Stigen ner till sjön. Snön som kom, försvann dagen efter och sedan har vi fått blötsnö och det har stormat och nu ser det ut så här igen. Träden har tappat alla sina fina löv. Perioden med de vackra höstfärgerna var kort i år.

Japansk rönn kan bli så vackert röd.

Jag är trött. Efter att ha stoppat i mig 100 järntabletter har mina blodvärden inte gått upp. Min doktor ringde och lät lite orolig. Jag trodde ju att jag var trött för att jag är gammal, men någonting är fel och vi skall utreda med nya blodprover. Det kan vara B12 eller folsyrabrist, eller biverkning av min blodförtunnande medicin, eller så fortsätter jag blöda från polyperna, fast det borde jag ju märka på något sätt.

Blev kallad till röntgen av hjärtat inför ablationen. Efter det misslyckade försöket till magnetröntgen senast, kändes till och med den korta trumman i en vanlig CT-apparat klaustrofobisk. Jag var så rädd… hade inte sovit något på natten och var yr och vimsig. Men jag blev väl omhändertagen av snälla personer och kunde genomföra undersökningen, som också involverade kontrastvätska. Sen låg jag två dagar på soffan och deppade.

Men jag är ju en krigare och missade varken vattengympan eller akvarellmålningen. På akvarellen fick vi måla en liknande målning som gången innan… den som jag var så missnöjd med. Nu var det mycket lättare och jag bad om hjälp att få till bron och blev till slut ganska nöjd med min solnedgång. Uppgiften var fortfarande att blanda alla bruna nyanser av komplementfärger.

Mina vantar blev färdiga och jag blev nöjd med dem. De passar perfekt till kappan.

Sen har jag börjat på de enfärgade vantarna till Johanna. Det här garnet är också fint… lite melerat och med lite lyster.
Det är Järbo garn Mellanraggi.

Sköt om er och var fortsatt försiktiga<3

Just nu lägger sig ett tunt vitt täcke med regnblandad snö på marken. I morgon kommer det vara borta, men det är en påminnelse om att vintern snart är här. Jag tycker hösten har varit ojämn… några riktigt vackra dagar, men många regniga dagar. Regnkappan med vadderat foder har använts flitigt de senaste dagarna. För bara några dagar sedan kunde jag plocka rödklöver längs cykelvägen. De verkar lite desperata nu och bildar tvillingblommor och trillingblommor.

Höstfärgerna bleknar och löven blåser ner på marken.

Härom dagen gick jag förbi björkdungen och björkarna var nästan helt utan löv. Fast bilden blev så fin, så jag kommer måla av den.

På akvarellen i veckan skulle vi måla av ett foto på solnedgången över Ume älv. Det var älven, den långa Tegsbron, stadens silhuetter och mörka moln. Jag fick inte till det och blev väldigt frustrerad. Jag lär mig aldrig att jag inte behöver göra exakt som på bilden, utan kan faktiskt måla ganska fritt. Nu funderar jag om jag ska måla en ny målning här hemma, fixa till den gamla med pennor, eller bara strunta i det. Jag gillar ju inte att ge upp, så det blir kanske en ny.

Vi hade möte med bostadsrättsföreningen och det var så roligt att träffas på riktigt igen. Jag hade kokat kaffe och bjöd på finska Dominokex. Sen bad jag om hjälp att installera ett nytt lysrör ovanför diskbänken. Det var första gången jag behövde byta lysrör (efter 9 år) och jag klarade av att rycka loss det trasiga, och köpa ett nytt, men sen kunde jag inte få in det nya, så jag hade varit utan lampa ovanför diskbänken i tre veckor. En av killarna fick lägga sig på rygg över diskhon för att fixa röret, men han fick till det. Att det ska vara så krångligt.

I går var det vattengympa och nu får vi gå varje vecka. Det betyder att gruppen blir större och att det blir lite svårt att hålla avstånd i omklädningsrummet. En kvinna frågade rakt ut i luften om alla var vaccinerade och det var då ingen som sa nej. Vårdhälsan har varit och inspekterat och sagt att vi får vara 20 st i bassängen, men vi brukar inte vara fler än 13-14. I går kändes vattnet extra varmt och jag fick feeling och gav järnet. Det är så lustigt att jag orkar jogga med höga knän i vattnet och få upp pulsen… medan jag ideligen snavar på mattkanterna här hemma. I dag har jag fått betala för den glädjen… så är det när man har fibromyalgi och jag borde ta det lite lugnare. Men jag har bestämt att jag vill ha roligt på vattengympan och sedan får fredagarna blir soffliggardagar (vilodagar).

Nu har jag kommit i gång med stickandet igen. Johanna beställde ett par tunnare, enfärgade vantar att ha innan det blir riktigt kallt och vi bestämde färg både för henne och Ronja utifrån alla nystan jag har i garnkorgen. Men först ska jag sticka ett par till mig själv. Jag spontanköpte ett nystan  brunt garn med lite lyster, för det var samma färg som min täckkappa och jag har valt hönsnätsmönstret ur boken av Tantulltuss. Det andra garnet är lite mer gulgrönt än på bilden.

Sköt om er och var försiktiga<3

Min Finlandsresa började lite mödosamt eftersom det regnade och stormade dagen jag for. Jag skulle ta anslutningsbussen till färjan från Ålidhem och fick stå och vänta utan något skydd för vinden. Att ha paraply var inte att tänka på i stormen och jag hittade inte min regnponcho, så jag fick ta en tunn engångsponcho med korta ärmar. Blev lite våt med andra ord. Sen kom jag på att jag kunde ha åkt med lokalbussen till sjukhuset och stått där i skydd av busskuren. Den nya färjan var fin, men det gungade ganska mycket, så jag fick koncentrera mig på att hålla balansen och inte må illa.

Jag hade köpt en paketresa med hotell från Vasaline och de hade lyckats boka in mig på fel hotell. Jag hade valt Sokos Vaakuna vid torget och hade rätt bekräftelse i min mobil, så jag vidhöll att jag ville bo där. Det ordnade sig till slut och jag blev till och med uppgraderad till ett ’finare’ rum som plåster på såret.

Nästa morgon vaknade jag till denna vackra soluppgång över Vasa torg. Jag hade glömt dra för gardinerna och bodde på våning 5.

Jag har ju rest genom Vasa ett otal gånger och ofta haft tid att ströva omkring i centrum mellan båt och buss, så jag kände mig ganska hemmastadd där. Jag sprang i alla affärer och jagade skor och vinterjacka, utan resultat. Åt gott och fikade med jämna mellanrum. På kvällarna köpte jag piroger och gammeldags filbunke till kvällsmat på hotellet och låg i sängen och tittade på TV.

Vädret var mulet och blött, men jag njöt av lindallén som går ner till järnvägsstationen. Den används som cykelparkering nu.

V

Vasa har också vackra brunnslock.

Hemresan var lugn och havet var vackert. Jag kunde se horisonten och solen sakta glida ner i havet.

Jag är väldigt nöjd med min lilla tripp. Jag vågade fara i väg och bryta isoleringen, fick nya intryck och framför allt prata och lyssna till finska språket, köpa finsk mat och känna atmosfären om än bara för ett par dagar. I Finland har man en helt annan inställning till pandemin. Alla hade munskydd inomhus, i affärer, på hotellet, på restauranger och kaféer. Det var helt självklart och det kändes tryggt. Det hänger kvar sen kriget att man bryr sig om varandra och hjälper varandra på ett självklart sätt. Ungdomarna är väldigt respektfulla och hjälpsamma. Jag skulle äta lunchbuffé på en pub och fick hjälp med både salladstallrik och varmrätt direkt till bordet av tjejen bakom disken, så att jag inte behövde trängas vid buffébordet.

Så har akvarellmålningen börjat. Vi började som vanligt med trådsläpning och färgövningar. Vi skulle använda komplementfärger och en övning var att blanda olika bruna nyanser av komplementfärgerna. Jag arbetade bl.a. med rött och grönt på en målning, fyllde i olika fält utan att tänka på att det skulle bli något… men det blev ju mitt stackars flimmerhjärta där vänster förmak buktar ut och bankar på…precis som det brukar kännas. Så det kan bli!

I morgon ska vi har möte med bostadsrättsföreningen och vi skall vara här hemma hos mig. I två år har vi haft digitala möten, så det ska bli så roligt att träffas på riktigt.

Sköt om er och var försiktiga <3