Gräslöken ute på balkongen växer ordentligt. I går klippte jag ner den och fryste in. När den mustiga doften från snittytorna nådde min näsa fick jag en tydlig flash-back till somrarna i Fåglum, då jag sprang barfota över den tjocka gräsmattan till gräslökstuvorna. Min andedräkt måste ha luktat gräslök hela tiden, för jag älskade att äta av den.

Dagarna går och jag blir alltmer rörlig, eller ska vi säga modig. Den här veckan har jag tagit bussen ända ner på stan. Jag har haft noga utstakade rutter jag ska gå, så det inte blir för mycket. På måndag blev det Åhlens direkt från Vasaplan, sedan HSB-kontoret och så till busshållplatsen på Renmarkstorget. På tisdag blev det sommarens mjukglass på Rådhustorget i äppelträdsdungen, sedan en långsam promenad förbi alla stora krukor med gullregn på gågatan, så till Indiska och därifrån till hållplatsen på Renmarkstorget. Vädret var underbart vackert och jag njöt faktiskt av att vara ute bland folk och flanera.

Exet har kommit hem från Finland och var här och åt med mig på onsdag. Jag hade fått min leverans från ICA Maxi på morgonen och hade beställt Frödinge frysta blåbärspaj och Oatly vaniljsås till efterrätt. Vi åt ugnsbakad lax med citronsås och kokt potatis. Det var riktigt trevligt.

Sjukgymnasten på ortopeden som jag var hos för en vecka sedan, ringde och kollade läget. Jag fick ju lära mig gå och det har jag tränat på, men för övrigt har jag fortfarande väldigt ont. Vet inte om jag är sjåpig, eller om det sitter i mitt huvud. Hur som helst, så nämnde jag att jag hoppas att jag kan åka till Finland i början på september som vanligt. Jag känner ju att jag bara måste hälsa på brorsan en gång om året. Jag tänker då mest på den låånga landgången man måste gå på till och från båten mellan Umeå och Vasa. ”Men du kan väl ta rollatorn med dig”, sa hon då. Den tanken har jag aldrig tänkt…men självklart kan jag det. Den är liten och behändig och den går lätt att fälla ihop. Jag får bara lära mig att be om hjälp och åka taxi vid behov. Nu behöver jag inte oroa mig mer för det, utan se tiden an.

Inomhus går jag utan hjälpmedel, men rollatorn är min bästa vän utomhus och på natten när jag ska på toa, för då kan jag vara lite vimmelkantig. I förgår smet den emellertid från mig när jag var ute med soporna. Jag slarvade med bromsarna och när jag vände ryggen till och kastade ner soppåsarna, for rollatorn iväg med rasande fart nerför den sluttande gårdsplanen… som om den ville rymma från mig.

Där stod jag vid sopkasunerna med rollatorn nere på parkeringen. Skulle jag stå kvar tills någon skulle komma gående på cykelvägen eller skulle jag ringa och väcka grannen mitt i natten? Jag tyckte faktiskt det var lite komiskt och haltade försiktigt ner efter den.

Ha en fin helg! <3

Så kom den äntligen… 2018 års antologi från poeter.se Den skulle ha kommit ut innan jul, men eftersom huvudredaktören råkade ut för en olycka, har arbetet försenats… ganska mycket.

Jag har tidigare berättat att jag fått äran att vara med i även den här antologin… den fjärde nu på poeter.se och jag har faktiskt redan publicerat dikten en gång här på bloggen. Temat för den här antologin var existentialism och titeln blev till slut Allt är inte svart/vitt. En poesiantologi om att vara eller inte vara människa.

Här kommer dikten igen. Jag har ändrat lite beroende på reglerna om antal rader och längden på raderna.

MEMENTO VIVERE

Jag går förbi spegeln
och ser min mamma.
Hur hamnade hon där?

Den lätt böjda nacken,
den krumma kroppen.
Är det jag?

Var finns det rultiga barnet,
den vetgiriga flickan,
den ångestladdade tonåringen,
den förälskade studentskan,
den aktiva kvinnan?

En gång sprang jag till den stora eken,
till smultronbacken, upp på berget i skogen.
En gång sprang jag på stockarna i älven, 
på syllarna över järnvägsbron,
jumpade på isflaken om våren.
En gång cyklade jag över stock och sten,
åkte spark nedför backarna.
En gång dansade jag Zorbas dans
med mina vänner.

Nu står kryckor, käpp och gåstavar
vid ytterdörren.

Jag ser min mamma i spegeln
och mitt liv går vidare.
En dag i sänder.

Ha en lugn tisdagsnatt <3

Eftersom det tydligen inte finns någon quick-fix för ischiasen, gick jag förbi Hjälpmedelscentralen i dag och köpte en hålfiberdyna, så jag kan sitta på en vanlig hård köksstol en stund i alla fall. Jag vill ju kunna sitta framför datorn och skriva… pyssla… och måla. Börjar bli less på att ligga på soffan.

Jag var till sjukgymnasten på ortopeden i dag och det var ett bra möte. Jag fick börja med att klaga på allt som varit jobbigt och hon lugnade mig med att 6 veckor är ingenting, eftersom man räknar med upp till ett år att bli helt återställd. Hon konstaterade att knät är stabilt och så gick vi igenom träningsprogrammet. Det gör ont, men är inte farligt. Sen tränade vi att gå i gymet. Jag har lagt mig till med en lustig gångstil eftersom jag har haft så ont, men nu fick jag lära mig från grunden och då gör det plötsligt mindre ont. Jag ska börja gå utomhus med en krycka för att få en upprätt, bra hållning. Fortfarande bara korta sträckor och hellre två korta promenader per dag än en längre.

Ischiassmärtan kan komma av att jag hade en bred manchett runt låret under operationen som stasade blodet, så att de kunde operera blodtomt. Jag hade den åtstramad i 70 minuter. Vi får hoppas att den smärtan försvinner så småningom.

Den 1 augusti har jag fått tid för uppföljning hos doktorn som assisterade vid operationen och sen hoppas jag att jag kan åka till Finland i början på september som vanligt. Vi håller tummarna!

I morgon är det midsommarafton och jag har tackat nej till firande i en stuga. För många tuvor och stenar, för många trappor, för många människor. Ska hitta på något annat i stället. I morgon infaller ju också sommarsolståndet. Känns lite vemodigt att nätterna nu blir längre och mörkare. Det finns inget mer magiskt än ljusa sommarnätter. Jag går alltid ut och står en stund på balkongen innan jag går och lägger mig.

HA EN MAGISK MIDSOMMAR <3

I går gick jag en bit längs skogsvägen på min promenad. Så underbart. Tur att min kompis ringde och sa att hon var på väg till mig, för annars hade risken varit att jag hade gått för långt. I dag har jag tvättstugan, så jag ska bara ta en kort promenad till brevlådan i kväll.

I fredags åkte jag buss igen. Jag skulle bara åka till apoteket på Ålidhem, men bestämde sen att sitta kvar på bussen till apoteket på sjukhuset i stället. Det gick bra.

I morgon är det 6 veckor sen operationen och på torsdag ska jag utvärderas av fysioterapeuten på ortopeden. Ska bli intressant att se vad hon säger.

Ha en fin söndagskväll <3 

Sommaren är som vackrast nu och den rådande färgen är grön. Jag tar en liten promenad varje dag… går i olika väderstreck för att få omväxling. Det har varit blåsigt och fotona jag tar blir drömmigt suddiga.

På måndag kom jag då äntligen iväg till frissan. Det gick bra att åka buss till Ålidhem med rollatorn och det gick ganska bra att sitta i frisörstolen. Sen gick jag till ICA för jag blev så sugen på jordgubbar och det gick bra. Så glad att jag orkade med den utflykten och det kändes så uppiggande att bli fin i håret.

I dag var det då dags att fara till tandläkaren. Eftersom det inte finns någon ramp på yttertrapporna (huset är K-märkt) så var jag tvungen att ta kryckorna. Men det gick riktigt smidigt, både upp och nedför trapporna och inne på kliniken gick jag med bara en krycka. Kryckorna ger faktiskt mer avlastning på knät än rollatorn, men å andra sidan får jag lätt ont i både axlar och handleder.

Tanläkarbesöket gick bra. Jag hade faktiskt tappat två små lagningar och sen tog jag taxi hem med munnen helt sned av bedövningen. Efter varje liten utflykt blir jag alldeles slut och har legat på soffan och halvsovit hela eftermiddagen. Nästa vecka är det inbokat ett besök hos sjukgymnasten på ortopeden på sjukhuset och så skall jag ta bussen till apoteket på Ålidhem. Det går framåt.

I dag har jag beställt veckans varor på ICA Maxi och upptäckte att man faktiskt kan beställa blommor också, så jag har beställt en stor fjärilslavendel och en afrikansk margerit till balkongen. Skall bli spännande att se hur de är.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

Nej, det blev ingen frissa i tisdags. Jag blev tvungen att ringa och avboka eftet en jobbig natt med IBS-kramper och hjärtklappning. Och jag som hade sett fram emot så att bli fin i håret. Nu har jag ny tid på måndag.

Sen blir det ett tandläkarbesök på onsdag. Jag tappade en lagning på en tandhals  och det är nog bäst att åtgärda så fort som möjligt. Det besvärliga är att det inte finns någon ramp för rollator på trappan till tandläkaren. Det betyder att jag måste ta kryckorna och repetera trappgång upp och ner. Jag gjorde det på sjukhuset en gång och så finns det en bra video på nätet.

I dag ringde den andra kvinnan från Umeå som opererades samma dag som jag. Hon fick stanna kvar på sjukhuset en dag längre än jag. Det var intressant att jämföra hur vi har mått nu efteråt. Vi har haft det ungefär likadant, förutom att jag har haft den där hemska nervsmärtan. Kändes skönt att prata med henne.

Jag har varit ute och traskat neråt gatan nästan varje dag. Det går bättre och bättre. Längtan att gå ner till sjön är stor, men det dröjer nog några veckor till.

I dag har jag hängt på balkongen och konstaterat att jag inte har några blommor i år. Jag har gräslök och dill och har tagit  ut några gröna växter, men inga blommor. Får nog lov att skicka iväg någon att köpa blommor. Exet kommer tillbaka från Finland i veckan och jag har några saker jag behöver hjälp med, bl.a. att ta ned fläkten från översta hyllan i skåpet. Jag vågar inte klättra upp på pallen.

Ha en lugn lördagsnatt<3

Så här ser det ut på min gata nu när vi har gått in i sommarmånaden juni. Grönt och lummigt. Ingen sommarvärme än dock, utan en iskall vind.

I går och i dag har jag varit ute på en kort promenad med rollatorn och det har varit uppfriskande. Bara en bit ner längs gatan och sedan upp mellan husen och hem. Jag har äntligen slutat med morfintabletterna och känner mig illamående och lite skakig. Vill aldrig mer äta dem. Nu får jag förlita mig på Alvedon förstärkt med en och annan Ipren. Har fortfarande svårt att sitta… en stund går bra på spikmattan. På tisdag ska jag till frissan och planerar ta med mig spikmattan dit. Ska åka buss för första gången till Ålidhem då också.

Det går framåt, om än sakta. Jag glömmer ibland rollatorn här hemma och haltar omkring utan stöd. Det är ju inte så långt mellan de olika stationerna i mitt lilla hem. Jag lyfter benet upp i sängen och soffan utan att hjälpa till. För det mesta ligger jag på soffan och tittar på TV eller sover. Tycker jag är väldigt trött hela tiden. Och så fryser jag ovanligt mycket.

Hoppas på lite värme, så jag kan vara ute på balkongen.

Ha en lugn måndagsnatt <3