd) och jag måste säga att alla var duktiga på att hålla avstånd, att vika undan och vänta på sin tur. Man får tänka på att inte stå och drömma framför nån hylla. En anställd frågade om det var ok att han smet förbi bakom min rygg. ’Jag håller andan’, sa han. Jag har ju rollatorn och den skapar ju per automatik lite avstånd.

På tisdag skall jag fara till Hälsocentralen igen och ta blodprov och EKG. Bokade en tid mitt på dagen, då jag vet att bussen är nästan tom.

Jag har stickat lite. Använde mina Raggi restgarner och stickade ett par tossor. Jag ska ge dem till en vän som sa att hon gillar olika. Lite svårt för mig, som är vän av ordningen, men lite olika blev de.

Det känns så tillfredsställande att använda upp alla restgarner. Det flerfärgade garnet har jag inte en enda stump kvar av nu. Jag stickade ju tre par sockar av det före jul, så jag börjar bli lite less på det nu också.

Har inte hört något om vaccinationen än, så det är bara att fortsätta att hålla i och hålla ut och stanna kvar i den ofrivilliga ensamheten.

Sköt om er och var försiktiga<3

Min allra sista amaryllis som blommar på den tredje stängeln från samma lök. Stängeln var kort och blev så svag att den vek sig, så nu står blommorna i ett vattenglas. Jag köpte två amaryllisar på Coop och den ena fick två stänglar och den andra tre. Bra utdelning.

Vintern fortsätter och vi får mer och mer snö. Snöröjarna arbetar dag och natt med att ploga, riva och forsla bort de stora snöhögarna. Men snön är ju vacker också. När solen skiner och snökristallerna gnistrar och ett lätt kristallfall dalar ner från träden, är det härligt att gå på skogsvägarna.
Under dagtid är det många ute och nu när det är plogat går det bra att cykla, jogga, åka spark eller bara promenera i sakta mak.

En dag vågade jag mig ut på isen på sjön. Jag var ju inte ensam där ute… fina skidspår går längs stranden och en stig gick över till andra sidan. Så långt kom jag inte, för mitt på blev jag medveten om att jag var långt ute på isen och fick lite panik.

För övrigt har jag mått hyfsat. Min doktor på Hälsocentralen skulle ju skriva remisser och hon var verkligen effektiv. Jag pratade med henne på torsdag morgon och redan på måndagen fick jag kallelser till både medicinmottagningen och gyn och redan i början på mars. Sen hade jag ju tid hos en hjärtsköterska på Hjärt- kärlmottagningen och det var ett besök som skulle ha skett för ett år sedan. Hon skulle nämligen informera mig om vad hjärtflimmer är m.m. Efter tio episoder torde jag ju veta det, men vi pratade även om annat som fick mig att inse vissa saker. Hon frågade bl.a. vilken strategin har varit i mitt fall. Det har inte funnits någon strategi, utan jag har fått hjälp och sedan skickats hem… eller inte fått hjälp och ändå skickats hem. Min trygga punkt har ju varit akuten. Jag kände plötsligt att jag var mentalt trött efter detta året, som dessutom sammanfallit med pandemin. Att jag hade tre episoder under januari drog den sista musten ur mig och jag går ständigt omkring och känner efter och är rädd för att få ett nytt flimmer. Så har jag inte känt tidigare, utan jag har varit ganska opåverkad mellan varven. Hjärtsköterskan ringde i fredags och föreslog att jag skulle träffa en kurator på avdelningen och det ska jag göra. Den nya medicinen tycks verka bra, men jag får order om att gå och ta blodprover och EKG varje månad, så jag tycker jag springer på Hälsocentralen stup i kvarten. Dessutom ska jag kolla blodtrycket regelbundet och rapportera in.

Exet kom och hälsade på och vi åt ärtsoppa och pannkakor. Jag hade kokat drottningsylt sötad med bara honung till. Vi väntar nu på att få bli vaccinerade… Vi ska få brev med posten med anvisningar om hur man bokar tid. Min kompis, som har hemtjänst, har redan fått första sprutan och det hade gått bra.

Sköt om er och var försiktiga <3

Gjorde mitt livs första islykta med de vissnande tulpanerna. Använde en bakform för att få hålet för ljuset. Den blev ju mer som en tårta, men ganska läcker.

Vi har högar med snö överallt I dag var jag och klippte mig på Sjöråvägen i andra ändan av Tomtebo och det var nästan magiskt att kryssa mellan snövallarna.

Det var -12 grader, iskall blåst och solen tittade fram. Jag tänkte att jag måste spara ögonblicket i minnet för gråtrista dagar.

Så här såg vår gata ut i förra veckan, då solen också var framme.

Cykelbanorna är plogade, men inte sandade, men folk cyklar och åker spark och det verkar som de flesta njuter av den fina vintern.

De stora snöhögarna kan ju förorsaka besvär… som att vår frekvent använda brevlåda blir något svårtillgänglig.

Jag kan inte posta brev här just nu, för man måste klättra upp till lådan och sedan ta sig ner igen. Den töms på undersidan och det måste vara besvärligt just nu.

Härom dagen snavade en kvinna till när hon skulle gå ner från lådan och fick upp farten så hon sprang och sen flög platt på magen mitt ute på gatan. Jag stod och väntade på bussen och släppte rollatorn och sprang ut på den ishala gatan. Rollatorn rullade iväg åt andra hållet. Lyckligtvis fanns det andra hjälpande människor i närheten, som tog hand om både kvinnan och mig och rollatorn. Kvinnan slog i ena knät, men kunde halta hem för egen maskin. Det såg väldigt vådligt ut när hon flög i gatan platt på magen med armarna i luften… lite som Anja Pärssons sälen.

Jag har mått ganska bra… har tagit det extremt lugnt, ätit regelbundet och sovit mycket. Den nya medicinen är helt ok, men jag hatar verkligen att proppa i mig en massa piller dagligen. Jag får brev och räkningar från sjukvården varje dag. Astmasköterskan kallade mig till rutinkontroll. Vi gjorde en spirometri, som visade samma resultat som för tre år sedan. Jag tar en puff kortisonmedicin varje kväll och nu har jag fått en behållare, så det är lättare att få i sig gasen. Nästa vecka ska jag på uppföljningsbesök hos en hjärtsköterska och inför det beordrades jag att gå till hälsocentralen för blodprov. Om ett par veckor skall jag på ögonbottenfotografering för att kolla upp att diabetesen inte förstör de små blodkärlen i ögat. Eftersom jag inte har haft några problem, blir jag nu kallad vart tredje år.
I morse ringde min doktor på Hälsocentralen för uppföljning av magen m.m. Hon är så himla bra och bestämd och sa att nu skriver hon en remiss och skickar tillbaks mig till gastroenheten för en ordentlig sammanfattning av vad som hänt de senaste två åren.

Förra veckan åkte jag faktiskt till Avion och Ikea. Hade munskydd på mig hela tiden. Jag behövde fara till Panduro och köpa lim, dubbelhäftande tejp, pennor m.m., sånt man behöver när man pysslar. På Ikea skulle jag köpa en stor korg för plädar och kuddar bredvid soffan, men den var inte så fin som på bild, så jag hittade en jag ville ha på Hennes & Mauritz Home. Tjejen i kassan undrade hur jag skulle få hem den och jag sa att jag skulle spänna fast den på rollatorn och ta bussen. Det gick hur bra som helst. Jag fick byta buss och på Vasaplan nobbade jag en buss som var för full och väntade på nästa.

I helgen skall exet komma och äta ärtsoppa och pannkakor. Jag ska koka drottningsylt till pannkakorna och steka dubbel sats, så han får med sig hem. I dag har jag gjort en stor matbeställning hos ICA Maxi och får vänta ända till måndag på hemkörning. Jag beställde till och med ett par nystan Järbo garn. Ska bli intressant att se om jag får det.

Jag gjorde en sida till i min junk journal innan jag packade ihop materialet. Temat var ’motsatser’.

Jag resonerade som så att vi är alla olika och vi är alla unika. Var och en av oss är: ”One-of-a-kind”… ”1 in a million”.

Sköt om er och var försiktiga<3

Nu är det kallt ute och man får rusta sig med både mössa och tjocktröja. Den sköna halsduken och den fina koftan har jag fyndat på myrorna. Mössa har jag väldigt sällan och det här är en med fleecefoder som jag köpt på Jula av alla ställen.

Det är så mycket snö överallt, så man undrar vad som ska hända när den smälter bort. Förhoppningsvis hinner snöröjarna forsla bort en del till kommunens snödepåer. Nu har de i alla fall hunnit kapp med plogningen. På vår gård har cyklarna som inte används försvunnit under snön och de som cyklar hela vintern får nu luta sina cyklar mot den höga snökanten.

Snöhögarna som skottats upp är meterhöga.

Jag har inte mått så bra i veckan. Har varit på akuten två gånger med flimmer. Jag har alltså haft tre episoder i januari. I tisdags satte det i gång när jag åt middag och efter några timmar for jag in till akuten. Jag fick medicin i dropp och det gick över. Man brukar vanligtvis inte ge den här medicinen på akuten, men eftersom jag fått den tidigare på avdelningen och svarat bra på den, gick doktorn med på att ge den. Hela onsdagen mådde jag bra och på torsdag morgon satte det i gång igen. Då for jag in till akuten igen och så blev jag inlagd på kardiologen. De hade inga tider för elkonvertering den dagen, utan jag skulle få vänta till fredagen. Sent på kvällen slog hjärtat över spontant till normal rytm, så jag kunde trots allt sova några timmar på natten. Då hade jag haft flimret i 17 timmar. På morgonen tog vi EKG och jag fick prata med en doktor. Han gav mig en ny medicin som är riktat mot förmaksflimmer. Få se om den hjälper. Den har en del biverkningar, bl.a. är den inte snäll mot magen.
Jag sov hela fredagen och hela natten… var totalt utmattad. Selfien ovan tog jag på lördag när jag skulle gå ut och jag ser ju ganska pigg ut.

Jag har nu haft 10 episoder sen mars förra året, men de flesta har faktiskt gått över av sig själv efter 12-17 timmar. Jag märker att jag orkar stå ut med det sämre och sämre och varför skulle jag behöva göra det, förresten.

En lustig sak hände på natten på sjukhuset. Jag låg i ett rum med 4 personer och någon hade varit på toaletten före mig och glömt att spola. När jag spolade var det stopp… vattnet steg och steg… och jag ringde efter nattpersonalen. Vi letade efter något att peta ner stoppet med, när jag hörde ett brak bakom ryggen. Herregud, tänkte jag, nu sprack hela toalettstolen! Men nej, allt hade farit ner och vi sände en tanke till den avdelning som hade fått ta över stoppet. Verkar som det blivit ett sug när någon annan spolat i toaletten.

En annan inte så lustig sak var att jag blev utsatt för ett försök till BankID-kapning. Exet och jag hade precis pratat om det där, men ändå blev jag så osäker. En man ringde från ’Intrum Justitia’ och berättade att någon köpt en dyr mobiltelefon med hjälp av mitt BankID och fakturan skulle snart gå till Kronofogden. Eftersom jag själv köpte en ny mobil på Telia före jul och sen joxade med att installera BankID med nytt lösenord i den, blev jag först misstänksam om det hade glappat någonstans i processen, så jag spelade med och lät honom koppla mig till ’Nordeas säkerhetsavdelning’. Jag fick ett ärendenummer, som jag skulle skriva upp. Först fick jag vänta med konstig pausmusik och då kände jag att det inte var på riktigt… sen svarade en man som inte pratade som en banktjänsteman och som avslöjade sig genom att veta för mycket om ärendet. Det kanske till och med var samma man. När han sen bad mig ta fram min bankdosa, sa jag att jag inte tyckte han verkade seriös, att jag tänkte avsluta samtalet och själv ringa banken… och polisen. ’Jag vill ju bara hjälpa dig’ skrek han och sen ockuperade han min telefon en bra stund så jag inte kunde ringa polisen. Jag satt och nynnade den där konstiga pausmusiken i luren för att irritera honom.
Det var riktigt obehagligt hur skickliga de här skojarna är. De skrämmer upp en tills man gör allt för att förhindra att någon tömmer ens konto. De säger att de ska hjälpa, när de i själva verket är ute efter att tömma kontot. Jag förstår nu att de lyckas med så många äldre som kanske hör dåligt och inte har full koll på hur allt fungerar.
Intrum Justitia skickar brev. Kronofogden skickar brev. Banken skickar brev. Så var alltid på din vakt och lägg på luren! Lämna aldrig ut några koder eller lösenord i telefon! Aldrig, aldrig!

Jag har inte orkat pyssla så mycket på sistone och har nu halkat efter i januariutmaningen, så jag avbryter den för att undvika att bli stressad av det. Jag ska sno ihop ett par kort till mina flickor på Alla hjärtans dag och sen ska jag måla. När jag låg på sjukhuset blev jag så sugen på att rita/måla. Jag tar alltid en bok med mig när jag far in, men nu tror jag att jag också ska lägga ett litet block och färgpennor i ryggsäcken så jag kan ligga och rita när jag inte kan sova.

Här kommer de senaste sidorna i min junk journal.

Temat är ’motto’ och det har man ju många… jag valde ’You can.’ kort och gott. Det är faktiskt ett bra motto att leva efter.

Här är temat ’väder’ och jag har valt vinter och snö och skrivit en ganska lång text på svenska om snöstormarna och snömängden. Egentligen skall man ju skriva dagbok på de fria ytorna. Siluetten har jag klippt  ur ett häfte jag hittade på Myrorna. Figurerna är färdigritade på den vita baksidan av det svarta pappret. Jag klippte med en liten nagelsax och det blev ju så fint.

Ha det så bra och ta hand om er<3